Det har funnits flera passager i Kajsas första bok som har gett en klang och resonans till min kärna och de vill jag dela med dig här.

Vi befinner oss i en värld där de flesta på ett eller annat sätt längtar efter att vara rika, betydelsefulla och beundrade. Tycker vi inte att vi har nått de målen ser vi oss lätt som ingenting värda. De här känslorna av underlägsenhet och maktlöshet är ytterligare en aspekt av vår strävan när vi rör oss som isolerade enheter. Vi jämför oss med andra och når vi inte upp till deras nivå bedömer vi oss själva som misslyckade och vår insats som betydelselös. Kan vi skifta synsätt och istället börja betrakta oss som delar av det stora nätverket förstår vi att jämförelser med andra är helt meningslösa. Det vore som om en blodcell i kroppen kände sig misslyckad för att den inte var en hudcell. Alla är inte avsedda att göra allt, och även de största och till synes mest betydelsefulla uppgifterna i världen måste lösas genom en oändlig mängd samverkande komponenter. Alla kan inte vara president i världens mäktigaste land och alla kan inte bli fredsmäklare i Mellanöstern. Och nej, din uppgift kanske inte blir att forska på nya energikällor, men det betyder inte att du inte har annat att bidra med till din omgivning och din insats blir definitivt inte mindre angelägen än någon annans bara för att den inte får rubriker i våra tidningar. Det är bara en annan sida av det stora skapandet.

Förutom tillit finns det ytterligare något som kommer att hjälpa dig att öppna för det är stödet. Det handlar om din förväntan. Att förvänta sig stöd är en nyckel i sig, och tillsammans med din insikt om nätverket skapar det förutsättningar för saker att hända.
På samma sätt fungerar din medvetenhet om universums beredskap att ge dig stöd och uppmuntran. Utgå ifrån att det är så. Utgå ifrån att du vandrar i en skog som dignar av kantareller. Din förväntan kommer att fylla din korg.

Vissa av dessa passager kanske är svåra för dig att förstå då de är tagna ur sitt sammanhang. Men läs dem bara och om de resonerar i din kärna – låt dem. Om inte – släpp dem.

Vi mår helt enkelt bättre när vi går med och inte mot vårt ursprungliga syfte som människor. Att bli medveten, att aktivt söka svaret på frågorna: Vem är jag? och Vad gör jag här? Är en uppgift som var och en av oss får ta itu med. Ingen kan tvinga dig, det är din egen fria vilja som avgör om du ska stanna kvar i mig och mitt-perspektivet eller om du väljer att bejaka tanken på att du är del av något mycket större.

Att ställa sig till förfogande
De människor som gör skillnad i världen, som bidrar på ett positivt sätt till det stora nätverket – i stort och i smått – är de människor som förmår inspireras och som gör så gott de kan utifrån de förutsättningar som de har.

Människor som vågar utvecklas och expandera, som ständigt växer och når nya insikter om sig själva, är inspirerande för oss. Vi kan se dem som fyrar som väcker vår uppmärksamhet när vi själva färdas i dimma. Den sortens människor har en egen lyskraft, och intuitivt leds vår uppmärksamhet till dem och vi känner oss upplyfta i deras närhet. Kanske är du en sådan fyr för människor i din omgivning. Om inte, har du möjligheten att bli det. Då kommer ditt ljus att lysa upp potentialen i andra, och du kommer att bli den som ger dem möjlighet att upptäcka sin egen storhet.
Somliga lever större delen av sina liv som stadigt lysande ljus, andra blinkar till under perioder, men faktum är att så fort vi börjar skapa våra liv med hjälp av vår inre vägledning och inspirerande tankar så lyser vi. Ibland tar vi medvetet en roll som inspiratörer, ibland är det bara en positiv bieffekt av att vi vågar lyssna till vår inre röst.

Här blir det ett stort kliv till nästa passager så ta en stund för dig själv med slutna ögon och känn efter vad som känns i din inre kärna.

Varning för drama!
Med fokus på en yttre fiende så slipper vi ta itu med våra inre problem, men det har alltid ett högt pris för människornas liv och för landets utveckling. Det är vi mot dem, dig mot mig. Eftersom det engagerar så stora delar av vårt känsloliv använder vi dramat för att känna oss levande. Ilskan, förbittringen och hatet kan vara berusande starka. Tillfälligt kan vi få energi ur detta, men i längden är dramat alltid dränerande. Istället för att se öppningar i de situationer som triggar vårt behov av drama väljer vi att gå in i låsta lägen. Det är den andres fel. Punkt slut.

Att inte hålla kontakten med varenda lekkamrat, tonårsbästis eller kollega vi mött genom åren är inte ett misslyckande. Det är ett tecken på att vi utvecklas.

Är det egoistiskt att utvecklas?

Jag hoppas att du kan känns efter i din kärna om du vill läsa hela denna boken. Jag kan varmt rekommendera den. Nu vet jag att Kajsa börjar skriva på sin tredje bok i denna serie så jag ska straxt skaffa mig nästa bok, Modern mystik, så att jag hinner ta den till mig innan den tredje kommer ut.

Kramar till dig från mig!

Share