Att inte vara en WOW…

Under det senaste året när jag både skrivit och pratat mer om lust och sex med flera personer i olika sammanhang så har jag fått många olika svar kring frågan om orgasmer.
Häromveckan skrev jag om att vara en WOW – Well Orgasmed Woman. Apropå WOW…

Vissa berättar lite blygt att de har jättesvårt att få orgasm.
Andra berättar samma sak men inte alls lika blygt.
Några ställer följdfrågor till mig och undrar hur jag gör.
Medan några andra tystnar och vill inte beröra ämnet mer.

Kvinnans orgasm

Att få orgasm som kvinna är otroligt olika. Några kvinnor behöver stimuli på klitoris-knoppen för att nå orgasm (oavsett om de har en dildo eller penis i vagina). Andra har svårt att nå orgasm tillsammans med andra och har kanske superlätt att få orgasm när de onanerar ensamma. Så finns det sådana som jag som knappt ens behöver beröring för att nå orgasm. Däremellan finns ett helt spektra av att olika sätt och uttryck för att få orgasm på lika sätt. Och det bästa av allt är att allt är ok. Alla olika sätt är ok. Du är helt normal på det sättet som du får orgasm. Jag med.

Män då?

Ja, här är det inte lika många olikheter som jag stött på. Dels har jag ännu inte träffat en man som berättat att han inte kan får orgasm. Men jag vet samtidigt att min fråga nog varit väldigt “trubbig” eller att förståelsen varit “trubbig”. Det jag menar med manlig orgasm är INTE ejakulation. Det är den kroppsliga sensation av “tomtebloss” eller annan sensation i din kropp kanske i samma ögonblick som ejakulationen. Eller så kommer den en liten stund före. Ibland tränar min make på att dröja så lång tid som möjligt mellan orgasmen och ejakulationen. I förhoppning att nå flera orgasmer innan ejakulationen kommer och liksom sätter stopp för fler.
Eller gör den verkligen det undrar jag nu?
Visst borde det gå att få en orgasm oavsett ejakulation eller ej?

 

399 – 7dagar

Ja, vi tror nu att det är ca 7 dagar som vi inte haft sex under de senaste typ 399 dagarna.
Det är för mig en av de finaste investeringarna som vi givit varandra. Och en av mina tankar kring varför jag numera har så lätt att få orgasm.
Det är ju som att jag varje dag fått massage på en specifik kroppsdel. Att massagen har gjort just den kroppsdelen så mottaglig för sensationer, både externa såväl som interna. Att massagen har gjort att jag numera har en (för att låna Lindas uttryck) fluffig fitta. Och det är himla gött kan jag lova dig!

Vill du dela med dig av din berättelse kring hur du får orgasm? Våga vara modig med mig!

Share

Växtvärk del 4

att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.

Två tankar kommer och påminner mig om hur jag brukar prata med andra kring detta.

Den ena är exemplet från när du flyger och hur instruktionerna före take-off så tydligt säger att du MÅSTE ta på din egen syrgasmask först (om det skulle behövas), INNAN du kan hjälpa någon annan.

Den andra är uppmaningen att skriva en lista av de personer som är viktiga i ditt liv. För att sedan fråga på vilken rad som du själv kommer. En trolig upptäckt att du inte ens finns med på din egen lista. Och en uppmaning att sätta dig allra överst på listan. Hur skulle det kännas? Vad skulle du göra då? Om du var överst på din lista?

Jag försöker varje dag ge mig det som jag behöver. Särskilt nu när jag symptomspårat och upplever obalans i hormoner. Det är en påminnelse till mig. En påminnelse från min kropp till mig om att ta hand om mig först.

Samtidigt som jag vet att den snabbaste vägen för någon som är lite deppig att må bättre, den snabbaste vägen att må bättre är att få hjälpa någon annan. Så om du vet om det. Att du själv kommer att må bättre om du hjälper någon annan. Då sätter du ju dig själv först också. Tillsammans med att du hjälper någon annan.

Hängde du med? 😉

 

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

när 1+1 blir 1

Nähä, det går ju inte.

1+1=2?

Tillhör du dem som benhårt tror att 1+1 alltid blir 2?
Eller tillhör du dem som ser annorlunda på detta?
Du fattar säkert vilket jag tror på….

Kraften i >1

Det är så jag ser det. Att kraften av fler/mer än 1 blir större än 1 i sig själv. Och samtidigt tror jag på att 1+1=1. Enklaste exemplet är i mitt fall tuggummi. Du har en bit tuggummi i munnen och väljer att stoppa in en till bit. Du tuggar på dem tillsammans och vips så har du ett tuggummi. Det är just nu bara lite större och har troligtvis lite mer smak än nyss.

Ett annat exempel dök upp idag när jag samtalade med en kollega om hur vi arbetar olika i de team som vi agerar inom. Hur hon och jag agerar dels som ett äpple och ett päron och samtidigt som en fruktsallad. Att vi inte räds att vara i oss själva och i vårt egna unika jag. Inte heller räds vi att vara i en fruktsallad där vi blandas med annan frukt. Där våra yttre gränser (och inre?) har luckrats upp och skurits bort.
Vi är rörande överens om att det är där det är så otroligt skönt och befriande att vara. 

Vem är du?

Så vem är du i relationen till en annan i ditt team? Till din partner? Till din familj?
Är du rädd för att inte längre få vara den unika björnbäret och vill stanna kvar i din egen låda? Inte blandas med andra, bara vara med dig och kanske med andra björnbär.
Eller helt tillfreds och kanske längtansfull efter att skapa fruktsallad?

 

PS: även detta går ju att prata om i sex också…för “när vi två blir en” som Gyllene Tider sjöng…

 

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share

….meh, var som Tess bara….

Världens svåraste uppdrag – att vara som någon annan

Särskilt när du själv inte vet vem du är eller vill vara. Eller när denna någon annan inte ens själv vet vem den är. Eller när personen som är förebilden inte vill vara en förebild eller framförallt inte satt på en piedestal av andra. När den där någon annan bara vill vara mer av sig själv och förstå mer om vem den är.

Nej, alla vill inte vara som någon annan.  Och jag vill verkligen inte att någon ska säga till dig att du ska vara mer som mig. Det enda Du ska vara är den du är. Mer av dig.

Lika svårt uppdrag – att vara mer av sig själv

Det är det jag försöker vara. Mer av mig. Och i det får förstås vemsomhelst härma mig. För då är det ju just mer av sig själva de är. Inte att de är som mig.

Hoppas du hängde med i svängarna…detta inlägg kändes som att åka parallellslalom med en kopia av mig själv som jag var tvungen att hålla exakt jämn takt med….crazy tankar och crazy inlägg. Men sån är jag 😉

Share

Att blogga om sex och lust

Det har jag gjort nu i ett par månader. Nästan ett år faktiskt. Och antalet besökare till denna blogg har sakta och säkert växt. Antalet följare på min FB-sida likaså.

Så nu undrar jag….kanske jag kan nå 200 följare på FB innan 2018 tar slut? Får jag be dig som läser detta att uppmana/tipsa minst en (1) av dina vänner att följa mig på FB?

Jag lovar att fortsätta skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. Oavsett vad det är. Och ja, just nu är det ju sex och relationer, så det kommer fler inlägg om dem bägge.

The Lovers

Samtidigt är vi igång med att jobba i och med vår app. Fast det dröjer innan vi har en Beta-version att låta några av er testa….först ut för erbjudande kommer du som följer mig på FB få förstås!

Share

WOW = Well Orgasmed Woman

“Förenklat kan man säga att ansträngningslösa orgasmer frigör mer välgörande ämnen såsom oxytocin och endorfiner. Och att forcerade orgasmer frigör adrenalin, vilket stressar kroppen istället för att ge en välgörande effekt.” Mia Lehndal ur boken “Body Love Book”

Citatet ovan får vara introduktionen till detta inlägg om orgasmer, eller om att numera vara en WOW. En kvinna som ansträngningslöst och lätt kan få och njuta av orgasmer. Både tillsammans med maken och på egen hand. I beröring av kroppens olika delar eller utan beröring.

Jag har förstått att vissa ser på mig och detta med en hel del skepsis och andra med en förundran eller nyfikenhet. Så jag ska testa att dela med mig av mina upplevelser. Till er.
Jag har i hela mitt liv upplevt att jag har lätt till orgasm, särskilt klitorisorgasmer, och även vaginala. Vilka förstärktes i samband med att jag var gravid första gången.

Om energiorgasmer

Under intervjun med Lussna Nu-tjejerna  berättar jag bland annat att jag får energiorgasmer och att jag kan uppleva dessa helt på egen hand, exempelvis under en promenad i skogen. Utan stimulans på könsdelar eller andra kroppsdelar. Min egen analys är att jag lyckas andas hela vägen ner till könet och “öppna upp/bli mottaglig” för de energier som finns inom mig och de som jag möter och på så sätt kan nå energiorgasmer.

Jag berättar i samtalet att energiorgasmerna ter sig olika för mig. Vissa är mer intensiva och långa med skakningar som startar i vagina som om det vore epicentrum för en slags jordbävningsorgasm. Andra kan vara som flipperspel där energiorgasmer åker som champagnekorkar mellan könet och hjässan. Vissa av energiorgasmerna kan jag “tygla” och låta vara kvar i kroppen. Andra “rymmer” ut genom hjässan.

Energiorgasmerna är precis som Mia beskriver ovan – ansträngningslösa och ger mig ett välbefinnande som sitter i länge. De är som lågt hängande frukter – lätta att plocka. Medan mina klitorisorgasmer oftast är hårdare jobb och inte längre riktigt värda det arbetet.  Även om de ibland kommer lätt de också, och då låter jag dem komma, fast jag har slutat “jaga” dem och arbeta för att nå klitorisorgasmerna.

Min allra första energiorgasm fick jag när jag tittade på ett klipp från Filip och Fredrik där en kvinna får just en energiorgasm i studion. (OBS! Länken öppnas i Facebook)

Maken

Makens roll i detta är stor. Han och min andning. Det är min övertygelse om att de båda sitter högt upp på listan som viktiga nycklar för att låsa upp mitt sexdriv. Det och att jag samtidigt arbetat med mina bromsar vad gäller skam och det arvet som hänger ihop med det.

Något som maken är extra glad över? Jo, att han kan ge mig en fontänorgasm. Det har han velat i flera år och i december förra året så lyckades vi. Han blev betydligt gladare än mig. Och jag måste säga att de första gångerna så fick jag inte alls orgasmen i samband med själva fontänen, utan snarare efteråt eller före. Nu när vi har “tränat” vidare i ett halvår så kan orgasmen komma närmre i tid till själva vätskan/fontänen. Och framförallt har den vuxit i styrka och omfång. Dess efterskalv kan vara stora. En annan reflektion kring just fontänorgasmen och att vi lyckats först nu tänker jag hänger ihop med just det ansträngningslösa. För mig. Att vi inte kunnat nå dit tidigare när vi ansträngt oss. Men nu kan vi båda släppa taget och låta dem komma fram. Vi tänker att för att nå dessa så behöver både hjärnan och kroppen vara “redo”. Som kvinna måste du våga släppa taget och låta det bli blött i sängen. Du behöver stänga av hjärnan som säger att du inte ska blöta ner. Kanske testar ni helt enkelt utomhus, i duschen eller med ett gäng handdukar i sängen. Att släppa kontrollen över kroppen och låta njutningen ta över. Det är det som hjälpte mig. Samt att våga med maken förstås.

När når jag orgasmer generellt?

  • när maken kommer åt den där punkten inne i vagina…
  • när vi stannar upp i våra rörelser till stillheten…
  • när han nyper/biter mig i mina bröstvårtor…
  • när jag suger honom djupt och tar en paus…då i pausen…
  • när han fingerpullar mig….
  • när han slickar mig….
  • när han suger mig….
  • när han ser mig djupt in i ögonen och stannar till i rörelsen…
  • när han ber mig att släppa taget och ta emot orgasmen….
  • när han onanerar bredvid mig…
  • när han ser på mig över bordet….
  • när jag…..

Och du, det slog mig häromdagen också att det är som att vi älskar med varandra hela tiden. Även när vi inte gör det. Även fast vi inte är tillsammans. Och framförallt känns det som att när vi älskar igen efter en dag eller ett par timmars uppehåll så är det som att vi bara fortsätter där vi var senast. Och jag dyker rakt in i mina orgasmer på en gång.

Alla minns väl scenen i Harry mötte Sally?
Yes, I´ll definitely have whatever she is having 😉

Och i länken nedan finner du 10 saker om orgasmer som du kanske inte kände till:

PS. Häromveckan skrev Charlotte ett blogginlägg på temat #nomoreshame och jag vill nog säga att mitt inlägg här ovan är precis mitt i detta tema. Att jag och du och vi inte längre ska skämmas för att prata om vare sig orgasmer, sex, njutning och lust. Eller hur?
#nomoreshame

Share

Växtvärk del 3

att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.

att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.

Så, mitt på den där stigen, när jag är i långsam rörelse framåt så slår tvivlet till. Att andra människor inte vill att jag ska ändra mig. Att de vill behålla mig som den där Tess/Therese/Tessan som de kände en gång i tiden. Fast hon finns ju kvar. På ett sätt. Det är bara så mycket mer nu. Av henne. Samtidigt som jag ser att när jag står här i min växtvärk så påminner jag dem om att även de har växtvärk. Eller gör allt för att undvika den. Eller längtar starkt efter den men inte riktigt vågar fullt ut.
Kanske är det för mycket för dem? För mycket för mig?

Tvivlet sänker farten i min rörelse. Fast jag inte vill det.
Tvivlet stärker även de motstridiga känslorna som finns runtomkring stigen jag balanserar på. Kanske till och med ökar dem. Eller snurrar till dem…

…tills jag snurrat ett par varv och hittar till några av mina själsfränder och kan ta stöd i dem. Själsfränder som bara ser gott i mig . Jag får stöd på distans och på riktigt nära håll. Båda delarna fungerar gott. Jag vågar nå ut till er och jag vet att ni finns där för mig. Och jag vet att det finns fler som er därute. Ni som läser detta är med all säkerhet även ni nära vänner till mig. Även om vi ännu inte mötts.

Kramar till oss alla!

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Den danske gynekologen

Han träffade jag häromdagen då jag bokat in mig själv på ett återbesök, ca ett halvår efter att jag startat med Vagifem. Det var uppmaningen från den gynekologen jag mötte då i april. Rådet att mina tunna slemhinnor i vagina behövde en dos av lokalt östrogen. I form av Vagifem.

Återbesöket var en “mission” att med en utomstående få ett utlåtande som jag och maken redan var överens om. Att mina slemhinnor i vagina inte längre är tunna. Att de är friska och välmående. Och japp, den danske gynekologen sa till mig flera gånger att de var “sjyssta”. Spännande ordval för en närmre 70-åring herre från Danmark.

Hursomhelst så var det inga bekymmer att ta mig ur Vagifem-användandet redan nu och undersöka själv om och när jag skulle behöva en boost av lokal östrogen igen.

Håll tummarna att det blir aldrig!

Istället slår jag snart till på en ny flaska dunderhonung och säger hejdå till min inneboende klimakteriehäxa….som just nu låter mig få långa perioder utan att hon kommer och hälsar på. Underbart!

Share

Vild quinna

Från två håll denna vecka en påminnelse om vilda quinnor/kvinnor. Den ena häromkvällen på sexsnacksgruppen (träff 2) och den andra på vägen ut till Yasuragi. Där finns en egen uppsatt skylt vid en av vägarna: “Se upp för barn och vilda quinnor…”

Påminnelsen vid sexsnacksgruppen var om Layla Martin. För ett år sedan spanade jag inte flera av hennes härliga videos på youtube. Nu har jag laddat ned hennes bok.
Och du fattar väl att när jag hittade hennes orgasm test så testade jag ju mig själv i det också.

Mitt resultat?

Orgasmic superstar…. 😉

Till det resultatet fanns förstås en längre, förklarande text….och den var klockren i sin beskrivning. Kanske särskilt den delen om hur jag delar med mig till er (mina läsare; män och kvinnor) så att även ni blir mer och mer medvetna och skapar era möjligheter till mer njutning och lust i era liv!

Jag vill tillägga att det verkligen inte bara har “blivit så”. Med mina orgasmer alltså. Jag kommer berätta mer om dem framöver. Så nu vill jag tillägga att jag inte alltid varit en “orgasmic superstar” – det är något jag har lagt kraft vid att skapa och locka fram. Ja, framförallt locka fram. Det har jag fokuserat på.

Share