Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Author: therese@mabon.se (Page 1 of 67)

gemensamma funderingar

Communal pondering

Ett uttryck som jag har vänt och vridit på ett tag. Jag gillar tanken att vi behöver ge oss tid att ha dessa funderingar, och jag gillar även att göra dem tillsammans. Att de måste vara gemensamma – eller identiska oss emellan – är inte lika viktigt. Viktigare att vi ger oss utrymme att fundera gemensamt och acceptera alla olikheter i funderingarna.

Och för mig hänger det ihop med några delar från en bok jag läst: Sitting in the Fire. En metod som boken beskriver är “Worldwork” och min tolkning av vad det är och kan vara är just att den innehåller en del som är en gemensam fundering. Författaren (Arnold Mindell) skriver så här:

The new worldwork paradigm offers us a number of fresh perspectives:

  1. Chaos: In worldwork, conflict and moments of chaos are valued within group process because these can quickly create a sense of community and a lasting organization. 
  2. Learning: Worldwork expects conflict to be our most exciting teacher
  3. Open heart: Worldwork relies on hurtfulness in order to sit in the fire´s heat to create community. 
  4. Self-knowledge: Worldwork stresses recognition that we ourselves are part of every conflict around us. Worldwork utilizes self-awareness skills to become part of the solution.
  5. The Unknown: Worldwork acknowledges that sustainable community has always been based on respect for the unknown. 
  6. Worldwork – the politics of awareness. It is not only about solving problems, but especially about community awareness. 

För att klara av att arbeta med metoden “Worldwork” så krävs information och medvetenhet, men framförallt behöver de som arbetar med metoden “meta-kompetenser”. De är ovärderliga menar Arnold. Att hela ditt arbetes framgång inte vilar på vad du vet eller gör, utan HUR du gör det. Och om du vet VARFÖR du gör det du gör – då är du inte heller osäker på HUR.

Och här var det som min fundering kring gemensamma funderingar kommer in också. Att det är en “meta-kompetens” likaså. Som behövs för att veta när det är läge att fundera tillsammans och att våga ta sig den tiden till att fundera tillsammans. För när du arbetar med metoden “Worldwork” så är ditt intresse för andra människor och att du känner medkänsla med andra människor helt enkelt avgörande. Om du inte känner detta så har du nog inte ens tänkt på att arbeta med detta. Och i att vara i gemensamma funderingar är ett sätt att lyssna och ta in alla människor runt dig.
Du bryr dig om vem andra människor är och vad som sker i deras liv.

Du har då säkert utvecklat dig till nästa “steg” på din utvecklingsstege i ditt ledarskap. Till en nivå som kan benämnas som att du är “en Äldre” (an Elder).
Tänk dig Yoda och alla de andra äldre mästarna – är du kanske en Jedi?

Några av mina “äldre” – aka Jedi´s!!

en av alla anledningar till att jag spelat rugby i 22 år…

olika perspektiv på hjärntvätt

Maken skämtade häromkvällen med en granne att när jag är på instruktörsutbildningen i mindfulness så är det som att jag går på hjärntvätt.
Nehej, svarade mitt inre. Inte alls. Jag blir vare mig manipulerad eller påtvingad någonting av någon annan där. Och om hjärntvätts-förklaringen på Wikipedia är den rådande så instämmer jag än mindre. Nehej, jag blir inte hjärntvättad.

Eller ……  kan jag plocka isär de sammansatta orden …. att tvätta min hjärna, där jag själv väljer att prova att lägga tankar åt sidan (ja, just provar, och provar, och provar för de kommer tillbaka hela tiden) och liksom mjukt tvåla in hjärnan, tappa upp ett varmt bad för den att flyta i, kanske med en väldoftande olja, och några få tända ljus i halvskymningen. Utan några måsten utan bara få vara i lugn och ro. Ja, då är det definitivt att tvätta hjärnan när jag går på mindfulnesskurser.

 

jag ska, jag ska, jag ska

– Jag ska inte, sa jag först, det är inte min uppgift, jag sitter inte med svaren, inte jag…jag är bara den där jobbiga som är här för att få andra att…
– Att vadå?
– Att göra “sitt” – genom att jag, jobbiga jag ställer frågor som är knepiga att svara på för de ruckar hela din världsbild,
– Ja, men det är ju jobbigt,
– Jag vet, men jag finns kvar där, där när jag ställt frågan…

Sa jag som i ett sätt att försvara det jag tänkte. Då. I samtalet med maken.

Nu ramlar det över mig flera:  “jag ska jag ska jag ska” i hela dagar – från makens trogna och slitsamma och uthålliga jodå, till annat som kommer från olika håll…att det är bättre att sluta pilla sig i navelen för att ta reda på vad JAG vill för att istället fråga mig själv vad kan jag bidra med. Och shit påmfrit jag kan bidra med massor. Bland annat jobbiga och knepiga frågor. Även svar.

Och japp, det är som Seth säger (The Dip), inte så att en blir bättre på twitter om man lägger 10 minuter om dagen på det än om en lägger 5 minuter om dagen på det. Men om man lägger 5h på det, ja då blir det liksom en helt annan liga. Another ballpark.

Jo, jag ska bidra. Med dig L har jag en särskilt längtan att bidra. Något lockar extra mycket. Drar i mig.

Inspiration till detta inlägg ifrån:

  • “Everyone can be great because everyone can serve.” – Martin Luther King, Jr.
  • Samtal med maken
  • Mindfulness-instruktörsutbildningen
  • Och den här svåra artikelnJag både känner igen mig i att jag vill förenkla och förklara komplicerade system som jag egentligen inte förstår genom att göra dem förenklade, samtidigt som jag känner igen mig i andra system som jag absolut inte kan förklara ens med några ord, snarare genom att vara. Och jäklar vad lång tid det tar att verka då, men det är i de systemen jag bor och verkar idag. Konstiga system.
  • Och Ted talken nedan…..

mindful eating

Att vara fullt närvarande när man äter kan vara svårt. Det är många faktorer som gör att vi äter fort, ofokuserat och kanske för mycket. Under kursen till mindfulness-instruktör får vi träna oss att vid våra gemensamma måltider äta med medveten närvaro. Och jag gillar det.

Hur äter man med medveten närvaro?
  1. Låt måltidens första del vara i tystnad
  2. Låt alla dina sinnen ta in maten, dess dofter, dess smaker och hur det faktiskt känns i dig när du äter. Lyssna till vad din kropp säger – vill den ha denna maten? är den hungrig?
  3. Lägg ner besticken mellan varje tugga du tar och låt det ta tid att tugga maten.
  4. Om du gör detta i alla fall vid dina tre första tuggor så har du provat att vara medvetet närvarande när du äter = mindful eating

Dessa fyra steg ovan är förslag ifrån mig, testa dem om du vill.
Kanske fungerar de för dig och du kanske gillar dem? Välkommen att prova!

“jag låter mig själv vara sårbar”

Orden ovan är Simon Sineks och här kommer mitt försök att tolka…

Jag har lärt mig att jag inte behöver förstå, eller kunna alla svar.
Jag har lärt mig att jag inte behöver låtsas att jag förstår eller kan ge ett svar.
Just den insikten/lärdomen/lektionen förändrade mitt liv.
Den gjorde mig villig att be om hjälp.
Den gjorde mig villig att vara öppen när jag behövde det.
Jag låter mig själv vara sårbar.

chronos och kairos – två begrepp om tid

Jag har nyligen lyssnat till ännu ett samtal mellan Krista Tippet och i detta fall Richard Rohr på podden On Being.

Och det är ett par saker som söker sig djupt in i mig i det samtalet. Och idag lyfter jag fram det som Richard pratar om kring tid. Att det finns två ord i den gamla grekiskan för tid:

CHRONOS & KAIROS

Där chronos står för den kronologiska tiden, där minuter läggs till minuter, timmar vid timmar och dagar vid dagar så att ett år har passerat. Den förståelsen kring tid är den som vi är överens om i västvärlden. Den enar oss i en förståelse.

Kairos står för en annan tid. En upplevelse av en stund då polletten ramlar ner, då vi fattar allting, då vi kan utbrista “Eureka, jag förstår” eller liknande. En tid där vi landar i en mjuk förståelse och hela vi växer med den förståelsen och insikten. Och att då vi längtar efter fler stunder av kairos genom att vara kontemplativa (kan man säga så?) kan uppbringa en tillit till denna “djupa tid” (kairos) så att vi landar mjukt i förståelse kring fler och fler delar i och av livet. Och kan våga komma så djupt som möjligt i de stunder vi har möjlighet till “djup tid”.
Att det är i stunden av kairos som allt faller på plats och allt som inte längre är viktigt suddas ut.

Och för mig står chronos och kairos inte i motsats till varandra. De behöver varandra för att kunna finnas till.

MS. TIPPETT: A phrase that you use a lot that I’d like you to just flesh out is an aspect of this progression towards meaning, towards spiritual fullness, is “living in deep time.” Just say what you’re saying there.

FR. ROHR: OK, well, let me say, first of all, I’m not sure what I mean by that. [laughs] But a phrase was used in medieval Catholic spirituality was “the eternal now.” “When time comes to its fullness,” is the biblical phrase. I’m sure you’ve been told that in the Greek, in the New Testament, there’s two words for time. Chronos is chronological time, time as duration, one moment after another, and that’s what most of us think of as time.

But there was another word in Greek, kairos. And kairos was deep time. It was when you have those moments where you say, “Oh my god, this is it. I get it,” or, “This is as perfect as it can be,” or, “It doesn’t get any better than this,” or, “This moment is summing up the last five years of my life,” things like that where time comes to a fullness, and the dots connect, when we can learn how to more easily go back to those kind of moments or to live in that kind of space.

Now, I think that’s what the tradition means by the word “contemplation,” that to be a contemplative is to learn to trust deep time and to learn how to rest there and not be wrapped up in chronological time. Because what you’ve learned, especially by my age, is that all of it passes away. The things that you’re so impassioned about when you’re 22 or 42 don’t even mean anything anymore, and yet, you got so angry about it or so invested in it.

So already, the desert fathers and mothers discovered this word “contemplation” because I believe they found the word that most believers use, the word “prayer,” to be so trivialized, so cheapened by misuse. Prayer was sort of a functional thing you did to make announcements to God or tell God things, which God already knew, of course. And they created another word to give us access to this deep time, and that word that kept recurring throughout the 2,000-year history of Christianity was the contemplative mind. It’s a different form of consciousness. It’s a different form of time.

att pollinera ideér

Under en eftermiddagspromenad i förra veckan lyssnade jag till en för mig ny podd. Lära från Lärda och ett samtal om samarbete med gästen Patrik Lindenfors.

Där diskussionen och reflektionen i samtalet kom att handla om att vi (mänskligheten) inte nu längre är lika “på” i att sprida våra gener, utan att vi nu ser det som ännu viktigare att sprida våra ideér. Det är ett intressant perspektiv som jag spann vidare på i min egen lilla idéverkstad på hemvägen genom Lill-Jansskogen.

Min lilla idéverkstad levererade en härlig metafor som jag gick och smålog åt i granskogen. En metafor om att då vi sår dessa ideér i varandra som små frön, så är vi även i behov av pollinering för att dessa ideér ska bära frukt/bär/resultat. Och vips – där är jag. Det där biet som ser idén hos dig och sätter ihop den med idén hos en annan. Jag som ett bi som mäklar ideér. Visst ler du också nu – och kanske känner in att du också gör något av detta?

Så skulle jag beskriva detta för maken och han började skratta och berättade om vad som hänt på Fejjan ungefär samtidigt…

jag utmanas av…och jag omfamnar…

Jag utmanas rejält av

– O V I L L I G H E T

– S L U T E N H E T

Jag omfamnar

* V I L L I G H E T

* Ö P P E N H E T

Det slog mig idag och så kikade jag på ett klipp som Sandra delade på Fejjan där Erik Fernholm pratar om vad som kan göra oss lyckliga. Han nämner bland annat dessa olika förmågorna för ett välmående. Och överst står ÖPPENHET. Och Erik pratar om öppenhet som att jag/du är öppen för att vi kan ha fel. Att det är hans sätt att se på öppenhet. Och där får jag ännu ett perspektiv på min öppenhet. Som jag inte hade innan. Tack Sandra för att du visade vägen!

Så hemma på kylskåpet sitter den här bilden….och den har suttit där i många år. Undrar för mig själv – på vilken nivå kliver VILLIGHETEN och ÖPPENHETEN in?

“Sök och du skall finna”

Missa inte “Sök och du skall finna” som nu finns på SVTplay. Den är en knapp timme lång och om du lyckas hålla dig nyfiken och öppen genom hela timmen så att du är i förundran över det som sägs och det som kommer till dig så lovar jag dig en timme som är väl investerad.

Nedan ett citat som för mig är oerhört sant. Och oerhört spännande. Varför har vi alla bestämt att Försäkringskassan är mer väsentlig än Lothlorien?

Försäkringskassan är lika mycket en fiktiv idé som Lothlorién, och det är upp till oss alla att bestämma vilken idé som ska räknas som mer väsentlig än den andra.

 

Och här ett kortare klipp som kanske kan locka dig:

 

 

Page 1 of 67

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén