Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

Erotisk litteratur

Häromveckan tipsade Selma Stories om en lista kring “Det hetaste, konstigaste och pinsammaste sexet i litteraturen”. Min inre fixare hade inom kort köpt tre av böckerna på listan .

  • Alla hjärtans mirakel av Simona Ahrnstedt
  • Leontines längtan av Christina Herrström
  • Den hungriga prinsessan av Christina Herrström

Inom kort hade jag läst ut Simonas bok. Den var verkligen rakt på sak. Inget långt försnack för att sen komma in i erotiken och sexet. Utan ganska så där pangpå. Var beredd alltså.
Och om den sortens erotik och sex som Simona beskriver får din erotiska intelligens att gå igång…ja, då kan du ju ta den med dig till dina fantasier och ditt sexliv. Det gjorde jag. Nu har jag ju läst en hel del litteratur med sexuella beskrivningar så det krävs väldigt mycket för att jag ska bli generad. Om du lätt blir generad av att läsa om väldigt detaljerade sexuella händelser så är detta inte boken du ska lyssna på eller läsa på vägen till jobbet. Såvida du inte är ensam i bilen ;-).
Tveka inte att läsa den. Som e-bok kostar den typ ingenting.

Igårkväll och imorse har jag läst ut den första av Christina Herrströms böcker som jag köpte. Och jag valde dessa två just för att de är skrivna av Christina. I en av mina första förhållanden så tittade jag och dåvarande pojkvännen på varenda avsnitt av tv-serien Ebba och Didrik. Du kanske minns den? Om syskonen Ebba och Didrik och Didriks kärlek Yrla?Serien om Ebba och Didrik finner du i arkivet hos svtplay såklart.

Så boken om Leontine och hennes längtan då?
För mig innehöll den flera olika delar. Och de där delarna väckte olika saker i mig. Jag försöker reflektera kring det och hoppas att jag inte spolierar din läsning….

  1. Leontines relation med sin make
  2. Robert (Leontines make) relation med Leontine
  3. Deras sätt att vara med varandra
  4. Leontines samtal med Noel (en av karaktärerna)
  5. Leontines uppvaknande och upptäckande av sig själv som kvinna med lust och längtan till sex

1, 2 och 3 – relationerna

I sin rädsla att bli avvisade av varandra och tillplattade av den andre, så gömmer de sina känslor och innersta längtan långt inne i sig själva. De vill att den andre ska vara tankeläsare och intuitivt förstå dem direkt. Fast å andra sidan vill de ju behålla lite hemligheter också och inte avslöja allt direkt. Så deras relation blir oerhört plågsam att se och ta del av. Jag blir ledsen när jag känner igen mig själv och maken. Jag vet att vi ibland kan vara här. Jag vet också att vi är här mer och mer sällan, men som sagt ibland trillar vi verkligen dit. Rakt ner i det smetiga och plågsamma.

Och jag förstår att många verkligen befinner sig mitt i detta och kämpar för att ta sig tillbaka till livet. De vill leva igen. Men de vet inte hur. Jag är tacksam att jag och maken har mod nog att våga pröva. Kanske för att vår gemensamma längtan till att vara levande tillsammans är stor och “håller oss” i vårt undersökande. Tacksam också för att vi jobbar med vår app och i den kan försöka hjälpa fler i relationer att växa tillsammans istället för att ducka för utveckling och skilja sig. (jag fattar att inte alla skilsmässor är på ett sätt, men många gör det alldeles för lätt för sig i den relation de är i genom att skilja sig. min åsikt).

4 – samtalet med tankespjärn

Utan 4:an hade jag kanske inte ens läst klart boken. Det perspektiv som just Leontines samtal med Noel gav var bra. Helt plötsligt fick hon tankespjärn samtidigt som hon blev bekräftad, sedd och lyssnad på. Så tack Christina för att Noel fick vara med, och jag läser gärna del två av denna roman, med samma karaktärer.

5 – lusten, längtan, åtrån, sexet

Precis som i Simonas bok så finns här många väl detaljerade scener med Leontine i sitt utforskande av sin lust som väller fram. Hennes kvinnolust. Så om du rodnar lätt – kanske läsa just dessa sidor på egen hand? Ej på tunnelbanan eller bussen.
Sexet som Leontine fick uppleva? Jo, det tror jag att många vill uppleva. Både kvinnor och män. Så du kan ju också bläddra fram till enbart dessa sidor om det lockar dig. I så fall ska du börja läsa på sidan 297. Börja med stycket som inleds med orden:

Mitt i plocket av disken så minns hon att hon glömt att hämta posten och hon springer ner till brevlådan. När hon rotar i brevlådan hör hon någon säga hej. Hon tittar upp och där står han.

utdrag ur boken Leontines Längtan

Sen kan jag lova dig att du nog vill läsa det mesta i boken tills den tar slut på sidan 381.


Nyfiken undrar jag ju förstås om du har tips om annan erotisk litteratur
som du har haft glädje av?
Tipsa mig gärna!

Share

Shantaram – min längsta bok 2018

Jag har läst och läst. Tagit pauser. Läst sex andra böcker under tiden. Kommit tillbaka till Shantaram. Och hamnade i ett flow i läsningen på flyget hem från Amsterdam. Sen har jag läst lite varje dag i december. Tills jag nådde sista sidan dagen före nyårsafton.

Det är en lång bok. 933 sidor. Och den innehåller detaljerade sekvenser från huvudkaraktärens liv. Dessa sekvenser påminner mig starkt om hur jag drömmer. Att jag nästintill på samma nivå av detaljrikedom kan beskriva mina drömmar. Som om jag verkligen inte drömde utan faktiskt var i ett parallellt liv i ett samtida universum. Och det är kanske så jag främst vill minnas boken. Som att huvudkaraktären, Lin, faktiskt är i ett annat universum och lever sitt liv där. Som att han är fullt vaken, men ändå inte.

Ett par av passagerna i boken har satt sig fast i mig och dessa delar jag med mig av nedan. Kanske lockar de dig till läsning. Kanske påminner de dig om att du läst den och du kanske till och med har samma passager som fäst sig i dig. Eller så påminns du om det som fästes i dig av helt andra passager.

“The cloak of the past is cut from patches of feeling, and sewn with rebus thread. Most of the time, the best we can do is to wrap it around ourselves for comfort or drag it behind us as we struggle to go on. But everything has its cause and its meaning. Every life, every love, every action and feeling and thought has its reason and significance; its beginning, and the part it plays in the end. Sometimes, we do see.
Sometimes, we see the past so clearly, and read the legend of its parts with such acuity, that every stitch of time reveals its purpose, and a kid of message is enfolded in it. Nothing in any life, is wiser than failure or clearer then sorrow. And in the tiny, precious wisdom that they give to us, even those dread and hated enemies, suffering and failure, have their reasons and their right to be.” /p 871-872

“The universe began about fifteen billion years ago, in almost absolute simplicity, and it´s been getting more and more complex ever since. This movement from the simple to the complex is built into the web and weave of the universe, and its called the tendency toward complexity. We’re the products of this complexification, and so are the birds, and the bees, and the stars, and even the galaxies of the stars. And if we were to get wiped out in a cosmic explosion, like an asteroid impact or something, some other expression of our level of complexity would emerge, because that what the universe does. And this is likely to be going on all over the universe.
How am I doing so far? ask Lin as he tells Abdel Khader Khan his own version of Khaders story. I waited, but he didn’t reply, so I continued with my summary.
Okay, the final or ultimate complexity – the place where all this complexity is going – is what, or who, we might call God. And anything that promotes, enhances, or accelerates this movement toward God is good. Anything that inhibits, impedes or prevents it is evil. And if we want to know if something is good or evil – something like war and killing and smuggling guns to mujaheddin guerrillas, for example – then we ask the questions:
What if everyone did this thing? Would that help us, in this bit of the universe, to get there, or would it hold us back?
And then we have a pretty good idea whether it is good or evil. What’s more important, we know why it is good or evil. There, how was that?” /p 705

“Remember”, Khader said insistently, resting his hand on my forearm to emphasize his words. “Sometimes it is necessary to do the wrong thing for the right reasons. The important thing is to be sure that our reasons are right, and that we admit the wrong – that we do not lie to ourselves, and convince ourselves that what we do is right. ” /p 709

Och den allra första passagen som satte sig i mig kom redan tidigt i boken så den postade jag på instagram med lite fler ord.

https://www.instagram.com/p/BntKi4sBDHy/

“Civilization, is after all defined by what we forbid, more than by what we permit”

Att tillåta sig och oss att göra saker tillsammans och enskilt. Utifrån våra ständiga samtal om vad som är ”ja, nej, kanske” för dig respektive för mig. 
Just nu sitter jag och läser ny bok på cafe och du sitter i lyan och jobbar. 
Och i boken dyker påminnelsen upp: ” Samhället definieras mer av vad vi förbjuder än av vad vi tillåter” 
Precis som relationer! 
Vad tillåter du? Vad finns på din ”ja, nej, kanske-lista” i din relation idag?


Andra lästa böcker 2018

Under 2018 läste jag 31 böcker och hade som mål att nå 32 st. Jag har en lista av dem alla på min profil på Goodreads. Här finner du hela listan från min läsutmaning från 2018.

Share

Erotiska tips från S.E.C.R.E.T.

Skriv ner alla dina fantasier, japp sexuella fantasier du har. Skriv ner dem utan att döma dem eller dem. Skriv ner dem utan att undersöka dem vidare med en massa frågor kring varje.

Det enda du ska utgå ifrån när du skriver ner dem är att de uppfyller följande “regler”:

S.E.C.R.E.T.

S = Safe – se till att du känner dig trygg i och med de fantasier du skriver ner

E = Erotic – japp, alla fantasierna bör väcka lust i dig, sexuell lust.

C = Compelling – fantasierna ska vara övertygande för dig, så att de manar dig till att vilja genomföra dem. Att du redan här låter dem gå från att bara vara en fantasi och tanke till att de blir önskningar. Önskningar som du vill uppleva.

R= Romantic – se dig själv som åtrådd och önskad i huvudrollen i dina fantasier/önskningar

E = Extatic – du som huvudrollsinnehavare i dina fantasier och önskningar, du ska självklart uppleva njutning och ha skoj i dina fantasier och på riktigt när de sker

T = Transforming -sist men inte minst, de här fantasierna/önskningarna de ska se till att något i dig transformeras, förändras, skiftar. Så att du upplever att du inte är densamma före som efter.

Din kropp – du bestämmer

En påminnelse om att det är du själv som bestämmer över din kropp, över dina fantasier och dina önskningar. Det är du som bestämmer om du vill göra denna övning. Eller om du vill dela med dig av den. Eller om du bara vill fnissa åt denna och gå vidare i ditt liv.

Kanske kan du känna en längtan efter mer lust och njutning och sexuell kraft i ditt liv. Om du längtar så tipsar jag dig om att läsa boken S.E.C.R.E.T. som är den där jag funnit tipset.

Share

Jag är livrädd att möta den där frågan….

Undviker du vissa saker, kanske en situation eller en fråga eller något annat som skapar kaos och upprördhet inom dig? Du gör hellre vad som helst än att passera “det där” som väcker saker i dig du inte vill uppleva. Kan du känna igen dig?

Jag kan känna igen mig. Mer förut än idag. Nu har jag sällan lika starkt motstånd mot “det där” som kan orsaka jobbiga upplevelser i mig. Vissa dagar känner mig stark och dessutom en dragning till “det där”, för att vistas i dess närhet och i sakta mak undersöka vad som  kan ske i mig och i andra som vistas i närheten. Tills vi båda vågar se varandra i ögonen och uttrycka frågan som vi, eller en av oss, behöver uttrycka. Eller berättelsen. Det som vi inte längre mäktar med att undvika……

Inspel till funderingen

Det som fick mig att fundera igen kring detta var ett kapitel i boken “Choose Wonder over Worry” av Amber Rae. Ett kapitel som heter “I am terrified of going there.” MEET AVOIDANCE.

Amber delar med sig och berättar om sitt förhållande med sin partner och hur hon efter fyra och ett halvt år in i relationen inser att deras sexuella relation inte var som hon önskade. Hon vågade först inte berätta om detta för sin partner. Straxt därefter mötte hon en man och i deras möte så slog det gnistor om dem. De hade ingen sexuell relation, men det hon upplevde tog hon med sig till sin partner och berättade om. Berättade om gnistorna, om den mannen hon mött, berättade att det som fanns i deras relation om sex inte var som hon ville. Ambers partner reagerade som vem som helst, med att tänka att det var slut på förhållandet och att hon hade träffat en annan.

Så var det ju inte. Amber insåg att hennes partner hade helt rätt i att deras förhållande tog slut. Men inte alls på det sätt som han antog. Utan på ett helt annat.
Deras förhållande tog slut i undvikandet av svåra frågor och i undvikandet av knepiga situationer. Att i deras förhållande fanns det numera plats att ställa svåra frågor och att ta sig igenom knepiga situationer tillsammans. I förhållandet tog de död på att agera som om allt var som det skulle utifrån en rädsla att om de agerade på annat sätt så skulle förhållandet fallera. De kunde INTE längre INTE röra sig mot det jobbiga, de kunde INTE längre UNDVIKA det.

Tillbaka till mig och maken

Även här känner jag igen mig. Vi har, i vårt förhållande här hemma, slutat att undvika de svåra frågorna och de knepiga situationerna. Och jag minns inte ens om jag upplevde det som en så tydlig markering i vårt förhållande, eller om det bara “blivit så”, eller om det till och med alltid vilat på den öppenheten. Vi brukar ju även prata om att vi är i vårt tredje äktenskap/affär med varandra och även dessa har sömlöst följt på varandra. Utan att vi ens behövt ställa frågan som Ester ställer nedan.

Vill ni skapa ett nytt förhållande tillsammans?

Esther Perel brukar fråga par som besöker henne i samband med en otrohetsaffär denna fråga: “Ert första förhållande är slut, skulle ni vilja skapa ett nytt förhållande tillsammans?” Så otroligt öppet och modigt att våga ställa den frågan till varandra tycker jag. Vi har inte varit i den sitsen så jag har inte upplevt hur jobbigt det kan vara. Men i min närhet har jag sett många som varit ledsna över att en fas i livet har tagit slut. Över att ett förhållande tagit slut. Ledsna över att de kanske velat gå in i ett nytt förhållande med sin partner, men att hen inte har velat.

VÅGA!

Oavsett vad som händer så tjänar vi mer på att ställa frågan än att undvika den. Tänker jag. För om vi hela tiden går och undviker den så ökar vi vår ångest och förr än senare kommer vi att få uppleva just det vi inte vågar uppleva. Som att kliva in i det svåraste vi där och då vet och samtidigt vara i vårt modigaste jag när vi gör det. Det är där vi växer. Mitt i hoppet. 

Share

Hur och var har du lärt dig att ha sex?

I förundran fick jag en fråga i somras. En fråga som undrade om var man egentligen lär sig att ha sex? Min nyfikenhet växte och jag började med att kika på mig själv.

Jag som har fyllt 49 och hade min sexdebut långt före internet-eran, var hade jag lärt mig vad sex var? Och kunde vara? Hur lärde jag mig mer under tiden? Och har jag lärt mig ända fram till nu? Håller jag dessutom fortfarande på att lära mig? Mer och fler frågor väcktes i mig så nu tänkte jag dela med mig av mina svar på några av dessa och hoppas på en massa fler svar av er.

Var har jag lärt mig vad sex var och vad som skulle ske vid en sex-akt?

En av mina kompisar i lågstadiet och jag, vi hade lärt oss på egen hand att det var skönt att pilla på klitoris. Så det visade vi varandra, hon och jag, och där någonstans började jag onanera. Typ som 9-åring. Så jag visste då att jag ville ha det skönt. Sen hittade jag ju porrtidningar hemma, och hos kompisar. Och sex-leksaker. Så bilder från dessa tidningar tillsammans med de bilder som fanns i biologi-boken i skolan, tillsammans med den ömhet jag såg i kramar och kyssar mellan vuxna i min närhet. Och så klart, min systers böcker som jag slukade. De där som Hans-Eric Hellberg skrev. Om ung kärlek. Och sex.
Första boken som heter Kram, andra som heter Puss, den tredje heter Love, Love, Love och den fjärde Älskar, Älskar inte. Om du finner dem på biblioteket eller i en bokhandel – Läs dem!! Det är inte försent.
I vårt hem fanns ju även Vecko-Revyn och dess sexspalt, samt Starlet….båda två var lite oskyldiga men ändå fanns det något i dem som gav mig en bild av HUR jag trodde att en sex-akt skulle ske och vara. Förutom att jag visste att jag ville ha skönt.

Blev det så då?

Ja och nej. Jag fick allt leta ett tag innan jag hittade en partner som hade samma bild som mig. Det dröjde ett tag, men när han dök upp, då blev det precis som vi ville. Hela sommaren. Då hade vi till och med samtal innan så att vi hade samma bild av vad vi ville skulle ske. Och vi var båda nyss fyllda 17 år. En sommar fylld med sex.

Hur har jag lärt jag mig mer under tiden?

Jag skulle säga tack vare den där sommaren och han som var med mig i den. Då allt var tillåtet att prata om. Då vi båda vågade prata och prova och lyfta sådant som andra kanske tyckte var tabu att prata om eller ens våga tänka tanken kring. Där någonstans grundades ändå min önskan om att uppleva det sex som jag ville ha. Och att jag skulle dels våga fråga om det och dels våga prova det.
Även förstås en grundad känsla i min egen njutning. Eftersom jag onanerat i så många år innan jag hade sex med en partner så var jag så inställd på att få njutning, ta för mig njutning och att ge njutning så det har även det varit en “inställning” i mig som låtit mig fortsätta utforska och njuta.
Jag har läst en hel del erotiska böcker under åren, sett erotiska filmer som inspirerat mig. Fast ytterst, ytterst minimalt med porrfilmer och porrtidningar. Det har inte varit en källa till lärande för mig. Sensualiteten har visat mig de flesta stigar jag valt att utforska. Min partners önskningar och nyfikenhet har även det varit inslag till lärande. Att lära sig av varandra om varandra.

Så ja, jag lär mig fortfarande och jag har lärt mig under hela tiden. Jag ser även  att vår nyfikenhet kring att utforska vår sex-lust och vårt sex-liv ger oss nya upplevelser och mer lärande. Vilket i sin tur väcker vår nyfikenhet igen. Det blir som ett evighets ekorrhjul att lära sig och bli nyfiken på nytt och lära sig och bli nyfiken på nytt. Om och om igen.

Nu är jag himla nyfiken på dig!
Hur har du lärt dig att ha sex och hur blev det för dig på din resa igenom livet?
Vill du dela med dig i kommentarer nedan – kör på!
Vill du vara lite mer anonym kan du svara i detta formulär. 

PS. Jag vet att jag lyssnat på ett poddavsnitt (kanske Ligga med p3) där en gäst berättar att i Norge har de helt andra förväntningar/bilder av HUR en sex-akt ska gå till som nybörjare på sex. Jag letar febrilt i mitt minne för att finna mer om det, men lyckas inte….har du koll på detta? Tipsa mig gärna!

Share

Sexlustens bromsar och gaspedaler

Jonathan Francisca

I boken “Come as You are” beskriver Emily Nagoski olika perspektiv kring bromsar och gaspedaler. Alltså att det finns “saker” som agerar som bromsar till din sexlust och att det finns annat som agerar som gaspedaler och sätter fart på din sexlust.

Om det är så att din sexlust inte är som du skulle vilja, eller att den har ändrats. Då betonar  Emily (och jag) starkt vikten av att inte lägga till gaspedaler.
Tipset till dig som vill förstärka din sexlust är att du ska fokusera och arbeta på att ta bort dina bromsar. Om du lägger kraften på att jobba med dina bromsar så sker störst effekt.

Emily beskriver väldigt praktiskt hur du kan arbeta med dina bromsar i boken. Hon tipsar om worksheets på sin hemsida och andra tips att prova för att få syn på dina bromsar. I steget efteråt, när bromsarna är synliga för dig, då kan du ju (läs bör) prata med din partner om vilka bromsar den har, likväl som du visar vilka dina bromsar är för att se hur ni kan hjälpa varandra.

Det Emily INTE beskriver är om eller när en broms väl är aktiverad, vad som är bäst då. Visserligen är det unikt för varje människa, och kanske även väldigt situationsbaserat eller olika under olika perioder.
Jag har funderat kring detta, för mina bromsar kommer fram även om jag arbetar hårt på att hålla grytan/kåtheten puttrande och sjudande. Och jag har ännu inte lyckats synliggöra alla bromsarna ordentligt för mig själv, än mindre för maken.

Häromkvällen hade vi ett annat samtal då vi berättade för varandra vilka våra gaspedaler är…och det blev ett väldigt fint samtal det med.

Share

allt hänger ihop…hormoner, signalsubstanser, binjurar och sköldkörtel

Idag har jag läst ut boken “Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Och inte är jag förvånad över hennes förklaringar eller hur allt hänger samman, det känns bara som att jag konstant glömmer bort det. Att allt hänger ihop.

När jag nu är 49 år och mitt i något slags klimakteriet-fas. Fast utan svettningar, vallningar, frossor, etc som verkar vara de mest vanliga fysiska symptomen. Jo, jag har haft en eller en handfull nätter de senaste två åren som jag vaknat och varit helt klibbig och blöt av svett. Och jo, brösten har ömmat och svullnat upp vid ett par tillfällen också. Även dessa tillhör de fysiska symptom som är vanliga.

Min klimakteriet-fas verkar för mig del ha hamnat mer på insidan. Insidan av vagina i form av tunna slemhinnor. Och insidan av resten av mig i form av humörsvängningar. Som jag nu, efter att ha läst Mias bok, är övertygad (just nu) om att de beror på obalanser i mina system. I dem alla.
(Jag är inte övertygad om allt Mia skriver, men det är mycket som jag känner igen mig i)
Obalansen mellan mina hormoner; östrogen (mitt är högt nu), progesteron (som jag inte har ett mått på) och testosteron (som jag tidigare nog haft en rätt hög dos av sett till balansen).
Obalansen mellan mina signalsubstanser (som jag inte har några mått på alls); serotonin (som jag tolkar enligt Mias frågor är superlåg nivå just nu), adrenalin och dopamin.
I binjuren obalansen mellan kortisol och DHEA. Varav dessa två på mig vid mätning i blodprov var låga båda två. Kanske för låg på dem undrar jag idag?
Och så sköldkörteln…..där har jag fått resultat på typ allt och det ser “normalt” ut. Så här undrar jag hur det kan se normalt ut när resten är i en slags obalans. Är det “normalt” att sköldkörteln inte alls påverkas om övriga system är i obalans?

Hur går jag vidare nu?

Det första jag har gjort är att leta rätt på hjälp att kunna tyda och tolka resultaten och se över vilka som saknas för att kunna dra slutsatser. Och det har vi redan gjort. Maken och jag har kontakt med Jonas för att gå vidare med denna fråga.

Det andra jag har gjort är även att boka til för undersökning hos en naturläkare. Som jag blivit varmt rekommenderad. Lisa. Som har tid för mig först i slutet av september. Så där får jag vänta och öva tålamod.

Det tredje och egentligen det första jag gjort är att starta min symptomspårare.  Det är Mia Lundin som delar med sig av denna pdf där du helt enkelt varje dag fyller i de symptom som du upplevt under dagen. Symptom kring humöret.
Jag lägger till lite egna reflektioner kring dagen också, och vilka tillskott/vitaminer som jag tagit, om jag druckit alkohol och hur mycket, om jag druckit kaffe och hur mycket. Jag har ingen aning om det påverkar eller ej, men jag vill undersöka lite mer nu när jag ändå ska kika varje dag på symptom. Jag kommer även att reflektera en stund över dagen för att kika på vad som triggat igång ett symptom för att undersöka om det kan finnas mönster även där.

Om du har tips eller vill dela med dig av hur du mår, vad du gör för att må bättre, eller om du har tips på intressanta saker i liknande områden – dela, dela, dela GÄRNA med mig!

Share

12 regler för och i livet

Tack vare mina söner, särskilt min äldsta, så har jag fått bli varse en ny husguru; Jordan Peterson. Under sommaren har jag njutit och läst hans bok “12 rules for life – An Antidote to Chaos”. Det har tagit tid att läsa den. Jag har behövt reflektera och låta hans ord vara i mig en stund innan jag har kunnat fortsätta.

De 12 reglerna ser du nedan och vissa av dem är så otroligt självklara i mitt liv redan nu, andra vill jag integrera i mitt Varande (eller Being som Jordan uttrycker det på engelska, Being with a capital B).

  1. Stand up straight with your shoulders back
  2. Treat yourself like someone you are responsible for helping
  3. Make friends with people who want the best for you
  4. Compare yourself to who you were yesterday, not to how someone else is today
  5. Do not let your children do anything that makes you dislike them
  6. Set your house in perfect order before you criticize the world
  7. Pursue what is meaningful (not what is expedient)
  8. Tell the truth – or, at least, don’t lie
  9. Assume that the person you are listening to might know something you don´t
  10. Be precise in your speech
  11. Do not bother children when they are skateboarding
  12. Pet a cat when you encounter one on the street

Jag lovar mig och dig att detta inte är sista gången jag skriver om reglerna. Just nu får reglerna landa en stund till inom mig innan jag delar det som destilleras fram med er här.

Och vi har precis lyckats boka två biljetter till Jordans bokturné då han besöker Stockholm den 5 november på Cirkus!

Share

på semester…


Läser Jordan Petersons 12 Rules for Life och tar välbehövliga pauser för reflektion.
I skrivande stund har jag precis avslutat regel 9. Funderar på hur jag ska skriva om dem. Reglerna. Funderar på hur jag ska applicera dem i mitt liv. De som ännu inte är där. Vissa av dem är redan påbörjade. Fast från ett annat perspektiv.

Läsandet ger mig insikter och nya perspektiv. De ger mig även input till appen vi jobbar på. Den där appen som vi hoppas ska ge dig och din partner ett stöd i er relation. Den där appen som vi även tror kommer gagna dig i alla dina relationer. Med vänner, syskon, familj. Även om vi skapar den utifrån perspektivet: KÄRLEKSRELATIONEN.

Så här ser det ut idag från lilla balkongen mot gågatan mitt i Orbetello. Mitt under siestan. Öde och stängt. Och måsarna som hälsar stilla regndroppar välkomna. Klockan som slår varje kvart. Bålen på bigarråer, persikor och äpple. Med granatäpplejuice, is och sockerdricka. Och mina läsglasögon….

Ingen cykling till stranden för oss idag. Igår var vi på utflykt till Isola di Giglio och badbyn Campese. Mycket sol och bad. Snorkling för vissa. Lunch hos Tony. Samtal med schweiziska solstols-grannar som tipsade om BnB´s runt hörnet som mötte den längtan vi har om att bo ett par nätter ute på ön. Nästa år säger vi igen. Nästa år.

På måndag landar vi åter i stan. Då blir det staycation. Samt förstås ett fortsatt firande av vårt 20-års jubileum…som vi egentligen firar på “riktigt” den 25 juli. Heja oss!!

Share