#soberoctober

I en blogg-grupp har jag träffat på Ingela som driver sajten Alkoless.se. Ingela har varit nykter länge nu och häromdagen såg jag att hon använde ett uttryck: #soberoctober

Och det där uttrycket har hängt med mig sedan dess. Så från 1 oktober är det dags för mig att dra igång med min #soberoctober – hänger du på?

Ingelas blogg finns en massa tips och trix – och hos mig finns bland annat ett inlägg som jag skrev i somras. 

Photo by Pete Wright on Unsplash

SparaSpara

Share

På kurs i Krakow…eller hur vi firade en 50-åring 

Min älskade syster fyllde jämt för två år sedan och äntligen fick vi tummen ur och kom iväg på en resa. Vilka vi? Syrran, jag, mamma, svägerska och 4 syskondöttrar. Så en liten klan på 8 starka kvinnor en helg i Krakow blev målet.

Vi bodde i en lägenhet via Airbnb och flög ner på tre olika flighter så vi anlände under fredagen allihopa, men vid lite olika tider. Jag kom fram först och kunde nyttja dagen till att strosa runt i innersta Krakow, checka in i lägenheten, fika i gamla stan samt handla frukost och matsäck för på lördagen kl 07.55 blev vi hämtade med minibuss för en guidad tour till Auschwitz och Birkenau.  Det besöket får ett eget blogginlägg en annan dag.

Vi fick tips av min granne och rugbykompis Jakob om var vi skulle gå och äta middagar och det kändes bra för vädret på lördagen var kallt och regnigt och inte lockande till att vandra planslöst eller i ett letande efter middagsrestaurang. Så vi blev mycket nöjda med vår restaurang på lördagkvällen; Zazie Bistro. 

Innan middagen hann vi även göra ett snabbt besök på en vodkabar…som också hör till när man är i Krakow och 8 st vodkashots till oss kostade 40 polska pengar…ca 100kr. Det är överraskande billigt i landet för oss från Sverige. Och inte bara var de billiga utan mamma (snart 75) tyckte den var god och smakade kardemummabulle.

På söndagen gjorde vi frukost på stan – en milk bar som också är ett måste i Krakow. Vi kom in i precis rätt ögonblick på Milkbar Tomasza och fick bra service och god frukost….ingen av oss valde en av de polska korvarna dock.

Sen var det dags att bege sig till stora torget för en gratis guidning av Gamla Stan. Vi hade bokat plats hos en av alla fria guidningar och fick en härlig guidning av en ung tjej runt gamla stan med alla dess olika sevärdheter. Och sägner. Kan varmt rekommenderas även detta. Och som du ser på bilderna nedan så hade vi under denna morgon och dag tur med vädret…tills kvällen kom och vi hade bokat bord på andra sidan floden på Zakladka. Vi tog oss dit till fots, men på hemvägen valde 4 st att ta en taxi för 13 polska pengar…vi andra tog en snabb promenad hem över bron och genom judiska kvarteren. Även denna restaurang var bra mat. Lite dyrare än den dagen innan, men ändå inte dyrt.

På måndagen var det dags för hemflygningar och mitt avgick tidigast så när jag fortsatte njuta av sol och värme hemma i Stockholm gjorde övriga gänget detsamma i gamla stan och i shoppinggallerian i Krakow.

Nedan ett gäng bilder från vår guidade tur och några andra. Håll till godo! Och ta dig en tripp till Krakow när du får lust – värt det! 

Vadå kurs?? Jo, att få ta sig tid att lära sig hur man tar foton med mobilen. Hur man lägger upp dessa på Facebook och taggar någon, eller hur man ändrar sin arbetsgivare på Facebook, eller att träna på att göra Boomerangs mm mm 😉

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Det kommer mera eller Jonas, var är du?

Värsta kryptiska rubriken, eller hur? Sånt lockar nog inte läsare…men oavsett det så måste detta inlägg ha en sån rubrik, för det är precis det som detta inlägg kommer att handla om.

Det kommer mera…

Ett par nätter i följd i förra veckan så drömde jag så starka och tydliga drömmar om att jag kommer att få möta så mycket mer än jag gör idag. Att jag kommer att bli involverad i mera uppdrag, jobb, utmaningar, etc. Och att dessa INTE kommer att vara små. Det var så himla tydligt för mig att nu kommer det mera. Så att då gå en promenad i en skog som såg ut så här var underbart.

 

 

 

 

 

 

Att gå rakt in i solen och mötas av alla dessa solstrålar som sipprar ner genom trädkronorna. En magisk dag!

Jonas, var är du?

Denna vecka har mina drömmar varit lika starka och lika tydliga. Så nu har jag denna vecka i mina drömmar fått inte bara ett uppdrag och arbete utan 3 (!) st. Varav 2 av dem hos en ny chef som heter Jonas. Så nu undrar jag om Jonas finns därute och behöver mig fast inte riktigt vet om det? Troligen är det så att jag kan hjälpa Jonas med sitt uppdrag som ledare och chef, så att det påverkar medarbetarnas uppdrag som i sin tur smittar av sig på kunderna och deras nöjdhet.

Känner du en Jonas som behöver en sån som mig som medarbetare, tipsa oss nu!

PS: Alla dessa drömmar som jag brukar drömma får en betydlig förstärkning när jag sover med min ametist i halsbandet. Kristallrummet säger att 

“Ametist har rykte om sig….
att vara djupt lugnande för tankar och känslor.
Ametist sägs fungera mot huvudvärk och vid sömnproblem och bärs som skyddande amulett mot negativitet och stress. Ametist är en sten med starka och renande vibrationer och kan användas vid meditation och healing. Ametist stärker vår intuition och andliga närvaro.”

Det brukar inte bli lugnare…men betydligt klarare, tydligare och starkare drömmar för mig med denna. Som en förstärkning. Som gör att jag inom mig litar på att:
1. Det kommer mera
2. Jonas kommer att visa sig 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Borta bra hemma bäst

I fredags flög jag söderut. Till Krakow och en helg med 7 kvinnor + jag. I åldrarna 21 till 74 och anledningen = att fira min systers försenade födelsedagsresa…..

Alltid lika härligt att komma ovan molnen….och att möta solen. Likaså på hemvägen idag på väg norrut. Sol och fantastiska moln. Tills vi kom närmre Sverige. Då skingrades molnen. Först en underbar inflygning över Öland, Ölandsbron och Kalmar och så mitt hus. Japp, en alldeles speciell känsla att flyga över sitt eget hus på vägen hem från en resa.

Borta bra, men hemma bäst.

SparaSpara

Share

lånad fredagsdikt

What You Missed That Day You Were Absent from Fourth Grade
a poem by Brad Aaron Modlin

Mrs. Nelson explained how to stand still and listen
to the wind, how to find meaning in pumping gas,

how peeling potatoes can be a form of prayer. She took
questions on how not to feel lost in the dark.

After lunch she distributed worksheets
that covered ways to remember your grandfather’s

voice. Then the class discussed falling asleep
without feeling you had forgotten to do something else—

something important—and how to believe
the house you wake in is your home. This prompted

Mrs. Nelson to draw a chalkboard diagram detailing
how to chant the Psalms during cigarette breaks,

and how not to squirm for sound when your own thoughts
are all you hear; also, that you have enough.

The English lesson was that I am
is a complete sentence.

And just before the afternoon bell, she made the math equation
look easy. The one that proves that hundreds of questions,

and feeling cold, and all those nights spent looking
for whatever it was you lost, and one person

add up to something.

Share

att ha “inre sårskorpor”

När en människa upplever något som ett hot mot sig så skyddar den sig ofta genom att omedvetet skaffa sig som en “sårskorpa” kring den plats som blev utsatt.
Ofta någonstans runt hjärtat. Och så långt är ju det bra. Att vi kan skapa som “sårskorpor” som skyddar oss.

Den där sårskorpan du fick på knät när du trillade av cykeln då du lärde dig cykla, minns du den? Minns du även att den efter ett tag föll av? Kanske minns du till och med att du satt och pillade på den så att den skulle falla bort och vips så var såret under läkt.

Precis så måste vi även göra med de “sårskorpor” vi skapar inom oss. Om vi inte “pillar” bort dem, utan bara lägger till och lägger till sårskorpa på sårskorpa, ja då har vi skapat oss en hel pansarutrustning.
Som ett ogenomträngligt skal för alla att ta sig igenom då de vill uppleva närheten till dig och ditt hjärta. Inte ens du vet längre hur du ska ta dig dit.

Så ge dig själv en stund att känna efter var dina inre sårskorpor sitter. “Pilla” lite på dem och se om någon av dem är redo att falla bort då såret under är tillräckligt läkt.  Och känn efter hur skönt det kan vara att vara utan sårskorpor. Eller att bara veta att det är sårskorpor som kan falla bort så snart du är läkt. Det är också skönt.

 

Share

svårt att begripa att jag varit förälder i 18 år

Min förstfödda fyller 18 år och jag finner mig i tankar och känslor kring hur allt har varit. Och inser i allt att jag har så svårt att begripa, att fatta, att förstå att jag har varit förälder i 18 år. Och passar på att även här säga GRATTIS min fina!!

