Jag är livrädd att möta den där frågan….

Undviker du vissa saker, kanske en situation eller en fråga eller något annat som skapar kaos och upprördhet inom dig? Du gör hellre vad som helst än att passera “det där” som väcker saker i dig du inte vill uppleva. Kan du känna igen dig?

Jag kan känna igen mig. Mer förut än idag. Nu har jag sällan lika starkt motstånd mot “det där” som kan orsaka jobbiga upplevelser i mig. Vissa dagar känner mig stark och dessutom en dragning till “det där”, för att vistas i dess närhet och i sakta mak undersöka vad som  kan ske i mig och i andra som vistas i närheten. Tills vi båda vågar se varandra i ögonen och uttrycka frågan som vi, eller en av oss, behöver uttrycka. Eller berättelsen. Det som vi inte längre mäktar med att undvika……

Inspel till funderingen

Det som fick mig att fundera igen kring detta var ett kapitel i boken “Choose Wonder over Worry” av Amber Rae. Ett kapitel som heter “I am terrified of going there.” MEET AVOIDANCE.

Amber delar med sig och berättar om sitt förhållande med sin partner och hur hon efter fyra och ett halvt år in i relationen inser att deras sexuella relation inte var som hon önskade. Hon vågade först inte berätta om detta för sin partner. Straxt därefter mötte hon en man och i deras möte så slog det gnistor om dem. De hade ingen sexuell relation, men det hon upplevde tog hon med sig till sin partner och berättade om. Berättade om gnistorna, om den mannen hon mött, berättade att det som fanns i deras relation om sex inte var som hon ville. Ambers partner reagerade som vem som helst, med att tänka att det var slut på förhållandet och att hon hade träffat en annan.

Så var det ju inte. Amber insåg att hennes partner hade helt rätt i att deras förhållande tog slut. Men inte alls på det sätt som han antog. Utan på ett helt annat.
Deras förhållande tog slut i undvikandet av svåra frågor och i undvikandet av knepiga situationer. Att i deras förhållande fanns det numera plats att ställa svåra frågor och att ta sig igenom knepiga situationer tillsammans. I förhållandet tog de död på att agera som om allt var som det skulle utifrån en rädsla att om de agerade på annat sätt så skulle förhållandet fallera. De kunde INTE längre INTE röra sig mot det jobbiga, de kunde INTE längre UNDVIKA det.

Tillbaka till mig och maken

Även här känner jag igen mig. Vi har, i vårt förhållande här hemma, slutat att undvika de svåra frågorna och de knepiga situationerna. Och jag minns inte ens om jag upplevde det som en så tydlig markering i vårt förhållande, eller om det bara “blivit så”, eller om det till och med alltid vilat på den öppenheten. Vi brukar ju även prata om att vi är i vårt tredje äktenskap/affär med varandra och även dessa har sömlöst följt på varandra. Utan att vi ens behövt ställa frågan som Ester ställer nedan.

Vill ni skapa ett nytt förhållande tillsammans?

Esther Perel brukar fråga par som besöker henne i samband med en otrohetsaffär denna fråga: “Ert första förhållande är slut, skulle ni vilja skapa ett nytt förhållande tillsammans?” Så otroligt öppet och modigt att våga ställa den frågan till varandra tycker jag. Vi har inte varit i den sitsen så jag har inte upplevt hur jobbigt det kan vara. Men i min närhet har jag sett många som varit ledsna över att en fas i livet har tagit slut. Över att ett förhållande tagit slut. Ledsna över att de kanske velat gå in i ett nytt förhållande med sin partner, men att hen inte har velat.

VÅGA!

Oavsett vad som händer så tjänar vi mer på att ställa frågan än att undvika den. Tänker jag. För om vi hela tiden går och undviker den så ökar vi vår ångest och förr än senare kommer vi att få uppleva just det vi inte vågar uppleva. Som att kliva in i det svåraste vi där och då vet och samtidigt vara i vårt modigaste jag när vi gör det. Det är där vi växer. Mitt i hoppet. 

