Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Maximerare, Coach

10 steg – nummer 1

“If you change the way you look at things, the things you look at change.”

Om du förändrar hur du ser på saker, ändras de saker du ser. 

Självklart och supersvårt.
Vill du prova?
Välj en relation med en kollega eller annan person du känner på din arbetsplats.
En person som du upplever “vill ha saker” av dig,
som du kanske upplever som en energitjuv exempelvis.
Har du valt ut någon?

Pröva nu att nästa gång du möter denna person att “ge den” så mycket
energi ifrån dig som möjligt.

Vad hände? Vad händer?

Visst är det så att när du inte längre orkar ta emot, då är det dags att ge…..

PS: Råd nummer 1 ifrån Wayne Dyer, med min reflektion och exempel 🙂

är du intresserad av att börja blogga?

Men inte vet riktigt hur eller om vad eller varför eller xxx eller xxx?

Så där var jag också i början – lite oklar och då var så mycket runt omkring mig oklart. Såsom på insidan så ock på utsidan. Det är lite som alkemi liksom.

Anyhow, jag har haft denna blogg sedan mitt första inlägg den 1 september 2014. Och dessförinnan hade jag en riktigt anonym blogg och så ett litet utrymme på vår familjs hemsida.

Det är roligt att blogga och jag har skrivit många inlägg tidigare om varför jag väljer just detta som ett av mina verktyg. Jag har varit med i bloggutmaningen #blogg100 i två år på raken och gillar det skarpt. Mer om det här och här.

Och så ville jag idag dela med mig av mera tips. Till dig. Från mig och andra. Som jag samlat på mig här i min mapp på Pinterest: Blogging

Mina senaste tips till den mappen har jag lagt in ifrån lugnochfin som tipsar om hur enkelt det är att flytta sin WordPress-blogg till Squarespace…och det har jag varit lockad av länge…så vem vet om/när jag tar klivet över dit 😉

Och du – när du börjar blogga – hör av dig till mig så jag får komma och besöka dig på din blogg!!

Therese Mabon - vill du börja blogga?

…en screenshot på mina översta tips i mappen Blogging på Pinterest…

…ge dig själv tillåtelse…

du behöver inte lära dig. att. älska dig själv.
du behöver bara komma ihåg att det inte fanns några fel.
med dig. från starten.
du måste bara komma hem.

Kristin Lohr Instagram

ge dig själv tillåtelse. att komma hem. igen.

styrning OCH ledning

Funderar, reflekterar, frågar, samtalar, läser, undersöker. Styrning. Ledning. Vad är det. Vad är det inte. Hur hänger de ihop. Och inte.

Verksamheten kan styras på tre nivåer:
– rutiner och metoder
– mål och framgångsbilder
– kultur och värderingar

Här fick jag en input kring att det kan ses i olika nivåer och att det i varje nivå behövs styrning eller ledning. Eller kanske båda två. Och de fortsätter att berätta det här:

Framgång och mål – bilder av vad vi vill uppnå

Först skapas en flerdimensionell, användbar bild av vad man vill uppnå och hur det skall gå till.

Skapa strukturer, processer och verktyg

Sedan skapas strukturer som stödjer tänket. Processer, kultur, roller och uppföljning. Allt skall stå i samklang med tänket kring framgång, mål och värderingar.

Tillämpning

Se till att tänket genomsyrar vardagen, att strukturer används och att vi gör som vi kommit överens om. Följ upp i vilken grad vi tillämpar det vi sagt och vad det leder till för resultat. Ge feedback.

Ok, inte lika självklart för mig, Jag saknar ingredienser. Ledarskapet. Vilket kan skönjas i rubriken Tillämpning. Jag hoppas det.

Ja, tänk om det vore enkelt. Det här med att leda och styra. Det är ju det ibland. Eller?
Så här uttrycker sig forskaren Christian Uhr från MSB:
Ibland när vi talar om ledning och hur ledning bör utformas stirrar vi oss blinda på formella organisationsstrukturer i form av boxar och linjer i prydlig ordning. Tillvaron hade möjligen varit enklare om vi följde dessa ramar, men så ser det inte ut. Det är människor vi talar om.

Japp, det är nog det som är grunden till mina initiala tankar och frågor kring just styrning och ledning nu denna sommar. Då jag i ett av mina uppdrag möter otroligt mycket rädsla för att göra fel. Inte hos kollegor. Utan ifrån högsta ledning. Som i sin rädsla och att inga misstag ska få göras har skapat ett enormt ledningssystem som det kallas. Ett ledningssystem som för mig egentligen är ett styrningssystem…där ledningen liksom inte får plats. Eller där människor inte får plats.

För ledning och en ledare är ju där i mellanrummet mellan människor och ser till att relationer skapas, underhållas och fungerar. Som ger förutsättningarna för att resten ska fungera. Som ser till att människorna i systemet får det som de behöver. En ledning och ledare som ser till att berätta vart vi är på väg och VARFÖR. En ledning som ger tillit till människorna i systemet, som litar på att de lär sig av sina misstag. Och som har en relation till människorna så att när det behövs ta ett samtal om misstag eller annat, så är det enklare att nå fram till varandra för en fungerande relation och ömsesidig tillit finns. Vi vet ju alla parter vilken resa vi är på och VARFÖR vi valt att åka med på just denna.

En annan reflektion kan vara att det är Styrning som innebär ett svar på frågan VAD? som ska uppnås. Och att Ledning innebär att visa vägen, leda, till målet genom att besvara frågan HUR? ska vi nå dit.
Och så mitt mantra förstås: VARFÖR vi vill nå dit!

Vad är styrning och ledning för dig?

