En gång när jag väntade på ett möte vid Medborgarplatsen blev jag uppringd av personen jag skulle möta och den var tvungen att ställa in. Något hade skett som gjorde att vi inte kunde ses. Jag minns att jag twittrade om det och skickade ut en fråga om någon annan fanns i närheten och vill träffas.
Och det första svaret jag fick var från Eva-Lis. Som gav mig ett ord på det jag just erfarit. Att jag just fått en japansk gåva. Vilket i denna form är tid till mig själv. Så gör just ingenting av den tiden mer än att vara med mig själv. Och kanske göra det jag vill. Eller bara vara.

Och häromdagen blev jag påmind om japansk gåva igen.
Jag lyssnade till ett samtal mellan Ricardo Semler och Tim Ferris, och i det så berättar Ricardo (bland annat – de hinner prata om massor i detta samtal) att de bästa dagarna som han har är inte de dagar då han vet att han inte har några bokade möten, eller måsten som ska göras, alltså en “vanlig ledig dag”. utan de bästa dagarna är de då någon avbokar ett möte, eller en deadline, eller annat. Så att det blir som en japansk gåva. Jag får tid som jag får bestämma om. Tid där jag bestämmer vad som ska göras eller varas.

Hur känner du inför de orden?
Japansk gåva….kanske har du upplevt det någon gång?