att få ta livet av någon

Tack du underbara Bob Hansson som lärt mig att ta livet av någon med endast papper, penna och min fantasi. Nu har jag skrivit igen. Efter vår underbara skrivkurs.

Och jisses vilka planer karaktären “Hanna” har för två andra. De ska få dö varsin emotionell död först, och sen en väldigt mental död, för att avslutningsvis även få dö andligt.

Och det är så j-a skönt att få ta livet av någon på detta vis. Jag tror gott jag kan bli beroende. På allvar. Jag menar det. På allvar.

Och det var precis vad jag behövde efter en dag i sorg och ledsamhet. Där tårar fallit nerför mina kinder under ett par tillfällen Där jag känt mig så utanför. Så långt bort i från alla som jag vill vara nära. Där jag känt att min självbild fått sig en rejäl halshuggning. Och vips kan den bli bättre med en fiktiv halshuggning tillbaka…..I LOVE IT!

PS. “Smått” tyckte maken och sa att denna sida är en han inte känner igen hos mig. Inte jag heller, på länge. En sida av mig som hellre vill älska MER än mindre är en sida jag hellre anammar. Just nu har jag dock ingen aning om HUR ta mig till den.

Share

konkurrensen med vädret

med soliga dagar. med varma dagar.

eller bara annat innehåll som inte lockat.

konkurrens eller bara mindre besökare.

Maj månad blev inte alls samma dunderbesöks-statistik som april.
Men är ändå en riktigt bra månad som följer en uppåtgående “kurva” som 2018 startat i.

Jag gillar att blogga och skriva om mitt liv, om allt som gör mig levande, som låter mig växa, som låter mig vara, som låter mig bli mer av den jag kan bli.
Jag önskar att du inspireras av det som du vill och tar emot.
Vilka inlägg är du mest inspirerad av?

När du är modig så tar jag gärna emot dina kommentarer också. Jag känner en stor tacksamhet till dem som vågar sprida och tipsa andra om mina inlägg.
Vilka vill du helst dela med dig av?

Share

nyfikenheten vinner över rädslan

Att kritisera normen är den nya normen…

….så sa ju vår yngsta häromdagen.  När vi pratade om att bryta normer och finna sig själv bakom alla olika skal och rustningar.

Och så dök ett avsnitt upp igen i mitt podd-flöde. Ett avsnitt från On Being där Krista Tippet pratar med Elizabeth Gilbert om hur kreativitet är att välja nyfikenheten över rädslan.  En skakning i mitt system som bekräftade min tanke om att det där stämmer så väl med HUR vi vill göra för att kika på de normer som håller oss i sitt grepp.

Att vi vill möta dem med nyfikenhet och undersöka dem och inte vara rädda för vad som ska ske om vi kastar bort en och annan eller många normer.

Elizabeth har skrivit så här:
“I want to live in a society filled with people who are curious and concerned about each other rather than afraid of each other.”

Så en inbjudan från oss till dig om även du vill och vågar kika lite på de normer som du är klar att kasta loss – vi lovar dig. det är en skön känsla att kasta loss!
Använd dig av nyfikenheten som ett verktyg, och som en kompass att styra dig ifrån rädslan.

Att älska sig själv lite så här publikt är väl inte heller riktigt normen 😉

Share

Ghosting i missförståndet

Det där missförståndet häromdagen har fått en återkoppling, med flera olika perspektiv. Alla “hönsen är nog inte hemma” än hos någon av oss, men många av mina höns känns som att de är på plats. Och jag har en betydligt större kunskap kring de andra två och deras höns.

Men på vägen…eftersom det tagit flera dagar innan återkoppling landat så hann jag även acceptera att det kanske bara skulle bli helt tyst. Inte en återkoppling alls, utan bara tystnad. Och det var helt ok med mig. I den stunden. Givetvis en besvikelse och lite synd. Men jag var ändå beredd och lugn om så skulle ske.

Att bara tystna i en relation du har med någon (oavsett om det är kärlek, familj, jobb, annat) kallas på engelska för ghosting och det begreppet stötte jag på flera olika gånger under helgen och ju mer jag läste desto mer fick det mig att acceptera att det kunde ske även i missförståndet jag blivit indragen i.

ghosting
ˈɡəʊstɪŋ/
noun
1. the appearance of a ghost or secondary image on a television or other display screen. “the display is sharper and less prone to ghosting”
2. the practice of ending a personal relationship with someone by suddenly and without explanation withdrawing from all communication. “I thought ghosting was a horrible dating habit reserved for casual flings”

Och även om det är ett omoget och troligtvis icke-medvetet sätt för någon att avsluta en relation så sker det nog allra mest i avsaknad av andra verktyg. Och nej, jag tycker inte att det är rätt att använda sig av detta verktyg. Men kikar jag på det missförstånd jag hamnat i så finner jag att jag förstår att de saknar verktyg. Verktyg att kunna vara i samtal som kan vara/skapa konflikter. Samtal som kan vara obehagliga och jobbiga.

Nu blev det ju inte ghosting….bara ett par dagars radiotystnad. Och som sagt….de flesta hönsen är hemma igen (och vi har alla tre mer tillgång till vår frontallob och därmed vår möjliga vishet).

Share

att kritisera normen är den nya normen

så sa vår yngsta häromdagen när vi pratade om normer och att vi, någon av oss i vår familj, INTE är bra på att följa regler….vi är regelbrytare allihopa.

Maken och jag håller ju som bäst på att bryta, stretcha, tänja på alla de normer som format oss under alla år och undrade helt enkelt vid middagsbordet hur våra söner såg på normer och att bryta dem. Klokheten i vår yngsta dök upp och “att kritisera normen är den nya normen” kom fram som en vishet i samtalet.

Där vill jag påstå att maken och jag är just nu.
Mitt i livet.
Mitt i ett kritiserande av normen.
För att kunna finna vår form och en ny norm.
Kanske vår ursprungliga form och norm som vi längtar efter.

Då dyker det upp tre bilder hos Brene Brown….om mitt-i-livet-perioden =  M I D L I F E 

Jag gillar när Universum konspirerar rakt till mig på detta vis.
Nu är jag nyfiken på dina tankar om normen, och din längtan till din form.

Share

ett missförstånd?

är det bara det?
att jag/vi inte varit tillräckligt tydlig/a?
att vi inte förstår varann?
eller är det så att jag/vi egentligen inte vill det ni vill att jag/vi ska vilja?
en slags missmatchning i förväntningar?

“We’re all waiting for someone else to do it first. To choose us, love us, share first, be vulnerable first. We operate from ‘I’m closed but you should be open.’ See how that’s backwards? If you always go first, you always win. Because your love isn’t dependent on others, it’s dependent on yourself. It feels scary, right? That’s because most of us believe we’re lovable if someone else loves us. Can you love you? Perfect. Can you show up, love all out and be ready not to be loved back? When we give unconditional love, we invite it.”

Mark Groves

mitt i er känsla att ni inte förstår mig/oss
mitt i den finns en rädsla
fånga in den
var i den
och se om ni kan “komma ut” på en annan sida
en plats där det är ok att inte förstå
en plats där ni förstår er själva
och att det räcker gott

Ett par ord så här en solig fredag när jag behöver prata med universum…
…och med några av er i mitt universum, ser fram emot ert svar!

Share

Hamnar du och din partner i konflikt i era samtal?

Om ja, pröva då att inkludera dessa ingredienserna i era samtal:

  • Att erkänna varandra och det den andra säger
  • Att bekräfta varandra och det den andra säger
  • Att känna empati för varandra och den andra

För om ni står kvar i er stolthet och er tanke om att ni (var och en) ska ha rätt, eller att det ens finns ett rätt eller fel – då kan ni vara ute på hal is i er relation.

Vasilios Muselimis

Share

På höghöjdsträning med maken

Känslan inom mig är som att jag går på och är i rosa små moln i fluffighetens tecken….eller är det jetlag/rese-lag? Eller är det känslan som idrottare har av att ha varit på höghöjdsträning…för det har vi ju varit på ett sätt… 😉

Och så är det en omställning att komma hem efter ett par dagar på tu man hand med sin älskade make. I alla fall för mig. Denna gång bidde det ett par dagar i Johannesburg med 3 nätter på Munro Boutique Hotel och två nätter på flygplan…

Hotellet (på 1600 möh!)  var litet med endast 5 rum och det känns oerhört lyxigt att vara den enda övernattande gästerna där 2 av våra 3 nätter. Stället är perfekt för att ha fester på så det var en kväll med fest och två andra dagar med fotografering. Kan varmt rekommendera det om ni/du ska till Johannesburg.

Fast ni behöver en bil också, det är mycket körande i stan och inte alls en stad som erbjuder vare sig pålitlig lokaltrafik eller taxis…men de har Uber. Vår lösning blev med mig vid ratten (mest van vid vänstertrafik av oss) och med maken som kartläsare på gps:en. Och många stunder i bilen med tjattrande, lyssnande, reflekterande, undersökande och nyfiket frågande varandra om här och nu och om sen och då. Men allra mest om här och nu.

Två dagars jobb. Jo, en dag med presentation och en dag med lite djupare samtal och diskussioner. För maken och hans uppdrag. Och spännande att jag kunde bidra en del i det senare mötet. Om agilt lärande och om EQ och ledarskapsutveckling. Mina puckar alla tre liksom. Och de där två dagarnas jobb var ju anledningen till VARFÖR vi åkte.

ATT vi åkte hänger ju mycket mer ihop med ATT vi vill komma loss från verkligheten en stund och landa i att få vara bara oss själva. Utan måsten, utan att behöva ta hand om någon annan, att få komma hem så sent vi vill, att få vara som en tonåring och festa till halv två, eller att få skippa frukost och ta en lång sovmorgon. Allt det som vi kanske för sällan tillåter oss i vardagen. Så nu är min fråga HUR mycket av detta “regel/norm-brytande” som vi kan ta med oss in i vår vardag och verklighet nu och framåt.

Jag kommer vaket och nyfiket utforska tillsammans med H om vi medvetet tar det med oss i våra vakna stunder. Det önskar jag och H mer av!

PS: Tusen tack till alla som har hjälpt till med Snowys promenader under tiden vi varit bortresta och störst tack till våra söner som vågar släppa iväg sina galna och nykära föräldrar på dessa små resor!! Ja, vi vet att ni galant klarar av att vi är borta och att ni inte saknar oss och att allt går bra, samtidigt så känner vi ju att ni gillar att vi är hemma igen. Precis som vi….

Share

ekorren och jag

Ett av mina mest lästa inlägg handlar om att jag mötte örnar varje dag på väg till ett uppdrag. Det djur jag möter mest idag, förutom vår älskade lilla päls-kling, Snowy, är ekorrar.

Ekorrar som tjattrar med mig och Snowy från säkert avstånd upp i trädet. Snowy står oftast nedanför trädet och voffar tillbaka något slags meddelande som jag tolkar som: kom ner och lek med mig nu!

Precis som örnen kom med ett budskap till mig då, så kommer ju självklart ekorren med ett budskap också. Det lyder såhär enligt Solöga:

Ekorre
Ut med det gamla och in med det nya.
Min gåva till dig är upptäckarglädje.

Gör dig av med det gamla och skapa därigenom nya möjligheter.

 Ännu ett klockrent budskap till mig som försöker skaka av mig gamla föreställningar och trosatser, gamla normer och måsten, gamla borde:n och skamskapare. Och i det vill jag ju förstås leka och använda min lekfullhet så mycket som möjligt, vilket kan vara min upptäckarglädje 🙂

Share

rakt i nyllet (och hjärtat)

ett par insikter ramlade just ner.

när jag lyssnat och tittat på denna film med oprah och tony robbins.

6 transformative lessons for life….

  • Trade your expectation for appreciation (suffering ends in that moment)
  • Stop keeping score in your relationships (keep giving as in the beginning of your relationship)
  • Your decisions are your destiny (sometimes not getting what I want lets someone else get what they want, and sometimes it digs a whole in me so deep I gotta find a way to grow out of it and then I might have something to give to someone else. Life is not about getting what you want. Life is about becoming more.)
  • Success without fulfillment is failure (it´s not what you get but who you become)
  • We all get what we tolerate
  • Life does not grow by a no (it grows by saying yes and taking a risk)

och shit vad de insikterna river upp gamla sår – med sårskorpor redo att tas bort så att såren kan få läka från denna nya plats, med dessa nya insikter att läka dem.

ont gör det hursomhelst….tills….

….den där befriande insikten om att jag faktiskt ofta och länge klarar av att ha två motsatta tankar samtidigt i min hjärna.
Den som befriar mig direkt från det nej som jag gav häromkvällen, och istället gav plats till ett ja.
En kort stund kände jag att jag var dum som inte vågade säga ja, för att en kort, kort stund efteråt inse att det inte gagnar mig och att det nej:et beredde plats för det ja som komma skulle. Till något som gagnar mig.

Tony, ibland är dina ord lite för “låga” för mig, jag behöver vända och vrida på dem och se dem ur fler perspektiv. Som att ett initialt nej kan behövas för att skapa utrymme för att ett JA som kommer från hela mig kan få ta plats.

Share