Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

apropå påminnelser som kommer precis i rätt tid

Ibland kommer det saker som från ovan. Som en gåva som jag behövde precis här och nu. I veckan var det tre av dessa som kom som gåvor.

  1. Hemcyklandes med tankar i skallen om att jag ska kika på mina rutiner och mitt arbete i mig själv för att skapa mer av mig i fokus. Att jag kan behålla mitt fokus och inte smittas så av andras. Väl hemma hade jag fått brev. Ett vykort till mig själv. Med texten: “Grattis! Fira och njut att mitt inre tillstånd är i mitt fokus!”  Precis så. Det är mitt inre tillstånd som är i mitt fokus. Tack för påminnelsen!
  2. Satt mitt i ätande av lunch och i en slags inre debriefing efter ett möte. En debriefing med mig själv. När Jo ringde för att hon tänkt på mig och undrade vad som hände i mitt liv nu. Tack, det blev en debriefing med Jo om mötet och framförallt ett samtal om livet här och nu. Som gav mig även förmågan att kunna ta ett stort steg tillbaka och titta på här och nu från håll. Det är fantastiskt vilken skön känsla jag får av att se allt från håll. Långt håll.
  3. Så här måste vi göra. Jo, så här måste vi. Jo, nu frågar alla efter det här och då måste vi. Jo, så är det.
    Och det bara fortsätter, i samma ord oavsett vad det handlar om. Mina tankar kring varför och hur länge jag kan hålla emot utmanas dagligen. Och så fick jag syn på Seths inlägg: Professionals push back.
    Där han påminner om hur en arkitekt vägrar att designa en stor, ful byggnad som bara utlovar en kortsiktig vinst. Arkitekten förstår att en av hennes uppgifter som arkitekt är att höja nivån.
    Där Seth påminner om att det finns hur många människor som helst som underblåsa, ha kapplöpning ner till botten och bara fokusera på att ge andra det de vill ha.
    Och att påminnelsen verkligen handlar om mig. Att jag inte är som andra. Att jag inte underblåser. Att jag inte tror på att vara som andra. Att mina nivåer/gränser/standarder är mina. Och att de gör mig till den professionella Therese och Tess som jag är.

 

Så ett stort tack till er alla som var med och synkroniserade till att jag fick dessa. Jag vill nämna Jo som ringde.
Jag vill nämna Henrik som tipsade mig om Mias kurs.
Jag vill nämna Mia som kom med idén om att skriva ett vykort och sedan postade det till mig ett år efter att jag skrev det.
Jag vill nämna Kent som tipsade mig om Seth för evigheter sedan.

celebration of Mabon

Celebration of Mabon, the harvest goddess.
Takes place the 22nd of September.
Which is also known as the Autumn Equinox. 

Och som Thomas Jönsson beskriver det på FB händer även detta:

Imorgon torsdag (den 22/9, kl 16.22)inträffar Höstdagjämningen, en av årets balanspunkter, mittpunkten mellan ljus och mörker, mellan dag och natt, mellan Sommarsolstånd och Vintersolstånd; mötet mellan Yin och Yang, ett kort stillestånd mellan andetagen. Dessutom en kollektiv upplevelse, för över hela Jorden är då dag och natt lika långa.

Det brukar vara ett bra tillfälle för meditation, eller kanske lite Tai’chi. Passande affirmation; “Jag upplever den inre harmonin bortom polariseringar och konflikter”.
Solen inträder i Vågen, fredens och balansens eget tecken, början på den mörka årstiden, när vi möter vårt inre; där i Vågen, står nu redan Venus och framförallt expansiva Jupiter och väntar på att ansluta sig ( på måndag)
Samma eftermiddag vänder Merkurius direkt igen, efter ca 3 veckors (retrograd) inre “konferens”…. Även där utgör morgondagen ett stillestånd…
Ha en fin höstdagjämning!

 

som en hobby-alkemist

känner jag mig. Då jag låter håret få vara inpackat i kokosolja ett dygn. Som att det ska bli så bra av det. Mjukt och återfettat, återfuktat.

Fast jag egentligen vet att det även hänger på att jag ser till att min insida är likadan. Likadan som jag vill att min utsida ska vara. För såsom på insidan så ock på utsidan.

1426

Kokosolja i håret eller i kroppen eller både ock?

Yes to all. Yes to both. Inuti och utanpå. Inte en. Båda.

Så slår tanken mig…borde jag inte testa hur min kropp mår…jo, det är jag nyfiken på. Och maken och jag har lovat varandra att vi ska göra det under året.
Vad finns i våra kroppar som inte vi mår bra av att det finns där?
Vad är det våra kroppar saknar för att leva ett mer expanderande liv?
Och så vidare…
Fortsättning följer.

för vem ska jag sätta gränser?

för mig och min skull?
för dig och din skull?

Igår. Möten. Flera möten. Med andra människor. Vissa där det för mig kändes naturligt att jag i mig visste var min gräns gick och att jag inte behövde visa den. Andra möten mötte jag andras gränser, där det fanns så mycket frustration att personen hade oerhört svårt att visa sina gränser för andra på ett lugnt sätt, FÖR GRÄNSEN HADE REDAN PASSERATS OCH FRUSTRATIONEN VAR HÖG.

Oj.

Så tanken slog mig. För vem är det jag ska sätta och hålla gränser?

För mig. För min skull. Så att jag kan vara i balans.
Centrerad.
I förtroende och kärlek till mig själv.
För visst ligger det något i det som Byron Katie säger:


Älskade vän, du kan inte såra mig – Det är bara jag som kan göra det.

förståelsens tröskel

När vi senast hade podd-klubb så nämnde Sara i förbifarten uttrycket “cognitive threshold” som jag skrev ner och känt på. För mig blir det en förståelsens tröskel. Som att det ibland för att förstå saker inte bara går att ta ett kliv rakt fram utan du måste också faktiskt kliva upp och ta dig över en tröskel. Lättare sagt än gjort.

Här nedan två bilder som dök upp i mitt flöde på Instagram – som kan vara som provtrösklar för dig. Kan du kliva upp till förståelsens tröskel – eller är de redan välkända för dig och inte längre en tröskel att ta dig över?

När du tänker på livet kom ihåg detta:
Oavsett hur mycket skuld du känner så kan det inte lösa gårdagens bekymmer,
eller något alls av det som hänt.
Samt att ingen, ingen, ingen oro någonsin kan förändra framtiden. Ingen alls.

Vad är skillnaden mellan “jag gillar dig” och “jag älskar dig”?
Så här löd Buddhas vackra svar…
När du gillar en blomma plockar du den.
När du älskar en blomma vattnar du den dagligen.
Endast den som förstår detta, förstår livet.

 

en fixering vid HUR:et

Lösningen. Den där gyllene lösningen. Det verkar som att vi tror att om den bara fanns och var beskriven och att den visade oss HUR vi ska göra. är alla problem lösta och vi mår alla finfint. Så det är väl självklart att vi måste skriva ner HUR vi ska göra. För det är väl det som är lösningen?

Eller?

Eller om vi var överens och väl införstådda med VARFÖR. Ett gemensamt VARFÖR vi gör detta. Att det liksom satt inne i oss. I våra celler. I vårt hjärta och hjärna. Då vet vi HUR vi ska göra i varje given situation utan att vi har en rutin eller riktlinje för det. På papper. I våra interna system.

Skavet. Som kommer smygande. I mig i alla fall.

Skaver kommer när jag upplever att vi inte orkar/vågar/vill vänta på att gemensamt landa i VARFÖR. När vi har bråttom in i HUR. Antingen uppstår skavet nu. Eller sen. Eller både ock. Utan att vi fattar varför det skaver.

Väljer du HUR eller VARFÖR?

att sätta gränser

…var ett ämne som maken och jag samtalade om häromdagen. Hur vi såg olika på det. Hur jag upplevde att jag redan hade markerat och satt en gräns och hur han menade att jag inte alls gjort det tillräckligt tydligt. Situationen var upplevd av mig och endast återberättad från mitt perspektiv till honom, men har såg ändå något i det. Kanske ett mönster som han ser. Att jag är otydlig i var gränsen går.

Jag sov på saken. Och vaknade så sakteliga dagen efter. Tog mig tid att starta dagen varsamt och långsamt. Och där dök den upp – signalen till mig. Ett inlägg från min vän Helena om “Boundaries” – gränser.

Helena påminner mig om ett videoklipp som jag redan har sett. Där Brene Brown pratar om hur hon ser på gränssättande och varför det är viktigt.

Bernes sätt att lägga samman Gränssättande med Integritet och med Generositet är för mig en kombination som slår an i mig. Särskilt med I för integritet. Att när jag är sann mot mig själv och kan sätta gränser för det jag behöver visa att det här är ok och det här är inte ok, ja, då blir ju livet i integritet mycket enklare. Är livet i integritet så är det ett autentiskt liv. Tänker jag.

Det svåra i kråksången?
Att sätta gränserna. Att fatta var de går. Och att våga stå för att en gräns går just här.

För mig är det viktigt för att jag genom att sätta dessa gränser ser till att ta hand om mig själv. Att det är jag som är i fokus i mitt gränssättande. Och det känns bra.

Tack Helena för påminnelsen!

10 steg – nummer 10

“Go for it now. The future is promised to no one.”

Ta chansen nu. Framtiden väntar på ingen. 

Sista steget och sista rådet ifrån Dr Wayne Dyer och min reflektion till hans råd.
På sätt och vis var det detta sista som inspirerade mig till att skriva om varje råd och reflektera kring vad det betyder för mig.
På sätt och vis så att jag tog tag i den inspirationen som dök upp framför näsan.
På sätt och vis som att jag inte väntar på morgondagen utan börjar idag.

Ett annat sätt att uttrycka detta råd kan kanske vara  “Skjut inte upp till imorgon det du kan göra idag”…för vem vet vad som kommer härnäst när du nu tar tag i din chans idag och inte väntar. Skapa din egen framtid som du vill ha den.

 

 

Yayoi Kusama – prickar i massor!

Så glad att jag hann ta en kik, och ett besök i hennes utställning en söndag i September tillsammans med maken. När du får tillfälle att se hennes verk – gör det!

 

inuti dig

jag såg dig. jag såg dig skrika. med kroppen. med rörelser. med ögonen. utan ord. sen kom det ord. inte de du ville säga. bara de du vågade säga.

jag såg dig. då. jag ser dig nu. jag vet att det känns för jävligt att vara dig just nu. jag fattar att du inte vill vara här. alls. och att ingen. ingen. ingen får veta. eller fatta det. för då är du bara en liten lort. tror du.

jag ser det. jag ser det som i en annan verklighet. du gör dina rörelser och säger de där orden du inte vill. och så tappar jag fotfästet. och jag tappar tålamodet. idag igen.

jag vill inte.

tappa tålamodet.

jag tycker inte om mig själv då.

eller dig.

så skapas den onda cirkeln som vi rör oss i. fortare och mer. snabbare och smalare. fokus krymper och tålamod krymper. ilska växer. likaså besvikelsen. som tilliten till en annan människa.

när allt du egentligen vill fråga efter tas längre och längre bort ifrån dig. och svaret du får av omvärlden. inklusive mig. blir precis det motsatta till det du längtade efter.

men det blir lättare så här. med dina skal. och andras ilska mot dig. för det är det enda du vet och känner till. att få kärlek är inte vad du tror att du är värd.

vad vi glömmer bort. är att. inuti dig finns redan jag. och inuti mig finns redan du. så jag väljer nu att älska dig. den dig som redan finns i mig. och jag älskar dig med allt jag vet och kan. bortom dina ord. bortom dina blickar. bortom dig.

inuti mig.

A photo by Quentin Dr. unsplash.com/photos/KD8jKVdCFoQ

Photocred to Quentin Dr, Unsplash.

Page 1 of 51

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén