Som en fortsatt reflektion från gårdagens inlägg i #blogg100, så vill jag idag dela mina tankar från dagens hundpromenad. Vi tog vägen genom Söderbrunns koloniträdgårdar. Att få vandra där om dagarna nu när snön har lämnat och allt långsamt börjar väckas till liv är en stark motor till nya tankar och känslor.

Jag ser IMG_0704dessa koloniträdgårdars cykler som på ett sätt oerhört lika ett ledarskap. Och just våren som är i antågande är en sådan angenäm inspiration till detta. Vinterns snö och mörker är på väg bort och ägarna till lotterna öppnar upp för ljus, näring, rensar bort det döda och tunga som hindrar utveckling och växande. Samtidigt som du säkerligen stramar till och tydliggör var gränserna går. Exempelvis vill du inte ha blommor i hela gräsmattan, utan bara i den rabatten. Du vill inte ha potatis i varje odlingslott utan bara den där den rätta sortens jord finnes.

Hur kan jag likna detta vid ett ledarskap? Jo, en bra ledare gör i mina ögon två viktiga saker.
1. En bra ledare ger sina medarbetare/med-ledare just det som de som enskilda individer och som team behöver. En liknelse med naturen är att ge den planta du planterar rätt ljus, näring och omsorg som just den behöver för att den ska utvecklas och växa. I din trädgård skapar du även en balans så att de plantor som finns kan växa tillsammans.
2. En bra ledare är oerhört tydlig med vart vi är på väg. Liknelsen med en trädgård blir att det finns en planering och en tydlighet i vad som planteras var och när och hur. Och genom vidare skötsel bekräfta att du är på rätt plats, på rätt väg, eller styra om så att detta sker.

När dessa två viktiga delar är tillsedda och omhändertagna – då är det den viktiga tilliten som ska råda. Att du som ledare i ditt ledarskap visar tillit till dina med-ledare och dina medarbetare. Utan den ingrediensen ingen bra ledare eller ett bra ledarskap.

Och vet du vem den första du ska hysa tillit till är? Dig själv!!

IMG_0703 IMG_0714 IMG_0697

Bilderna från Koloniföreningen Söderbrunn tagna i augusti och september 2014.

PS: Viktigt för mig att få med detta inlägg om trädgård idag också då min mormor och morfar skulle fyllt 94 respektive 92 år om de hade stannat kvar med oss här på jorden i sina kroppar. De verkligen älskade sin trädgård och naturen. Deras trädgård kallade de för sitt Shangri-La och det var en oas för alla. När morfar gick bort först (10 år sedan i år) så fick mormor en liten, liten mullvad i sin trädgård den första sommaren och hon och jag var övertygade om att det var morfar som kom tillbaka och hjälpte till i sitt Shangri-La. 

Share