I ett av mina nya uppdrag är jag oftast jag i ett hus som är högt. Med en takterass. Och en utsikt. Balkonger på varje våningsplan åt två väderstreck.

Och det är något speciellt och möjligtgörande att vara i höjd med trädtopparna. Det blir som en påminnelse varje gång jag kikar ut. En påminnelse om att betrakta det jag håller på med ur flera olika perspektiv. Och det är för mig i den lekfullheten som kreativiteten flödar. Och som jag upplever att det jag håller på med “levlar upp” till en ny nivå. Det är i de stunderna som jag kallar mig maximerare. Som är en av mina tydliga styrkor. Att maximera.


Fotot ovan är dock inte min utsikt från uppdrags-huset. Utan trädtopparna vid Skuru-bron, cyklandes in mot stan efter en dag i uppdrag idag.

Share