Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

att vara en nybörjare

En sak jag upptäckte när jag var på drejkursen i våras är att det är sjukt jobbigt och samtidigt så otroligt närande att få vara en total nybörjare på något. Så att magasinet ovan hamnade i korgen på shoppingrundan är ju inte så svårt att fatta. Eller att jag stöter på en handskriven skylt samma dag som utmanande undrar när jag senast gjorde något för första gången.Och dagen efter visar sig samma nybörjarlust i yngsta sonen och hans kusiner när de provade en slangbell-gunga då vi var på Six Flags Magic Mountain.

När var den senaste gången du provade/gjorde något du aldrig provat/gjort förut?

Share

Vacay – California – del 1

Nu är vi en vecka i Californien där vi ska fira en 80-åring ( makens farbror) och umgås m släkt och vänner. Som vanligt hamnar vi snabbt på en av våra favorit-patios….den på Blythe Avenue hemma hos fam Mabon. Bbq m vänner och familj en söndagkväll och vi försöker kämpa mot tröttheten som vill ta över. I säng på vårt hotell vid 22 lokal tid, ganska bra med tanke på att tidsskillnaden är +9h. Vårt hotell motsvarade inte alls det som utlovats så här checkar vi ut. Skönt beslut som blev ännu bättre då vi fann ett hus 10 min promenad från Blythe via Air bnb. Så där bor vi hos Trisha och hennes vovvar Rosie och Sky. Litet hus med badrum till sovrummen och ytor för att hänga. Och en flygel som används flitigt av de yngsta. En bild på vår lilla frukost denna morgon och nu är vi på väg till Magic Mountain med alla kusinerna här.

Share

hon och han

– Kom och sätt dig bredvid mig, sa hon.
– Nej, jag vill sitta här, sa han.
– Då blir ju jag ledsen, sa hon. Kom och sitt bredvid mig!
– Ok, sa han.

 

– Vill du följa med mig till affären? frågade hon.
– Nej, jag gör XXXXX, sa han.
– Då blir ju jag ledsen och det vill du väl inte? sa hon.
– Nej, sa han och rusade fram för att krama om henne som han älskade så mycket men som krävde att han hela tiden skulle se till att hon inte var ledsen. Det var jobbigt. Men det kunde han ju inte säga eller visa…..för då skulle hon ju bli ledsen, hann han tänka under tiden.

 

Hon = mamman som inte vet bättre, som inte är medveten att hon lägger ett stort ansvar hos honom, som att ansvaret för hennes lycka och icke-ledsenhet hänger på bara, enbart och endast på hans handlingar.

Han = barnet som just är i fasen att upptäcka sig själv som egen person och utforska hur han hänger ihop med alla runtomkring sig. Som inte vill göra någon ledsen. Och som framförallt gör exakt som hon (hans mamma) vill så att hon inte ska bli ledsen. När hon hotar med att bli ledsen.

SparaSpara

SparaSpara

Share

mina motsats-mål

Minns du att jag delade med mig av ett tips jag funnit för ett tag sen?
Om att det kan vara enklare att sätta motsatta mål?
Så här bidde mina motsatta mål idag….

Min absolut värsta dag har sett ut så här:

  1. Tidig morgon på väckarklockan och en snabb start på dagen – att passa en tidig tid
  2. Stillasittande med den enda egentliga rörelsen endast från och till en arbetsplats
  3. Frånvaro av tillit med kollegor/kunder/andra – misstro helt enkelt
  4. Styrd till den minsta detaljen – ingen frihet i att bestämma HUR eller NÄR en uppgift/utmaning skall tacklas
  5. Styrd av tid bunden till en plats eller till en uppgift
  6. Liten eller ingen tid att vara utomhus och uppleva vind, värme, kyla
  7. Oro och trötthet 
  8. Ingen livsglädje – frånvaro av skratt
  9. Liten tid med de jag älskar mest på jorden

Så provade jag att kika på detta från andra hållet och kom fram till dessa – som då blir mina “motsats-mål”

  1. Boka inte tider att fysiskt passa på morgonen
  2. Inte mer än 2h stillasittande per dag
  3. Arbeta inte med människor som visar misstro
  4. Lämna aldrig ifrån mig möjligheten att själv bestämma om HUR och NÄR jag gör en uppgift/utmaning
  5. Lämna inte ifrån mig möjligheten att själv bestämma HUR lång tid en uppgift får ta eller VAR den ska utföras
  6. Boka aldrig in hela dagar utan möjlighet att vistas utomhus
  7. Ta mig själv på mindre allvar – sov och vila så mycket jag behöver
  8. Dra på smilbanden ofta – flera gånger varje dag – och skratta åt så mycket jag kan
  9. Boka aldrig in mer uppgifter/utmaningar utan att även säkerställa att det finns tillräckligt med tid och återhämtningstid till att älska att vara mig och till att älska de som jag älskar

 

Share

lite småförälskad i Ido…

…måste jag erkänna att jag är.
Häromdagen såg jag filmen om Ido Portal och hans filosofi kring rörelse och träning och livet och allt. Och jag gillar så mycket av det jag ser.

Du kan själv titta och kanske blir även du lite förälskad i hans sätt att ta sig an rörelser för kroppen. Du hittar filmen (ca 1,5h) här!

och om jag bara ska locka dig litegrann så kan du kika på en kort film här….

Share

vacay – Orbetello 2017 – details (del 6)

Under en av våra hundpromenader när vi strosar på bakgatorna, i lite skugga och en svalkande vind, där Snowy kan stanna och sniffa länge på gathörn och krukor utanför dörrar så fastnade jag för alla olika sorters brevlådor och porttelefoner. Mina favoriter ser du ovan. Visst är de fina allihopa?

Murbruken på husen nöts snabbt bort av slitaget från väder, vind och fukt.

Och så tog vi oss in på ramaffären där de är så otroligt trevliga, särskilt den yngre generationen som håller på att ta över pappas butik. Där finns bland annat denna bild ovan på Orbetello som både tavla och vykort. Tyvärr missade jag att hänga med i förklaringen av vem som är konstnären bakom denna.

SparaSpara

SparaSpara

Share

att resa med “storfamiljen” tar energi

Att vara tillsammans med andra människor är något som kan både GE energi och TA energi. Och så är det för oss alla tror jag. När vi själv får välja vilka som ingår i ens eget gäng så får vi energi – och vid tillfällen som vi inte kan “välja” så kostar det energi. Och med min storfamilj går det för mig idag inte att välja. Vissa saker kommer på köpet liksom.

Storfamiljen är för mig de personer som på något vis har en legal anknytning till familjen såsom ingifta partners till syskon, och även förstås sin barndomsfamilj som man växter upp med men som man nu inte längre bor tillsammans med. Det är även sin partners barndomsfamilj och alla nya medlemmar till dessa syskon, föräldrar etc. Blodsband, lagen, kanske efternamn håller oss som i en samling för att visa att det är vi som är storfamiljen.

Att vara på resande fot, eller bara tillbringa tid i ett hus/boende tillsammans med sin storfamilj (som jag INTE valt) är något som kostar mig energi. Och då när jag dräneras på energi orkar jag inte “stå emot” utan “smittas” extra lätt av andra.
Mina spegelneuroner “köper” allt liksom och jag känner hur jag blir en person som jag inte vill vara. En person som dömer. En person som blir irriterad. En person som straffar andra runt omkring sig. En person som…. Ja, du fattar!

Så, på din undran nu när du sett mina bilder och inlägg från sommardagarna i Orbetello – nej, de var INTE smärtfria.
Jag vill på ett sätt bara minnas att de var bra.
Jag vill liksom tränga undan att jag inte vill uppleva detta igen.
För det kommer att ske. Igen och igen. Och igen.
De härliga stunderna var många också – och övervägande.
Men de som tär – de var mycket tärande.

Samtalet i bilen hem från Arlanda (då vi tog en ny väg hem pga olycka på E4:an) var intressant, för vi var ense om att vi gärna åker till Orbetello igen, men att vi även gärna väljer med vilka, om det går.

Det handlar inte om att vi inte tycker om vår storfamilj.
Men kanske just för att vi ska kunna tycka om dem så behöver vi distans och minska de gemensamma längre tiderna som vi är tillsammans.

PS. En helt annan storfamilj som jag på ett sätt valt och de har definitivt valt att vara en del av den är rugbytjejerna, då vi igår firade att Maria var i stan och dessutom fyllt jämnt, så samlades vi på the Liffey och bara fyllde på varandra med energi – eller jag blev i alla fall helt påfylld 🙂


Foto taget av Nina B 🤗

Share

vacay – Isola di Giglio – del 5

Vi gillar att göra en utflykt till Isola di Giglio när vi är i Orbetello. Man tar en färja ifrån Porto Santo Stefano och anländer Porto på Giglio ca 1 h senare.

Som Cuba, utbrast äldsta sonen när vi hoppade av båten. Precis så här är min upplevelse att det ser ut på Cuba, upprepade han.
Det kan jag tänka mig också. Lite multifärgade hus, lite slitet och hus nära vatten.

Lite tåflirt med maken på bussen på väg mot andra sidan ön….för vi ville inte stanna i Porto utan var på väg till…

…Campese som ligger på andra sidan ön, så bussen åker upp, upp, upp, upp och sen ner, ner, ner, ner för denna slingriga smala väg som finns på ön.
Ett tips = ta INTE med egen bil hit!
Och i molnen som lättar där mitt på bilden ser du en annan ö träda fram,
en ö som heter Monte Cristo!

Efter badande, badande, sorterande av stenar, bokläsning, badande, ätande lunch, badande och badande i ljummet och klart vatten (och till skillnad från stranden nära oss så är det djupt, inte långgrunt alls) så var det dags att ta båten tillbaka.
Maken och yngsta sonen snorklade ute vid klipporna också.

Lite bilder från hamnen när båten glider ut mot fastlandet. Till höger på bilden ser du en byggnadsställning runt hotellet där min mamma och hennes väninna bodde när de var över sist.
Costa Concordia som gick på grund då….jo, då – det finns inget synligt kvar av båten, men det är fortfarande en plattform med lyftkran och annan utrustning som ligger kvar rakt ut från det hotellet. Men det är inte så vidare värst stiligt så jag ville inte spara det på bild.

En egen stund i solen på väg tillbaka till Porto Santo Stefano,
och sen en kort bilväg till Orbetello. Hem till Snowy som fick hänga en dag med sin Granny när vi var på utflykt.

Och jag undrar jag….om vi kommer att bo över några nätter nästa gång vi åker hit. Vi brukar i alla fall säga det varje gång vi lämnar ön. Att nästa gång sover vi över och tar det lite lugnare och njuter lite mer. Men än har det inte blivit så.
Kanske nästa gång?

PS: en bild från många, många år tidigare då vi var på dagsutflykt också…

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 4

Njuta på stranden i ett litet solskydd byggt av drivved – underbart!

Och på cyklingen på hemvägen bidde det både en selfie och fler bilder av kvarnen.

Vi tog en sväng in på marknaden i lilla parken en kväll – och spana in (ovan) vilka fina hattformar. Som jag inte har en aning om ifall man använder nuförtiden när hattar skapas. Vet du?

Invånarna i byn gillar att klä ut sig och ha karneval och en kväll fick vi första parkett på vår lilla balkong. Gillar verkligen de här damerna som klätt ut sig med varsin uppblåsbar pool runt midjan och så har de stiliga badmössor på sig.
Bra idé att spara till en utklädning/maskerad.

Share

vacay – Orbetello 2017 – del 3

Orbetello är en mycket gammal by (från Etruskernas tid) och är omgiven av gamla stadsmurar och två vattenfyllda laguner, i en av dem står en av de gamla kvarnarna kvar. Den smyckas till jul med ljus och glitter.

Några dagar hade vi de mest fantastiska skådespel med molnen och solnedgången. Cumulusmoln under sommaren är inte något vi är vana vid att se heller.

Mina killar i familjen – japp, även vovven är kille!

Här byggs det en grund till ett solskydd – det bidde tre stockar som stöttades av varandra och på det satte vi sedan vår stora elefanttyg som solskydd. Och såklart en extra stock att sitta på. Eller ha som nackkudde.

En av de många konstnärerna i byn, Stefano Cardoselli, hade en liten utställning på Barakà och hade bland annat målat sitt favvo-bord. Me like!

Att ha grannar med egen trädgård vid lagunen där solen och tillgången till vatten skapar ett överflöd av godsaker är ren lycka. Vi fick aubergine tills vår fantasi tog slut. Paprikor som vi åt som frukt och tomater stora som drakhjärtan.

Andra dagar njöt vi bara av att vara,
ta en eftermiddagstur till stranden,
gräva i sanden, hänga med liten kusin,
bada i ljummet vatten och bara vara, det sa jag väl?

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Page 1 of 75

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén