De där dagarna när lågtrycket tar över en, hur mycket jag än duckar och stretar emot så kommer det mot mig lik förbannat. Att drabbas av ett lågtryck.
Då kan jag finna kraft i att likna mig vid blomman som ännu inte slagit ut, som tacksamt tar emot lågtrycket och det vatten som ger näring. 
Då kan jag finna kraft i att se hur allt i naturen har sin stilla gång. Och hyser tillit till både lågtryck och högtryck. Till våren, sommaren, hösten och vintern. Var sak har sin tid. Ingen stress eller stretande. Medveten strävan som det kallas i mindfulness. Att utöva medveten strävan. Det är en av grindarna in i mig, där jag kan vara när lågtrycket drabbar mig.

Share