10 sätt att beskriva mindfulness

Sedan februari 2010 har jag på flera sätt utövat mindfulness i mitt liv. Det har blivit en del i min vardag nu, men resan dit sedan 2010 har inte varit spikrak eller innehållit en massa meditationer.

Det som jag anammade tidigt var hur mitt liv kunde “pausas” en kort millisekund genom att medvetet fokusera på andetaget. Då fick jag tillgång till en kort paus och kunde sedan välja hur jag ville agera. För mig kallar jag denna upplevelse: AAA
A = Andas, A= Acceptera (hur det känns i mig, inte nödvändigtvis acceptera händelse runt mig), A= Agera

Det andra som fanns med länge i mitt liv var en påminnelse i mobilen. En notifikation. Som dagligen på vardagar dök upp på randomiserade tider:
Hur känns det i dina axlar just nu? Och genom att känna efter i mina axlar, rikta min uppmärksamhet dit och ingen annanstans fick jag tillgång till en liten mikropaus under dagen.

Nu för tiden är det mer av meditationer och jag använder mig främst av appen Headspace samt ensamma promenader i skog och mark med Snowy, min vapendragare och läromästare i att skaka av sig saker och bara chilla. Eller med tassen be om att bli kliad.

Då i februari 2010 gick jag kursen hos Mindfulnessgruppen och nu är jag en av de instruktörer som leder grupper både hos Mindfulnessgruppen och hos Minds Unlimited.

Är du lite nyfiken eller ganska skeptisk?

Härligt – då vill jag passa på att bjuda in dig till en av våra prova-på kvällar. 
Just nu finns det två datum för att testa, onsdag 5 december samt tisdag 15 januari.
Du anmäler dig här! Och det bästa av allt? Jo, du får träffa mig vid båda dessa kvällar 😉
Eller det bästa kanske är att du får testa och uppleva själv vad det kan betyda för dig….

10 sätt att beskriva mindfulness

  1. Ett sätt att vara nyfiket närvarande i livet…
  2. …som en motsats till att inte alls uppmärksamma det som sker i ditt liv (mindlessness)
  3. Ett förhållningssätt att vara som människa eller en kapacitet/förmåga som människa. Som en förmåga som kan tränas som vilken muskel som helst.
  4. Ett sätt att träna. Med intention och regelbundenhet. En färskvara precis som löpträning.
  5. En verktygslåda med en massa olika verktyg. Att träna fokus. Att träna på medkänsla. Att träna på det där lilla mellanrummet/mikropausen. 9 attityder som verktyg i lådan.
  6. Ett träningsprogram för att reducera stress.
  7. En kvalité eller ett sätt att vara som intimt förknippas med att vara omtänksam.
  8. Ett paraplybegrepp kring aspekten “dharma” – allt är precis som det ska.
  9. En social rörelse – tänk om vi kunde få alla våra politiker att bli mer nyfiket närvarande i livet när de skall till att fatta beslut som rör oss alla.
  10. Forskningsresultat – Vi vet genom forskning idag ATT mindfulness ger oss många positiva effekter på välmående, sömn, med flera andra förbättrade fysiska resultat även ökad kreativitet och bättre relationer. Men vi vet ännu inte HUR vi det ger oss detta.

Oavsett så hoppas jag att du är nyfiken och modig att anmäla dig till en av kvällarna.
Varmt välkommen även att anmäla dig till just min kvällskurs som startar tisdagar 29 januari och 8 veckor framåt!

PS. Så här skrev jag efter att en av mina tidigare grupper utvärderat våra 8 veckor.

Share

ett råd till mina medsystrar och döttrar…

…till alla er som är yngre än mig, till alla er som ännu inte mött klimakteriet eller de symptom som dyker upp i samband med det. Eller till alla som möter någon innan de kommit till klimakteriet.

till er alla vill jag ge detta råd

Mät dina värden nu så att du vet hur de ser ut till “vardags” i den del av ditt liv du är i just nu. Spara dem på ett bra ställe så att du den där dagen när du inte känner igen dig själv, kan ta fram dem och jämföra med de nya mätningar av dina värden du gör.

Det ger dig en lite större chans att kunna visa på att så här brukar mina värden vara. Inte bara att slussas in i en hormonbehandling bara för att det brukar vara normen att göra si eller så. Utan för att tidigare och snabbare hitta rätt sätt för dig att få hjälp.

Kanske kan du be din husläkare om dessa prover.
Kanske kan du be din gynekolog om dessa prover.
Eller så gör du som jag och testar prover via nätet. Nu ska jag testa ett tyskt salivtest (Verisana) som maken fann – där de tar fram koefficienter mellan kortisol och DHEA, samt mellan östradiol och progesteron. Det ska bli mycket spännande.

Mäta vad?

Det får du själv bestämma så klart och du kanske väljer att addera flera tester som ger dig mer data än vad du behöver framöver. Om jag får föreslå så säger jag minst dessa:

  • DHEA
  • Kortisol (helst på morgonen)
  • Östradiol
  • Progesteron
  • Testosteron
  • lägg därefter till vad du vill…..

 

Share

letar vidare efter lösningar – klimakteriehäxan del 2

I mitt letande, sökande och undersökande av lösningar som kan passa mig så har jag nu kikat på svtplay där de två avsnitten “Klimakteriet – det ska hända dig med” finns och det var intressanta program. För mig var avsnitt två mer intressant. Där berördes delar som jag kunde känna igen mig själv i.

Mia Parnevik får utrymme att berätta hur klimakteriet yttrade sig för henne och det var som att hon berättade min story.
Hur det blir som missförstånd i min hjärna. Där jag tidigare verkligen hade tillit och tilltro till min intuition, nu inte längre kan tolka all den information som skickas till mig från mig. Att tidigare ha haft en god självkänsla och tyckt om mig själv och nu helt plötsligt infinner sig de där stunderna och dagarna då jag inte längre gillar att vara Tess. Jag lånar Mias ord : “Jag tappade mig själv.” 

Vad mer i del 2 påminde mig om mig?

  • Torra slemhinnor – ja, ögon och mun. Ej vagina.
  • Humörsvängningar
  • Impulskontroll åt fanders i vissa stunder
  • Att tillskott av östrogen inte fungerar på alla
  • Känslan att alla har det bättre utan mig – att känna mig fel
  • Att gråta en skvätt nästan varje dag
  • Och i nästa stund vara arg för att jag inte är mig själv

Samtidigt i del 2

Så var det en del intervjuer/samtal i del 2 som jag inte alls höll med. Vissa frågor som jag har kvarstår. Som att den gynekolog som intervjuas i både del 1 och del 2, verksam vid Karolinska, uttalar sig kraftigt och hårt kring hormonbehandling, men aldrig berättar om det endast avser östrogen. Hon får heller inte frågan av programledaren. Och jag undrar. Undrar om hon bara avser östrogen. För det passar inte mig nu. Men det är svårt att tolka. Just nu antar jag att det den gynekologen menade var hormonbehandling av enbart östrogen. Och då har jag kvar frågor och inga svar.

Nu då?

Jag ska ta mig tillbaka till Werlabs för att testa mina hormonvärden igen. Denna gång lägga till progesteron och testosteron samt kika på mina värden av östradiol som vi mätte i augusti. Så jag kikar in på Kvinna hos dem för att lägga ihop mina egna delar.

Jag är även nyfiken på om jag kan få testa bioidentisk progesteron. Då blir det väl att ta mig till Mia Lundins nya klinik “Her Care”, eller kan jag till och med få hjälp i Amsterdam när vi tar oss dit?

Jag inväntar en påfyllningsdos av den “dunderhonung” som jag tog tidigare i höstas. Då tog jag även tillskott av östrogen genom Vagifem, men sedan en månad har jag ju slutat med dem och vill testa dunderhonungen för att känna in hur den fungerar nu.

Håll tummarna för mig!

Share

trekanter, fyrkanter, sexhörningar och enhörningar

Många är de olika geometriska figurer som dyker upp i de texter jag läser, i de sexsnack jag lyssnar till och ibland deltar i. Funderingar och fantasier ventileras om att bjuda in en tredje, kanske i en relation att träffa denna tredje på egen hand eller tillsammans med sin partner i en trekant. Fantasier och funderingar om att träffa på kanske ännu fler än en extra person och då kanske det kan bli sexhörningar eller fyrkanter i olika konstellationer.

Att ventilera sina fantasier och funderingar är svårt om du inte är van att göra det. Börja i små steg. Och minns att fantasier och funderingar INTE ALLS är samma sak som att DU ÖNSKAR att det ska ske. 

Och så skrivs det och pratas om dessa mytomspunna enhörningar. Singelkvinnor som gärna träffar ett heterosexuellt par eller ett lesbiskt par för att njuta i sex tillsammans, utan att gå in i relationer tillsammans. Det är en beskrivning av en så kallad enhörning.


Fantasier

Ett av de teman som vi hade under våra sexsnack i gruppen i oktober var just kring fantasier. Vi delade med oss till varandra om vi hade fantasier, eller om vi inte hade fantasier. Hur ofta vi fantiserade. Eller om det var något som vi själva gjorde för att hindra oss från att fantisera. Jag är glad att jag inte hindrar mig i mina fantasier. Samtidigt oerhört förvånad att några i gruppen inte ens tillät sig en fantasi. Något som jag tänker är likadant i många kvinnor därute. Jag tänker att män är bättre på att tillåta sig fantisera. Än vad kvinnor är. (Rätta mig gärna!)

Att vara någons fantasi

Och att få reda på det – det har gjort mig glad flera tillfällen. Inte alltid. Men 7 gånger av 8 hittills. För det är nog bara så många gånger jag fått ta del av en person som vågat berätta om sin fantasi om mig.

Att dela fantasier

Det är ett ämne som är mig kärt och som jag skrivit om flera gånger. Jag älskar att dela med mig mig av mina fantasier. Kanske inte alls till den jag fantiserat om. Men definitivt till maken. Och jag bjuder gärna in makens fantasier till mig. Särskilt att han berättar om dem när vi har sex. Det är för mig otroligt fina stunder.

Tidigare blogginlägg om just fantasier:
Sexfantasier
Att vara någons fantasi
Ett annorlunda råd
Om att fantisera – tips till dig
Jeansshorts
Att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

elakheten som kanske dödar relationen

En underbar fredag igår. Möten med R och senare med J. Insikter. Sol. Gemenskap. Djup.

Och så hör jag mig själv berätta för J hur jag fastnat i ett mönster av elakhet. Elakhet som långsamt dödar relationen till min älskade. Jag sitter på första parkett och ser allt ske framför mig. Ser mig själv återskapa mönstret om och om igen. Så här….

Exempel 1

Vi pratar och är oense. Kanske jag känner mig oense redan från starten till och med. Av en annan tidigare händelse som jag tar med mig in och adderar till denna. Jag noterar hur makens “bägare är full och snart kommer rinna över“. Stannar jag då upp och ger medkänsla till oss båda för att det inte är värt att vara oense om just detta? Nej, då tar jag fram ännu “en vattendroppe som definitivt får bägaren att rinna över“. Så skönt att få känna lite känslor av ilska och sorg….nej, det tycker jag verkligen inte, men ibland dras jag dit som om de vore en magnet. Istället för att vända mig ifrån detta mönster och välja en ny väg. Och det jobbigaste av allt är att jag ser allt detta ske som om jag vore en fluga om satt på väggen. Jag ser allt ske, samtidigt som jag är mitt i det. Och jag gör inte ett jota för att ändra något.
Kraschlandning rakt in i relationens mitt för att “döda” den.

Exempel 2

Vi är i ett samtal som handlar om en “fakta“. Maken vill prata om bara “fakta“. Men för mig är den djupt förknippad med “känslor“. Jag får svårt att förklara varför jag känner dessa och varför jag behöver ha dem med. Jag känner mig ifrågasatt som Tess för att jag vill och behöver ta med känslorna in i samtalet. Men det skulle ju bara handla om “fakta” tycker maken. Jag vet säger jag, och jag “känner” så här när vi pratar om “faktan” så det behöver jag ta med in i samtalet. Att du alltid ska “känna” så mycket säger maken och min “identitet” får sig en rejäl smäll. Inte längre bara mina “känslor” som inte får en plats i samtalet – får jag ens en plats att vara med i vår relation längre nu när min “identitet” får sig en smäll?
Även detta mönster kan jag se utifrån och från att vara mitt i det. Och även här har vi båda svårt att ändra vårt beteende och vi ramlar som vanligt in i samma gamla mönster.
Kraschlandning igen rakt in i relationens mitt för att “döda” något.

Skenet bedrar?

Ja, i alla fall på bilden bredvid….då hade vi haft en sån där stund av att vara oense och vi pratade inte med varandra på “rätt nivå”, gamla mönster drog oss ner in i relationens avgrund. Vi pratade knappt alls med varandra efter bilresan norrut. Uppförde oss som vanligt i andras sällskap, men en iskyla oss emellan som satt i ett dygn.

Ändra mönstren

Att ändra dessa mönster som vi sitter fast i är lättare sagt än gjort. Min tillit just nu till att vi klarar av att ändra är hög. Min tillit till att vi kommer att ta flera små steg i “rätt riktning” är även den hög. Min tillit finns till att vi även kommer att ta steg i “fel riktning”och till att vi även kommer att få ett par bakslag. I den stora helhetsbilden är min tillit till att vi klarar av att ändra mönstren den som slår högst.

Våra första små steg som vi har tagit till idag är främst två. Ett av dem är att vi blivit medvetna om när vi hamnar i våra gamla mönster. Även om vi idag ännu inte där och då raskt kan byta håll och lämna dem. Det andra steget vi tagit är att vi nu vid ett par tillfällen samtalat på en slags meta-nivå om just dess mönster och att vi behöver lära om hur vi ska vara oense framöver. För ense om allt kommer vi nog aldrig att vara, det är inte vår melodi.

Ett annat steg som jag har tagit är att förstå vad som ligger bakom mitt agerande när jag mot allt förnuft ändå slänger in en droppe till så att bägaren rinner över.
Jag är rädd för att vara i det tomrum som finns bortom känslorna. I det tomrum som är som ett stort svart hål. Då går jag hellre igång och söker rätt på ilska hos mig eller annan för då kan jag i alla fall “slippa” tomrummet. Som ett sätt att byta ut en känsla mot en annan som jag skrev om på Instagram häromveckan.

PS: Tillagt måndag den 19 november….

“It’s not necessarily a bad thing to fight. There are plenty of strong yet volatile couples, colleagues and friends. But certain lines should not be crossed, and it’s important to repair. To do that, you need to validate the other person’s feelings and appreciate that he or she experiences things differently than you do.

What most people don’t realize is that you’re not actually fighting about money or commitment or who does the housework. What you’re really fighting about is feeling a lack of affection, respect, power…or some combination of three.”

Orden ovan är kloka Ester Perels och jag lånar dem gärna om och om igen. Hon är så klockren och går direkt på “pudelns kärna”. Den där kärnan som visar sig vara precis därför som mönstret för mig återupprepas.

Share

Växtvärk del 5

att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.

Vem är jag egentligen?
Det vet jag både mer och mer sällan OCH mer och mer ofta. Det är skönt på ett outhärdligt sätt. Som att bli kittlad. Jag vill inte mer, fast det samtidigt är skönt och jag inte vill att det ska sluta.

Återigen visar det sig som en instinkt i mig där jag sätter mig i rörelse med en fot framför den andra och kliver långsamt in i att visa mer av mig. Att vara i testandet av sin egen roll i detta skådespel som vi alla deltar i.

Riktigt roligt blir det då jag som en fluga på väggen kan observera mig själv i detta skådespel. Och se hur jag testar roll efter roll och blir mer av mig själv ju mer jag tar mig själv på mindre allvar. Där är en nyckel för mig. Att inte ta mig på allvar.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Att inte vara en WOW…

Under det senaste året när jag både skrivit och pratat mer om lust och sex med flera personer i olika sammanhang så har jag fått många olika svar kring frågan om orgasmer.
Häromveckan skrev jag om att vara en WOW – Well Orgasmed Woman. Apropå WOW…

Vissa berättar lite blygt att de har jättesvårt att få orgasm.
Andra berättar samma sak men inte alls lika blygt.
Några ställer följdfrågor till mig och undrar hur jag gör.
Medan några andra tystnar och vill inte beröra ämnet mer.

Kvinnans orgasm

Att få orgasm som kvinna är otroligt olika. Några kvinnor behöver stimuli på klitoris-knoppen för att nå orgasm (oavsett om de har en dildo eller penis i vagina). Andra har svårt att nå orgasm tillsammans med andra och har kanske superlätt att få orgasm när de onanerar ensamma. Så finns det sådana som jag som knappt ens behöver beröring för att nå orgasm. Däremellan finns ett helt spektra av att olika sätt och uttryck för att få orgasm på lika sätt. Och det bästa av allt är att allt är ok. Alla olika sätt är ok. Du är helt normal på det sättet som du får orgasm. Jag med.

Män då?

Ja, här är det inte lika många olikheter som jag stött på. Dels har jag ännu inte träffat en man som berättat att han inte kan får orgasm. Men jag vet samtidigt att min fråga nog varit väldigt “trubbig” eller att förståelsen varit “trubbig”. Det jag menar med manlig orgasm är INTE ejakulation. Det är den kroppsliga sensation av “tomtebloss” eller annan sensation i din kropp kanske i samma ögonblick som ejakulationen. Eller så kommer den en liten stund före. Ibland tränar min make på att dröja så lång tid som möjligt mellan orgasmen och ejakulationen. I förhoppning att nå flera orgasmer innan ejakulationen kommer och liksom sätter stopp för fler.
Eller gör den verkligen det undrar jag nu?
Visst borde det gå att få en orgasm oavsett ejakulation eller ej?

 

399 – 7dagar

Ja, vi tror nu att det är ca 7 dagar som vi inte haft sex under de senaste typ 399 dagarna.
Det är för mig en av de finaste investeringarna som vi givit varandra. Och en av mina tankar kring varför jag numera har så lätt att få orgasm.
Det är ju som att jag varje dag fått massage på en specifik kroppsdel. Att massagen har gjort just den kroppsdelen så mottaglig för sensationer, både externa såväl som interna. Att massagen har gjort att jag numera har en (för att låna Lindas uttryck) fluffig fitta. Och det är himla gött kan jag lova dig!

Vill du dela med dig av din berättelse kring hur du får orgasm? Våga vara modig med mig!

Share

Växtvärk del 4

att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.

Två tankar kommer och påminner mig om hur jag brukar prata med andra kring detta.

Den ena är exemplet från när du flyger och hur instruktionerna före take-off så tydligt säger att du MÅSTE ta på din egen syrgasmask först (om det skulle behövas), INNAN du kan hjälpa någon annan.

Den andra är uppmaningen att skriva en lista av de personer som är viktiga i ditt liv. För att sedan fråga på vilken rad som du själv kommer. En trolig upptäckt att du inte ens finns med på din egen lista. Och en uppmaning att sätta dig allra överst på listan. Hur skulle det kännas? Vad skulle du göra då? Om du var överst på din lista?

Jag försöker varje dag ge mig det som jag behöver. Särskilt nu när jag symptomspårat och upplever obalans i hormoner. Det är en påminnelse till mig. En påminnelse från min kropp till mig om att ta hand om mig först.

Samtidigt som jag vet att den snabbaste vägen för någon som är lite deppig att må bättre, den snabbaste vägen att må bättre är att få hjälpa någon annan. Så om du vet om det. Att du själv kommer att må bättre om du hjälper någon annan. Då sätter du ju dig själv först också. Tillsammans med att du hjälper någon annan.

Hängde du med? 😉

 

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

när 1+1 blir 1

Nähä, det går ju inte.

1+1=2?

Tillhör du dem som benhårt tror att 1+1 alltid blir 2?
Eller tillhör du dem som ser annorlunda på detta?
Du fattar säkert vilket jag tror på….

Kraften i >1

Det är så jag ser det. Att kraften av fler/mer än 1 blir större än 1 i sig själv. Och samtidigt tror jag på att 1+1=1. Enklaste exemplet är i mitt fall tuggummi. Du har en bit tuggummi i munnen och väljer att stoppa in en till bit. Du tuggar på dem tillsammans och vips så har du ett tuggummi. Det är just nu bara lite större och har troligtvis lite mer smak än nyss.

Ett annat exempel dök upp idag när jag samtalade med en kollega om hur vi arbetar olika i de team som vi agerar inom. Hur hon och jag agerar dels som ett äpple och ett päron och samtidigt som en fruktsallad. Att vi inte räds att vara i oss själva och i vårt egna unika jag. Inte heller räds vi att vara i en fruktsallad där vi blandas med annan frukt. Där våra yttre gränser (och inre?) har luckrats upp och skurits bort.
Vi är rörande överens om att det är där det är så otroligt skönt och befriande att vara. 

Vem är du?

Så vem är du i relationen till en annan i ditt team? Till din partner? Till din familj?
Är du rädd för att inte längre få vara den unika björnbäret och vill stanna kvar i din egen låda? Inte blandas med andra, bara vara med dig och kanske med andra björnbär.
Eller helt tillfreds och kanske längtansfull efter att skapa fruktsallad?

 

PS: även detta går ju att prata om i sex också…för “när vi två blir en” som Gyllene Tider sjöng…

 

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share