Läskigt att jobba med appen….

Inser att det är himla läskigt att jobba med vår app. Fler och fler dagar dyker den tanken upp. Vad den grundar sig i? En massa olika tankar och funderingar och rädslor som adderas samman och lägger ihop sig som ett trassligt nystan utan en möjlighet att enkelt lösas upp. Eller?

  • att vi aldrig gjort en app förut och inte har en aning om HUR det går till egentligen.
  • att nu när teknikerna jobbar på i hög fart så har jag hamnat ur fart med att jobba med innehållet
  • att vara i otakt med teknikerna känns läskigt
  • att jag känner en rädsla för vad appen kanske lovar – och vad som händer om den inte håller vad den uttolkas innehålla
  • en rädsla även kring tankar som “vilka är vi”, “tror vi att vi kan detta”, och liknande
  • när jag samlar underlag till innehållet i appen så blir jag liten och rädd där också
  • för hur kan jag ta med saker/ting/innehåll som jag själv inte provat eller vet om det fungerar
  • rädsla för min litenhet
  • rädsla för att den kanske inte alls “flyger” och blir bra
  • rädsla för att inte hinna med innehållet i “tid” (vad det nu är)
  • rädsla att det blir en kraschlandning nu när vi investerat en hel del €€€€
  • läskigt att jobba med innehållet mestadels själv – hur vet jag att det hamnar i “rätt ordning”?

Samtidigt är jag glad och tacksam att vi gör denna app. Att vi gör den tillsammans. Att vi skapar något som vi tror på. Att vi tror på att fler kan få bättre relationer av att lära sig av innehållet.

Och där sitter jag mitt i det – det trassliga garnnystanet, både helt hoptrasslat och med delar som håller på att lösas upp…..av sig självt….fast det känns så långsamt.

From Studio Knit

Vill hellre ta mig till ett annat sätt att “bära” alla dessa trassligheter och rädslor och vända om dem till att betyda annat, kanske bära dem såsom min älskade make ofta vill se mig?

Strong, powerful and confident

2 Comments

  1. Liw

    Jag tycker ni är jättemodiga som gör detta. Det blir spännande att se vad ni skapar. Att ni har ett gemensamt projekt bygger starka band oavsett hur det i slutändan går. Njut av tiden att få jobba ihop och dela ett mål. Det låter härligt även om det säkerligen har sina många utmaningar. Den klassiska: det är vägen som är det viktigaste…??

    Reply
    • therese@mabon.se

      Tack för hejarop – det uppskattas varmt!
      Ja, vägen är viktig – likaså att inte “klämma fram” något jag egentligen inte tror på eller som resonerar med mig. Så nu tar jag ett baby-step i taget….och försöker hålla styr-fart på vägen 🙂

      Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *