Växtvärk del 4

att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.

Två tankar kommer och påminner mig om hur jag brukar prata med andra kring detta.

Den ena är exemplet från när du flyger och hur instruktionerna före take-off så tydligt säger att du MÅSTE ta på din egen syrgasmask först (om det skulle behövas), INNAN du kan hjälpa någon annan.

Den andra är uppmaningen att skriva en lista av de personer som är viktiga i ditt liv. För att sedan fråga på vilken rad som du själv kommer. En trolig upptäckt att du inte ens finns med på din egen lista. Och en uppmaning att sätta dig allra överst på listan. Hur skulle det kännas? Vad skulle du göra då? Om du var överst på din lista?

Jag försöker varje dag ge mig det som jag behöver. Särskilt nu när jag symptomspårat och upplever obalans i hormoner. Det är en påminnelse till mig. En påminnelse från min kropp till mig om att ta hand om mig först.

Samtidigt som jag vet att den snabbaste vägen för någon som är lite deppig att må bättre, den snabbaste vägen att må bättre är att få hjälpa någon annan. Så om du vet om det. Att du själv kommer att må bättre om du hjälper någon annan. Då sätter du ju dig själv först också. Tillsammans med att du hjälper någon annan.

Hängde du med? 😉

 

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

när 1+1 blir 1

Nähä, det går ju inte.

1+1=2?

Tillhör du dem som benhårt tror att 1+1 alltid blir 2?
Eller tillhör du dem som ser annorlunda på detta?
Du fattar säkert vilket jag tror på….

Kraften i >1

Det är så jag ser det. Att kraften av fler/mer än 1 blir större än 1 i sig själv. Och samtidigt tror jag på att 1+1=1. Enklaste exemplet är i mitt fall tuggummi. Du har en bit tuggummi i munnen och väljer att stoppa in en till bit. Du tuggar på dem tillsammans och vips så har du ett tuggummi. Det är just nu bara lite större och har troligtvis lite mer smak än nyss.

Ett annat exempel dök upp idag när jag samtalade med en kollega om hur vi arbetar olika i de team som vi agerar inom. Hur hon och jag agerar dels som ett äpple och ett päron och samtidigt som en fruktsallad. Att vi inte räds att vara i oss själva och i vårt egna unika jag. Inte heller räds vi att vara i en fruktsallad där vi blandas med annan frukt. Där våra yttre gränser (och inre?) har luckrats upp och skurits bort.
Vi är rörande överens om att det är där det är så otroligt skönt och befriande att vara. 

Vem är du?

Så vem är du i relationen till en annan i ditt team? Till din partner? Till din familj?
Är du rädd för att inte längre få vara den unika björnbäret och vill stanna kvar i din egen låda? Inte blandas med andra, bara vara med dig och kanske med andra björnbär.
Eller helt tillfreds och kanske längtansfull efter att skapa fruktsallad?

 

PS: även detta går ju att prata om i sex också…för “när vi två blir en” som Gyllene Tider sjöng…

 

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share

Växtvärk del 3

att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.

att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.

Så, mitt på den där stigen, när jag är i långsam rörelse framåt så slår tvivlet till. Att andra människor inte vill att jag ska ändra mig. Att de vill behålla mig som den där Tess/Therese/Tessan som de kände en gång i tiden. Fast hon finns ju kvar. På ett sätt. Det är bara så mycket mer nu. Av henne. Samtidigt som jag ser att när jag står här i min växtvärk så påminner jag dem om att även de har växtvärk. Eller gör allt för att undvika den. Eller längtar starkt efter den men inte riktigt vågar fullt ut.
Kanske är det för mycket för dem? För mycket för mig?

Tvivlet sänker farten i min rörelse. Fast jag inte vill det.
Tvivlet stärker även de motstridiga känslorna som finns runtomkring stigen jag balanserar på. Kanske till och med ökar dem. Eller snurrar till dem…

…tills jag snurrat ett par varv och hittar till några av mina själsfränder och kan ta stöd i dem. Själsfränder som bara ser gott i mig . Jag får stöd på distans och på riktigt nära håll. Båda delarna fungerar gott. Jag vågar nå ut till er och jag vet att ni finns där för mig. Och jag vet att det finns fler som er därute. Ni som läser detta är med all säkerhet även ni nära vänner till mig. Även om vi ännu inte mötts.

Kramar till oss alla!

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Växtvärk del 2

att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra

Jag står där mitt på den smala stigen och balanserar mellan mina motstridiga känslor som vill dra i mig åt olika håll. Där och då är det oerhört skönt att komma i rörelse. Ett steg i taget. Sakta men säkert en rörelse framåt dit näsan pekar. Även om jag inte har en aning om vad som kommer dyka upp vid nästa steg.

Jag kan vila i tryggheten av rörelsen. Den är bekant för mig. Den sker utan ansträngning. Den sker medveten lite långsammare än tidigare SÅ ATT jag hinner uppleva och utforska de där motstridiga känslorna så länge de gagnar mig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

att gräva igenom känslor av svartsjuka och avundssjuka

Sabine van Straaten

Jag lyssnade på ett avsnitt av Hidden Brain podden (Feeding the Green-Eyed Monster: What Happens When Envy Turns Ugly) som Helena tipsat om och jag fann det fascinerande att undersöka vilken känsla som för mig ligger under min svartsjuka och min avundsjuka.

Att när jag känner dessa båda så får jag tankar om att jämföra mig med andra och då uppstår känslan av att vara mindre värd (inferior) till dem jag jämför mig med. Om det skulle vara tvärtom, dvs att jag känner mig mer värd än de jag jämför mig med (superior) då finns risken att jag hamnar i känslan av skadeglädje istället.

Och tanken om jämförelsen då, jo, hos mig uppstår ofta den tanken när jag inte känner tillhörighet. Att jag INTE får tillhöra precis som jag är. Att jag inte längre vilar i min visshet och vishet att vi är en och samma, att jag inte längre är självklar i min säkerhet att vi är sammanlänkade.

Så NÄR jag får tillhöra och känna det, NÄR jag upplever att vi är tillsammans och icke separerade, då får tankarna med jämförelsen inte plats.
Och då kommer vare sig svartsjukan eller avundsjukan till mig på samma sätt.

Men om de kommer, då kan jag idag gräva lite i dem och undersöka dem som de budbärare de är. För de visar på att jag behöver ge mig själv mer av något.
Om jag orkar väljer jag att behålla ett varmt välkomnande av dem när helst de dyker upp.

Share

Är jag kåt, glad och tacksam?

Sedan jag häromdagen skrev en svår (?) text om att spåra symptom,  att tänka om och spåra det positiva i varje dag istället för att fokusera på det negativa, så har jag arbetat på att skapa en egen “symptomspårare”.

En spårare där jag valt att använda de nio attityderna som finns i mindfulness. Jag vill gärna “odla” dessa i mitt liv. Jag vet att jag mår bra när jag upplever lite av dem varje dag.

Hur hänger attityderna ihop med att vara kåt, glad och tacksam?

För mig betyder ju alltsom oftast kåt att jag är nyfiken på livet, det utesluter ju inte att det även betyder att jag är sugen och har lust till sex. Så om jag “odlar” min nyfikenhet varje dag och undersöker hur mycket jag upplevt av nyfikenhet varje dag så tror jag att det växer. Det man fokuserar på är ju det som växer, eller hur? Och därmed växer min “kåthet på livet”.

Glad och tacksam? Den sistnämnda finns faktiskt med som en attityd. Och är en riktigt enkel sak att förändra livet med. Att varje dag utöva tacksamhet skapar välbefinnande. Det finns det kvalitativ forskning som visar. Det ökar din självkänsla och din medkänsla och jag tänker att din “gladhet” kan få en boost av det.
Testa om du vill genom följande övningar:

  • Varje morgon när du vaknar – berätta/skriv ner 3 saker som du ser fram emot under dagen. Berätta för din partner, barn, kollega, vän. Eller skriv ner i en bok.

  • Varje kväll innan du ska sova – berätta/skriv ner 3 saker som du är tacksam över från dagen. Berätta för din partner, barn, kollega, vän. Eller skriv ner i en bok.

Här hittar du mina spårare:

Jag har precis skapat dem och inte hunnit testa dem, men ni kan ju gärna få testa dem tillsammans med mig. Skicka gärna kommentarer och förslag till sånt som kan behöva uppdateras eller förtydligas.

Här hittar du symptomspåraren på svenska

Here you’ll find the tracker of symptoms in english

Hur använder jag en symptomspårare?

Printa ut den du vill ha ifrån länkarna ovan.
Bestäm dig för en dag som du vill börja på – måste ju inte alls startas den första i en månad utan börja idag. Den 5 oktober 2018. Gör detta till dag ett.
I slutet av dagen, eller på morgonen dagen därpå, går du igenom din dag utifrån attityderna. Undersök om du har upplevt nyfikenhet under dagen, undersök om du har upplevt den ingen stund alls, eller en kort stund, eller flera stunder eller kanske en längre upplevelse av nyfikenhet. Välj det som passar dig för just denna dag. Sätt en markering i den rutan som passade in på din dag för nyfikenhet.

Gå vidare till nästa attityd, och nästa och nästa. Om du har svårt att tolka vad varje attityd innebär så kika bland annat här där Jon Kabat-Zinn berättar om alla attityderna.

Mindfulness 9 Attitudes from Minds Unlimited/Mindfulnessgrupp on Vimeo.

Share

Växtvärk del 1

att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.

När jag är mitt i växtvärken i livet så kan jag känna igen det på flera olika sätt. Det första som jag märker av när jag klarar av att lyssna till min kropp och dess signaler till mitt varande är som ovan.

Det är fullt med känslor. Som ofta känns som om de står i motsats till varandra.
De liksom drar i mig åt än det ena och än det andra hållet. Jag får balansera på den där smala stigen mittemellan och luta mig in i känslorna på olika sätt. Jag vill inte gå miste om dem. Samtidigt behöver jag tydliggöra för mig själv att de inte bestämmer över mig eller definierar vem jag är.

På balansgången mellan att låta känslorna finnas, låta mig vara i dem och lämna dem när de inte längre gagnar mig. När de inte längre är till nytta för mig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….

Share

Factfulness i relationen

Mitt i läsningen av Roslingsboken Factfulness slår det mig. Att alla dessa instinkter som gör att vi har svårt att greppa världen, de går att använda på fler sätt.
På fler perspektiv. Nämligen i dina relationer. Det påstår jag.

Så här uttrycker Hans, Anna och Ola de 10 olika knep som kan hjälpa oss att förstå världen.  Som vi omedvetet (oftast) inte använder. För då kan vi ju tryggt få vara kvar i den förutfattade mening/tro som vi idag besitter.

10 knep som hjälper dig att förstå världen

  1. Gapinstinkten – vi och de. “Titta efter majoriteten”
  2. Försämringsinstinkten – “Förvänta dig dåliga nyheter”
  3. Linjärinstinkten – “Kom ihåg att alla linjer inte är raka”
  4. Rädsloinstinkten – “Beräkna risker”
  5. Storleksinstinkten – “Sätt saker i proportion”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt dina kategorier”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Skaffa dig olika verktyg”
  9. Klanderinstinkten – “Motstå att peka finger”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg”

Bilden överst visar de 10 knepen hur du kan lära dig att se lite mer sansat och kritiskt på den fakta du möter. Den nedre bilden visar de 10 farorna med att stanna kvar i den tilltron att dina instinkter är sanna. Som en väldigt tydlig påminnelse – GÖR INTE SÅ!

10 knep som kan hjälpa dig att få bättre relationer

Om jag ska våga mig på att “översätta” dessa till ett förhållande och knep som kan behövas i er relation så skulle det kanske kunna låta så här?

  1. Tillsammansinstikten – jag och du. “Skapa vi:et och utgå ifrån allt tillsammans.”
  2. Växandeinstinkten – “Förvänta er att, eftersom ni tillsammans i relationen båda två vill det bästa för er båda,  allt är som det ska.”
  3. Hårt arbeteinstinkten – “Kom ihåg att allt växande inte sker på löpande band och av sig självt, vill ni ha en starkare relation – jobba med den.”
  4. Rädsloinstinkten – “Se er rädsla som en signal att arbeta med, tillsammans, som en signal att välja hur ni vill agera utifrån.”
  5. Storleksinstinkten – “Mät inte er olika insats med millimeter rättvisa”
  6. Generaliseringsinstinkten – “Ifrågasätt era förutfattade meningar och inse att ni har “bagage” med er, troligtvis olikt bagage.”
  7. Ödesinstinkten – “Observera långsamma förändringar, utöva tacksamhet varje dag”
  8. Ensidighetsinstinkten – “Prata med andra om hur de har det i sin relation, berätta om er. Lär tillsammans med andra.”
  9. Klanderinstinkten – “Ett finger pekat åt din partner från dig är ett finger pekat mot dig själv. Undvik att peka finger!”
  10. Akutinstinkten – “Ta små steg tillsammans. Hela tiden.”

Hoppas att jag lyckas med att ge dig en tankenöt eller en utmaning att se på dig och dina relationer på lite nya sätt. Hör av dig om du vill prata mera!

Share

Gör om Tess, gör om!

Det har gått ett par dagar sedan jag läste Magnus kloka påminnelse om det vi fokuserar på växer. Och så fick jag syn på mig själv. Hur jag spårar mina symptom kring min hormonella obalans. Enbart spårar de symptom som jag inte vill ha.

Här kan du läsa mer om mina tidigare inlägg om symptomspårning:
allt hänger ihop…
dunderhonung, gift…
inflammation, depression…

Jag är alltså med och skapar ett fokus kring dessa symptom som jag inte vill ha. Ett fokus som gör att dessa symptom snarare växer än minskar. Gah – helt j***a galet ju!

Gör om Tess, gör om!

Så börjar tankeverkstaden snurra i hög fart och på alla möjliga tider och platser. tack och lov för mobilen som får vara min anteckningsbok. För tankarna kring HUR jag ska välja att fortsätta symptomspåra och liksom svänga runt symptomspårningen är inte så lätt att bestämma mig för. Jag provar att lyfta fram ett par tankegångar med er så får vi se hur jag landar.

Mindfulness 9 attityder som symptomspårare?

Tänk om jag varje dag undersöker och symptomspårar hur nyfiken, tacksam, generös, accepterande, släppa taget-övande, icke-dömande, tålmodig, tillit-ig och icke strävande som jag varit varje dag?

Jag minns hur Rosario gav oss sin beskrivning kring alla dessa som olika grindar som öppnade upp till trädgården. Trädgården där Compassion/Medkänsla växer och frodas.
Där är ju liksom inte helt fel att vara. I den trädgården.

GNH – kan de parametrarna agera som symptomspårare?

Dessa handlar ju om följande: Living standards, Education, Health, Environment, Community Vitality, Time-use, Psychological well-being, Good Governance,  Cultural resilience and promotion.

De skulle kunna fungera efter lite arbete och knådning till andra ord som är lättare att svara på en skala hur de varit under dagen. Eller så är de snarare ett verktyg för mig att utvärdera under en längre tid än under en dag. De skulle kunna agera som ett extra filter ovanpå min analys och symptomspårning när jag går igenom den. Ja, så blir det nog.

Som 10-punkts listor?

Jag skrev ju häromdagen om ett tips till er att använda för att ta ansvar för din egen upphetsning och lust. Och den idén är i mina ögon inte heller fel i detta sammanhang. Hur skulle jag kunna skriva en lista med alla dessa symptomspårare och ta eget ansvar i att synliggöra hur jag gör för att inte bli orolig, och samtidigt synliggöra hur jag blir orolig.

Oro eller ångest: Jag gör mig själv orolig när jag tror på mina tankar.
Skenande tankar: Jag ger mig själv skenande tankar när jag ältar en tanke som inte alls behöver vara sann. Osv…

Innehållet i symptomspårningslistan är som följer:
Oro eller ångest, Gråtattacker, Deprimerad, Likgiltighet, Skenande tankar, Bristande fokus, Sömnsvårigheter, Lättretlighet, Ilska, Bristande motivation, Överväldigad och Tillbakadragenhet.

Behålla samma skala?

Jag kanske kan använda samma skala som Mias symptomspårare? Jag kikar på den. Hmm, nej, den går inte att använda på det positiva som jag vill förstärka. Skalan måste jag förändra också.

Den nuvarande skalan är indelad i 4 nivåer; svår, måttlig, mild samt ingen. Vilket passar bättre för det som jag helst inte vill vara i eller fokusera på. Men inte lika bra om jag testar att symptomspåra utifrån attityderna i mindfulness.

Där vill jag ju snarare undersöka om jag under dagen upplevt
ingen, en kortis, återkommande, långvarig känsla eller upplevelse av attityderna.

Uppdaterad….

Nu har jag skapat min egna lilla symptomspårare….utifrån mindfulness attityderna och skalan ovan. Kika in här och ladda ner om du vill testa den.
If you want to have it in english – this is for you!

 

PS. Tack och kram till Magnus för påminnelsen!

 

 

 

Share