När bara en av oss är sugen på sex…

Hej Tess!
Tack för att du tog upp ämnet igen… 🙂
Jag hade väl egentligen ingen speciell situation i åtanke. Det jag fascineras av är att du och din man verkar ju ha sex ganska ofta, (varje dag?!) och då funderade jag lite på hur ni håller lågan uppe och blir kåta på varandra hela tiden. Men förstår ditt svar att man kan ju bli kåt själv för att sen vilja ha sex med den andre. Blir bara imponerad av er och gillar det!
Finns det situationer där den ena är kåt och vill men den andra går inte igång?… hur hanterar ni en sådan situation?

Christian

Även vi är som andra

Jo, precis så har även vi det hemma hos oss Christian. Ibland vill den ena av oss. Och ibland vill ingen av oss. Och ibland leder det till att vi inte har sex. Så var det ofta förr.
Nu när vi har bestämt oss (tillsammans) att vi vill försöka ha sex varje dag så är vi liksom inställda och numera mer samkörda. Vi letar båda efter stunder under dagen att flirta, kramas, retas mm, för att få kåtheten att hålla sig glödande.

Vi är även väldigt olika när vi är oense, osams, arg på den andra.

Jag vill ha närhet. Maken vill krypa in sin mentala man cave.

Så….om vi är osams och jag vill ha sex, då blir det sällan sex. Maken har dagsläget svårare att acceptera den närhet som skapas under sex-akten och vill istället hålla sig kvar i sin grotta tills han är klar.
Medan jag hellre vill bli lockad till sex när jag är arg på honom. Jag har gärna sex fast jag är oense, arg, osams. Det är ett av mina sätt att bli sams igen. Att släppa taget om den sak som upprörde mig.

Ibland betyder det att vi får leva med att en inte vill. Och därmed får stunden avgöra om vi har sex eller ej.

Ibland är det även så att ingen av oss vill ha sex, men då försöker vi i alla fall. Anstränger oss lite extra, och efter vår numera långa träning så får vi oftast (typ 90%) en riktigt fin sexstund.

Varje dag?

Dag #600 har passerats och på dessa alla dagar har maken räknat ut att vi “missat” 22 dagar. Och dessa består av – sjukdagar (maken), borta från varandra (arbetsresor, tävlingsresor) samt 4 (!!) dagar då vi varit så oense/osams att vi inte haft sex.
Ganska imponerande tycker jag 😉

Och sen den där dagen när man blir så sugen på maken med tangorabatt 😉
Share

50+50 är det nya 100

Vaknar och tittar på dig. Du sover. Tangorabatten från festen är borta. Mitt glittersmink nästan likaså.

Känslan av vår magiska kväll på slottet är fortfarande påtaglig och stark. En alldeles, alldeles underbar fest på slottet, som Askungen sa.

Vi är så glada att ha fått fira med er alla. Även ni som fanns med oss i tanken och hjärtat, även om era fysiska kroppar inte var på plats.

Tacksamma och glädjefnittriga av att alla som kom verkligen ansträngt sig och så att säga gått “all in”. Det gjorde er alla till medskapare och till att festen blev så underbar.

Att sen platsen med slottet, parken, vattnet och all historia runt om bidrog till magin är fantastiskt!

Vår underhållning var ju likaså helt fabulös. Fördrinksmingel till The Bandwagon Swing Orchestra och så våra finaste söner som skapade översvämmning i modershjärtat och fick ögonen att tåras när de tillsammans framförde “Fly me to the moon”. Wow, wow, wow! We love you so much ♥️♥️

Efter middagen mer underhålling av Karl Dyall och ett lika glänsande men mer avklätt nummer av Mrs Diamond. Wohooo! Ett stort tack till er båda!

Och så tillbaka till orkestern som drog igång oss på dansgolvet och avslutningsvis kom ut på golvet och dansade med oss och sina instrument. Galet bra!! Boka dem!

Från våra hjärtan ett stort tack till alla för en magisk och expanderande kväll ♥️♥️♥️♥️♥️

Nägra bilder på mitt instagram…

Share

Läsarfråga

“Om du får möjlighet skulle jag gärna vilja läsa mer om samspelet mellan man och kvinna. Hur man attraherar varandra, hur man får varandra att längta, hur man bygger upp en åtråhet, hur man håller ”lågan” upp, och hur man alltid och ofta kan bli kåta av varandra.”

Så stod det i en kommentar på bloggen en dag. Och min första tanke var att det har jag ju skrivit om. I flera olika blogginlägg.

Fast nu undrar jag om dessa inlägg egentligen innehåller de delar som efterfrågas.
Finns det kanske fler skatter bland blogginläggen i kategorin Lust och Sex?
I kategorin Relationer finns ju även andra skatter…

Kanske är det så att personen som skrev önskemålet helt enkelt får återkomma med mer specifika frågor kring situationer som inte är så generella.
Exempelvis så har jag en hel del tankar kring den allra sista delen av sista meningen; “…hur man alltid och ofta kan bli kåta av varandra.” och i min värld så är det inte så att jag måste bli kåt på min make. Jag kan bli kåt av mig själv – att jag sen vill ha sex med honom är ett annat steg för mig. Så nej, jag måste inte alltid och ofta bli kåt av honom. Jag måste ta eget ansvar för min kåthet, det är ju min känsla som jag styr över mer än vad min make gör. Även om jag självklart blir djupt berörd och kåt när han är kåt på mig. Och vice versa. Så dit kommer vi ju någon gång under vårt dagliga sexande, men det är troligen inte där vi startar. Definitivt inte alltid och ofta.

Håll tillgodo, och återkom med mer specifik fråga när lusten faller på.

Varm kram till frågeställaren!

Share

En förbjuden sexfantasi

När du låter din hand vila i min halsgrop.
När du låter dina fingrar försiktigt smeka min hals.
När du låter dina läppar och tunga leka med min hals.
Då säger det PIRR, högt och tydligt i hela mig.
Otroligt tydligt hela vägen ner DIT.

Då låter jag mina andetag leka som de vill. Låter de visa för dig att jag vill mer. Att jag älskar det du gör. Att min kropp svarar på det du gör. Med min hals.
Jag andas hela vägen ner till könet. Jag andas och fyller hela bålen, från nyckelben till skulderblad, vidgar bröstkorgen och andas HELA vägen ner och fyller hela bäckenbotten.
Jag andas kortare, jag andas med ljud, jag andas i ditt öra och viskar JA. JA. JA.

En längtan till mer. En längtan att få ta in hela din mandom i min hals. En längtan att dina händer håller om min hals när vi älskar. En längtan till båda samtidigt. En inre längtan som väcks ur mitt innersta.

En längtan som aldrig tidigare funnits som fantasi. För som fantasi tillhör den väl det förbjudna. Inte ska väl jag, en professionell kvinna, kompetent, mitt i yrkeslivet, med hemmaboende barn, inte ska väl jag gå igång på en sån förbjuden fantasi?

Och det är just det jag gör.

Min hals vill möta dina fingrar och dina händer.
Låt mig få känna dem hålla om min hals.

Share

Uppåt och neråt i livet och sexlivet

Jo, även vi drabbas av nerförsbackar i våra liv och vårt sexliv. Här får de symboliseras av trapporna vid KTH – en av våra favoritpromenader med vovven. Han som ibland hjälper oss att få syn på att en nerförsbacke är på väg.

Är nerförsbackar alltid så jobbiga? Är det inte så att det är roligast i berg och dalbanan när det går nerför? Jo, det tycker ju jag. För att det kittlar härligt i magen och farten är hög.

Precis. Farten är hög.

När vi brottas här hemma med nerförsbackarna så har i alla fall vi en tendens att bromsa, sakta ner och åka i snigelfart nerför backen. Vilket oftast leder till att det tar oändligt mycket mer energi och kraft att ta sig upp igen. Uppför uppförsbacken till toppen.

Hur behåller du din fart i livet?
Hur ser du till att kanske till och med slå på lite mer fart när det behövs?

Just nu tar jag hjälp av appen Flow. Den kan jag varmt rekommendera. Ursprungligen riktad till de som upplever depression, men jag som ibland känner mig deprimerad (ja, det är en skillnad på depression och att känna sig deprimerad) finner den som en klok, stödjande vän.

Vi försöker även tillsammans att luska ut hur vi ska bete oss och få syn på våra triggers lite tidigare, så att vi inte får syn på dem när det är försent. För då kan det ju bli som häromdagen. Att vi inte har sex. För att en av oss inte klarar av att vara nära den andra den stunden. Ibland har även vi det så. Imorse skrev vi en lista på saker vi lovar oss själva att lägga lite extra krut på. Så att vårt “VI” ska må lite bättre och orka uppförsbacken. Sen nu på kvällen kom jag att minnas Esthers 7 verb...de ska jag kika på också.

Screenshot from my conversation with Flow – the app

Share

att vara nr 5 på en lista av sex

Häromdagen fick jag äran att bli utvald av en bloggare i sex-bloggosfären till dennes lista över de svenska 20 topp-sexbloggarna. Ja, en ära för mig. Just denna bloggare har fått “komma in i finrummet” och bloggar numera ifrån Amelias bloggportal och det känns precis i samma anda som när Miss Diamond proklamerar att burlesken fått “komma in i finrummet” när hon kan hålla kurser vid Balettakademin.


Så, jag är alltså en av 20 st på listan. Nummer 5 har jag fått som placering. En placering som grundar sig på hur många L jag fått, dvs 3 st. Och just nu är det kanske inte så himla mycket mindfulness på min blogg, betydligt mer om klimakteriet i mina ögon. Men över tid så har ju mindfulness fått en stor plats hos mig. Likaså har ju inte alltid Lust och Sex haft en plats, men nu har den det. Så återigen – jag är ärad att få vara med på listan.

Och ni ser min “högsta” stapel…den som heter personlig?
Jag skulle även vilja lyfta fram att den är äkta och helt “icke-anonym”. Det är endast 4-5 bloggar (lite osäker på en av dem) som är sådana. Alltså där vi som bloggar visar hela oss. Inte bara en gömd sida som får ta utrymme, utan vi träder fram med namn, ansiktsbilder osv. Vilket i min värld och tankar är något som jag hoppas att fler ska våga göra.

För om vi är fler som vågar kliva fram med hela våra jag. Med all vår lust till sex. Eller klimakteriehäxerier. Eller mindfulnesstankar. Eller boktips. Eller podtips. Ja, vad det nu kan vara, så vet jag att vi kan påverka och förändra det stigma som idag fortfarande råder kring sex. Så en uppmaning till alla mina “med-bloggare” på listan – våga avslöja dig och visa hela dig. I alla fall för en till person. En till. Och kanske en till.

Share

Finna sig…måste man verkligen det?

Skriven på ett sätt som passar mina tankar, min rörelse och mina reflektioner just nu här i maj månad 2019. Boken jag just läst ut. Finna sig av Agnes Lidbeck. Hennes debutroman. Jag vill rekommendera den till dig som kan se tillbaka på sitt liv, till dig som vill ha en inblick i ditt framtida liv. Som mor, maka, kvinna, individ, del i en tvåsamhet, del i en familj. Läs. Och tusen tack till Åsa som jag fick boken av. Och till Jeanette som valde bort boken, vilket bidrog till att jag lockades ta den när Åsa erbjöd oss. Tack!

Boken slog till redan på första sidan…och fortsatte att beröra mig. SPOILER-ALERT…sluta läsa nu om du vill läsa boken genast. I annat fall fortsätt gärna att läsa vidare.

Tidigare tog Anna på sig kläder som skulle få Jens att vilja ta dem av henne så att hon skulle kunna få säga nej så att han skulle kunna vända det till ett ja.

När kvinnan blir mamma byts måttenheten för hennes värde från den som anger attraktionskraft, till den som anger kroppens hållbarhet. Moderskapet kan liknas vid att bära vissa religiöst kodade klädesplagg. Köttet blir anonymt, lämpat för annat än åtrå. Mamman ska inte vara en individ som – i kraft av sina unika proportioner; midjemått mot nagellängd – går att särskilja från andra.
Därför ska hon inte längre kallas vid namn eller vid någon onomatopoetisk liknelse. Hon ska istället, liksom alla verktyg, benämnas utifrån funktion.

Maken, älskaren och älskarinnan förutsätter varandra. Anna behöver Jens för att vara älskarinna till Ivan, på samma sätt som hon behövde sina barn för att vara mamma. För att Ivan ska ge tillfredsställelse måste Jens a) finnas och b) hållas i okunskap. Det är denna spänning som leder till smärta, det är smärtan som definierar njutningen. Skälet är att en drift som ageras i öppenhet blir meningslös.

Eftersom Jens blivit lycklig och därmed mer attraktiv, tycker Anna att Ivan är förutsägbar. Alltså tänker Anna att hon ska lämna Jens, för då kommer hon att få Ivans fulla uppmärksamhet. Hon tror att hans fulla uppmärksamhet kommer att vara mer intressant än hans delade uppmärksamhet. Ivan i sin tur pressar Anna att lämna Jens så att de ska få vara tillsammans. Skälet är att han inte orkar med henne. Han är trött och upptagen, …… Han har inte längre tid att fylla dagarna med att önska, med att längta. Han utgår från att en mer etablerad form skulle göra relationen mindre krävande, att Anna skulle ta mindre av hans tid som ett permanent inslag i vardagen.
Eniga i att Jens ska lämnas, är Anna och Ivan dock oeniga om när lämnandet ska ske. De är överens om att det måste bli så snart som möjligt. Men de hittar aldrig rätt tid. Båda skyller detta på Anna. Anna säger att hon tvivlar, för att få Ivan att övertyga henne. Ivan säger att Anna tvivlar, för att slippa ta ansvar för sina egna tvivel.

Känner du igen dig?
Eller är det bara jag som kan se mitt mönster i de autopiloter som Anna drar. Nåväl, jag känner igen mig. Både i tankar, reflektioner och mönster. Vissa delar mycket mer än andra.

Passande nog mitt i allt detta så går jag nu en kurs i Relationsmedvetenhet, 5 tisdagskvällar, i maj månad. En kurs som leds av Rosario Rojas. Gå den du med om du får möjlighet. Den ger mig en extra dimension, fler perspektiv, ett lugn, jag känner mig inte ensam om mina tankar kring relationer och att de är svåra att förstå varje dag, varje stund. Jag känner mig mer och mer kompetent tack vare allt i mitt liv som berikar mig.

Även då jag just nu tvivlar på min förmåga till självreglering. Inser att jag har lång väg att träna på mina fyra balanspunkter i relationen. Med mig och med andra. Arbete i varje stund. Med ett tillägg av medkänsla till mig själv. Och ett tillägg av nyfikenhet snarare än ett dömande när jag gång på gång “trillar dit” till min autopilot som så gärna tar över och leder mig rakt in i bekräftelse-bias-träsket varje dag.

Jag viskar till mig själv att jag redan känner till denna vägen, låt oss ta en mindre stig. Kanske välja the scenic route….kom, vi vågar tillsammans.

living my life
bilden från en vinterdag för ett par år sedan…
Share

Detox och koppar-fajten

Och just på bilden håller jag på att testa om jag har jodbrist….och det verkar jag ha det också.

För en vecka sedan fick jag mina resultat av en hårmineralanalys jag testat. Och det innebar en massa förslag till förändring i min kost samt ett tillskott av andra saker.
Jag hade ett långt samtal med Maria vid Big Heart i Norrköping som ledde mig igenom hela analysen, föreslog ett par förändringar till analysen då hon hade HELA min bild klar för sig och vi landade i ett Hell Yes från mig.

Jag vill gå in i en period av detox ifrån alla mjölkprodukter. Undersöka vad som sker i min kropp och knopp kring det. Jag vill undersöka hur jag kan fajtas mot de höga koppar-halterna i min kropp. De som är så höga att de säger till järnet att det är tyvärr fullbokat, så järnet tas inte upp i min kropp. Jag vill undersöka hur jag kan få en bättre “stämning” i min mage (magsyra etc) för att kunna ta upp mer av zink och B-vitamin bland annat.

Jag fick ett par olika tabletter som jag tar morgon, middag, kväll. Samt munkpeppardroppar. 40 st morgon och 40 st på kvällen. Just dessa ska hjälpa mig i mina känslostormar, så dessa är både jag och maken mest nyfikna på.

Sen blev det ju även en lång lista på vad i kosten jag bör undvika (förutom mjölkprodukter) och vad i kosten jag bör öka. Och nej, inte stod choklad på rätt lista. Inte heller fanns jordnötssmör eller ostbågar på rätt lista. En ökning av proteiner är det som jag ska fokusera mest på. Och rabarber. Och sparris. Vilka vi har på kolonilotten båda två, yay!

Så….om tre månader då. Vad ska ha skett då tror jag?
Hmmm – det jag tänker att jag “vunnit” mest på är en stolthet över mig själv i att ha tagit hand om mig på ett omtänksamt sätt i tre månader. Helhjärtat omhändertagande. Det kommer nog att bli den största “vinsten”. Jag vill även tro på att mina kopparhalter inte längre är dominanta, samt att min zink, selen, B-vitamin, mfl har “snyggat” till sig. Jag tror även att jag kommer att ha tappat vikt. Bara nu på 4 dagar har jag tappat ett kilo. Så det kommer att bli mer, men jag ska göra mitt yttersta för att inte tappa mer. Jag vill även tro att mina östradiolnivåer är mer i balans med min progesteron så att jag kan minska mitt användande av progesteronkrämen som jag nu tar i betydligt större dos på morgon och kväll.

Mitt i augusti vill jag kosta på mig ett nytt hormontest. Via saliv. Som jag vill ska mäta och ge råd kring balanserna emellan:

  • Testosteron
  • Progesteron
  • Östradiol
  • Östron
  • Östriol
  • Kortisol

Förhoppningsvis kan vi då även justera min kost och mina extra tillskott i augusti så att jag finner en ny hållbar väg i min kost som inte är så “detoxig” eller radikal, utan mer helhjärtat omhändertagande.
Förhoppningsvis kan vi även då se om jag ska ta ett tillskott i form av östriol som kräm, och se om jag då kan minska mitt användande av progesteron.

Häng med på min resa att fajtas mot kopparen….eller kanske bara tillför jag lite putsmedel så att det skiner blankare? Som en väldigt snygg kopparkittel ägd av en klimakteriehäxa…

Share

att underkasta mig VS ge mig hän

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Esther Perel Discussion Group och det dyker ibland upp spännande frågor, berättelser eller reflektioner som fångar mitt intresse.

att underkasta sig

Häromveckan dök det upp en fråga om “submission” – dvs underkastelse och “to submit” – dvs att överlämna sig. Och det handlade om att de skulle ske emellan en man och en kvinna. Frågan undersökte vad åsikten var inom gruppen kring
– att alla män vill att deras kvinnliga partner ska vara en kvinna som underkastar sig honom eller som överlämnar sig till honom.
Sen kom det en disclaimer förstås om att detta inte gäller ALLA män osv.

Knorren som dök upp i meningen efter handlar om det som fångade mitt intresse.

“It takes a whole lot of trust for a woman to submit to her husband and we all know that we general have trouble with that. Yet every ounce of sexual attraction she feels toward her man is due to him making it possible for her to submit. And the moment he no longer able to achieve this, her attraction vanishes – especially when he becomes the submissive one. “

Det krävs ett stort förtroende och tillit för en kvinna att överlämna sig/underkasta sig sin make. Och vi vet att de flesta har problem i detta. Samtidigt ligger verktyget och nyckeln just i den sexuella attraktionen som hon upplever till sin make, verktyget för henne att överlämna sig själv och underkasta sig till honom. När maken ( i detta fallet) visar att hans kvinna KAN underkasta sig honom så blir också möjligheten större. Vilket blir precis tvärtom när maken INTE visar att kvinnan kan underkasta sig honom. Att han behöver omhändertagande, eller visar konstant oro, eller liknande som inte faller in i normen för det som kvinnan anser är manligt – då dör hela attraktionen. Då har ju maken i detta fall själv blivit den som underkastat sig/överlämnat sig. Och det är inte sexigt i mina ögon.

Knepigt? Eller hänger du med i mitt resonemang….jag hoppas det.

Som vanligt när jag läser något som fångar mitt intresse så kan jag ge det lite tankespjärn och finna nya och fler perspektiv för att undersöka och utforska om jag finner ännu fler nya delar. Precis så i detta fall också. För i mina tankar så dök även ett annat begrepp upp.

Att ge sig hän.

Att känna att jag kan ge mig hän min make. Att känna den tilliten och förtroendet inte bara till honom utan även till mig själv. Så att jag kan ge mig hän, släppa taget, vara i ett överlämnande till honom. Och då inte bara när det gäller sex, utan även i vardagliga bestyr. Den känslan kan vara en nyckel till ökad sexuell attraktion till en ökad lust att ge mig hän.

Skillnaden?

För mig handlar det om makt och kontroll. Där frågan i diskussionsgruppen ovan, i min tolkning, var att makten helt var borttagen från kvinnan i det som maken ville att hon skulle göra/vara.

Om jag underkastar mig (i min tolkning och perspektiv) då har jag kvar makten och känslan av kontroll. För det är jag som bestämmer om det är jag som är den som underkastar mig i den sexuella leken. Det är aldrig den som är dominant som bestämmer. Det är alltid den som underkastar sig.
När jag ger mig hän är det samma sak med känslan av kontroll och makt. Det är jag som ger mig hän som bestämmer när jag gör det. Och i samma stund som jag ger mig hän slänger jag också kontrollen och makten ifrån mig. Släpper taget om dem och bara är. Ger mig hän allt som komma kan. I full tillit till min make och mig själv att allt som komma skall kommer från och ur något gott, och om vi skulle uppleva annat….ja då har vi tilliten att vi klarar av att ta hand om det som kommer upp efteråt.
Och framförallt hänger dessa ihop med att jag redan har en känsla av att jag KAN och VILL göra detta. För att jag är attraherad av både maken och den sexuella leken.

Jag behöver inte vara mamma, omhändertagande eller liknande åt min partner….det är en stor nyckel i verktygslådan om DU vill uppleva liknande med din partner.
Visa din partner att de kan ha förtroende för dig.
Att du har tillit till dig. Att du har tillit till dem.
Visa att du inte behöver deras omhändertagande, visa att du inte behöver bekräftelse hela tiden, visa att du klarar dig själv, visa att du klarar av att ta hand om familjen, visa att du klarar av att vara förälder och partner.
Visa samtidigt att du är en del av en familj som lever och är tillsammans.
Där du självfallet får och bör visa din sårbarhet, din maktlöshet och din hängivenhet.

PS: Fungerar inget av ovanstående?
Prova då att göra som på den gamla tiden
när du fick med dig en lapp till skolgymnastiken
om att du skulle ha tillåtelse att inte delta för att du just varit sjuk,
eller stukat foten, eller liknande.
FAST skriv en lapp som ger dig själv tillåtelse att ge dig hän. 😉

Share

#TGIF

Brene Brown är en av de kvinnor jag följer, läser, lyssnar och lär utav.
En av mina sk “hus-gurus”.
I förra veckan återuppstod en av hennes bloggideér som hon använde sig av för länge sedan. Och det är #TGIF – men inte med den vanliga förkortningen som den brukar stå för – Thank God It´s Friday – utan:

  • Trusting
  • Grateful
  • Inspired
  • Fun

Med en uppmaning från Brene till oss alla att varje fredag….eller så många fredagar vi vill och orkar…skriva ner våra TGIF´s och dela med oss till andra. Som ett sätt att verka i systerskapet oavsett kön….(alltså, jag räknar in flera män i mitt systerskap också, det har inte med könet att göra detta med systerskap, för mig).

Mina #TGIF´s denna fredag, den 10:e maj 2019, är:

Trusting – tillit att jag får mer klarhet i mina hormonobalanser och allt det skräp som kommit med detta, med en start idag i att få veta mina svar från en hårmineralanalys. Tillit till att det är ett steg på vägen till klarhet.

Grateful – tacksamhet till allt jag har fått uppleva i livet, även om det stormat mer än vanligt kring mig den närmsta tiden, så hyser jag en tacksamhet över att få stå i det, betrakta det, dras med i känslostormar kring det, gråta, vara arg, ha ångest, kramas, få en distans till stormen. Se den. Och kunna känna en tacksamhet i den.

Inspired – inspirerad av naturen. Av allt som växer. Inspirerad till att initiera nya delar i mitt yrkesliv. Att som naturen vara i olika årstider och låta en växande-fas ta vid.

Fun – Glädje….jo, ikväll är det firande igen. En till 50-års fest. En glittrig sådan. Förra veckan 3 st fester. Denna vecka även en återträff med kursare från min tid på GIH (way back). Och ser fram emot vår egen kommande 100-års fest där vi backar bandet med 100 år och firar som på 1920-talet. Glad av att se fram mot den.

Share
Go Top
Translate »