Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Maximerare, Coach

52- 48

Should I stay or should I go?
Remain or Leave?
Bremain eller Brexit?

Många har ordlekarna varit nu under de senaste veckorna och nu när resultatet av Storbritanniens folkomröstning fick ett litet, men positivt övertag kring Brexit med 52 % mot 48% så är media, gammelmedia och ny social media fyllda med ännu mer.

Löpsedlarna och många politiker uttrycker sin oro och rädsla och sitt missnöje med resultatet. Själv är jag mer positivt inställd. Tror precis som Tomas Jönsson att det finns många fördelar. Särskilt nu. Så här skriver Tomas bland annat om de möjliga fördelarna med ett utträde ur EU för Storbritannien:

Tänkbara fördelar med omröstningen: Ett underkännande av hela EU- kolossens brist på transparens, av politikers brist på lyhördhet och av EUs lama flyktingpolitik. En katalysator på utvecklingen och på möjligheter att finna nya vägar till samarbeten och skriva om samarbetsavtal. En träning i att tänka om, utanför boxen. En nedbrytning av en stinn, gammal makthierarki. Insikter om det allvarliga förtroendegapet mellan väljare-politiker. En seger för gräsrotsdemokrati, trots att man försökte skrämma väljarna med “risk för minskad ekonomisk tillväxt…”. Det var för övrigt långt ifrån enbart nationalister som röstade för att lämna.

Och det dyker upp många artiklar i mitt flöde:
Hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd – Expressen
11 things you need to know about Brexit – Daily Wire
I want my country back – The New Statesman
EU referendum views from Oxford – Medium.com
Bild från YouGov

Och så kommer denna klockrena lilla film om varför Storbritannien från början gick med i EU…. 😉

We call it diplomacy…

FacebookTwitterGoogle+PinterestLinkedInkeeping sharing simple...

beautiful nature


Bara kika på denna film. Och ta in det under som naturen är. Bara så. Särskilt just idag. Denna midsommarafton. Plocka dina blommor. Ta hand om dig och din natur.

att släppa taget

Vår uppfattning om oss själva är lite “krystad”. Den projiceras på oss från födseln och förstärks av samhället runt omkring oss. Som en manipulerad världsbild du får se. Och den sanna verkligheten och världsbilden sover sött inom dig. Det är som om ditt ego var som vindrutan på en bil. Som ett skydd där det fastnar insekter och annat skräp som gör att det blir svårt att se och det blir en suddighet som framträder. Vilket är precis vad som händer. Din verklighet, vad du ser och uppfattar i livet, blir till skit som fastnar på vindrutan och din syn blockeras, bilden av livet förändras i det som bildas på skärmen, och mycket lite av den sanna bilden komma fram till dig.
Tänk om du inte hade en vindruta (eller ego) då skulle saker och insekter passera rakt igenom dig istället och du skulle kanske skapa en helt annan verklighet.

Som ett kardborreband.
Med krokar och ludd.
En mjuk del och en hård del.
Där den ena delen fäster på den andra, men två likadana delar fäster inte i varandra.
Det behövs båda delarna.
Din bild av verkligheten kan sitta fast som krokar i luddet.
Och du låter krokarna hålla i sig.
För det är den verklighet du känner till.
Den enda kanske.

Som tur är håller ju liksom inte kardborreband i evighet och särskilt inte under högre belastning. Då tar det som ett djupt andetag och krokar loss sig. Och släpper taget.
Som att du när du växer även sträcker på dig och liksom krokar loss från den verklighet som du är i. Du kan se luddet och krokarna som du varit i och ser att du inte längre behöver hålla fast i detta. Att det inte längre är din verklighet. Att den faktiskt har förändrats.

Eller så är det du som är luddet på kardborrbandet och i ditt flöde i sociala medier, eller via löpsedlarnas rubriker eller via TV-nyheterna eller annat så kommer det som bollar och annat skräp flygande som krokar fast i dig. Och det kommer bara mer och mer skräp och smuts som fastnar på dig och ditt luddiga kardborreband. Och det sätter sig fast hårt.
Och du tror på det.

Så länge du tror på det så kan de här bollarna och skräpet hålla sig kvar.
Och det är så här som vi funkar allihopa. Tills…

….vi vågar släppa taget

9242974148_1084615dd4_k

Bilden lånad från Flickr och msantos7. Tack!

Släppa taget om att vara luddet i kardborrebandet.
Släppa taget om att vara krokarna i kardborrebandet.
Släppa taget om att behöva en vindruta som samlar skräp och insekter.
Släppa taget om den verklighet som du så innerligt har trott på.

Släppa taget

Det är nyckeln. Lossa från allt. Vi är de enda på jorden som låter “något” ha makt över oss. Det händer när vi är okunniga om sanningen och basera våra tankar eller handlingar på lögner. Det händer när vi är spända, stressade, alltför godtrogna eller kritiska om något, i en hast, eller många andra “skäl”. Det händer när vi försöker att försvara oss och vår känsla av “vilka vi är”. Det händer när tro ersätter kunskap och erfarenhet. Det händer när vi inte svarar på vad kärlek säger till oss att göra. Det händer när vi håller fast vid resultatet. Det händer när vi tror på våra tankar som maken säger.

Personlig frihet = att släppa taget om vindrutan, att inte heller behöva hålla fast i något, som i kardborrebandet.
Personlig frihet = att följa det som kommer och händer på min väg.
Personlig frihet = som ett äventyr varje dag, med synkroniseringar om jag vågar upptäcka dem.

Och i synkroniseringarna finner vi leken!
Leken att: Felkörningar blir högersvängar. Förseningar blir äventyr. Rött ljus blir fri tid … fria att njuta av landskapet och leta efter något som vi kan behöva se.
Carl Jung menade att Synkronicitet var som “en princips orsaksförbindelser” som länkar samman sinne och materia. Som yttrar sig som mystiska och ändå meningsfulla sammanträffanden och serendipities.

Håll utkik efter synkroniciteterna – de är extremt kraftfulla erfarenheter och kan verkligen förbättra ditt liv.
Du kommer att upptäcka dem NU när du har släppt taget om vindrutan och om kardborrebandet och om ditt ego….

vilka råd skulle du ge till…?

Jag läste en text för ett tag sen om vilka råd en person skulle ge till blivande författare. Här kan du läsa hennes text utförligt.

De råden som gavs var tre:

  1. Kom ihåg att feedback aldrig berättar någonting om dina förmågor.
  2. I slutändan kommer det inte finna en annan person än dig själv som din bok/annat kommer att spela störst roll för.
  3. Stora skapelser kommer från kombinationen av två motsatta saker:
    a) öva din förmåga/ditt uttryck varje dag, eller nästan varje dag
    b) släpp taget om ditt uttryck/din förmåga och lev ditt liv

Mina reflektioner?
Jomenasså – det är ju klart att vad någon annan tycker om det jag gör inte är oviktigt. Men det är troligen så att det är mest viktigt för den som utrycker det. Så jag tänker att jag ska lyssna och ta in, men jag behöver inte förstå vad den andre menar. För det är just för denna som det är viktigt.

Okej – på nummer två reflekterar jag också. Och så har jag ju gjort med min blogg/hemsida sedan starten. Och skrivit om det här och här. Jag skriver verkligen helhjärtat bara för mig själv, nej, det är inte sant längre, men jo, det är allra viktigast att jag får uttrycka mig här. Ja, det är sant. Sen hoppas och önskar jag helhjärtat att det är så att jag lyckas smitta, inspirera och expandera fler till att kliva fram ur sina sömniga jag – för att bli sina stora autentiska jag.

Sista rådet om dualiteten, balansen i en motsättning. Att göra och att inte göra. Det finns en sån stor kraft, nästan en mystisk och magisk kraft i detta. Att både göra och inte göra. Och den kraften påverkar och sprider sig som ringar på vattnet i en hög hastighet. Mycket snabbare än om bara en del väljs kanske? När jag släpper taget om skrivandet/reflekterandet/strävandet/görandet och bara är. Det är då stora delar bryter sig loss och kastar sig ut ifrån mig. Och i dessa hål kanske en ny text blottar sig, eller att det skapas ett nytt tomrum att fylla.

…..jag älskar att släppa taget….

………och att notera vad som händer……

…..för att sedan dela det med mig och dig……..

5778904489_c4bf27f19e_z

 

din emotionella intelligens

Kan du använda din emotionella intelligens i ditt liv? I ditt arbete och på din arbetsplats? Med kollegor och kunder? Kan du använda HELA dig?

Det finns många vinster att nå med ökad emotionell intelligens och ökat utrymme och plats för det i vår arbetsvardag och i vår fria dag.
Om vi är lyhörda för våra kollegors känslor, att vi vågar möta de konflikter som uppstår så snabbt som möjligt, så att de inte hinner växa till sig.
Och om det då är att vi alla blir mer medvetna och “bättre” på vår egna och andras emotionella intelligens – då är det dags att prova detta. Att bli bättre på att utveckla sin egen och ge andra utrymme att träna på deras egna. Och att låta det finnas utrymme och plats för både hjärta och hjärna var du än är. Att det finns utrymme för HELA dig och andras HELA jag.

Daniel Goleman uttrycker emotionell intelligens på arbetsplatsen och dess fördelar så här:

En del av de mindre uppenbara anledningarna till att emotionella färdigheter har börjat värderas högre inom arbetslivet speglar de mer generella förändringar som skett på arbetsplatserna. Låt mig beskriva tre aspekter av emotionell intelligens för att belysa hur viktig den är:

Förmågan att ge konstruktiv kritik,

att kunna skapa en atmosfär där olikheter värdesätts istället för att vara en källa till motsättningar

samt att kunna knyta kontakter och skapa effektiva nätverk.

Och så här säger Daniel om ledarskap –

Ledarskap är inte en dominans, utan konsten att få människor att arbeta mot ett gemensamt mål.

Kunde jag vidga ditt perspektiv kring detta så att du nu vågar prova att låta hjärtat vara med?

laddad inför midsommar?

Ja, fast på annat sätt än vanligt kanske. 

Jag vill ställa fler frågor.

Jag vill lyssna mer. 

Jag vill bli berörd. 

Jag vill beröra. 

Jag vill skapa ett lugn och ge dig trygghet att vara dig. 

Jag vill få vara mig. Hela mig. 

Jag vill vara med dig. 

Vill du vara med mig? 


Låt mig fråga dig…Är det sant? Är du säker på det? Hur reagerar du när du tror på den tanken? Vem skulle du vara om du inte trodde på den tanken? 

En dag på taken 

Och en dag i odlingens tecken.

Natur och Kultur bjöd in till en cykelutflykt från Årstadal till Sveavägen där vi tillsammans med författarna till boken Urban Odling fick en eftermiddag med nya upplevelser på framförallt nya platser. Gröna platser som ofta är låsta. Och inte tillgängliga för dig o mig till vardags.

Bilderna ovan är från Odlarföreningen vid Högalid – dels den odlingen som bedrivs på frimarken bredvid kyrkans mark och den odling som bedrivs på tunnelbaneutgångens tak. Bilden ovan är från takodlarna vid Sveavägen.

Och så de sista, nedan, ifrån takterassen vid Urban Deli på Sveavägen där Diligentia har odlat på taket. En härlig dag!Vill liksom har såna här insekthotell – eller bygga själv…Ja, vill gärna ha en sån här takvåning också…denna i “the corner house”.

smakar, provar och leker

med ord…

expanderare

EXPANDERA

maximera

e x p a n d e r a

E X P A N D E R A R E

W E D G Y

expander

v i d g a

M A X I M E R A R E

Hur smakar DESSA för dig?

Tack Lisa för ordleken 🙂
Och all annan lek!

img_4953

jag är inte rädd för att leva

Och.
Jag är inte rädd för att dö längre.
Jag är inte ens rädd för att inte vara normal igen.
Jag är faktiskt rädd för att vara normal igen.
Att återvända till min vanliga tillvaro som jag haft tidigare,
där så mycket av livet och skönheten i livet liksom bara passerade mig.
Där jag inte tog mig tid att titta upp och se hur bladen växer på träden,
hur molnen fyller himlen. Hur solen rör sig. Hur månen ler åt mig.
Där jag inte var medveten om mina andetag eller där jag tog mig tid att
stanna upp för att känna lukten av ett sommarregn,
eller höstens dofter i skogen.
Där mitt lyssnade inte var uppmärksamt på livet runt mig,
Då jag inte riktigt lyssnade på de människor i mitt liv och vad som de
berättade var verkligt och sant i deras liv just där och då.
Jag är rädd att jag ska glömma allt detta och bara gå vidare med mitt liv,
inte helt levande eller sann mot mig själv.
Jag är rädd att jag inte längre ska notera hur sammankopplat allt är,
mitt liv med ditt, och våra liv med alla andra liv på denna planet.

Min rädsla är att förlora min inre eld, min inre kärna.
Min skaparkraft som jag har funnit och utgår från.
Jag är rädd att förlora kontakten med den nu när jag har hittat den.

Center of all centers, core of cores,
almond self-enclosed, and growing sweet–
all this universe, to the furthest stars
all beyond them, is your flesh, your fruit.

Now you feel how nothing clings to you;
your vast shell reaches into endless space,
and there the rich, thick fluids rise and flow.
Illuminated in your infinite peace,

a billion stars go spinning through the night,
blazing high above your head.
But in you is the presence that
will be, when all the stars are dead.

Jag inser att:
Döden och födelsen är inte separata – förnyelse kommer genom döden.
När jag har mött döden och ensamheten i mig och i mina relationer, när jag har förstått, när jag har tittat in i mig och insett att det finns tidlöshet. När jag möter mina tankar, föreställningar, sanningar, förväntningar om att dö eller om att inte få tillhöra, när jag möter dem och låter dem få ta plats, en stund, för att sedan släppa taget om dem och låta något nytt få plats. Det är där det händer för mig.
Vad som händer då är att jag inte längre är rädd för att leva och livet blommar under mina fötter på min väg.När jag har tittat i min inre spegel så har jag insett och accepterat min tidlösa eviga närvaro här. Jag är inte längre rädd för att leva i denna kropp i detta liv.
Och livet blommar på min väg.img_5442

glömmer bort att andas

gör jag. Märkte det i måndags och märkte det igen idag. När jag lämnar huset på mitt uppdrag i Nacka. Då blir jag påmind om att andas. Och att jag under hela dagen varit totalt omedveten om att andas.

Och det är liksom inte likt mig.

Jag som har arbetat hårt och länge för att använda mig av mitt ankare = mitt ut-andetag. det där när jag släpper på spänningarna och låter det parasympatiska systemet gå igång. 10b56d30b7fe187ec3781489eea02a67

Andas Tess, andas. Bara ta ett medvetet andetag i taget, släpp taget om dem och fånga upp dem igen. Ett par gånger om dagen. Andetagen.

Om du möter mig en dag snart – fråga mig gärna hur jag har det med mitt ankare 😉

 

Page 1 of 43

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén