om varför jag bloggar?

En fin påminnelse från flera håll om att “show up”. Som jag tycker är precis det jag gör i livet. Och när jag har “showed up” och svarat an till det som sker så väljer jag att dela det med er genom min blogg, genom att skriva det som upplevts och erfarits, genom att dela med mig av mig och mina upplevelser och erfarenheter med er. Det är ett sätt att “show up” för mig.  Vadå “show up” kanske du tänker och undrar vad betyder det?

Jag ser det som såhär:

Att vara med det som kommer, det som dyker upp i stunden. Att i varje stund (eller i alla fall så många jag orkar) vara i det som sker, oavsett om jag hellre vill undvika och dra något gammalt över mig eller om jag vill att denna stund ska vara för evigt. Oavsett vilken känsla och vilken medvetenhet som väcks inom mig. Att stanna kvar i stunden med allt som sker där. Det är vad “show up” betyder för mig.

Helena påminde om att livet kanske rent av är precis så enkelt att det bara är två regler som gäller. 

  1. att vara med det som sker (to show up)
  2. samt att respondera (svara an) med det som sker (respond to what shows up)

Precis så.
Jag upplever något genom att vara med det som sker.
För att därefter respondera på det som sker.
Och i nästa steg dela med mig av det till er.

Kristin Lohr påminde mig även om “to show up” i sitt Thanksgiving Manifesto som jag lånat ett par strofer och översatt till mina:

  • Det är inte mitt jobb att göra alla andra bekväma i sina liv.
  • Det är inte mitt jobb att vara artig och medgörlig.
  • Det är inte mitt jobb att ta den traditionella vägen i mitt liv.
  • Det är inte mitt jobb att övertyga någon annan.
  • Det är inte mitt jobb att säga rätt sak.
  • Det ÄR mitt jobb att vara mig själv.
  • att känna
  • att expandera
  • att mjukna
  • att vara med det som sker
  • att respondera med det som sker
  • Det ÄR mitt jobb att vara människa, mänsklig.
Share

…om du/de bara visste…

Å ena sidan kan jag känna att jag är otroligt öppen och transparent här på bloggen.
Å andra sidan vet jag att några av er inte ens vet ett dugg om mig.
Å ena sidan delar jag med mig massor tankar, upplevelser, fantasier, erfarenheter och annat kring sex, lust och njutning.
Å andra sidan delar jag inte alls med mig av en massa annat i mitt liv.

Å ena sidan känner jag mig glad att jag delar. Oftast som att det egentligen inte alls går att göra på annat sätt för mig.
Å andra sidan känner jag ibland en känsla av lite oro, nervositet, kanske lite upphetsning och en smula förvirring när jag möter dig/er på riktigt.
Vad har DU som jag möter idag läst på min blogg?
Vågar jag fråga om detta? Känns det konstigt för dig om jag frågar?
Eller om jag inte frågar, känns inte det konstigt också?

Kanske du vågar börja? Berätta att du känner igen mig? Berätta att du känner igen dig i mina ord? Att du läser mina texter. Att du delar med dig av dina tankar kring dem med mig.
Eller kanske du vågar gilla detta inlägg i sociala media (instagram eller facebook)? Som en signal till mig att du läser….så jag vet tills nästa gång jag möter dig?

En uppmaning till oss båda – våga fråga och våga berätta. Låt oss komma närmare varandra och finna likheter och olikheter. Ge varandra tankespjärn och bekräftelser.
Det skulle jag gilla. Sjukt mycket. Tack redan nu i förskott.

PS. Tack till er alla som vågar berätta att du/ni läser min blogg. Det uppskattar jag enormt.

Share

trekanter, fyrkanter, sexhörningar och enhörningar

Många är de olika geometriska figurer som dyker upp i de texter jag läser, i de sexsnack jag lyssnar till och ibland deltar i. Funderingar och fantasier ventileras om att bjuda in en tredje, kanske i en relation att träffa denna tredje på egen hand eller tillsammans med sin partner i en trekant. Fantasier och funderingar om att träffa på kanske ännu fler än en extra person och då kanske det kan bli sexhörningar eller fyrkanter i olika konstellationer.

Att ventilera sina fantasier och funderingar är svårt om du inte är van att göra det. Börja i små steg. Och minns att fantasier och funderingar INTE ALLS är samma sak som att DU ÖNSKAR att det ska ske. 

Och så skrivs det och pratas om dessa mytomspunna enhörningar. Singelkvinnor som gärna träffar ett heterosexuellt par eller ett lesbiskt par för att njuta i sex tillsammans, utan att gå in i relationer tillsammans. Det är en beskrivning av en så kallad enhörning.


Fantasier

Ett av de teman som vi hade under våra sexsnack i gruppen i oktober var just kring fantasier. Vi delade med oss till varandra om vi hade fantasier, eller om vi inte hade fantasier. Hur ofta vi fantiserade. Eller om det var något som vi själva gjorde för att hindra oss från att fantisera. Jag är glad att jag inte hindrar mig i mina fantasier. Samtidigt oerhört förvånad att några i gruppen inte ens tillät sig en fantasi. Något som jag tänker är likadant i många kvinnor därute. Jag tänker att män är bättre på att tillåta sig fantisera. Än vad kvinnor är. (Rätta mig gärna!)

Att vara någons fantasi

Och att få reda på det – det har gjort mig glad flera tillfällen. Inte alltid. Men 7 gånger av 8 hittills. För det är nog bara så många gånger jag fått ta del av en person som vågat berätta om sin fantasi om mig.

Att dela fantasier

Det är ett ämne som är mig kärt och som jag skrivit om flera gånger. Jag älskar att dela med mig mig av mina fantasier. Kanske inte alls till den jag fantiserat om. Men definitivt till maken. Och jag bjuder gärna in makens fantasier till mig. Särskilt att han berättar om dem när vi har sex. Det är för mig otroligt fina stunder.

Tidigare blogginlägg om just fantasier:
Sexfantasier
Att vara någons fantasi
Ett annorlunda råd
Om att fantisera – tips till dig
Jeansshorts
Att välja att bjuda in en tredje i vår relation

Share

elakheten som kanske dödar relationen

En underbar fredag igår. Möten med R och senare med J. Insikter. Sol. Gemenskap. Djup.

Och så hör jag mig själv berätta för J hur jag fastnat i ett mönster av elakhet. Elakhet som långsamt dödar relationen till min älskade. Jag sitter på första parkett och ser allt ske framför mig. Ser mig själv återskapa mönstret om och om igen. Så här….

Exempel 1

Vi pratar och är oense. Kanske jag känner mig oense redan från starten till och med. Av en annan tidigare händelse som jag tar med mig in och adderar till denna. Jag noterar hur makens “bägare är full och snart kommer rinna över“. Stannar jag då upp och ger medkänsla till oss båda för att det inte är värt att vara oense om just detta? Nej, då tar jag fram ännu “en vattendroppe som definitivt får bägaren att rinna över“. Så skönt att få känna lite känslor av ilska och sorg….nej, det tycker jag verkligen inte, men ibland dras jag dit som om de vore en magnet. Istället för att vända mig ifrån detta mönster och välja en ny väg. Och det jobbigaste av allt är att jag ser allt detta ske som om jag vore en fluga om satt på väggen. Jag ser allt ske, samtidigt som jag är mitt i det. Och jag gör inte ett jota för att ändra något.
Kraschlandning rakt in i relationens mitt för att “döda” den.

