Jag har i över ett år med regelbundenhet varit med på sessioner i frigörande andning (på engelska “rebirthing”). De jag gillar bäst är de som Suss håller i. Suss kommer med förslag till intention, eller lyfter fram en i gruppen, och hjälper under själva andningen även till i frigörande processen med healing.

Nu har jag länge funderat på om/hur/när jag ska skriva ner mina upplevelser kring detta. Och dela det med dig. Så här kommer det. Alla mina upplevelser. På ett bräde. I ett inlägg. Enjoy!

  1. Min allra första upplevelse var i samband med coachingkursen uppe under takåsarna på Selma Spa. Min upplevelse då var att min höger hand, min höger arm krampade och jag kunde inte släppa det. Jag kände även ett tryck i hela överkroppen. Jag kunde under processen få hjälp av Johan som ledde andningen att ta emot hjälp och släppa ut all sorg som bodde i mig. Otroligt lättnad efteråt.
  2. Min allra första andningssession hos Suss var oerhört mycket kraftfullare. Jag var med om Pangea, jag var världshavet och kraften som delade på jordytorna. Om det fanns ett motstånd hos jordplattorna så var jag där som ett vulkanutbrott eller en kraftfull, kärleksfull våg. Jag var med och skapade jorden så som den ser ut idag. Jag var lugn. Jag andas under vattnet.
  3. Nästkommande session – ett stort tomrum fyllde mig. Jag bara var. Och sen på slutet ledde Suss oss igenom en övning, där vi stod på berget och slängde oss som fåglar ut över skogen. En så befriande känsla från att ha bara varit tomhet. Nu var jag ett med min fågel, ugglan. Jag flög tillsammans med örnen – vi speglade varandra och lekte längs trädtopparna. Jag flög med ryggen mot dem och hade kontakt med örnen ovanför mig. Och när jag kom hem på kvällen…det märkligaste av allt – ett rivsår på ryggen. kan det ha uppkommit under flygningen då jag touchade trädtoppar?
  4. En annan session lämnar jag jorden och beger mig ut i rymden. Jag befinner mig i Vintergatan, jag utforskar den i rasande tempo. Jag växer och växer och håller till slut hela Vintergatan i min hand. Jag lägger samman Vintergatan med några andra galaxer så att den växer. Veckan därpå fångar en artikel mitt öga – den beskriver något som den kallar Laniakea = Supercluster ” Superclusters – regions of space that are densely packed with galaxies – are the biggest structures in the Universe. But scientists have struggled to define exactly where one supercluster ends and another begins. Now, a team based in Hawaii has come up with a new technique that maps the Universe according to the flow of galaxies across space. Redrawing the boundaries of the cosmic map, they redefine our home supercluster and name it Laniakea, which means ‘immeasurable heaven’ in Hawaiian.” 
  5. Jag fortsätter vid nästa frigörande andning att lämna jorden. Nu vet jag hur jag tar mig dit. Ett par hopp upp, genom att använda mig av en molnig kväll. Jag hoppar upp till mitt hem i himlen.  Jag använder andras andning för att nå så högt. Jag klarar det inte själv. Och där kan jag kalla på de stjärnor jag behöver. När jag vill. Stjärnorna som brukar ropa på mig om nätterna: “Come closer”
  6. Och så plötsligt – en session där jag stannar kvar i Gustavsberg. På berget utanför fönstret där vi är. Där jag kryper ner igenom mossan och hämtar kraft i jorden. Kraft genom att VARA jorden. Att vara klorofyll och att bli så stor så att jag inte får plats i min kropp. Att vara hela Gustavsberg. Att andas åt en hel stad. Att hålla den. Sen kände jag mig som Homunculus. Med gigantiska händer, fötter och läppar. Länge.
  7. Annorlunda upplevelse då jag fick träffa en som nyligen dött och få ett meddelande till hans kompisar. Att han finns när ni behöver honom. Han är med er ibland, men ni kan alltid kalla på honom genom denna sång av Jon Henrik Fjällgren.
  8. Vatten – att vara vatten. Hela jag var flytande. Allt i mig droppade sakta sakta neråt genom sprickorna i jorden och fyllde på med vatten till hela jordklotet. Jag kan andas bra under vattnet. Jag skapar vågor och stillar havet.
  9. En upplevelse av att vara i en annan tid. En tid då jag var fängslad med fotboja. En fotboja på vardera fot. Och hur jag genom att andas in varm lava genom fotsulor och genom rot-chakrat blev så varm att fotbojorna smälte bort. Att bli fri och lätt om foten 😉
  10. En upplevelse av kriga med handvapen tillsammans med sin bror i en annan tid. Brodern jag hade då. Inte den som finns nu med blodsband. Utan en annan bror som funnits med mig i flera olika tillfällen/liv. Som nu bor här i Stockholm. Som blev hithämtad av en av mina rugbykompisar. Så att vi kunde finna varandra även i detta liv. Tacksam för att vi upplever detta tillsammans.
  11. Min senaste upplevelse var återigen på samma ställe som den första och denna gång var det en annorlunda upplevelse igen. Jag var alla fyra element samtidigt. Genom mina fötter och mina ben var jag jorden och fann kraft och styrka. Genom mitt rot-chakra fanns elden. Som ett vulkanutbrott rakt upp till rymden. Genom mitt hjärta flödade luften från baksidan av kroppen och uppåt i en ljuspelare, det flödade åt båda håll. Såg likadant ut åt bägge hållen. En härlig öppnande känsla. Och genom mina armar, axlar, hjässa och hår rann vattnet ner i jorden igen och slöt cirkeln. En cirkel med fyra element.

Och jag är otroligt tacksam för mina upplevelser som jag fått genom Suss och hennes guidning och helande och frigörande andning! Dags att boka in min nästa upplevelse 😉

IMG_3412.PNG