Växtvärk del 9

du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

Och det går f-n inte att vända om. Det går inte att bli omedveten. Det går inte att somna om och vakna utan all denna vetskap, utan denna visshet. Eller att backa livet till en tidigare startpunkt och göra detta ogjort. Om det nu är så det ibland känns.
Så kan det kännas för mig ibland. Att jag skulle vilja vara “lyckligt ovetande” och bara vandra på en omedveten väg här i livet.

Fast samtidigt är det ju inte jag. För jag är ju medveten om allt jag är medveten om och det är precis så det ska vara. Här mitt i livet. I min vakenhet. Där jag spenderar tid, kraft, engagemang och passion för att även du och fler ska vakna, bli medvetna och vandra på sin väg mitt i sitt liv.

Vill du bli coachad av mig?
Hör av dig för ett kostnadsfritt första möte.
Jag lovar att jag  inte bits och jag lovar dig att jag är värd din tid och engagemang!

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Skavlan och Esthers dilemman

Photocred till Gunnar FN 

I vad som verkar vare en stund före den ordinarie showen sitter Esther och Skavlan på kanten av scenen. Esther ska få ta sig igenom olika dilemman som Skavlan och hans crew har valt ut. Nedan finner du just dessa dilemman och Esthers och mina svar.

Skälla eller tiga ihjäl

Esther: skulle pröva att vara tyst, för hon föreslog att du skulle testa det du inte brukar göra.
Jag: behöver också pröva att vara tyst oftare. För det är så jag bryter mitt mönster. Men inte ett hållbart sätt något av dem. 

Klamra sig fast eller gå vidare

Esther: Klamra sig fast 
Jag: Inte lika tydlig för mig. Jag använder båda strategierna idag. Och inte någon av dem är klockren. Inte för att skälla eller tiga ihjäl är klockrena heller. Snarare sätt att hantera just nu-stunden. 

Anpassa sig jämt eller aldrig

Esther: behöver lära sig att anpassa sig mer
Jag: anpassar mig alldeles för ofta i flera sammanhang och alldeles för sällan i andra. Så undrar hur det skulle vara om jag gjorde tvärtom?

Kontrollerande eller likgiltig

Esther: kontrollerande
Jag: kontrollerande, om det är dessa två vi har att välja på så ja, definitivt kontrollerande. Likgiltig är inte ett sätt jag kan agera på. 

Pussas eller kramas

Esther: Pussas, fast helst båda
Jag: Båda, båda, båda. I olika tillfällen. Kramarna som ett sätt att “synka” nervsystemen och alla andra system i våra kroppar. Kyssarna/Pussarna som ett sätt att förspela.

Evig kärlek eller många spännande förhållanden

Esther: evig kärlek med många spännande förhållanden med samma person
Jag: Instämmer med Esther. Det var ju hennes uttryck som fick mig och maken att inse att vi är i vårt tredje äktenskap. 

Lyssna till din partner eller till din terapeut

Esther: Jag går till terapeuten för att jag inte lyssnar på min partner, så det är klart att jag ska lyssna mer till min partner än min terapeut
Jag: Instämmer även här med Esther. Sen kan det som sagt vara så att det är tack vare din terapeut/coach/vän som du kan lyssna till din partner. 

Skilda sovrum eller ligga sked

Esther: ligga sked
Jag: ligga sked. Vår säng hemma har ett gemensamt täcke och är 160cm bred så vi ligger tättintill. 

Extra: Om man behöver hjälp att hålla liv i spänningen/passionen så får man göra som både Esther och JR (Larry Hagman) säger – skilda badrum om man ska ha något åtskilt 😉

Lampan tänd eller släckt

Esther: Tänd
Jag: Tänd….fast inte den i taket. Den är jag allergisk emot. Utan den där mysiga belysningen som är en bit ifrån. Eller dagtid är ju ljust också. 

Vara med någon som är otrogen eller vara otrogen själv

Esther: kan inte svara och föreslår istället följande

Vara med någon som blivit kär i någon annan eller vara den som blivit kär i någon annan

Skavlan gillar hennes nya förslag mycket bättre så han låter henne komma undan utan svar. 
Jag: Har själv varit den andra…dvs den som blivit kär i någon annan. Så det är den enda “sidan” jag känner igen/har varit i. Och att vara med maken om han blivit kär i någon annan, det skulle kännas i hjärtat, men jag skulle absolut vara med honom om det är vad han och jag ville. Vi kallar oss ju mono-amorösa

Här finner du hela klippet med Skavlan och Perel

Share

Växtvärk del 8

att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.

Den där säkerheten. Den är en visshet. Som är otroligt svår att sätta ord på. En visshet som känns i hela mig. Fast nästintill stört omöjlig att förklara för någon. Och helt, helt omöjlig att i ord försvara.

Ändå en helt oundviklig säkerhet. Visshet.

Och som sagt – det enda du kan göra är att kliva rakt fram mot det som troligtvis känns allra läskigast just nu. Ta ett djupt andetag. Lyssna till dina känslor och tankar. Låt dem vara där de är. Och ta ett kliv i taget från den du är mot den du vill vara.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Esther Perel och maken

Så kom då den där dagen då min “husguru” Esther Perel kom till stan. Och jag kunde inte komma dit. Där satt jag med min mindfulnessgrupp och ville vara någonannanstans. Närvarande – icke sa Nicke……

Jag fick min älskade make att gå till Esthers föredrag på Akademibokhandeln en novemberkväll och lyssna till henne. Ställa fråga till henne och dessutom få henne att signera de två böcker som jag har av henne. Bägge helt fulla med mina noteringar och hundöron.

Och inte bara ställde han upp på det. När vi möttes på kvällen så visade han mig att han dessutom spelat in hela samtalet. WOW! Vilket jag lyssnade på under flighten till Amsterdam. Mycket har jag läst och hört förut, men jag gillar ju att lyssna till Esthers engagemang och övertygelse som kommer igenom när hon berättar vad hon ser.

Nu finns båda hennes böcker på svenska. Jag är nöjd med mina på engelska.
Köp den som passar dig. Om du inte har koll på Esther så har hon nu vid två tillfällen varit med på Skavlan, se länkarna nedan.

Hennes första besök hos Skavlan från 2017 om moderna relationer och otrohet. 
Hennes andra besök i november 2018 om: Hur du bråkar med din partner på bästa sätt

 

Share

Växtvärk del 7

att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.

Varför är det så att vi människor är så mycket bättre på att ta hand om våra husdjur än oss själva? Jordan Peterson undersöker och reflekterar mycket kring det i sin andra regel för livet i boken om “12 regler för livet“. Den andra regeln handlar just om det. Att ta hand om sig själv som om du är den enda ansvariga för att ta hand om just dig. Att det är upp till dig att se till att denna kropp och person mår bra. Att det är ditt ansvar.

Jordan reflekterar också kring hur vi människor VET att det inte är OK att mobba någon, ändå är vi så otroligt bra på att mobba oss själva, fast vi VET att vi inte skulle behandla någon annan så….ändå så mobbar vi oss själva.

Bilden ovan från min fotosession hos Fotograf Sandra Bosdotter

Metaforen kring att det är mobbing det handlar om gillar jag. Den ger självskadebeteendet ett perspektiv som är nytt för mig. Att jag mobbar mig själv….nej, jag är ju ingen mobbare och vill ju inte vara en. Så dags att sluta med det och ta hand om mig själv som om jag vore mitt eget husdjur 😉

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

du vet att jag tål

Maken är en av mina läromästare i livet. Och häromdagen när vi hade lyssnat till Inferno podden och ett avsnitt där Niklas Ekdahl intervjuas av Ullakarin så påminner maken mig om en sak som Niklas berättar.

Ullakarin frågar Niklas om människor brukar öppna upp sig för honom och ganska snabbt berätta personliga saker. Niklas svarar ja. Han inkluderar även sin tolkning kring det hela. Att människor vet att han tål det.

Maken frågade mig om det var samma sak för mig; att du som öppnar upp dig för mig vet att jag tål det. Ja, det är min tolkning. Likadan som Niklas. Hög igenkänningsfaktor.

Maken undrade även hur jag orkar med denna “uppöppning” från andra. Ibland kan det ju vara rätt “tunga” grejer som delas.
Mitt svar är att det i första hand skapas ett “orkande” utifrån den intention som kommer från den som delar med sig till mig. Den intentionen är aldrig att skada någon, den är alltid utan baktanke, utan elakhet, makt eller kontroll. Den kommer från en plats inom den andra som den vågar dela med sig av till mig. Då du vet att jag tål det.

Jag har modet att tåla. Tålamodet.
Att stanna kvar med dig när du öppnar upp dig för mig.
Utan att döma.
Utan att ge dig råd.
Utan att berätta för dig hur du borde göra.
Genom att stanna kvar och lyssna till allt det där som vill delas med världen.
Där jag kanske är den första som får lyssna.
Och det inte längre kanske är så jobbigt att dela med sig eller berätta.

Ta tillfället i akt när vi ses – jag lovar att lyssna!

PS: Om du vill lyssna till Inferno podden och intervjun med Niklas så finns den nedan.

Share

om varför jag bloggar?

En fin påminnelse från flera håll om att “show up”. Som jag tycker är precis det jag gör i livet. Och när jag har “showed up” och svarat an till det som sker så väljer jag att dela det med er genom min blogg, genom att skriva det som upplevts och erfarits, genom att dela med mig av mig och mina upplevelser och erfarenheter med er. Det är ett sätt att “show up” för mig.  Vadå “show up” kanske du tänker och undrar vad betyder det?

Jag ser det som såhär:

Att vara med det som kommer, det som dyker upp i stunden. Att i varje stund (eller i alla fall så många jag orkar) vara i det som sker, oavsett om jag hellre vill undvika och dra något gammalt över mig eller om jag vill att denna stund ska vara för evigt. Oavsett vilken känsla och vilken medvetenhet som väcks inom mig. Att stanna kvar i stunden med allt som sker där. Det är vad “show up” betyder för mig.

Helena påminde om att livet kanske rent av är precis så enkelt att det bara är två regler som gäller. 

  1. att vara med det som sker (to show up)
  2. samt att respondera (svara an) med det som sker (respond to what shows up)

Precis så.
Jag upplever något genom att vara med det som sker.
För att därefter respondera på det som sker.
Och i nästa steg dela med mig av det till er.

Kristin Lohr påminde mig även om “to show up” i sitt Thanksgiving Manifesto som jag lånat ett par strofer och översatt till mina:

  • Det är inte mitt jobb att göra alla andra bekväma i sina liv.
  • Det är inte mitt jobb att vara artig och medgörlig.
  • Det är inte mitt jobb att ta den traditionella vägen i mitt liv.
  • Det är inte mitt jobb att övertyga någon annan.
  • Det är inte mitt jobb att säga rätt sak.
  • Det ÄR mitt jobb att vara mig själv.
  • att känna
  • att expandera
  • att mjukna
  • att vara med det som sker
  • att respondera med det som sker
  • Det ÄR mitt jobb att vara människa, mänsklig.
Share

att våga vara i rädslan

Att luta sig in i rädslan och riskera att bli helt uppäten av det som du är mest rädd för, det är nog något av det modigaste du verkligen kan göra.
Att luta sig in i rädslan genom att vara genuint uppmärksam när du är mitt i rädslan, det kräver att du är villig och orkar uppleva alla de sensationer och känslor som du förknippar med rädslan.
Att våga vara helhjärtat och fullt ut med din rädsla.

Otroligt lätt att säga…men hur tusan vågar jag det?

Vårt vanliga beteende är ju att vi alltid lutar oss ifrån rädslan, att vi inte vill uppleva den och att vi vill vända den ryggen. Men det är ingen hållbar strategi i längden. Någon gång måste du luta dig in i din rädsla.

Om du orkar och vågar göra det så bjuder du in dig själv att vara med det du känner i rädslan. Kanske att du fortsätter röra dig i riktningen mot det du verkligen har motstånd till och är rädd över. Låt det gå långsamt. Se till att du har trygghet med dig. Kanske någon person som du litar på som hjälper dig att våga.

När du är mitt i den rädslan – utforska om du där kan känna in hur det känns i din mage, runt ditt hjärta och i din hals. Se om du kan fortsätta utforska hur det känns och vad som händer med dig när du känner efter. Kan du lyssna till din kropp och vad den vill berätta för dig om rädslan? Just i områden kring din hals, ditt hjärta och din mage – det är oftast där som din rädsla starkast kommer till uttryck. Se om du kan lyssna extra mycket till dessa områden.

När du rör dig ifrån din rädsla nu, se till att ge dig själv extra mycket medkänsla. Och om du har fått till dig annat som din kropp berättat för dig – se till att ta dig den hjälp du behöver för att ge det till din kropp och dig. Och tillåt det att vara lite “rörigt”, känsligt, knasigt en stund. Behåll din trygga punkt som hjälper dig att vara i din rädsla. Och ge dig själv ännu mera medkänsla och så mycket kärlek som bara du kan.

Och kramas och var nära andra. Det brukar hjälpa gott med långa stunder i närhet. 

Share

Växtvärk del 6

att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.

Om vikten av (att på ett sätt som passar dig) föra noteringar i din resa så att du genom att ta stöd i dem kan se hela din utveckling. Det är så himla lätt att se sin egen utveckling när du har “bokfört” vilka steg du gjort. Det kan vara svårare att se din utveckling om du inte “bokför”den.

En övning som jag ibland använder med mina klienter är att jag tar dem igenom 4 hörn.

Hörn 1 = startdatumet som klienten väljer – Hur kändes det då? Att vara där?
Hörn 2 = diagonalt mittemot startdatumet, vilket också är dagens datum – Hur känns det idag? Att vara här?
Hörn 3 = vid sidan av dessa båda så att du kan se HELA den resan som du har gjort mellan dessa datum. Vad ser du? Vilken utveckling har du gjort? Vad sticker ut och syns starkast för dig?
Hörn 4 = diagonalt mittemot hörn 3 och vid sidan om hörn 1 0ch hörn 2 – Nu när du ser på din resa och tar in vad du har hört dig själv säga om den – Vad i den vill du ta med dig in i framtiden? Vad vill du inte ta med dig? Vilka råd vill du ge till ditt framtida jag (tänk att du idag står som i ett nytt “hörn 1” och ser fram mot ditt framtida jag i ett nytt “hörn 2”)

Syftet med övningen är att ge dig/dem ett verktyg i att kunna se sin egen utveckling som om du/de vore en fluga på väggen i sitt eget liv.

Testa själv om du vill!

Jag skriver gärna i min dagbok och främst här…. att läsa tillbaka och se min utveckling synliggjord är som terapi för mig. Hoppas det funkar för dig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

elakheten som kanske dödar relationen

En underbar fredag igår. Möten med R och senare med J. Insikter. Sol. Gemenskap. Djup.

Och så hör jag mig själv berätta för J hur jag fastnat i ett mönster av elakhet. Elakhet som långsamt dödar relationen till min älskade. Jag sitter på första parkett och ser allt ske framför mig. Ser mig själv återskapa mönstret om och om igen. Så här….

Exempel 1

Vi pratar och är oense. Kanske jag känner mig oense redan från starten till och med. Av en annan tidigare händelse som jag tar med mig in och adderar till denna. Jag noterar hur makens “bägare är full och snart kommer rinna över“. Stannar jag då upp och ger medkänsla till oss båda för att det inte är värt att vara oense om just detta? Nej, då tar jag fram ännu “en vattendroppe som definitivt får bägaren att rinna över“. Så skönt att få känna lite känslor av ilska och sorg….nej, det tycker jag verkligen inte, men ibland dras jag dit som om de vore en magnet. Istället för att vända mig ifrån detta mönster och välja en ny väg. Och det jobbigaste av allt är att jag ser allt detta ske som om jag vore en fluga om satt på väggen. Jag ser allt ske, samtidigt som jag är mitt i det. Och jag gör inte ett jota för att ändra något.
Kraschlandning rakt in i relationens mitt för att “döda” den.

Exempel 2

Vi är i ett samtal som handlar om en “fakta“. Maken vill prata om bara “fakta“. Men för mig är den djupt förknippad med “känslor“. Jag får svårt att förklara varför jag känner dessa och varför jag behöver ha dem med. Jag känner mig ifrågasatt som Tess för att jag vill och behöver ta med känslorna in i samtalet. Men det skulle ju bara handla om “fakta” tycker maken. Jag vet säger jag, och jag “känner” så här när vi pratar om “faktan” så det behöver jag ta med in i samtalet. Att du alltid ska “känna” så mycket säger maken och min “identitet” får sig en rejäl smäll. Inte längre bara mina “känslor” som inte får en plats i samtalet – får jag ens en plats att vara med i vår relation längre nu när min “identitet” får sig en smäll?
Även detta mönster kan jag se utifrån och från att vara mitt i det. Och även här har vi båda svårt att ändra vårt beteende och vi ramlar som vanligt in i samma gamla mönster.
Kraschlandning igen rakt in i relationens mitt för att “döda” något.

Skenet bedrar?

Ja, i alla fall på bilden bredvid….då hade vi haft en sån där stund av att vara oense och vi pratade inte med varandra på “rätt nivå”, gamla mönster drog oss ner in i relationens avgrund. Vi pratade knappt alls med varandra efter bilresan norrut. Uppförde oss som vanligt i andras sällskap, men en iskyla oss emellan som satt i ett dygn.

Ändra mönstren

Att ändra dessa mönster som vi sitter fast i är lättare sagt än gjort. Min tillit just nu till att vi klarar av att ändra är hög. Min tillit till att vi kommer att ta flera små steg i “rätt riktning” är även den hög. Min tillit finns till att vi även kommer att ta steg i “fel riktning”och till att vi även kommer att få ett par bakslag. I den stora helhetsbilden är min tillit till att vi klarar av att ändra mönstren den som slår högst.

Våra första små steg som vi har tagit till idag är främst två. Ett av dem är att vi blivit medvetna om när vi hamnar i våra gamla mönster. Även om vi idag ännu inte där och då raskt kan byta håll och lämna dem. Det andra steget vi tagit är att vi nu vid ett par tillfällen samtalat på en slags meta-nivå om just dess mönster och att vi behöver lära om hur vi ska vara oense framöver. För ense om allt kommer vi nog aldrig att vara, det är inte vår melodi.

Ett annat steg som jag har tagit är att förstå vad som ligger bakom mitt agerande när jag mot allt förnuft ändå slänger in en droppe till så att bägaren rinner över.
Jag är rädd för att vara i det tomrum som finns bortom känslorna. I det tomrum som är som ett stort svart hål. Då går jag hellre igång och söker rätt på ilska hos mig eller annan för då kan jag i alla fall “slippa” tomrummet. Som ett sätt att byta ut en känsla mot en annan som jag skrev om på Instagram häromveckan.

PS: Tillagt måndag den 19 november….

“It’s not necessarily a bad thing to fight. There are plenty of strong yet volatile couples, colleagues and friends. But certain lines should not be crossed, and it’s important to repair. To do that, you need to validate the other person’s feelings and appreciate that he or she experiences things differently than you do.

What most people don’t realize is that you’re not actually fighting about money or commitment or who does the housework. What you’re really fighting about is feeling a lack of affection, respect, power…or some combination of three.”

Orden ovan är kloka Ester Perels och jag lånar dem gärna om och om igen. Hon är så klockren och går direkt på “pudelns kärna”. Den där kärnan som visar sig vara precis därför som mönstret för mig återupprepas.

Share