Exempel 2

Vi är i ett samtal som handlar om en “fakta“. Maken vill prata om bara “fakta“. Men för mig är den djupt förknippad med “känslor“. Jag får svårt att förklara varför jag känner dessa och varför jag behöver ha dem med. Jag känner mig ifrågasatt som Tess för att jag vill och behöver ta med känslorna in i samtalet. Men det skulle ju bara handla om “fakta” tycker maken. Jag vet säger jag, och jag “känner” så här när vi pratar om “faktan” så det behöver jag ta med in i samtalet. Att du alltid ska “känna” så mycket säger maken och min “identitet” får sig en rejäl smäll. Inte längre bara mina “känslor” som inte får en plats i samtalet – får jag ens en plats att vara med i vår relation längre nu när min “identitet” får sig en smäll?
Även detta mönster kan jag se utifrån och från att vara mitt i det. Och även här har vi båda svårt att ändra vårt beteende och vi ramlar som vanligt in i samma gamla mönster.
Kraschlandning igen rakt in i relationens mitt för att “döda” något.

Skenet bedrar?

Ja, i alla fall på bilden bredvid….då hade vi haft en sån där stund av att vara oense och vi pratade inte med varandra på “rätt nivå”, gamla mönster drog oss ner in i relationens avgrund. Vi pratade knappt alls med varandra efter bilresan norrut. Uppförde oss som vanligt i andras sällskap, men en iskyla oss emellan som satt i ett dygn.

Ändra mönstren

Att ändra dessa mönster som vi sitter fast i är lättare sagt än gjort. Min tillit just nu till att vi klarar av att ändra är hög. Min tillit till att vi kommer att ta flera små steg i “rätt riktning” är även den hög. Min tillit finns till att vi även kommer att ta steg i “fel riktning”och till att vi även kommer att få ett par bakslag. I den stora helhetsbilden är min tillit till att vi klarar av att ändra mönstren den som slår högst.

Våra första små steg som vi har tagit till idag är främst två. Ett av dem är att vi blivit medvetna om när vi hamnar i våra gamla mönster. Även om vi idag ännu inte där och då raskt kan byta håll och lämna dem. Det andra steget vi tagit är att vi nu vid ett par tillfällen samtalat på en slags meta-nivå om just dess mönster och att vi behöver lära om hur vi ska vara oense framöver. För ense om allt kommer vi nog aldrig att vara, det är inte vår melodi.

Ett annat steg som jag har tagit är att förstå vad som ligger bakom mitt agerande när jag mot allt förnuft ändå slänger in en droppe till så att bägaren rinner över.
Jag är rädd för att vara i det tomrum som finns bortom känslorna. I det tomrum som är som ett stort svart hål. Då går jag hellre igång och söker rätt på ilska hos mig eller annan för då kan jag i alla fall “slippa” tomrummet. Som ett sätt att byta ut en känsla mot en annan som jag skrev om på Instagram häromveckan.

PS: Tillagt måndag den 19 november….

“It’s not necessarily a bad thing to fight. There are plenty of strong yet volatile couples, colleagues and friends. But certain lines should not be crossed, and it’s important to repair. To do that, you need to validate the other person’s feelings and appreciate that he or she experiences things differently than you do.

What most people don’t realize is that you’re not actually fighting about money or commitment or who does the housework. What you’re really fighting about is feeling a lack of affection, respect, power…or some combination of three.”

Orden ovan är kloka Ester Perels och jag lånar dem gärna om och om igen. Hon är så klockren och går direkt på “pudelns kärna”. Den där kärnan som visar sig vara precis därför som mönstret för mig återupprepas.

Share

när 1+1 blir 1

Nähä, det går ju inte.

1+1=2?

Tillhör du dem som benhårt tror att 1+1 alltid blir 2?
Eller tillhör du dem som ser annorlunda på detta?
Du fattar säkert vilket jag tror på….

Kraften i >1

Det är så jag ser det. Att kraften av fler/mer än 1 blir större än 1 i sig själv. Och samtidigt tror jag på att 1+1=1. Enklaste exemplet är i mitt fall tuggummi. Du har en bit tuggummi i munnen och väljer att stoppa in en till bit. Du tuggar på dem tillsammans och vips så har du ett tuggummi. Det är just nu bara lite större och har troligtvis lite mer smak än nyss.

Ett annat exempel dök upp idag när jag samtalade med en kollega om hur vi arbetar olika i de team som vi agerar inom. Hur hon och jag agerar dels som ett äpple och ett päron och samtidigt som en fruktsallad. Att vi inte räds att vara i oss själva och i vårt egna unika jag. Inte heller räds vi att vara i en fruktsallad där vi blandas med annan frukt. Där våra yttre gränser (och inre?) har luckrats upp och skurits bort.
Vi är rörande överens om att det är där det är så otroligt skönt och befriande att vara. 

Vem är du?

Så vem är du i relationen till en annan i ditt team? Till din partner? Till din familj?
Är du rädd för att inte längre få vara den unika björnbäret och vill stanna kvar i din egen låda? Inte blandas med andra, bara vara med dig och kanske med andra björnbär.
Eller helt tillfreds och kanske längtansfull efter att skapa fruktsallad?

 

PS: även detta går ju att prata om i sex också…för “när vi två blir en” som Gyllene Tider sjöng…

 

Share

likhet mellan skilsmässa och självmord?

Att få ta del av vänners sorg är en del i mitt liv. Just häromdagen fick jag ta del av en vän som berättade att äktenskapet kanske var slut. Att den andra hade sagt orden: “Jag vill skiljas”. Där och då kunde jag ge lite kärlek och stöd i stunden. Påminna om att jag finns när mer samtal, lyssnande eller bara vara tillsammans känns som en bra idé.

Några timmar senare landar en nyfiken fråga i mig.

Visst är det samma sak på ett sätt,
samma sak att säga “jag vill skiljas” som att säga “jag vill inte leva längre”. Hmmm, du kanske inte alls håller med….så låt mig få undersöka tillsammans med dig.

Självmordslinjen

Under mina pass vid självmordslinjen (MIND) där jag besvarat telefon och chatt så har jag mött många olika människor som på olika sätt uttryckt “jag vill inte leva längre”. Tillsammans i dialog har jag med denna person undersökt om det faktiskt handlar om att dö. Eller om det handlar om att inte längre leva så här. Ett försök att få fler perspektiv på det som uttrycktes som “nattsvart”. Fler perspektiv som kanske visar på att det egentligen finns en hel “gråskala”.

Skilsmässan

Om vi tillsammans i ett samtal, jag som coach tillsammans med ett par i skilsmässa (eller åtminstone den som vill skiljas), kan få möjligheten att undersöka vad det egentligen betyder: “jag vill skiljas”.
Vad skulle vi då få syn på?  Vilka perspektiv kan vi tillföra?  Synliggöra “gråskalan” istället för den enda färgen “nattsvart”.
Kan ett av de möjliga svaren bli som ovan att det betyder “jag vill inte längre leva så här”. Att en skilsmässa är en separation från det som vi har haft. För att kunna öppna för en ny fas i livet. Där vi samtidigt undersöker om den fasen kan skapas tillsammans i paret, utan att det är en separation från relationen.

“Jag vill inte längre leva så här”

Den meningen sätter ord och en annan tydlighet på ett helt nytt sätt än de orden som kom ur munnen tidigare. Att inte vilja leva längre, vilja dö. Eller att vilja skiljas. Den meningen skapar helt andra förutsättningar för en framtid än de andra. Den meningen finns det flera meningar att bottna i. En mening om hur du skulle vilja att livet var istället. Och där finns början till en ny väg att gå tillsammans. Där vi lämnat det “nattsvarta” och tagit oss mot en större “gråskala”.

Jag tror inte på att det går att skilja sig

Inte mer än på pappret. Det som ni har haft tillsammans kommer ni alltid att ha. En relation kommer alltid att finnas. Även om den ser annorlunda ut än tidigare. Ni kanske fortsätter tillsammans in i en ny fas. Eller rör er mot olika håll.

I övrigt…

…anser jag att det är sorgligt att det ligger så mycket skam kring en ev skilsmässa också. Vi behöver som samhälle skapa mindre av skam och mer av tillåtelse. Tillåtelse att känna känslor, prata om känslor, prata om separationer, kärlek och allt annat som hör till att vara en människa.

Share

Att blogga om sex och lust

Det har jag gjort nu i ett par månader. Nästan ett år faktiskt. Och antalet besökare till denna blogg har sakta och säkert växt. Antalet följare på min FB-sida likaså.

Så nu undrar jag….kanske jag kan nå 200 följare på FB innan 2018 tar slut? Får jag be dig som läser detta att uppmana/tipsa minst en (1) av dina vänner att följa mig på FB?

Jag lovar att fortsätta skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. Oavsett vad det är. Och ja, just nu är det ju sex och relationer, så det kommer fler inlägg om dem bägge.

The Lovers

Samtidigt är vi igång med att jobba i och med vår app. Fast det dröjer innan vi har en Beta-version att låta några av er testa….först ut för erbjudande kommer du som följer mig på FB få förstås!

Share

Den danske gynekologen

Han träffade jag häromdagen då jag bokat in mig själv på ett återbesök, ca ett halvår efter att jag startat med Vagifem. Det var uppmaningen från den gynekologen jag mötte då i april. Rådet att mina tunna slemhinnor i vagina behövde en dos av lokalt östrogen. I form av Vagifem.

Återbesöket var en “mission” att med en utomstående få ett utlåtande som jag och maken redan var överens om. Att mina slemhinnor i vagina inte längre är tunna. Att de är friska och välmående. Och japp, den danske gynekologen sa till mig flera gånger att de var “sjyssta”. Spännande ordval för en närmre 70-åring herre från Danmark.

Hursomhelst så var det inga bekymmer att ta mig ur Vagifem-användandet redan nu och undersöka själv om och när jag skulle behöva en boost av lokal östrogen igen.

Håll tummarna att det blir aldrig!

Istället slår jag snart till på en ny flaska dunderhonung och säger hejdå till min inneboende klimakteriehäxa….som just nu låter mig få långa perioder utan att hon kommer och hälsar på. Underbart!

Share

Vild quinna

Från två håll denna vecka en påminnelse om vilda quinnor/kvinnor. Den ena häromkvällen på sexsnacksgruppen (träff 2) och den andra på vägen ut till Yasuragi. Där finns en egen uppsatt skylt vid en av vägarna: “Se upp för barn och vilda quinnor…”

Påminnelsen vid sexsnacksgruppen var om Layla Martin. För ett år sedan spanade jag inte flera av hennes härliga videos på youtube. Nu har jag laddat ned hennes bok.
Och du fattar väl att när jag hittade hennes orgasm test så testade jag ju mig själv i det också.

Mitt resultat?

Orgasmic superstar…. 😉

Till det resultatet fanns förstås en längre, förklarande text….och den var klockren i sin beskrivning. Kanske särskilt den delen om hur jag delar med mig till er (mina läsare; män och kvinnor) så att även ni blir mer och mer medvetna och skapar era möjligheter till mer njutning och lust i era liv!

Jag vill tillägga att det verkligen inte bara har “blivit så”. Med mina orgasmer alltså. Jag kommer berätta mer om dem framöver. Så nu vill jag tillägga att jag inte alltid varit en “orgasmic superstar” – det är något jag har lagt kraft vid att skapa och locka fram. Ja, framförallt locka fram. Det har jag fokuserat på.

Share

Hälsosam sex & samtycke från f**k yes!

En av poddarna jag följer (Pleasure Mechanics) tipsade i sitt nyhetsbrev om dessa filmer som de tycker om. För dem visar det på hälsosam sex och de önskar verkligen att fler får uppleva liknande som i dessa filmer. De ser även på filmerna utifrån samtyckes-glasögonen att det finns olika sätt att ge samtycke.

Jag kan bara hålla med dem.
Ja, det är fina filmer och ja, så här borde alla få uppleva sex med någon. Oftare.
Ja, det är sexigt med samtycke.

Fast att det inte skulle vara så här för många – där instämmer jag inte.
Jag tror verkligen att många både vågar och gör så här redan idag.
Rätta mig gärna om jag har fel i min uppfattning…..

PS: Ovan delar jag med mig av två av deras korta filmer. Det finns två till….

Share