Både WOW och Shit samtidigt. Hur gick det så här snabbt? Vad är det som har hänt med mig? Vad har hänt med min förstfödda? Och vad har hänt med oss tillsammans, och i vår lilla familj?

Jag kan landa i en skön trygghet och stor tacksamhet av att få ha varit förälder och uppleva allt som jag hittills har fått vara med om och känner även en stor nyfikenhet och glädje i vad som komma skall.

För jag kommer nog varje dag och vecka och månad och år att reflektera över vad som varit och vilken lycka jag har i att få vara förälder till en 18-åring, som fortsätter att växa, att lära och mognar i livet. Och njuter av livet.

Om du är förälder – kan du liksom begripa att du är det?
Och vad föräldraskapet har gjort med dig?

PS: Påminns om detta…
“The end product of child raising is not the child but the parent.”

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Ny vana?

Så idag hände en sån där grej som brukade hända hela tiden för ett par år sedan. Att jag möter en person som jag känner på en plats och en tid  där vi aldrig tidigare mötts. Kanske inte helt ovanlig tänker du. Nej, inte så ovanligt tänker jag.
Men att jag innan jag mötte just Eva idag så hade jag gått och nynnat på en sång som Eva sjöng på min bröllopsdag – det är väl i alla fall lite ovanligt? Och att jag då vid nynnandes liksom tänker på Eva…innan vi träffas.

Och det känns samtidigt som en himla skön och trevlig ny vana jag vill jobba på…att möta människor jag gillar på både obestämda och bestämda tider och platser.

Sången då? Perfect med Fairground attraction!

I don’t want half-hearted love affairs
I need someone who really cares
Life is too short to play silly games
I’ve promised myself I won’t do that again

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
Well, I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

Young hearts are foolish, they make such mistakes
They’re much too eager to give their love away
Well, I have been foolish too many times
Now I’m determined, I’m gonna get it right

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
But I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

Young hearts are foolish, they make such mistakes
They’re much too eager to give their love away
Well, I have been foolish too many times
Now I’m determined, I’m gonna get it right

It’s got to be perfect, it’s got to be worth it, yeah
Too many people take second best
But I won’t take anything less
It’s got to be, yeah, perfect

It’s got to be, yeah, worth it
It’s got to be perfect

Share

blommorna berättade just…

…att jag kommer att få en kolonilott snart. För jag hade tidigare i år bestämt mig att om jag får en kolonilott så ska jag odla mer blommor hemma i mina gerillaodlingar.

Och så i veckan tog jag bilen till Ulriksdals slottsträdgård och kom hem med alliumlökar, spansk körvel, lammöron, stjärnflocka och andra blommor som jag planerade i mina pallkragar.

Så visst är det väl det som mina blommor försöker berätta? Att jag kommer att få en kolonilott…fast att jag bara inte vet det än 😉

SparaSpara

Share

att sätta utmanande och kärleksfulla mål

Att sätta mål är ett ämne jag skrivit om flera gånger. Här och här och här bland annat.  Och så snubblade jag på en recension av Peter Fowelin som läst Carol Dwecks bok: Mindset – du blir vad du tänker.

Jag har själv inte läst boken, men jag har lyssnat på Carol Dweck live vid ett tillfälle och sett ett av hennes TEDtalks. Och ja, jag vet att det finns många olika åsikter kring begreppet mindset.

Men låt oss leka lite i alla fall med att utforska vad som skulle hända med oss i vårt målsättande om vi anammade lite av det som Carol pekar på. Att ha ett dynamiskt mindset då är den inre dialogen inte alls dömande, och med en tydlig självdistans till sig som person. Men att ha ett statiskt mindset – då blir den inre dialogen dömande och hotfullt – att visa att man misslyckats är ju att visa att jag inte håller måttet.

I sin bok visar Dweck hur viktigt ett dynamiskt förhållningssätt är för att lyckas. För lärare gäller det att lägga ribban högt, skriver Dweck, men att göra det utan att ge eleverna verktygen för att klara de höga kraven leder till katastrof, betonar hon. Hemligheten är, för att koka ner det, utmaning kombinerat med kärlek – vilket i sin tur gör att eleverna älskar att lära sig.

Så i arbete med dina målsättningar – hur mycket använder du din egen inre dialog till att ge dig själv mer omtanke, mindre dömande och hur klarar du av att hålla distansen till att inte ta ett misslyckande som ett personligt nederlag.
Hur kommer du upp i hopp och ur missmod igen?

Och varje gång du hamnat i missmod och upptäcker det, lyckas kravla dig ur det och komma upp – minns då att du blir starkare och starkare i din “komma-tillbaka-upp-muskel” för varje gång det sker och för varje gång du är medveten om det.

Så börja prata med din inre dialog och var kärleksfull i allt du gör kring din målsättning.

Share