Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Optimerare och Coach

lånad fredagsdikt

What You Missed That Day You Were Absent from Fourth Grade
a poem by Brad Aaron Modlin

Mrs. Nelson explained how to stand still and listen
to the wind, how to find meaning in pumping gas,

how peeling potatoes can be a form of prayer. She took
questions on how not to feel lost in the dark.

After lunch she distributed worksheets
that covered ways to remember your grandfather’s

voice. Then the class discussed falling asleep
without feeling you had forgotten to do something else—

something important—and how to believe
the house you wake in is your home. This prompted

Mrs. Nelson to draw a chalkboard diagram detailing
how to chant the Psalms during cigarette breaks,

and how not to squirm for sound when your own thoughts
are all you hear; also, that you have enough.

The English lesson was that I am
is a complete sentence.

And just before the afternoon bell, she made the math equation
look easy. The one that proves that hundreds of questions,

and feeling cold, and all those nights spent looking
for whatever it was you lost, and one person

add up to something.

Share

att ha “inre sårskorpor”

När en människa upplever något som ett hot mot sig så skyddar den sig ofta genom att omedvetet skaffa sig som en “sårskorpa” kring den plats som blev utsatt.
Ofta någonstans runt hjärtat. Och så långt är ju det bra. Att vi kan skapa som “sårskorpor” som skyddar oss.

Den där sårskorpan du fick på knät när du trillade av cykeln då du lärde dig cykla, minns du den? Minns du även att den efter ett tag föll av? Kanske minns du till och med att du satt och pillade på den så att den skulle falla bort och vips så var såret under läkt.

Precis så måste vi även göra med de “sårskorpor” vi skapar inom oss. Om vi inte “pillar” bort dem, utan bara lägger till och lägger till sårskorpa på sårskorpa, ja då har vi skapat oss en hel pansarutrustning.
Som ett ogenomträngligt skal för alla att ta sig igenom då de vill uppleva närheten till dig och ditt hjärta. Inte ens du vet längre hur du ska ta dig dit.

Så ge dig själv en stund att känna efter var dina inre sårskorpor sitter. “Pilla” lite på dem och se om någon av dem är redo att falla bort då såret under är tillräckligt läkt.  Och känn efter hur skönt det kan vara att vara utan sårskorpor. Eller att bara veta att det är sårskorpor som kan falla bort så snart du är läkt. Det är också skönt.

 

Share

svårt att begripa att jag varit förälder i 18 år

Min förstfödda fyller 18 år och jag finner mig i tankar och känslor kring hur allt har varit. Och inser i allt att jag har så svårt att begripa, att fatta, att förstå att jag har varit förälder i 18 år. Och passar på att även här säga GRATTIS min fina!!

Både WOW och Shit samtidigt. Hur gick det så här snabbt? Vad är det som har hänt med mig? Vad har hänt med min förstfödda? Och vad har hänt med oss tillsammans, och i vår lilla familj?

Jag kan landa i en skön trygghet och stor tacksamhet av att få ha varit förälder och uppleva allt som jag hittills har fått vara med om och känner även en stor nyfikenhet och glädje i vad som komma skall.

För jag kommer nog varje dag och vecka och månad och år att reflektera över vad som varit och vilken lycka jag har i att få vara förälder till en 18-åring, som fortsätter att växa, att lära och mognar i livet. Och njuter av livet.

Om du är förälder – kan du liksom begripa att du är det?
Och vad föräldraskapet har gjort med dig?

PS: Påminns om detta…
“The end product of child raising is not the child but the parent.”

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Ny vana?

Så idag hände en sån där grej som brukade hända hela tiden för ett par år sedan. Att jag möter en person som jag känner på en plats och en tid  där vi aldrig tidigare mötts. Kanske inte helt ovanlig tänker du. Nej, inte så ovanligt tänker jag.
Men att jag innan jag mötte just Eva idag så hade jag gått och nynnat på en sång som Eva sjöng på min bröllopsdag – det är väl i alla fall lite ovanligt? Och att jag då vid nynnandes liksom tänker på Eva…innan vi träffas.

Och det känns samtidigt som en himla skön och trevlig ny vana jag vill jobba på…att möta människor jag gillar på både obestämda och bestämda tider och platser.

Sången då? Perfect med Fairground attraction!

I don’t want half-hearted love affairs
I need someone who really cares
Life is too short to play silly games
I’ve promised myself I won’t do that again

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
Well, I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

Young hearts are foolish, they make such mistakes
They’re much too eager to give their love away
Well, I have been foolish too many times
Now I’m determined, I’m gonna get it right

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
But I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

Young hearts are foolish, they make such mistakes
They’re much too eager to give their love away
Well, I have been foolish too many times
Now I’m determined, I’m gonna get it right

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
But I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

It’s got to be, yeah, worth it
It’s got to be perfect

Share

blommorna berättade just…

…att jag kommer att få en kolonilott snart. För jag hade tidigare i år bestämt mig att om jag får en kolonilott så ska jag odla mer blommor hemma i mina gerillaodlingar.

Och så i veckan tog jag bilen till Ulriksdals slottsträdgård och kom hem med alliumlökar, spansk körvel, lammöron, stjärnflocka och andra blommor som jag planerade i mina pallkragar.

Så visst är det väl det som mina blommor försöker berätta? Att jag kommer att få en kolonilott…fast att jag bara inte vet det än 😉

SparaSpara

Share

att sätta utmanande och kärleksfulla mål

Att sätta mål är ett ämne jag skrivit om flera gånger. Här och här och här bland annat.  Och så snubblade jag på en recension av Peter Fowelin som läst Carol Dwecks bok: Mindset – du blir vad du tänker.

Jag har själv inte läst boken, men jag har lyssnat på Carol Dweck live vid ett tillfälle och sett ett av hennes TEDtalks. Och ja, jag vet att det finns många olika åsikter kring begreppet mindset.

Men låt oss leka lite i alla fall med att utforska vad som skulle hända med oss i vårt målsättande om vi anammade lite av det som Carol pekar på. Att ha ett dynamiskt mindset då är den inre dialogen inte alls dömande, och med en tydlig självdistans till sig som person. Men att ha ett statiskt mindset – då blir den inre dialogen dömande och hotfullt – att visa att man misslyckats är ju att visa att jag inte håller måttet.

I sin bok visar Dweck hur viktigt ett dynamiskt förhållningssätt är för att lyckas. För lärare gäller det att lägga ribban högt, skriver Dweck, men att göra det utan att ge eleverna verktygen för att klara de höga kraven leder till katastrof, betonar hon. Hemligheten är, för att koka ner det, utmaning kombinerat med kärlek – vilket i sin tur gör att eleverna älskar att lära sig.

Så i arbete med dina målsättningar – hur mycket använder du din egen inre dialog till att ge dig själv mer omtanke, mindre dömande och hur klarar du av att hålla distansen till att inte ta ett misslyckande som ett personligt nederlag.
Hur kommer du upp i hopp och ur missmod igen?

Och varje gång du hamnat i missmod och upptäcker det, lyckas kravla dig ur det och komma upp – minns då att du blir starkare och starkare i din “komma-tillbaka-upp-muskel” för varje gång det sker och för varje gång du är medveten om det.

Så börja prata med din inre dialog och var kärleksfull i allt du gör kring din målsättning.

Share

men, du är väl inte pensionär heller…

…utbrast Daniel häromdagen när vi träffades på skördemarknaden.

Och så senare på kvällen så uttryckte sig Seth, och personer runt honom, att han kommer att landa någonstans. Åh, längtan i mig blev stark.
Jag vill också landa någonstans. Nu. Snart.

Jag har en dröm, en bild, en idé, en längtan av att landa, av att inte känna mig pensionerad. Och det växte sig mycket starkare idag än på länge.

Så om du har ett uppdrag där jag kan bidra – hör av dig till mig.

Share

kognitiva förmågor

Jo,men du…jag har nog helt glömt att berätta att jag sökt till två kurser här i höst. Och den ena blev inte av och den andra har just börjat och jag har idag skickat in min första inlämning. Så här är jag som en nybörjare igen. Det var många år sedan jag läste en kurs vid högskola/universitet. Dags att prova mitt beginner´s mind här.

Så håll tummarna att jag lyckas hålla alla deadlines, att jag gillar innehållet och formen, och att jag lär mig mer.

När läste du sist en kurs?

 

Share

konsten att dansa

Photo by Tim Gouw on Unsplash

När du i dansen tar ett par danssteg före din partner, eller liksom visar vägen hit eller dit, kom, vi rör oss hit…då är det så mycket lättare att följa. Så kan jag ibland påminna mig själv när jag möter motstånd.

Motstånd som väcks i mig i mötet med den andre eller det motstånd som uppstår i den andre i mötet med mig.

Om vi då kan välja, eller i alla fall en av oss, att ta ett par danssteg och visa vägen att hit är det ok att röra sig och det kan till och med vara lite skönt att svänga på höfterna och inte ta oss på fullt allvar….Ja, dit längtar jag. Och dit är jag på väg.

Att dansa mer i motståndets förändring.
Leka med höfterna med ett leende på läpparna!

In any given moment, we have two options:
To step into growth, or to step into safety. Growth must be chosen again and again. Fear must be overcome again and again.
// Abraham Maslow

 

Share

politik = statskonst

Häromdagen lade Per upp en text om hur politik egentligen betyder statskonst. Alltså konsten att styra det allmänna och gemensamma i ett samhälle.

Jag gillade hans text och den påminde mig om de tankar jag undersökte i mina samtal med alla politiker i min vänkrets som jag gjorde för ett par år sedan. Där en av mina frågor till alla dessa vänner var:
Vem utvecklar politiken?

När jag nu läser Pers text så inser jag att vare sig de jag frågade eller jag egentligen förstod själva frågan jag ställde. De tillfrågade svarade oftast med ett namn på den i deras parti som utvecklade partiets program. Och jag undrade ju vem som utvecklar statskonsten – dvs utvecklar förmågan att styra det allmänna och det gemensamma…fast jag då inte kunde sätta dessa ord på det.

I sin text hänvisar Per bland annat till en studie som säger så här:

Forskaren Donella Medows har studerat olika metoder med olika hävstångspunkter för att skapa verklig förändring i ett samhälle.

  • Punktinsatser som att avsätta någon, tillsätta en utredning, ändra skatte- eller bidragsnivå
  • Information och utbildning lokalt eller nationellt
  • Lagstiftning som följer verkligheten
  • Mål och målbilder som samlar människor
  • Tolkningen av det sammanhang vi lever i – berättelsen om vår verklighet

Hävstångseffekten blir större ju längre ned på listan som åtgärden hämtas. Trots det, och att det enda som verkar kunna förändra ett samhälle är att berättelsen förändras, så läggs idag 90 procent av tid och pengar på punktinsatser. ”Signalpolitik”, som det kan kallas, ser konkret och handlingskraftigt ut. Men det är det alltså inte i verkligheten, enligt denna studie.

Share

Page 1 of 77

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén