Tre inspel har legat och grott i mig en stund nu. Tre artiklar. Två har jag läst. En har jag sett en del av. Och i min värld kommer de samman i tankar kring kultur, demokrati och system. Och i tankar kring i boxen, utanför boxen eller utan boxen.

img_4155.jpegDen första som kom in i mina tankar var denna bild från Helenas Instagram om hur Sverige tar emot immigranter. Och det som fångade Helena liksom mig var raderna om:

Reaktionen tycks vara att anpassa situationen till systemet, få verkligheten att stämma med kartan. Likväl: Om ett system inte är skapat för situationen, är det systemet som bör ändras.

Japp. Precis så känner jag med. Att det är systemet som måste ändras. Att det inte längre stämmer med kartan och verkligheten i många områden. Och jag vill “gå igång” på att ändra systemen, och ojojoj vad det kommer att kräva jobb och energi och jisses, tror jag verkligen att jag ska kunna ändra systemen under min livstid. Och så vidare går mina tankar igång. En stunds vilande och varande i dessa behöver jag för mig själv.

Och så dyker en annan artikel upp för mig igår. En som Tino har blivit intervjuad i. Som gör att jag vill läsa och veta mera. Timo är en av de källor som jag just nu försöker läsa och ta till mig av i mitt lärande.

I intervjun pratar Tino om att han ser det som att det inte är de policys och system som vi har i Sverige som är det som skapat den framgång som andra länder vill kopiera. Utan att det faktiskt är vår kultur som är vår framgångsfaktor. Kultur som i socialt överförda levnadsmönster. Det ser han exempelvis genom att belysa de svenskar som en gång i tiden migrerade till USA och statistik som finns kring arbetslöshet och annat där just den gruppen mäts. Och att denna statistik i sin tur liknar den som finns i Sverige för samma grupp. Och att det då har med kultur att göra och inte system eller policy. Min tolkning. Så här säger Tino i ett stycke:

We know that Scandinavians have the highest trust rate; we also know that they have the high trust rate even in the US. And we know that immigrants to Scandinavia don’t immediately acquire it, which also an indirect evidence saying, “It’s not just the system.” Of course the system matters, too, and so it’s not wrong to target taxes and say, “Well we can influence taxes.” But we have no idea – thank God – how to socially engineer culture.

Ok, då har kanske systemet en liten, mindre roll att spela. Men att det stora ligger i kulturen. Och Tino uttrycker här även en lättnad att vi inte kan “socially engineer culture”. Ja, visst kan vi känna en lättnad här. En lättnad att den kunskapen inte finns/hamnat i fel händer? Eller överhuvudtaget att det ens är görbart? Jag vet inte om jag känner en lättnad. Jag tror att jag skulle uppskatta att göra detta mer transparent. Precis som jag tolkar Tino – att han vill göra mer transparent och synligt.

En tankelek – att vi skulle kunna “socially engineer culture” och att vi skulle kunna låta den kulturen ta fram den demokrati vi behöver för den här kartan som vi är i. Där, precis som Tino även nämner i stycket ovan, tillit spelar en stor roll. Tillit.

Och den tredje artikeln. I DN i morse. Om  hur Sorteringen av människor urholkar demokratin. Där brast människors tillit. Där ökade just klyftan mellan vi och dem. Ett stycke som gav resonans i mig var detta:

Delvis beror detta på den globala ojämlikheten. Delvis ­beror det på en historia som gjort det omöjligt för oss att tänka samhället utan att ta medborgarskapet och den territoriella suveräniteten för givna. Som framgår av Aischylos är den territoriella suveräniteten och medborgarskapet exklusiva och exkluderande fenomen, dessutom de starkas privilegier. Båda innebär skarpa distinktioner mellan tillhörighet och utanförskap. Att invandringen inger de bofasta obehag beror på att den tvingar dem att ompröva sin gemenskaps gränser, markerade av medborgarskapet och territoriet, och därmed också ompröva sin identitet.

Det kan uttryckas enklare: migranten är den som trotsar gränser. Därför är migranten en tacksam metafor för det hotfulla, som bryter sig in.

Och det är där det ligger. Det jobbiga i att som människa tvingas ompröva sin identitet, sin verklighet, sin kartbild, sitt system, sina policies. Och att känna efter vad kulturen säger till mig. Och att ha tillit till det den säger. Att våga ha tillit till att inte veta och att våga pröva och ompröva. Tillsammans med andra. Det är där vi kan ha en del av kraften.

Tillsammans.

img_4159.jpeg

byter ut denna.

denna känns bättre!

Tillsammans kan vi alla skapa en ny demokrati ur kulturen. Låta kulturen synliggöras, bli transparent och att hela processen till 2.0 i allt växande och lärande vara lika öppet, tillåtande och transparent. För det är nog så som jag tolkar Tino att egentligen finns inte systemet eller policies – det som vi tror är “boxen”. Det är snarare så att det inte ens finns en “box”…och jag är redo att pröva att arbeta med kulturen och demokratin.

Häng med du med på denna kväll!

 

Share