PS. Kan ju inte låta bli att känna att dessa tidigare inlägg är viktiga som referenser till detta inlägg:
synvändan – provtänker
inspirera och överraska
Gross National Happiness – GNH
Jag tror på människan och människor

Nattlig tanke

Om ert förhållande
(du och din kärlek, eller du och din kollega,
eller du och din mamma, eller du och xxxx)
var en av IKEA’s nya höstprodukter….

Vad skulle den produkten heta?

Och varför skulle jag lockas att köpa just den?

Therese Mabon - nattliga tankarApropå att IKEAs nya höstkatalog snart är här…

att jag är högkänslig – en sen insikt

Att jag själv ser mig som högkänslig är en insikt som kommit sent i livet. Och även kan det vara så att jag även blivit det just under senare år.

När jag börjar lyssna till min kropp och faktiskt ge den det som den behöver så ser jag fler och fler tecken på att den och jag är högkänsliga.

Nej, jag orkar inte längre sova för lite, vakna för många tidiga morgnar, dricka för mycket vin, dansa länge på dansgolvet, jobba åt andra många timmar på sträck, vara tillgänglig, träna ett hårt pass….

Kan det hänga ihop med högkänslighet? För mig gör det absolut det. Och jag instämmer i det som denna artikel handlar om – att högkänsliga gärna skippar småpratet. Det är spot-on mig. Verkligen. Jag vill hellre prata på riktigt. Och om det är tyst…ja då kan det vara lika oartigt att bryta tystnaden som att avbryta någon som pratar. Eller hur?

Jag är högkänslig och behöver lyssna till min kropp och ge den och mig närhet.
Närhet till andra, närhet till sig själv och närhet till mig själv.

A photo by Sebastian Molina M. unsplash.com/photos/natjj0CTa-s

Photo from Unsplash, Sebastian Molina

Äntligen

en sån där morgon när jag och maken och vovven får ta en lugn morgonpromenad tillsammans. Solen tittar fram. KTH-studenterna drar igång sina “vad-det-nu-är”. Det är vått i gräset och skogen doftar underbart.

img_6177Vi lånar rotskott från hallonsnåret som spridit sig utanför kolonilotternas inhägnader. Vi plockar de sista röda skogshallonen som lyser skarpt.

Vi går. Vi pratar. Vi är. Tillsammans igen.
Äntligen en sån dag.

…att möta förakt…

är obehagligt tycker jag.

I ett sammanhang häromdagen kände jag förakt.
Dels emot mig för att jag inte var ifrån samma bransch och därmed inte hade alla erfarenheter eller kompetenser som krävs.
Dels emot övriga kollegor för att de typ är ju blåsta.
Dels emot ledningen för vi vet ju alla hur ledare beter sig.
Det är ingen rolig känsla.

Visst kan jag köra en runda med Byron Katies 4 frågor på dessa historier som jag upplevde som sanna. Men allra helst tillsammans med de som uttryckte detta förakt. För att tillsammans syna sanningarna.
Dels de sanningar som de som utdelade föraktet stod för och dels de sanningar som dök upp som historier i mig. Om vi slår hål på de första så finns inte mina upplevelser kvar. Så jag släpper taget om mina historier tills de tidigare bevisat/visat att deras sanning är sann.

13900152_10154388997352731_3070931650063931843_n

 

som katten runt het gröt

är ju ett talesätt/ordspråk som jag finner användbart idag.

Efter mötet med två “soldater” som försvarade och försvarade det som var “rätt” enligt dem. Där de pratade runt “syftet” och runt “varför:et”. Och försvarade detta utan att någonsin kliva in i det och vara där en stund för att känna efter om det kanske var det “rätta” eller den enda sanningen.

Och Gud förbjude att det kom en nyfiken scout och undrade över saker…och varför det var tvunget att vara likadant överallt.

Men så här i korstågens och terroristernas tid så måste alla tro på en Gud förstås. Och absolut inte undra och reflektera kring syfte och varför….

PS. Apropå soldater och scouter så är det ett uttryck jag lånat av Julia Galef. Helena tipsade mig om henne häromdagen.

Julia säger så här: “Vad längtar du mest efter, är det en längtan att försvara dina egna övertygelser eller en längtan efter att se världen så tydligt som du kan?”

Perspective is everything, especially when it comes to examining your beliefs. Are you a soldier, prone to defending your viewpoint at all costs — or a scout, spurred by curiosity? Julia Galef examines the motivations behind these two mindsets and how they shape the way we interpret information, interweaved with a compelling history lesson from 19th-century France. When your steadfast opinions are tested, Galef asks: “What do you most yearn for? Do you yearn to defend your own beliefs or do you yearn to see the world as clearly as you possibly can?”

 

att få syn på mig själv

där satt jag. med hakan nere vid knäna. eller så kändes det i alla fall. när frågan kom.

Är det sant? Eller är det din historia om den personen? frågade Maria Paz. 

och hakan ramlade ner. långt långt ner. och jag visste verkligen inte vad som var sant. min inre kompass som varit så tydlig snurrade runt runt. den enhet som jag haft mellan hjärna+hjärta+händer var raserad. jag visste verkligen inte vad som var sant.

till sist fick jag fram ett par ord.

Jag vet inte om det är sant. Det kan vara min historia om den personen. svarade jag. 

den dagen fick jag syn på mig själv igen. från ett helt annat och oväntat håll. en dag i en djupdykning in i mig själv. för att få syn på mig själv. i en workshop ledd av Maria Paz med ett ursprung i Byron Katies “The Work”.
And it works 🙂

tidigare inlägg med Byron Katie, här och här.

Page 1 of 48

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén