22 dagar senare…hosthosthost

Nedan mina korta reflektioner om dagarna så här långt.

En annorlunda oktober

4 okt Feberdrabbad på kanelbullens dag.

5 okt Jodå,  det ska nog gå att assistera på mindfulnesskväll med lite alvedon i kroppen.

6 okt Jag mår inte bra och febrar rejält.

7 okt Där kom hostan – fy vad den tar tag i hela kroppen och skakar om.

8 okt En lugn natt…bara ombyte av pyjamas som var dyblöt av febern.

9 okt Läkarbesök och kåvepenin.

10 okt Hostan är om möjligt ännu värre. Hostar loss varenda spänning i hela kroppen.

11 okt Läkaren ringer och berättar att det är Mykoplasma bakterie i mig. Byter antibiotika  och finner utslag över hela bålen.

12 okt Känner mig ok och försöker gå en hundpromenad. Nej är inte ok.

13 okt Känner mig bättre, men stannar hemma från poddklubb. Smittar rejält.

14 okt En liten hundpromenad utomhus och lungorna vill ha syresatt luft och hostar vidare med att släppa alla spänningar.

15 okt Yngsta sonen klagar över ont i örat. Vi avvaktar för att se om det dyker upp feber.

16 okt Utvecklingssamtal i skolan med yngsta och vi hostar ikapp på varenda samtal. Så fort den ena hostar så triggar den andres hosta igång.

17 okt Läkarbesök med yngsta och japp – Doxyferm även till honom.

18 okt Maken börjar känna sig konstig…han som aldrig blir sjuk. Nej, ingen av oss andra heller! Och nu är jag uppe i två långsamma hundpromenader om dagen. I hostattacker.

19 okt Maken har nära 40grader i feber och inget biter för att dämpa. Han upplever samma som mig när han tar febernedsättande – att då svettas man ännu mer.

20 okt Doxyferm till maken idag. Han tar extra dos för att få effekt. Ligger ändå på 39,5 hela dagen. Hundpromenaderna är korta och hostiga.

21 okt Undvika kontakt med omvärld och andra – vi smittar nog hela familjen och känslan av isolering börjar bli kännbar. Kanske främst från svärmor som så gärna vill få pyssla om oss och det inte går för vi smittar.

22 okt Kolonilotter – visningsdag för lediga lotter och städdag i föreningen. Japp, jag var på bägge, för de var ju båda utomhus vilket visserligen leder till mer hosta, men också utomhus så att jag kan gå undan när jag hostar. Makens feber lägre och öronsmärta hos yngsta är borta. En lång ursäkt till äldsta vid middagsbordet – förlåt att vi inte tog dig till läkare tidigare.

23 okt Nej, nej, nej – en förändring i min hosta igen. Nu som på samma sätt som den 7 okt….kommer allt tillbaka?

24 okt Oj, redan borta från jobb och uppdrag så här många dagar?

25 okt Vaknar under natten och har ont i kroppen, utslagen nästan borta, svettas och hostar….hur och när ska detta sluta? Får avboka mitt deltagande vid kvällens utbildningsträff på Mindfulnessgruppen.

26 okt Jo,men idag…idag känner jag mig faktiskt pigg när jag vaknar. Även om jag hostar lite på förmiddagspromenaden med Anna och Chewie så mår jag mycket bättre. Kanske är jag rent av frisk nu?

 

Jag är så otroligt tacksam att jag inte bär på en kronisk åkomma eller sjukdom. Att jag mitt i allt detta kan se att jag får gåvor av att jag varit sänkt och sjuk. Särskilt det där med att hosta loss alla spänningar. Mer om det senare.

Share

6 thoughts on “22 dagar senare…hosthosthost

  1. Men fy tusan vad jobbig oktober! Hoppas innerligt ni alla är på bättringsvägen och tillräckligt bra så svärmor kan få komma och rå om er ordentligt. Ps. läs mitt näst senaste inlägg – jag nämnde dig där, plus att det är en ny lista!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *