Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Page 2 of 64

Hur gör man för att följa denna blogg?

Det blir ju ett eget inlägg efter den fina frågan jag fick av Cecilia häromdagen. En fråga som gjorde mig sååååå glad 🙂

Så här gör du för att följa mina inlägg på bloggen:

  • Längst ned på bloggen finns en ruta där du kan fylla din epostadress och få ett mail så fort något nytt publiceras. Inte supersnyggt mail, men stabilt.
  • Via Twitter – här publiceras en länk till alla mina inlägg per automatik. Jag publicerar även andra inlägg, länkar, saker jag vill dela med mig av via Twitter.
  • Via Bloglovin – även här finns en direkt publicering av samtliga inlägg. Och då kommer BARA mina blogginlägg.
  • Via Facebook-sidan, theresemabon.se – där jag lägger ut många inlägg, dock långt ifrån samtliga.

Nu när du vet HUR så är jag nyfiken på VARFÖR du är intresserad av att följa mina texter, ord, inlägg.  Dela gärna med dig i kommentarerna!

“Samsas med synden”

är titeln på ännu en bok läst och uppsatt på min lista över årets böcker på Goodreads.com

Denna gång en bok jag fått låna av lagledare-kollega i rugbyklubben, Kajsa. Skriven av Michael Malone och originaltiteln lyder “Handling Sin.

Min take-away av boken? Jag gav den 3 av 5 stjärnor i betyg. Jag gillade berättelsen, som var helt galen och energigivande. Men språket var inte min favorit. Sättet som orden var nerplitade på pappret gav mig inte läslust. Tyvärr.

Så i slutet av boken finner jag dessa ord:

“Är det nånsin något du vill be mig om att göra för dig, något som jag kan göra, så be mig bara. Men be aldrig mig eller någon annan om lov. Din framtid är din ensak – vart du än reser, vad du än gör, vem du än älskar. Vill du aldrig sätta din fot i staden igen, så tveka inte att säga det. Vill du inte ha hjälp av en person, säg det bara till denna. Vill du flytta till ett annat land så åk iväg bara. Det är mitt råd – gör vad du vill med det. Men jag hoppas att du vill komma och hälsa på mig så snart du får lust. Du är en gåva till mig som jag aldrig gjort mig förtjänt av.”

Orden är riktade från en kvinna till sin sondotter. Och jag finner dem användbara inte bara från en generation till en annan inom familjen. Utan till alla de jag på något vis möter i mitt liv. Där min väg korsar deras.

När är du fri?

Det är ofta mycket lättare att säga vad jag inte vill, än vad jag vill.
Orden nedan fann jag för ett tag sedan i mitt FB-flöde och de innehåller ju både ock. Både det jag vill och det jag inte vill. För att känna mig fri!

Jag är inte fri när jag fått upprättelse.
Jag är fri när jag inte behöver upprättelse.

Jag är inte fri när jag fått en ursäkt.
Jag fri när jag inte har något att förlåta.

Jag är inte fri när jag har nått målen.
Jag är fri när jag inte behöver ha några mål.

Jag är inte fri när jag har fixat det där.
Jag är fri när min frihet inte är beroende av att fixa det där.

Skriver du också?

Ibland kommer det en stark känsla i mig att skriva på ett annat sätt. Då kan det bli så här som förra lördagen.

Ord som sätts ihop som på en lyriklördag.

Skriver du så ibland också?

På pricken Martha Graham!

Marta Graham gav svaret nedan i en intervju. Visserligen handlade samtalet och hennes svar om kultur och konst, men för mig ser jag att samma svar handlar om det mesta i livet.

“There is no place for arrogance in the arts, but neither is there room for doubt or a perpetual need for affirmation. If you come to me with doubts about a particular move in a piece, or if you come to me and ask if what you’ve written has truth and power in it, these are doubts I can handle and respect. But if you come to me and moan about whether or not you really have a place in the dance or the theatre or in film, I’ll be the first person to pack your bags and walk you to the door. You are either admitting that you lack the talent and the will, or you are just looking for some easy attention. I don’t have time for that. The world doesn’t have time for that. Believe in your worth and work with a will so that others will see it. That’s how it is done; that’s how it was always done.” –Martha Graham/Interview with James Grissom/Photograph by Marty Lederhandler/1973/

Handen på hjärtat – när var du sur senast?

Jag har tidigare skrivit om en podcast jag lyssnat till som är ett samtal om kärlek och relationer. Ett samtal mellan Krista Tippet och Alain de Botton som gäst.

Och här kommer ett utdrag ur det samtalet – en del/ ett fenomen som handlar just om att sura och tjura – som Alain de Botton fascineras av.
(Mina ord och mina tolkningar, förstärkningar blandas med Alains ord i stycket nedan)

———————————————————————————————

Alain menar att när du ser någon i en sådan situation (någon som surar och tjurar) så ser du också rakt in problemet med de romantiska illusionerna.
För det är ju så att vi inte sitter och tjurar och är sura över vem som helst.

Vi surar ju bara över/mot människor som vi tycker borde förstå oss, men som inte har förstått oss. Och det tycker vi förstås är helt oförlåtligt att de inte förstår oss.
De om någon borde ju förstå oss. 

Vilket också innebär att när vi älskar någon och de älskar oss så blir vi så otroligt stötta och kränkta när saker går fel.

För vi utgår från det antagande som styr oss mest i ett förhållande, antagandet att det är denna personen som är med mig i förhållandet borde veta exakt vad som finns i mitt sinne utan att jag helst ska behöva berätta.
Och om det är så att jag måste berätta för dig…ja, men då älskar du ju inte mig. Eller hur?

Du har säkert varit i en situation där du rusar in i badrummet och smäller igen dörren, varpå din älskade frågar dig:

Hur är det? Är något fel?

Och du kanske svarar: Mmmm – eller Nej. 

Och tycker samtidigt att den du älskar borde ju kunna läsa genom badrumsdörren rakt in i ditt hjärta och din själ vad som är på tok och veta varför du är arg/upprörd/ledsen.

Och just det här antagandet, att den du älskar ska kunna veta exakt vad du är/tänker/vill, är ett sånt otroligt stort krav och en begäran som inte går att uppnå. Nånsin.

Du ser säkert ofta att det här händer hos barn.
Och du uppför dig precis som ett litet barn i en sån här situation.
Barn tror ju att deras föräldrar kan läsa deras tankar.
Det tar dem en lång stund innan de inser att det enda sätt en annan person kan veta vad dem egentligen tänker är gen om att de berättar. Med ord. Barn lär sig detta.

Och sen glömmer vi bort allt detta när vi hamnar i ett kärleksförhållande…

Vi säger ju ofta till barn att de måste berätta för oss, att de måste använda ord för att beskriva hur de känner sig.

Att vi alltid måste ”kommunicera” – och att vi har en övertro på att vi alltid klarar av det. Klarar av att säga precis som det är. Rösten stockar sig hellre i halsen än säger orden som behöver sägas där och då.

Vi är oftast inte heller direkt generösa mot oss själva eller någon vi älskar när vi inte alltid klarar av det, att säga exakt vad som behöva sägas, eller brister på något vis i vår kommunikation.

 

Alain berättar vidare:
Och sen den här galna idén att sann kärlek skulle vara detsamma som att intuitivt förstå en annan person. Så jag blir galen när människor säger saker som ”Jag har träffat någon jag är förälskad i. Och det bästa är att hen förstår mig exakt utan att jag behöver berätta hur jag känner.” Så då tänker jag (samtidigt som larmklockor ringer inombords) ”Ok, lycka till med det, men om ni blir tillsammans i ett förhållande så kommer det där inte att kunna fortsätta i evighet”. 

Ingen kan intuitivt (genom tankeläsning och läsande av känsloyttringar) förstå en annan människa i alla dess delar och alla dess tankar. 

 

Nej, jag förstår dig inte alltid. Långt därifrån.
Jag vill vara med dig oavsett.
Och jag strävar efter att förstå mig före dig.
Det är ett av de verktyg jag använder för att
verka och värka i vår relation.
Puss till dig min make <3

Att arbeta med (och för) sin kärlek

Att arbeta med sin kärleksrelation. Att inte tro att den är fast i ett spår och inte kan utvecklas. Att arbeta med sin egen kärlek. Att utveckla den. Det är viktigt.
Viktigt att inse. Viktigt att agera och jobba för den.

Alain de Botton säger bland annat så här i ett samtal med Krista Tippet:

En av de snällaste sakerna vi kan göra för någon vi älskar är ibland att se dem som ett barn. Inte för att infantilisera dem och göra dem mindre vetande, eller att de inte skulle förstå saker, utan som när vi som en vuxen person agerar generöst mot ett barn på det sätt som vi tolkar deras uppträdande.

Om ett barn säger på hemvägen ”Jag hatar dig” så reagerar du nog först med att tänka: ok, det där är nog inte riktigt sant. Barnet är nog trött, hungrigt, något annat har hänt under dagen som fortfarande spökar, en tand gör ont eller något annat gör ont i dem. Vi kikar helt enkelt efter en större förståelse som gör det bästa av situationen vi är i. Och vi gör det här hela tiden med barn, utan att tänka på det så reagerar vi så här. Samtidigt gör vi det så sällan med andra vuxna.

När en vuxen människa möter en annan vuxen människa och säger till hen:
”Jag har inte haft en bra dag. Låt mig vara ifred.”
Så tror den andra oftast direkt att det har något med en själv att göra – hen tar det personligt direkt. Egot blir upprört och argt och ledsamt.

Och om vi istället för att ta det personligt direkt ser vår medmänniska på ett lika generöst sätt som vi ser ett barn och tar reda på var det här som bekymrar dem och var det har kommit ifrån.
Att vi ser en hel kontext runt om dem som vi behöver hjälpa till att förstå.
Det är ett sätt att arbeta med kärlek.
Utifrån kärlek inifrån.
En generös sådan.

(Alains ord, blandade med mina ord och mina tolkningar, förståelser och förstärkningar)

3 T – tolerans, täthet och talang

Att få en idé kring kreativitet och att göra det bästa av sin organisation kommer inte varje dag ifrån en skönlitterär bok, men här var precis det som var fallet.

“Det är hans recept för kreativitet. Med tolerans menar han att det krävs tolerans för både udda ideér och udda personer. Ju större öppenhet för avvikande människor, eller för minoriteter över huvudtaget, desto större mottaglighet också för nya sorters tankar. Det är lite som Richard Florida, du vet, och hans gayindex. Där det finns tolerans för sådana som jag, finns det också större öppenhet och kreativitet. “
“Alltför homogena och dömande organisationer åstadkommer inget.”
“Precis. Och talanger – ja talanger, säger han, åstadkommer inte bara goda resultat. De drar till sig andra begåvningar också. De skapar enmiljö där folk vill vara, och redan från första början försökte Grant locka till sig snillena i branschen snarare än få dit rätt sorts specialister. Lår begåvningarna bestämma riktningen och inte tvärtom, menade han.”
“Och med täthet?”
“Att dessa talanger ska sitta tätt. Det ska inte krävas någon omständlig byråkrati för att träffas. man ska inte behöva boka möten och tala med sekreterare. Man ska bara kunna klampa in och diskutera. Ideérna ska friktionslöst kunna kastas fram och tillbaka…”

Visst kan det vara enbart fiktion detta, men jag gillar idén om de 3 T:na.

klok på alla sätt och vis – 3

Moralisk stress – finns den? Jo, det menar en av föreläsarna på Visdomskonferensen och säger bland annat:

I alla tider har människor plågats av svåra moraliska val, ibland till synes omöjliga. Men det är först på senare år som man har börjat uppmärksamma moralisk stress. Den kan uppkomma i arbetslivet. Den påverkar och påverkas av ledarskapet.

Ledarskap utövas i ett socialt och kulturellt sammanhang med mer eller mindre tydliga normer och värderingar. Men hur ser de ut och i vilken utsträckning delar vi dem? Och vad gör vi när våra egna och den omgivande organisationens värderingar inte stämmer överens?

Min parallelltanke till detta blir att fundera på hur viktigt det för mig är att vara autentisk – att den så väl hänger ihop med att jag får ett stresspåslag när jag inte följer min inre kompass. Som jag numera även ser som min moraliska kompass som påverkas av stressen när jag inte kan följa den.

Moralisk stress kan ge oss negativa, diffusa och svårgripbara känslor såsom
– Maktlöshet
– Meningslöshet
– Hopplöshet
– Frustration

Känner du igen dig? Kanske har även du upplevt moralisk stress?

Om ja, hur gör du för att förebygga moralisk stress? Här kommer några förslag från föreläsaren på individnivå:

Reflektion och mentala förberedelser
–  vilka värden är viktiga för mig i mitt privatliv, i mitt yrkesliv, osv

Fördjupad självkännedom
– fysisk, kognitiv och emotionell stressreaktion på kort och lång sikt

Mina verktyg för att förebygga stress av alla sorter handlar idag om att vara mer i varande än i görande för då har jag snabbare tillgång till återhämtning och framförallt snabbare tillgång till att synkronisera min inre kompass och fatta de beslut som sig bör för att kunna se till att kompassen blir kalibrerad så att den är tillbaka i synkronicitet igen. Och i varande tystnar mycket – vilket gör det så mycket lättare att höra min inre kompass.

“om du faller, känner de sig bättre”

“Din kompromisslöshet får människor att känna sig ynkliga. Du påminner dem med din blotta existens om hur mycket de sålt ut sig själva, och desto mer du hyllas, ju ynkligare framstår de själva, och i sådana lägen finns bara ett sätt att försvara sig; genom att dra ner dig i smutsen. Om du faller, känner de sig bättre. Skitsnacket ger dem tillbaka en smula av värdighet, åtminstone inbillar de sig det.”

Va – dessa ord är ju på pricken om mig tänkte jag i onsdags förra veckan efter ett möte på jobbuppdrag. Där jag fick höra hur jag var. Av högsta chefen. Intressant. Orden ovan kommer inte från hens mun utan från en bok jag läste förra året. Och då handlar stycket inte om mig, utan om Mikael Blomkvist. Och det är Erika som uttalar dem. Likväl passar de också in på mig.

Page 2 of 64

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén