Vår app-baby…

Asså, lite galet glad och uppspelt….vi har just bestämt oss för ett releasedatum för vår app. Den tog oss lite mer än 11 månader att ro i hamn. Med komplicerade samtal kring hur den ska fungera, och att enas om att nu är det dags att låta den synas och användas som den är.
Att den är tillräckligt bra. Så får vi uppdatera och utveckla framöver. Med hjälp av dig och dig. Och er.
Hoppas vi.

Håll utkik i din valda “affär” framöver, AppStore eller GooglePlay. Och ja, om du följer The Lovers på FB eller Instagram så kommer du att nås av mina galna utrop att den är klar!
Eller så kikar du in på appens hem på webben.

Hmmm, du har inte en aning om vad vår app kan hjälpa dig med?
Då kommer du att få läsa på lite i länkarna ovan….och skaffa dig en partner. Sen lovar vi att ge dig utmaningar, reflektionsövningar, tips och idéer för att hjälpa dig bli en bättre partner i din relation. Men vi lovar även att vi inte kommer att göra jobbet åt dig. Det är ditt uppdrag.
Det är du som varje dag får arbeta med att bli en bättre version av dig själv, genom att varje dag arbeta med din relation du är i.

Gräset är grönare där du vattnar det…..

Share

Skam – lös eller fri?

Häromdagen sa en av mina medsystrar att hon tog sig an det mesta i livet genom ambitionen att vara skamlös. Maken och jag gick då och promenerade i Paris och funderade om det kunde stämma in även på oss. Att vi vill kunna känna oss skamlösa.

Dagen därpå vidareutvecklade vi det med ett bindestreck.
Vi kände då in om ordet skam-lös passade bättre på oss.

Veckan gick, en ny startade och gick även den.
Sen landade vi i en ny vecka och ett nytt ord.

Skam-fria. Det är vad vi vill känns oss. Skam-fri. Fri från skam.


PS. Eller som Charlotte brukar säga – ingen skam i kroppen.

Share

att underkasta mig VS ge mig hän

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Esther Perel Discussion Group och det dyker ibland upp spännande frågor, berättelser eller reflektioner som fångar mitt intresse.

att underkasta sig

Häromveckan dök det upp en fråga om “submission” – dvs underkastelse och “to submit” – dvs att överlämna sig. Och det handlade om att de skulle ske emellan en man och en kvinna. Frågan undersökte vad åsikten var inom gruppen kring
– att alla män vill att deras kvinnliga partner ska vara en kvinna som underkastar sig honom eller som överlämnar sig till honom.
Sen kom det en disclaimer förstås om att detta inte gäller ALLA män osv.

Knorren som dök upp i meningen efter handlar om det som fångade mitt intresse.

“It takes a whole lot of trust for a woman to submit to her husband and we all know that we general have trouble with that. Yet every ounce of sexual attraction she feels toward her man is due to him making it possible for her to submit. And the moment he no longer able to achieve this, her attraction vanishes – especially when he becomes the submissive one. “

Det krävs ett stort förtroende och tillit för en kvinna att överlämna sig/underkasta sig sin make. Och vi vet att de flesta har problem i detta. Samtidigt ligger verktyget och nyckeln just i den sexuella attraktionen som hon upplever till sin make, verktyget för henne att överlämna sig själv och underkasta sig till honom. När maken ( i detta fallet) visar att hans kvinna KAN underkasta sig honom så blir också möjligheten större. Vilket blir precis tvärtom när maken INTE visar att kvinnan kan underkasta sig honom. Att han behöver omhändertagande, eller visar konstant oro, eller liknande som inte faller in i normen för det som kvinnan anser är manligt – då dör hela attraktionen. Då har ju maken i detta fall själv blivit den som underkastat sig/överlämnat sig. Och det är inte sexigt i mina ögon.

Knepigt? Eller hänger du med i mitt resonemang….jag hoppas det.

Som vanligt när jag läser något som fångar mitt intresse så kan jag ge det lite tankespjärn och finna nya och fler perspektiv för att undersöka och utforska om jag finner ännu fler nya delar. Precis så i detta fall också. För i mina tankar så dök även ett annat begrepp upp.

Att ge sig hän.

Att känna att jag kan ge mig hän min make. Att känna den tilliten och förtroendet inte bara till honom utan även till mig själv. Så att jag kan ge mig hän, släppa taget, vara i ett överlämnande till honom. Och då inte bara när det gäller sex, utan även i vardagliga bestyr. Den känslan kan vara en nyckel till ökad sexuell attraktion till en ökad lust att ge mig hän.

Skillnaden?

För mig handlar det om makt och kontroll. Där frågan i diskussionsgruppen ovan, i min tolkning, var att makten helt var borttagen från kvinnan i det som maken ville att hon skulle göra/vara.

Om jag underkastar mig (i min tolkning och perspektiv) då har jag kvar makten och känslan av kontroll. För det är jag som bestämmer om det är jag som är den som underkastar mig i den sexuella leken. Det är aldrig den som är dominant som bestämmer. Det är alltid den som underkastar sig.
När jag ger mig hän är det samma sak med känslan av kontroll och makt. Det är jag som ger mig hän som bestämmer när jag gör det. Och i samma stund som jag ger mig hän slänger jag också kontrollen och makten ifrån mig. Släpper taget om dem och bara är. Ger mig hän allt som komma kan. I full tillit till min make och mig själv att allt som komma skall kommer från och ur något gott, och om vi skulle uppleva annat….ja då har vi tilliten att vi klarar av att ta hand om det som kommer upp efteråt.
Och framförallt hänger dessa ihop med att jag redan har en känsla av att jag KAN och VILL göra detta. För att jag är attraherad av både maken och den sexuella leken.

Jag behöver inte vara mamma, omhändertagande eller liknande åt min partner….det är en stor nyckel i verktygslådan om DU vill uppleva liknande med din partner.
Visa din partner att de kan ha förtroende för dig.
Att du har tillit till dig. Att du har tillit till dem.
Visa att du inte behöver deras omhändertagande, visa att du inte behöver bekräftelse hela tiden, visa att du klarar dig själv, visa att du klarar av att ta hand om familjen, visa att du klarar av att vara förälder och partner.
Visa samtidigt att du är en del av en familj som lever och är tillsammans.
Där du självfallet får och bör visa din sårbarhet, din maktlöshet och din hängivenhet.

PS: Fungerar inget av ovanstående?
Prova då att göra som på den gamla tiden
när du fick med dig en lapp till skolgymnastiken
om att du skulle ha tillåtelse att inte delta för att du just varit sjuk,
eller stukat foten, eller liknande.
FAST skriv en lapp som ger dig själv tillåtelse att ge dig hän. 😉

Share

#TGIF

Brene Brown är en av de kvinnor jag följer, läser, lyssnar och lär utav.
En av mina sk “hus-gurus”.
I förra veckan återuppstod en av hennes bloggideér som hon använde sig av för länge sedan. Och det är #TGIF – men inte med den vanliga förkortningen som den brukar stå för – Thank God It´s Friday – utan:

  • Trusting
  • Grateful
  • Inspired
  • Fun

Med en uppmaning från Brene till oss alla att varje fredag….eller så många fredagar vi vill och orkar…skriva ner våra TGIF´s och dela med oss till andra. Som ett sätt att verka i systerskapet oavsett kön….(alltså, jag räknar in flera män i mitt systerskap också, det har inte med könet att göra detta med systerskap, för mig).

Mina #TGIF´s denna fredag, den 10:e maj 2019, är:

Trusting – tillit att jag får mer klarhet i mina hormonobalanser och allt det skräp som kommit med detta, med en start idag i att få veta mina svar från en hårmineralanalys. Tillit till att det är ett steg på vägen till klarhet.

Grateful – tacksamhet till allt jag har fått uppleva i livet, även om det stormat mer än vanligt kring mig den närmsta tiden, så hyser jag en tacksamhet över att få stå i det, betrakta det, dras med i känslostormar kring det, gråta, vara arg, ha ångest, kramas, få en distans till stormen. Se den. Och kunna känna en tacksamhet i den.

Inspired – inspirerad av naturen. Av allt som växer. Inspirerad till att initiera nya delar i mitt yrkesliv. Att som naturen vara i olika årstider och låta en växande-fas ta vid.

Fun – Glädje….jo, ikväll är det firande igen. En till 50-års fest. En glittrig sådan. Förra veckan 3 st fester. Denna vecka även en återträff med kursare från min tid på GIH (way back). Och ser fram emot vår egen kommande 100-års fest där vi backar bandet med 100 år och firar som på 1920-talet. Glad av att se fram mot den.

Share

Systerskap – min längtan

Vad längtar du efter? frågade terapeuten förra veckan.
Jag lutade mig tillbaka där jag stod mitt på golvet med en mängd färgade papper runtom mig på golvet. Jag såg systerskapet framför mig. Och valde ett ljusblått färgat papper som fick symbolisera min längtan.

Så häromdagen när jag fick umgås med några av mina systrar från rugbyn i en heldag i skapande och varande. I lera och med varandra så berättade jag även om det senare vid middagen. Att det, systerskapet, är viktigt för mig att finna, vara i och hämta kraft ifrån. Och insikten i att jag har det på ett flertal platser i mitt liv.

The Burlesque sisterhood

Jamen ni fattar nog inte hur underbart befriande, stärkande och j-a bra denna kurs är. Inte bara i att vi får röra på kroppen och lära oss att kasta av handskar och andra moves. Utan främst för att vi får växa i det TILLSAMMANS med andra kvinnor. Om du har möjligheten att gå en kurs – TA DEN!
Det ryktas om en boot-camp i augusti 2019 i Burlesk så att vi blir fler som går fortsättningskursen till hösten…..den helgen kanske passar dig.

Keramikens systraskap

Torsdags eftermiddagar på Maria Skolgata, i Helenas kurs, på Kisel Keramik. Jag är nog yngst i gruppen och har gått tre terminer nu. Det är en fantastisk kursledare i Helena. Hjälpsam och så oerhört coachande i att låta alla växa. Och så är hon tydlig i hur vi ska göra…så ibland brukar vi vara lite rebeller och inte röra om ordentligt i färgen just för att vi vill ha lite skiftningar i våra alster. Fast vi inte ska göra så. Ett härligt gäng och fina samtal och hejarop till varandra i vårt skapande.

YAM & MUT – medsystrar (och medbröder)

I mina “yrkes-sammanhang” så har jag ju även fått verka och samverka sömlöst och tillsammans med ett antal medsystrar och medbröder och fått vara hållen och fått hålla när vi har träffat olika grupper. Det är en härligt lugn tillvaro samtidigt som den får mig att känna mig levande och stående på kanten till avgrunden och luta mig framåt för att känna vinden i mitt hår. Utan vinden i håret så skulle inte jag vara en lika bra ledare i dessa sammanhang. Jag uppskattar verkligen de som vågar stå där på kanten med mig och ta in vinden ett par sekunder innan vi kliver in i leverans. Eller de stunder där vi mitt i leverans kan våga pausa för att kliva nära kanten igen. Utmana oss själva, visa oss själva och vara den ledare vi vill att våra deltagare och elever ska bli framöver.

Skriv-systrar (och skriv-bröder)

Vad vore jag utan er?
Ni som läser och skriver. Ni som chattar med mig. Ni som skickar hejarop och frågor. Ni som ber om hjälp. Ni som ber om möten. Ni som åker med på kurs. Ni som frågar om vi kan äta frukost ihop. Ni som vill träffas i verkliga livet, vi som lärt känna varandra genom orden på bloggar, instagram eller facebook.

Mina rugbysystrar, mina grannsystrar, mina familjesystrar, kolonisystrarna – ja, alla kvinnor i mitt liv

Till er vill jag tacka och uppmana er komma närmare om ni vill. Låt oss känna oss hållna av varandra. Låt oss stärka varandra och låt oss låta systerskapet synas och höras.

Jag har alldeles nyss avslutat boken “Wolfpack” av Abby Wambach (en av USA´s fotbollsikoner, som ledde fotbollslandslaget fram till medalj efter medalj, som är den fotbollsspelare i världen som gjort FLEST mål i internationella matcher oavsett kön). I den påminner Abby mig om flera saker. Om många saker. Och en av dem jag delar med mig av här till er idag – till er alla mina systrar i livet är…..

…eller flera packs….

Share

Glädjebubblig önskan om feedback

För två år sedan hade jag precis gått klart min instruktörsutbildning i mindfulness och var alldeles glädjebubblig. Från då till idag har jag verkat i 16 grupper, både med privatpersoner och på företagskurser. Både i rollen att leda och i rollen att assistera.

Samtida med denna process och utveckling har även mitt bloggande tagit fart. Du som läser min blogg ibland, vill du ge mig en maj-gåva?

Jag längtar efter feedback och önskemål.
Feedback om vilket som är ditt favoritinlägg på min blogg, eller vad du uppskattar med min blogg, eller dina önskemål om vad du vill läsa mera om.
En vackrare maj-gåva är svårt att få 🥰☀️🙏🏼
Tack 🤗🤗🤗

PS: du vet väl om att du kan kommentera anonymt här ….om du känner dig blyg…
Eller maila mig såklart…..tess@mabon.se

Share

att tampas med problem eller penna?

Jag är en av alla människor i världen som tampas med problem. Vissa hanterar jag enklare, snabbare och lättare än andra. Medans vissa äter energi, suger musten ur mig och skapar så mycket elakhet i mig, eller ledsenhet eller vilsenhet. Dessa tar jag hjälp att hantera. Exempelvis genom att skriva. Längst ned listar jag några tidigare blogginlägg med tips på hur hantera sina problem genom skrivande. Nu väljer istället en version av James Pennebaker: Skrivande som terapi

Förbered dig så här

Hitta en tid på dagen och en plats där du kan få vara ifred och inte bli avbruten. Till exempel en stund på dagen när du precis har jobbat klart, eller kanske precis innan du ska göra iordning dig för att sova.

Lova dig själv att du ska skriva i MINST 15 MINUTER om dagen i MINST 3-4 DAGAR i RAD. Lova dig själv det!

När du väl börjar skriva så låt det flöda och fortsätta. Stanna inte upp för att fundera kring stavning eller grammatik eller hur du bäst ska beskriva något. Bara skriv. Skriv. Skriv. Och om du inte kommer på mer att skriva fast du har tid kvar, skriv samma sak igen och igen och igen. Låt pennan och handen flöda med orden.

Eller så väljer du att skriva på din dator eller padda. Eller kanske fungerar det allra bäst för dig att prata in dina ord och spela in dem på din mobil eller liknande. Du väljer ett sätt som passar dig. Om det visar sig att du vill byta sätt, gör det!

Du kan skriva om precis samma sak alla dessa 3-4 dagar i rad om du vill. Eller så skriver du om olika saker varje dag. Det är helt upp till dig. Det är ditt val.

Skriva om vadå?

Skriv om någonting som du tänker mycket på eller som oroar dig
Skriv om någonting som du drömmer om att göra
Skriv om någonting som du upplever påverkar ditt liv på ett ohälsosamt sätt
Skriv om någonting som du har undvikt i dagar, veckor, eller år

I James Pennebakers forskning ger han följande instruktioner för skrivande som terapi:

“Over the next four days, I want you to write about your deepest emotions and thoughts about the most upsetting experience in your life. Really let go and explore your feelings and thoughts about it. In your writing, you might tie this experience to your childhood, your relationship with your parents, people you have loved or love now, or even your career. How is this experience related to who you would like to become, who you have been in the past, or who you are now?

Many people have not had a single traumatic experience but all of us have had major conflicts or stressors in our lives and you can write about them as well. You can write about the same issue every day or a series of different issues. Whatever you choose to write about, however, it is critical that you really let go and explore your very deepest emotions and thoughts
.”

Här slänger jag in en varning – var uppmärksam på dig själv och dina upplevelser för precis som jag kan det bli så att du kommer att uppleva ledsamhet, sorg och kanske känna dig deprimerad när du har skrivit.
Då är ett knep att påminna dig om att precis som om du skulle se en sorgsen film så går den känslan över. Den kanske sitter i en stund. Men den kommer att gå över inom ett par timmar.
Om känslan sitter i längre, eller om du skulle bli mer upprörd kring ett tema du skriver om – lova att du slutar skriva och tar en paus, eller byter ämne. Eller tar hjälp av ett proffs.

Vad du kan/ska göra med dina texter

Allt det du skriver är bara för dina ögon och ingen annans. Du ska ha med dig det när du skriver. Att ingen annan än du kommer se och läsa detta. Så se till att vara så ärlig och rättfram som du kan. Och det är ju bara du som vet om du kommer att spara det du skriver, eller om du väljer att slänga det på majbrasan (eller annan eld), eller helt enkelt kasta bort det. Allt detta är helt upp till dig. Du bestämmer.

Kanske är det så att du en dag vill spara dem, eller läsa det du skrivit igen. Eller till och med att du vill ändra det du skrivit. I läsningen av det du skrivit kan du säkert komma att få se vilka förändringar som skett i dig.

För dig som vill veta mer

Här finner du en länk med mer info från James Pennebaker och kollegor.  Klicka här .


Tess tidigare blogginlägg med närliggande innehåll

Skrivande som terapi

World Champion of Shitty First Drafts

Skrivkurs och sexkonferens

Skriv, skriv, skriv


Share

m e l l a n r u m m e n s MAGI

Jag hörde en intervju med en skicklig pianist för ett par år sedan. Pianisten fick frågan vad som gjorde att han var så otroligt skicklig och hur han kunde så mycket om noter och toner.

Hans svar var gudomligt och tankspjärnande för mig. Och enbart jobbigt för intervjuaren (som jag tolkade det). Svaret?

Jag behärskar inte tonerna eller noterna bättre än någon annan. Men mellanrummen, de behärskar jag väl.

Så….när jag står vid kanten till min komfortzon, kanten där avgrunden kan kännas som ett sug som drar i mig. Kom, kom, kom. Då vill jag försöka hitta till fler mellanrum. Jag har flera avgrundskanter jag bara älskar att vara vid, och jag vågar ofta pröva nya. Men vissa påverkar mig mer än jag vill och kallet från avgrunden är högre än högst.

Då vill jag prova

Att hålla min älskade i handen och andas, låta lockelsen skölja över och förbi mig. Låta mina inre stormar blåsa upp inuti och långsamt lägga sig lugnt igen. Skapa ett mellanrum innan jag…

…vill prova…

Att ta in det som sker här vid kanten med mitt hjärta först. Låta mitt hjärta omsluta hela mig och händelsen. Vara i ett mellanrum med mitt hjärta och det som sker.

Sen vill jag prova…

Att låta min hörsel och mina öron få vara med i nästa steg. Lyssna till det som jag hör. Både inifrån mig själv. Kanske är det mina tankar som försöker överrösta all. Eller så är det andra ljud som kan få mig att höra hur det är att stå vid kanten till min komforten just nu. Stanna upp i det mellanrummet som skapas mellan ljuden. Vänta in i mellanrummet.

Efter det vill jag prova…

Att känna mig försiktigt fram. Använda mig av min känsel i mina händer. Låta fingrar och händer röra mig, min kropp, och även det som finns framför mig. Bredvid mig. Undersöka som om det vore något jag aldrig känt förut. Undersöka så nyfiket som möjligt om det finns ett mellanrum och ett till och ett till.

Till sist vill jag prova…

Att låta min syn och mina ögon vara med. Att de långsamt öppnar sig som om jag ännu inte riktigt fokuserar min blick, som att allt är lite suddigt i kanterna och det inte finns en skärpa eller fokus i blicken. Som att denna långsamma fokusering i sig är ett mellanrum. Mellanrummet som finns innan min blick ser tydligt och skickar signaler till mig. Signaler som på ett sätt avslutar mellanrummen.

Därifrån har jag genom mellanrummen, hålla-handen, hjärtat, hörseln, känseln och synen fått en möjlighet att se kanske en annan verklighet. En som visar att jag inte alls står vid kanten utan att det faktiskt finns en hel horisont mycket, mycket längre bort.

Det är den magi som kan uppstå i M E L L A N R U M M E N .

Share

Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

Orgasmer – är det 50/50 mellan dig och din partner?

Eller är det ett #orgasmgap?

The #orgasmgap – en uppmaning till ökad medvetenhet kring orgasmer och att det finns en stor upplevd skillnad mellan könen. En uppmaning jag först stötte på hos Erika Lust.

Runtom i världen är det vanligare att män svarar ja än att kvinnor svarar ja på frågan om de kan få orgasm med en partner. En studie visade svaren från frågan om de fått orgasm på första dejten; Kvinnor 4% Ja och Män 55% Ja.
Så hashtaggen #orgasmgap vill öka medvetenheten kring detta och förhoppningsvis minska gapet/luckan som är mellan mäns orgasmer och kvinnors.

Hur minskar man det gapet?
Tänk om kvinnor faktist har svårare att nå orgasm?

Det tror inte jag. Däremot tror jag att många kvinnor inte vågar utforska sex med sig själva. Alltså onanera. Och mycket lärande kring sin egen sexualitet, njutning, lust mm kan komma genom att du lär dig att ha bra sex med dig själv. Kanske kan du onanera tillsammans med din partner. Eller så funkar det gott att du gör det själv.

Vanessa Marin har en on-line kurs som hon kallar “finishing school vilket är en ordlek kring att nå orgasm – to finish. Vanessa menar att det finns tre stora delar som du kan arbeta med. Förutom att träna genom att onanera så kan du även…

  1. FOKUS – att jobba med ditt fokus, så att hjärnan inte rör sig ifrån det du vill uppnå. Din förmåga till att stanna kvar i njutningen och fokusera enbart på den. Det är oerhört vanligt att ha svårt att hålla fokus. Så vill du bli bättre på att nå orgasm. Träna på att hålla fokus.
  2. TYCK OM DIN KROPP – det är oerhört vanligt bland kvinnor och tjejer att hysa en elakhet mot sin kropp. Att tycka att någon eller flera delar av den ska bli bättre. Så att arbeta för att tycka om dig själv mer och din kropp som det mästerverk den är, det är ytterligare en viktig del för att nå fler orgasmer. Inklusive dina könsdelar. De är superviktiga för dig. Och du mår bra om du älskar och tycker om även dessa delar av din kropp.
  3. JAG ÄR VÄRD DETTA – japp, precis så! Det är klart att du är värd att älskas och avgudas av andra. Japp, det är klart att det är värt 20 minuter av långt underbart förspel om det är vad som du behöver för att göra för att komma i stämning och njutning. Men om tankarna börjar röra sig mot att nej, inte ska han/hon behöva stimulera mig så här länge, det är jag nog inte värd. Eller det är nog inte normalt. Och andra tankar som är värsta bromsarna för dig. Bort med dem. Vilket också är svårare gjort än sagt. Men ändå – undersök om du kan jobba med att tycka att du faktiskt är värd att älskas, bli älskad med, få uppleva ett underbart långt förspel, avgudas, vara i center av all uppmärksamhet. Ja, du är värd det!
  4. FANTASI – att tillåta sig själv att fantisera om sex med personer du möter, kanske en främling eller den där snyggingen på espressobaren, eller hon som du alltid möter på väg till jobbet. Det var makens påminnelse till mig om att lägga till just denna till listan. För att kvinnor ofta inte tillåter oss själva att fantisera lite mer och mer om sex med andra än vad män gör. Visst vore det toppen om detta kan hjälpa dig att öka din erotiska intelligens och därmed öka din förmåga till orgasm? Jag fantiserar gärna och tycker själv att jag gör det mycket, mer än flera vänninor. Samtidigt som jag vet att jag ligger i lä jämfört med män i min omgivning. Så uppdrag till mig – fantisera mera!

Låt oss prata mer om onani. Låt oss onanera mera. Så att vi blir fler som visar att det är helt normalt att njuta av sex och att undersöka sina lustar. Såsom Erika Lust föreslår på bilden ovan (från hennes instagram).

Hur det är hemma hos oss?

Vi är verkligen inte alls som de som svarat i studien överst. Aldrig varit där. Att nå orgasm har för någon av oss aldrig varit svårt. Jag tror till stor del för att jag onanerat i många år innan jag hade penetrativ sex. Att jag därmed har klara och tydliga upplevelser av vad som fungerar för mig och inte – när det gäller njutning. Och ja, jag är väldigt bra på att hålla fokus när jag har sex. Och ja, jag är bättre och bättre på att älska min kropp. Den är en underbar plats att vara i och uppleva njutning om inte annat. Det där med att vara värdig att njuta, få uppskattning, beröring och all uppmärksamhet – ja, det är jag värd!

Nu för tiden i våra >500 dagar med sex (och i vår ålder) är det jag som leder med hästlängder, så det är snarast jag som vill lära maken att nå energiorgasmer som jag kan. Vårt #orgasmgap är det omvända.
Energiorgasmer är för mig lätta att få och jag behöver ofta lite eller ingen stimulering, ibland behöver jag mera. Ibland är orgasmerna som att plocka “lågt hängande frukter”. Och ibland sitter de i länge. Jag önskar att jag kan hjälpa maken att uppleva dem. Det är en av mina drivkrafter till att ha sex varje dag. Förutom att det är himla skönt att njuta med och av varandra.

Share
Go Top
Translate »