Frågor och svar om vår “maraton”-sex…

Mer än 226 dagar med sex senare… – det inlägget från häromveckan har gett otroligt många visningar, besökare och kommentarer, och då ska ni veta att mina inlägg om sex brukar få inga eller få kommentarer. Dock fler visningar och besökare än andra inlägg. Detta väckte uppenbarligen stor nyfikenhet hos många. Troligtvis (min tolkning) har många tankar och frågor som ni inte vågar ställa. Så tack och lov att min webb-vän Anna vågade skicka sina frågor och tankar till oss som vi valt att svara på tillsammans, maken och jag. Spontana frågor som uppstått i henne då hon läste mitt inlägg, frågor som visar hennes överraskning och nyfikenhet. Och nu när vi svarar på Annas öppna frågor så kanske du eller Anna får nya frågor.  Vi hoppas att fler vågar fråga.

När vi skrivit våra svar inser vi att det är något som saknas. Något som Anna inte frågat om och något som vi har missat att svara på. För oss saknades det en viktig dimension – nämligen sammanhang.  Att i det sammanhang och den situation vi är i nu så kan vi inte annat än bejaka denna livskraft som snurrar runt oss. Den sexuella kraften är vår livskraft just nu.

Viljan och suget till att ha sex så mycket oftare nu för tiden handlar för oss mycket mer om energin och kraften, både den sexuell energin och den livskrafts energi som den ger, än enbart den praktiska sexuella akten. Vilket jag helt glömde att nämna i min text och vilket Anna därmed missade.

Svaren från oss till Annas frågor?
Här är dem, håll tillgodo:

1. Är det medvetet något ni vill få till att ha sex varje dag?
Ja och nej. Initialt var vi bara liksom super-kåta och glada att min sexlust var så enormt stor. Och typ från oktober till och med januari hade vi nästan sex två – tre gånger om dagen. Galet mycket.
Sedan i mitt januari typ så har vi medvetet valt att försöka ha sex varje dag.
Och ibland har vi inte tillåtit någon ursäkt att komma emellan. Utan verkligen ansträngt oss för att ha sex. Även om vi har varit dödströtta eller varit stressade eller annat. Vi har känt att det är skönare att ha sex än att kolla på Netflix. Hänger du med?
Och ibland hinner vi ju såklart med båda delarna. Sex + Netflix.
I början när vi var som mest outtröttliga så kunde vi ha sex mycket längre än vad vi brukat, det var minst 60 minuter åt gången. Nu kan det variera rejält. Snabbisar, likväl som långdragna akter.

2. Om ja, varför är det i så fall? Detta är den största frågan för mig. Varför?
Varför inte? Är vårt svar istället. Och visst kan det vara så att vi tröttnar och det blir slentrian, men där är vi inte ens i närheten av. Så vi är vakna på att den stunden kan komma och då får vi helt enkelt utvärdera då. Maken såg en “bumper-sticker” i våras som sa typ: Dålig sex är fortfarande bättre än en bra dag på jobbet.  (vilket kanske säger en hel del om mångas jobb). Vi har hellre sex och riskerar att det inte blir det bästa ever, men det är fortfarande så mycket roligare än det mesta andra vi kan tänka oss (vilket också kanske säger en hel del om oss).

3. Hur kommer det kännas när ni en dag inte får till det?
Då är det ett medvetet val. Och en medveten känsla. Ingen kris eller misslyckande för oss.
Av alla våra >250 dagar nu så har vi faktiskt missat 4 st. Då vi inte har varit i samma stad/land samtidigt. Och de dagarna har känts helt ok.
Om och när vi inte kommer ha sex en dag framöver så är vi väl medvetna om att det är helt ok och att det är ett medvetet val av oss.

4. Vad är sex? Måste det vara penetrering, oralt eller.. vad är gränsen för att klassas som sex i det här sammanhanget?
Det här har vi diskuterat många gånger. Vi har kommit fram till att det för oss är så här:
Ja, vi är inne på en traditionell definition av sex, penetrering med könsorgan krävs för att det ska räknas som sex. Minst en av oss skall också ha fått en orgasm.
Det har blivit så att att vår upplevelse har skapat definitionen. Inte tvärtom.
Ett litet tillägg också som vi har är om tid. För att det ska räknas som en ny sex-akt så måste det minst ha passerat 30 minuter av paus. Vårt “rekord” under den här perioden är 64 sex-akter på en månad. Det har självklart även förekommit annan sexuell aktivitet i pauserna….

5. Hur ofta hade ni sex innan?
Någon gång i veckan. Vissa perioder 2-3 gånger i veckan. Och på ledigheter eller liknande så har det ökat rejält. Men, vi har också haft perioder av ingen sex på två-tre veckor. De har dock inträffat väldigt sällan. Det känns som att vi varit som genomsnittsparet tidigare, främst i vårt andra äktenskap.

6. Är det viktigt för er med mycket sex för relationen?
Nej och ja.
Det är mycket viktigare med våra gemensamma hundpromenader för vår relation än vårt sex. Men det är ju klart att relationen mår bra av att vi är så kåta på varandra.

7. Hur skulle era känslor och liv vara utan så mycket sex?
Just nu är jag (Tess) inne i en förändringsresa, så vad som kommer ifrån vad vet jag inte helt klart. Jag vet att jag känner mig gladare, sexigare, mer sugen på allt (inte bara sex), nyfiken, öppen, åtrådd och kraftfull. Om det är ett resultat av vårt sexliv vet jag inte, och kan därmed inte heller säga om det skulle vara annorlunda utan så här mycket sex. Fast jag tror ju det ändå.
Maken säger att en viktig del i det, en komponent, är att vi har, genom våra egna företag, tid för varandra. Ingen av oss arbetar heltid på det traditionella sättet. Vi har låga omkostnader(utan att leva ett spartanskt liv), minimerat måsten och detta gör/bidrar att vi har förmånen och lyxen att hänga mycket tillsammans i livet.
Vi har kanske inte svarat på denna fråga….men du får hålla tillgodo med dessa svar tills du/vi kanske finner en annan vinkel på frågan….

8. Försakar ni något för att ha sex?
Verkligen inget av vikt!

9. Hur får ni till det när ni har era tonårskillar hemma (tänker mest på de dagar då ni har sex flera gånger)?
Se ovan, vi arbetar båda i egna företag och har inga kontorstider att passa.  Att sönerna ofta båda är mitt i spel och sitter med stora gaming-lurar bidrar till att vi vågar ta steget ut fullt ut även när de är hemma. Vår rangliga trappa är helt klart en bra signal….då vi hör om/när de är på väg upp. Vi har ju ingen dörr till vårt sovrum….

 

Share

HELA processen – från ax till limpa

Nej, inte från ax. Men från idén om att baka bröd med jäst.

  1. få idén/inspirationen
  2. ta fram recept
  3. ingredienser – skaffa rätt
  4. gör degen
  5. låt den jäsa
  6. baka ut degen
  7. låt den kanske jäsa en gång till
  8. in i ugnen och baka brödet
  9. ta ut brödet ur ugnen med dess fantastiska doft och lyckospridning

Att förhålla sig så till HELA livet. Till de flesta processer vi är i. Att inse att vi sällan bara kan starta eller vara i en process i enbart steg 8 + 9. Fast det är kanske det enklaste steget.
Utan steg 1-7 så kan det inte att bli något 9:e steg i livet. Bake-off lösningar funkar inte här.

Share

att inte kunna hålla käften

Ganska länge nu så har jag liksom INTE kunnat INTE säga vad jag vill, eller enklare uttryckt inte kunnat hålla käften. Fast ibland så gör jag det och då blir det inte bra.
Och när jag säger vad jag tycker så blir det inte heller alltid bra.

Nu kan jag inte längre ta ansvar för andra än mig i detta. Först behöver jag att säga det jag behöver säga. Sen efter det kan jag vara kvar och hjälpa mig och dig i det som jag sagt och i hur det har tagits emot.

Du ska veta att det är ett jobb som kräver en massa mod, styrka, kraft och handling. Det är inget som snotts ihop på en kafferast liksom. Långt därifrån.

Så när jag stötte på bilden och texten nedan på min 49-årsdag tillika dagen efter en lång session hos min healer med just ett innehåll kring bland annat detta, då kan inte jag längre styra. Då låter jag min bubbla brisera och min rök att sippra ut i etern.

You are powerful beyond belief. This bursting will be effortlessly done by spirit as you move into your purpose. Notice how, when living your truth bursts into the “air” and effortlessly dissipates it, and becomes a new combination of molecules in that patch of air as it blends and clears. Effortlessly, freely, evenly, entirely blends. This burst will feel like freedom, joy, abundance, play, expansion, in all moments, and a Love that begs to be shared! Focus on those qualities, and watch how fears seem to quiet and fade naturally just as this smoke frees itself from its confines. Stay in your lane and stay in your JOY. Its where the magic happens, promise. Get excited!

@merkkabalighthealing

Share

w.e.i.r.d påminnelse

Weird är det enda jag kan vara just nu.
Och att vara weird är weird kan jag lova.
Lika weird för mig som för dig.
Minns det.

Ett tidigare inlägg om att vara w.e.i.r.d. fast på ett nytt sätt. Som en akronym.

Share

är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att veta med säkerhet att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

tre nivåer av elakhet

Just nu är jag inne i en period i livet av elakhet mot mig själv.

Först så dömer jag mig själv för något.
Sen så dömer jag mig själv för att jag dömer mig för det.
Sen har jag börjat att döma mig själv för att jag dömer mig för det för jag är ju medveten om att jag dömer mig själv så jag borde ju bara kunna sluta upp med det. Eller?

Det känns som att jag ibland fastnat i vinkelvolten för att göra det lite komiskt:

För att ta mig ur vinkelvolten. Vad gör jag?

  • Lyssnar till Tara Brach om self compassion och om att ta sig ur “the trance of unworthiness” (länk till podbean)
  • Skriver om min vinkelvolt både här och i dagboken
  • Pratar med en av mina healers
  • Pratar med min älskade make
  • Sitter nära min vovve absorberar hans lugn
  • Använder mig av Headspace appen och just nu deras meditationer kring Self-esteem
  • Lyssnar till mina spellistor
  • Läser andras texter, gärna Bobs
  • Försöker se mig själv från håll, som om jag vore en fluga på väggen som ser ig själv snurra på i vinkelvolten
  • Mag-andas nära nära makens mage
  • Andas hela vägen ner “dit”
  • Klär mig snyggt och tar på mig smink
  • Fake it til you make it…..

Om du kan känna dig fast i vinkelvolten…vad gör du för att ta dig ur den?

Share

mer än 226 dagar med sex senare

Häromkvällen vid ett middagssamtal mellan 5 supersnygga kvinnor berörde vi många olika perspektiv kring sex. Bland annat berörde vi att vissa av oss ville ha mer sex än vad vi idag hade, att vissa hade så mycket sex som de ville ha och vissa fick alldeles för lite och ville ha mer.
Och vips kunde jag inte hålla mig och vräkte ur mig följande:

Ända sedan mycoplasmans härjande så har vi haft en otroligt ökad sexlust och vi har nu haft sex i mer än 226 dagar. (226:e dagen var ju i maj då jag var på middag och nu har det ju tillkommit fler dagar…)

Det känns å ena sidan helt galet. Och å andra sidan helt underbart.

Mer än 226 dagar. Och vissa av dem har vi haft sex två till tre gånger om dagen.

Det allra bästa? Att vi fortsätter 🙂

Bilden från vårt bröllop 1998….japp i år firar vi 20-årig bröllopsdag varje dag 

Share

att mäta – om viktnedgång och muskeltillväxt

Sedan mer än 5 år tillbaka har jag regelbundet loggat min vikt och min fettprocent i en app. Nu har all den datan försvunnit så jag har via mina träningsdagböcker kikat på min progression kring viktnedgång och bibehållen muskeltillväxt.

Jag har under denna period haft fokuset på att träna på ett sätt som min kropp mår bra av, inte bara under själv träningen utan framförallt i min vardag. Nej, jag kan i detta liv inte vara den parkour-utövaren som jag längtar efter att vara, men helt kass är jag inte 😉

Jag är stark och uthållig sedan mina 22 år på rugbyplanen och har en kropp som svarar på träning och utmaningar på ett sätt som passar mig. Och det har den gjort med råge denna vår. Jag har inte medvetet dragit ner på kosten, min inställning har varit att äta mer medvetet, lyssna till om kroppen vill ha mer, och vilken kost den vill ha från start, vad den mår bra av och utesluta sådant som den mår mindre bra av – vilket är en resa som pågår konstant. Jag har medvetet ökat träningsdosen (eller i alla fall försökt så gott jag orkat) och tränar regelbundet på gymmet med att lära om mina nervbanor hur de ska se till att rätt muskel sätter igång vid rätt tillfälle….det tar tid. Min övriga träning för att komma i form kallar jag för sexercise. Japp, sex varje dag sedan typ oktober förra året har gett resultat på både muskler och vikt.

Min logg manuellt då – hur ser den ut?
Idag är jag 49 år, jag väger 69,9 kg, jag har en fettprocent på 20,2%, jag har en fysiologisk ålder på 33 år, en 3:a på visceralt fett, når en 8:a av 9:a på vältränad skalan, min muskelmassa väger 53,0 kg.

Då, när jag var 44 år, vägde jag 77,3 kg, hade en fettprocent på 23,9%, en fysiologisk ålder på 28 år, en 4.a på visceralt fett, nådde en 5:a av 9:a på vältränad skalan och min muskelmassa vägde 55,3 kg.

Annan mätning som jag har är hur mycket respektive kroppsdel ser ut i muskel och fett:
Då ( 44 år) 77,3 kg med 23,9 % fett
vä arm = 3 kg muskler/24,8 fett%
hö arm = 3 kg muskler/23,7 fett%
hö ben = 9,1 kg muskler/25,9 fett%
vä ben = 9,0 kg muskler/27,1 fett%
bål = 31,2 kg muskler/22,8 fett%

Idag (49 år) 69,9 kg med 20,2 % fett
vä arm = 2,8 kg muskler/20 fett%
hö arm = 2,9 kg muskler/18 fett%
hö ben = 8,1 kg muskler/25,5 fett%
vä ben = 8,2 kg muskler/25,1 fett%
bål = 31 kg muskler/17,3 fett%

Och nu fortsätter jag min regelbundna mätning manuellt i min träningsdagbok en gång per månad. Mäter mig på min tanita-våg. Eller rättare sagt, makens våg som han fick i födelsedagspresent för många jordsnurr sedan.

Och mitt motto för min träning just nu och framåt en stund är lånat från Petter Stordalen som pratar om hur han vill vara lika stark detta år som förra….och med en åldrande kropp så blir det en alldeles lagom utmaning.

Share

jeansshorts

Söndagsmorgon på Nordic Light Hotell. Frukostbuffe. Maken och jag har firat min födelsedag några dagar i förväg och äter frukost i matsalen.

“- Jag såg just en Victoria Silvstedt look-alike i jeansshorts”, säger maken och ler.

Nyfikna jag scannar lokalen. Finner minst 7 blondiner i jeansshorts och frågar om dem en i taget. Ser till slut look-aliken. Hon ser rädd ut. Uppdragna axlar och ett perfekt yttre. Varenda hårstrå på plats. Vacker. Men rädd.

Ett tjejgäng på fyra äntrar matsalen. De rör sig självsäkert genom buffen och tar plats på ett härligt sätt. Bara genom att vara sig själva. Ingen av dem i jeansshorts. Men en av dem i blå kjol. Hon hade något extra.

Det såg även vår bordsgranne. Som även noterade mig.

Så här är det att leva mitt i livet med maken i vårt tredje äktenskap. Tillåtet, öppet och i bejakande av energier. Inte minst ett delande av våra energier. Och kärleksfullt förstås. Och i vår fantasi bjuder vi gärna in en och annan extra till oss som jag skrivit tidigare om här:
att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share