Share

Tipset från Tony satt som en smäck

Under en morgonpromenad lyssnade jag på ett avsnitt av Tony Robbins podcast.  Avsnittet heter: “Are you afraid of being cheated on?” och jag lyssnade till hur Tony hjälper Aly i podden till en helt ny plats genom att ställa sina frågor och utmana hennes perspektiv på tillvaron.

Lyssnandet och de tips som Aly kom fram till genom Tonys hjälp satt inte bara som en smäck för Aly utan även för mig.

Jag känner igen mig i smärtan som Aly upplevde. Jag känner igen mig i rädslan att bli lämnad av någon du älskar. Jag känner igen mig i Alys behov av att kontrollera som ett sätt att då tillfredsställa behovet av att känna säkerhet.

Tipset för att komma vidare och kunna släppa taget om behovet att kontrollera – vad var det då? Något helt oväntat för min del. Och något som jag samtidigt gått och väntat på. Fastän jag inte förstått det. Och det handlar om att bli vän med de som du inte vill vara som. Alla de som du känner ett “åh, jag vill aldrig göra något sånt eller vara som den där personen” – alla dessa personer är du nog egentligen själv rätt lik. Så om du nu går och dömer dem och kritiserar dem för något som du egentligen också gör – då är du ju inte bara dömande och elak mot dem utan även mot dig själv.

Tony förklarar för Aly att han vill att hon inte ska börja med sig själv, utan börja med att se på dessa andra människor på ett mer medmänskligt sätt. Att de handlingar de utför kanske inte alls är av illvilja utan okunskap. Att ge dessa personer mer varsamhet i dina tankar och således även dig själv om och när du gör samma sak. Men börja med de andra så kommer du själv liksom med på köpet.

Jag är övertygad om att Tony har en stark poäng här. Ett av tipsen vi brukar ge till eleverna vi träffar i skolan i vår YAM-undervisning (verktyg kring psykisk hälsa) är just att låta den som mår dåligt få hjälpa en annan. Det är den snabbaste och effektivaste vägen till att må lite bättre. Att få hjälpa en annan människa. Även om det bara handlar om att hålla upp dörren för någon, eller att ändra sin tanke och vara lite snällare emot en annan person.

(Ja, jag VET att det egentligen inte finns något som heter kontroll eller som ens funkar så, men illusionen av den är vad jag just nu krampaktigt håller i). 

Share

vår app

Du som följer mig på sociala medier eller känner mig lite närmre har säkert redan förstått att vi har en idé kring en app. Eller så är detta helt nytt för dig.
Oavsett så kände jag just nu en längtan att dela med mig lite mer om appen, våra tankar kring den och vad den kanske kan komma att bli det vi försätter oss att den ska bli.
Du kan redan nu följa appen på Instagram om du vill 🙂

Vi fick ett tips i somras av en kompis som skapar appar, han tipsade oss att berätta om appen för fler. Han menade på att varje gång vi sätter ord på vad det är för en app så kommer vi närmre dess kärna och vad den som är dess “pain and gain”. Så detta inlägg blir ett slags utforskande kring det tipset.

Vi tror på att det krävs “arbete” för att en relation ska växa, hålla, och må bra. Det är inget som räcker med de lyckohormoner som vi får doserat (som doping) när vi är förälskade. Det är när vi vaknar upp den där första dagen utan lycko-hormon-dopingen som vi behöver ta våra första steg mot att bestämma oss för att “arbeta” tillsammans för vår relation. Det är ett “arbete” som kräver att båda parter vill. Det räcker inte med att en av partnerna ska “arbeta” med relationen. Båda måste vilja.

Vi ser fler och fler i vår närhet som har rika och hållbara relationer. Vi ser människor i vår närhet som är “levande” och njuter mitt i livet. Vi ser även relationer som knakar i fogarna, där det är liksom tabu att prata om vissa saker. Där mycket tas för givet utan att det överhuvudtaget är sant. Vi ser människor i vår närhet som är motsatsen till “levande” och är nästan “halv-döda” i sitt liv. Trots att de kanske just nu endast har nått en ålder av 35 år. “Halv-död” och kan sällan njuta av livet här och nu, det muttras och sägs elakheter till sig själv och till andra. Ett rått klimat som inte gagnar någon part. Inte minst hen själv.

En app som skulle kunna väcka liv i “halv-dödingar”, som skulle kunna skaka om relationen och testa om det finns grunder för att växa och lära tillsammans. En app som skulle kunna ta dig och dit förhållande till en ny plats, nivå. OM ni båda vill och vågar. OM ni båda har lust och mod. Vad sägs om det?

Vi säger definitivt inte att detta är en app som ersätter par terapi. Den kanske istället kommer vara en app som gör att fler tar hjälp i samtal, coaching, terapi. Tillsammans. För ibland är det ju så viktigt att som par få vara i ett sammanhang där det känns tryggt att prata om allt. Där en extra person kan se till att samtalet löper på utan att landa i missförstånd eller beskyllningar. Ett sådant sammanhang kan inte appen ge er.

Appen kommer att inrikta sig initialt på att stötta romantiska relationer. Inte alla relationer till att börja med. Samtidigt som vi är medvetna om att i varje relation finns det minst två parter och när minst en av dem börjar växa och lära så kommer det oundvikligt att synas i alla relationer som hen har. Även med syskon, familj, kollegor och inte bara i den romantiska relationen.

Vi vill att appen ska arbeta med dig och er här och nu. Inte att den ska skapa ett mål för 3 år framåt, som en slags ideal bild av att ni är på väg till den perfekta relationen. Utan snarare få er att inse att ni i ert arbete med er relation har möjlighet till den allra bästa relationen i varje stund. Vi vill inte skapa falska förhoppningar. Och vi vill inte heller att ni ska tro att bara för att ni använder appen så kommer ni att få det perfekta förhållandet. Nej, utan ditt eget växande och din partners växande och ert lärande tillsammans. Utan ert reflekterande tillsammans. Utan ert “arbete” tillsammans så kommer appen INTE att hjälpa och stötta er på något vis.

Ändå så tror vi att den kan göra skillnad i din romantiska relation med din partner.

Idag när jag sitter och jobbar med de notifikationer, frågor, uppmaningar, reflektioner, utmaningar mm som skall finnas till för er alla i appen så lyssnar jag på musik. Inte vilken spellista som helst förstås – utan en som jag skapat under våren och som blivit ett slags firande av våra 20 första år som gifta. Du finner den på Spotify om du vill följa den eller lyssna på den.

Nu har jag nog skrivit av mig om en del, men inte allt. Sparar till en annan dag också…

Jo, vår app-skapar-kompis frågade oss ett par gånger just vad som var vår app´s “pain and gain”. Och han blev inte nöjd förrän vi även berättade att det självklart ska gå att acceptera att få sex-tips, sex-utmaningar, sex-uppdrag och liknande i appen. Då först kom ett leende och en igenkännande nick ifrån honom och han sa: Den appen skulle jag vilja använda.

Vilket är exakt vad alla vi hittills har berättat för har sagt. Vi hoppas att även du tycker så.

PS: Om du vill tipsa oss om något vi inte får missa att kika på i vårt arbete med appen så skicka ett mail till oss. Vi tar gärna emot tips om böcker, filmer, podcasts, personer, mm. Allt som kan vara av värde för fler att ta del av – eller som har värde i att skapa den där njutningen i din relation idag. Tack på förhand!

Share

Vilket är värst?

Att misslyckas eller att vara rädd för att misslyckas?

Att vara rädd eller rädslan av att vara rädd?

Att försöka och inte lyckas eller att inte försöka alls?

Att säga vad du tycker och ingen lyssnar, eller lida i tystnad?

Att bry dig om om förlora, eller att inte bry dig om alls?

Att göra eller att undra om det går att göra?

Dream, wish, do, coach, coaching, tessmabon, therese mabon, tess mabon

Share

Nytt verktyg i verktygslådan

Häromdagen fick jag vara med om en övning. En övning som innebär att alla som deltar  får fyra post-it lappar. På dessa skriver du ner 4 saker om dig själv som du inte pratar om med andra, dina skuggsidor, saker som du säger till dig själv, men som inte många/någon annan känner till och som du egentligen nog inte ens vill att någon annan ska veta. På dessa inleder du varje lapp med orden DU ÄR och därefter fyller du på med just vad du är.

Så här skrev jag på mina fyra. 

När vi väl skrivit alla våra lappar så parades vi ihop två och två. Gav våra lappar till den som nu satt mittemot oss och fick dem upplästa för oss, om och om igen. Flera gånger. En lapp i taget. Och vi turades om att lyssna till den som läste om oss själva och vi turades om att läsa om den andra och berätta just att DU ÄR….

Sen fick vi en stunds reflekterande samtal tillsammans kring en av lapparna (den som läste fick välja ut en som den upplevde hade störst påverkan på den andre) innan vi ombads att skriva ner våra insikter och reflektioner. Ni ser mina inledande ord till mig själv på bladet bredvid lapparna. Sen fortsatte jag i samma bana.

Känslan som uppstod i mig när jag skrev lapparna var skamfylld, jobbig och en sån där jag gärna inte stannar länge i. När L sedan skulle läsa för mig så var känslan bara oerhört befriande. För jag hörde ju att det inte var sant. Alls. Och jag skrattade gott åt detta nya verktyg som jag kan använda mig av framöver. Ett verktyg som hjälper mig att få distans till mig själv. Distans till min inre kritiker.

Och visst kan den väl även vara ett verktyg för dig?
Jag testar den gärna med dig om du vill 🙂

Share

att skörda det jag planterat

En reflektion häromdagen då jag vid mitt tredje coachingsamtal under samma vecka fick mina egna ord tillbaka från min klient, eller i detta fall tre klienter. En stilla reflektion att det var en rejäl ego-boost. En reflektion att det har landat ett par insikter i mina klienter. En reflektion att i tacksamhet ta emot och skörda det jag planterat. För mig alltså. En reflektion att jag kan vara stolt över mitt arbete och lära mig mer av mina klienter i mitt lyssnande. Att mina klienter kan vara mina läromästare i en öppen dans där vi turas om att leda. En väldig skön reflektion som jag gärna vilar i.
Så kom det ett mail ifrån Universum imorse. Som vanligt en direkt påminnelse om där jag är mitt i livet. Som vanligt.
They surround you even now, Tess. They see, hear, and feel what you see, hear, and feel. They trade vantage points, study possibilities, and learn to think bigger. They brag about you, compliment you, and laugh at your jokes. They only ever squabble over who loves you most.
And of course, I’m talking about the teachers who prepared you for time and space, who’ve now become your students.
Shhhh… they’re reading this…
 The Universe
Now they’re clapping, Tess!
Share

att välja karriär eller att välja krita

Nu när vinterstormen och snöfallet faller in över hela landet och inbäddar oss i mjukhet, vithet så slås i alla fall jag av en glädje av att vi inte kan kontrollera vädret. Och jag är tacksam över den påminnelse som jag får om min litenhet här i universum.

En litenhet och ett perspektiv som kan vara väl värt att prova att använda i ett sammanhang som att fatta beslut. I att välja och veta vad du vill välja. Här och nu.

Föreställ dig följande

Om ett barn kom till dig och frågade dig vilken deras favoritfärg skulle vara – vilket råd skulle du ge till h*n?

Är rådet att de ska följa sitt hjärta? Att det inte finns vare sig fula färger eller fel färger? Och att om de vill så kan de alltid välja en ny färg nästa gång? Och gången efter det också?
Att deras glädje över den färgen de väljer där och då är det enda som spelar någon roll?
Att det inte är deras viktigaste beslut? Att de inte måste välja alls? Och att du har full förståelse och respekt oavsett vilken färg de väljer?

Men….de kanske protesterar, för de har hört från sina vänner att det fanns en speciell färg som var tilldelad dem och just deras själ. Själens unika färg. De kanske känner att de vill prova numerologi för att se om de kan få ett svar. Eller kanske att de söker bekräftelse till sitt val genom stjärntecken, teblad eller kanske en tarot-läsning. Och kanske vill de anlita en coach, en terapeut eller ett medium för att få sitt svar på vilken färg som är rätt för dem.

Som coach så är det precis detta jag möts av hos många av mina klienter, vänner och medmänniskor. Fast de frågar sällan om färger, men om bekräftelse.

Det finns oändligt antal svar till dessa tusentals frågor om karriär, kärlek och andra stora tankar. Dessa svar kan vara precis desamma som svaret till vilken färg som är den som barnet ska välja.

Daniel Watson

Jag säger inte att vi ska underskatta alla olika tekniker/stöd/verktyg som finns för att komma vidare i ett val, de kan visst hjälpa dig. Men det vet bara du. Och minns att den väg som passar dig, kanske inte alls passar dina vänner eller någon annan. Så….

 

Följ ditt hjärta!
Vila i visshet att det inte finns ett rätt eller fel!
Du kan alltid ändra dig, hur ofta du vill!
Din glädje med ditt val är det enda som spelar roll!
Och du behöver inte ens välja alls ibland, och när du gör, var förvissad om att jag stöder ditt val helhjärtat och villkorslöst!

 

PS: Inspiration och innehåll lånat villkorslöst ifrån TUT-Message from the universe.

Share

tålamod betyder Mod att Tåla

En dag när jag samtalade med en klient i coaching fick jag syn på den för mig dolda innebörden av ordet tålamod.

Att det inte bara betyder tålamod som i att du måste acceptera att det tar tid att komma dit du vill, eller få det du vill, eller liknande.

Utan och kanske främst betyder ordet tålamod just mod att tåla. Att du under tiden som du väntar på det du vill ska ske, ska komma till dig eller dit du ska komma, att du under den tiden har MOD att TÅLA det som sker i dig och runt dig. Inte bara slinka in i tålamodet och acceptera att det tar tid utan verkligen ge dig in i tiden med ditt mod att tåla.

Vad tror/tänker du om detta?

Christoffer Engström

För mig är det klockrent idag, igår och imorgon då jag handlöst faller ner i avgrunden. Den avgrund som jag har mod att tåla.

 

Share

Hur du vet att du är på rätt väg i livet

Jag blev påmind om dessa två frågor häromdagen:

Vad ville du bli när du var liten?
Varför ville du bli det?

 

Även om svaret för dig på den första frågan inte är den titel eller det som du gör idag så svara på nästa fråga också. Lyssna ordentligt till det svaret. Lyssna till varför du ville bli vad du nu ville bli. Se vad som händer i dig om du låter dig själv “landa” i det svaret.

Så här var det för mig…

Min allra första dröm när jag var liten var att jobba som florist, med blommor och annat från naturen. Varför? För att jag ville skapa och arrangera vackra saker som gjorde människor glada.
En annan dröm som kom ganska tidigt även den, var att jag ville bli helikopterpilot. Varför? För att jag ville se på saker från ett annat perspektiv, från ett annat håll. Både se och förstå hur allt hängde ihop genom att kunna se från distans. Och när jag har sett och förstått så ville jag även dela detta med andra. Bjuda med dem i min helikopter så att även de skulle kunna se och förstå helheten och de olika perspektiven.

Min förvåning?

Att precis mina varför är identiska med varför jag bloggar. Varför jag vill skriva. Varför jag jobbar som konsult i olika uppdrag. Varför jag arbetar med människor i mindfulness, i coaching och som mentor. Precis mitt varför som ovan.

varför ville du bli det du ville bli när du var liten?

Jag och syrran (4 år äldre) i trappan i mormors och morfars trädgård. 

Share

brev till mig själv – 1 januari 2018

1.     Vad är jag stolt över?
Min familj, mitt liv, min vardag, mitt blivande av den jag är. Mig själv.

2.      Vilken upplevelse från 2017 hoppas jag att minnas mest?
Allt det som kommit efter min mykoplasma-bakterie vill jag säga. Allt efter det har varit mer i resonans med min inre kompass än tidigare.

3.     Vilket viktigt “livslärande” skedde 2017?
En stark påminnelse om att när jag litar till mig själv så går allt precis som det ska. Detta kom till mig vid flera tillfällen.

4.     Vad är jag tacksam över?
Min starka lust till sex och närhet. Att jag andas. Att jag lever. Att jag får vara med på mina barns resa i livet. Att jag blir inbjuden att få vara med på vänners resa genom livet.

5.    Vad är jag oroad över just nu?
Intäkter. Jag har ett behov av att finansiera min konst. Vilken konst? Min konst att leva 🙂

6.      Vilka mål hoppas jag nå 2018?
Mer träning till min kropp och knopp. Fler läsare på bloggen. Fler coach-klienter. Gärna ett första par att coacha i par-relationen.

7.     Var hoppas jag vara om 5 år? Om 10 år?
Om 5 år är jag fortfarande här där jag är idag. Fysiskt. Och på kolonilotten. Jag hoppas också att jag är mer av mig själv på alla sätt och vis. Om 10 år är jag nog inte lika mycket på samma plats som nu. Och jag är oerhört nöjd med vem, vad och var jag är.

8.     Vad ångrar jag?
Att jag sagt för få nej under 2017. Det ska jag bli bättre på 2018.

9.     Hur ser mitt ideala liv ut?
Att jag hjälper och inspirerar andra människor genom mitt sätt att vara och möta dem. Oavsett om det är via bloggen, böcker, samtal eller andra möten. Och för att kunna göra det tar jag mig utrymmet att själv växa och stå stadigt.

10. Vilka 5 människor är viktigast i mitt liv och varför?
Haha, här måste jag ju å ena sidan beskriva en vision jag haft där det var jag, Jo, Helena, Suss, Sara, Hunter och Bill Clinton som stod inför ett stort uppdrag tillsammans…så kanske är det dessa personer som kan komma att bli än viktigare för mig och särskilt i en gemensamhet?
Samtidigt vill jag skriva: 1. mig själv. 2. Hunter. 3 & 4. Andrew och Jamie. 5. Snowy.

11.Vilka är mina professionella mål 2018? Och vilka är mina mål i kärlek, spiritualitet och personlig utveckling? 
För mig hänger dessa intimt ihop. Det ena sker ej utan det andra.
Jag har fler klienter som jag coachar. Jag coachar även par.
Jag har fler läsare på min blogg. Jag har påbörjat min första bok.
Jag lever i intimt förhållande med min make. Jag mediterar genom livet med öppna ögon. Och förstärker verkligheten istället för att lämna min kropp. Jag har fler stunder av resonans i mig själv. Och längre stunder av resonans. Med mig själv och med andra.

12. Vilken var min favoritbok 2017? Hur påverkade den mig? Vilket råd vill jag ge till mitt framtida jag?
Min favoritbok – “Mating in captivity” av Ester Perel. Den gav mig insikten att jag kan och vill coacha par. Den gav mig även insikten i att jag kan prata mer öppet om lust, erotik, sex.
Råd till mitt framtida själv – Säg nej till det som ej gagnar dig, och dyk med lust och glädje in till det som lockar mig.

Inspirationslistan ursprungligen från Happinez.com

SparaSpara

Share