om lust och sexualitet

Under en period har jag skrivit ganska mycket om min sexlust, vad jag och maken gör i vår relation, och annat, såsom erotik som kan höra till ämnet, som i stort kan klassas som lust och sexualitet. Ibland har jag känt ett motstånd och undrat om jag gör rätt….men det har inte kunnat göras annorlunda. 

Jag har kastat mig ut och berättat naket och öppet på bloggen, och lika naket och öppet i verkliga samtal till ett fåtal personer. Det är inte alls lika många som vill/vågar prata om lust och sexualitet som jag ibland vill. Och det är inte alltid jag vill prata om det heller. Det är inte alltid som jag och den jag möter båda känner oss tillräckligt bekväma med att kasta oss ut i det samtalet. Min förhoppning är att jag ska känna mig mer bekväm med mig och därmed också med dig. Både med att dela med mig mer här på bloggen och även i verkliga samtal som sker mitt i vardagen.

Jag är tacksam för de personer som jag får och kan prata öppet om lust och sex med. Jag vet att ni kan bli flera. Så här kommer en inbjudan från mig.
Det går ju inte många stunder mellan maken och mig i våra samtal eller meddelanden…som inte innehåller något om lust eller längtan eller önskemål eller fantasier att dela.

Så häromdagen när Sara skrev så här på FB….

“Darja Isaksson för briljant hjärna, aldrig sinande nyfikenhet och stor ödmjukhet. Gudbjörg Petursdottir för mästerligt lyssnande och omsorg om tystnaden. Helena Roth för sann inspiration i konstarterna att vara varsam med sig själv respektive att göra medvetna val. Måste få bryta reglerna och skicka med en fjärde också: Tess Mabon för att hon vågar tala öppet om lust och sexualitet. Så tacksam för att få ha dessa fantastiska kvinnor i mitt liv, som förebilder, vänner och coach.”

….och lyfte fram mig som en av de fantastiska kvinnorna i hennes liv för att jag vågar tala öppet om lust och sexualitet då blev jag så glad i hela mig.  Ett pirr i kropp och knopp. Som den där champagnekorken som Charlotte pratar om här…

 

PS. Om du har en tanke kring vad du vill läsa mer om…föreslå gärna något som ligger dig varmt om hjärtat.

 

Share

att skörda det jag planterat

En reflektion häromdagen då jag vid mitt tredje coachingsamtal under samma vecka fick mina egna ord tillbaka från min klient, eller i detta fall tre klienter. En stilla reflektion att det var en rejäl ego-boost. En reflektion att det har landat ett par insikter i mina klienter. En reflektion att i tacksamhet ta emot och skörda det jag planterat. För mig alltså. En reflektion att jag kan vara stolt över mitt arbete och lära mig mer av mina klienter i mitt lyssnande. Att mina klienter kan vara mina läromästare i en öppen dans där vi turas om att leda. En väldig skön reflektion som jag gärna vilar i.
Så kom det ett mail ifrån Universum imorse. Som vanligt en direkt påminnelse om där jag är mitt i livet. Som vanligt.
They surround you even now, Tess. They see, hear, and feel what you see, hear, and feel. They trade vantage points, study possibilities, and learn to think bigger. They brag about you, compliment you, and laugh at your jokes. They only ever squabble over who loves you most.
And of course, I’m talking about the teachers who prepared you for time and space, who’ve now become your students.
Shhhh… they’re reading this…
 The Universe
Now they’re clapping, Tess!
Share

jag vet varför våren är sen…

….det är för att den kommer att sammanfalla med att jag får tillträde till min kolonilott.
Våren kommer att sammanfalla med att kronofogden varit på lotten och rensat bort den förra ägaren. De kommer och tömmer när solen är framme.

Så om ni vill veta exakt vilken dag våren kommer….så är det dagen efter att kronofogden varit på min kolonilott. Precis så!

Share

oroar du dig mycket?

Jag oroar mig. Min amygdala njuter av varje sekund jag gör det och vill ha mer. Jag väljer bort oroandet så ofta jag kan, men det är oftare lättare sagt än gjort. Här skrev jag om en insikt om varför min amygdala älskar att oroa mig. 

I en artikel jag läste igår fanns jag ett par bra tips och särskilt ett av dem vill jag dela med mig av här.

Oroa dig i tredje person

Psykologen Ernst Koster har i studier visat att när en patient berättar om ett otrevligt minne från sitt eget perspektiv (i jag-form) så svämmar oftast negativa känslor över och översvämmar dem. Men när de ombeds att se sig själva som flugan på väggen eller som en karaktär i en roman, då är det lättare att se det otrevliga minnet från ett annat perspektiv utan att översvämmas av negativa känslor.

 

När vi kan se oss själva som en karaktär i en bok, en karaktär som fattar en del bra beslut och en del dåliga beslut, se oss som en person som gör misstag, som visar att den kan lära sig av sina misstag och som en person vi kan se på utan att döma. Då kan vi slippa översvämningen av de negativa känslorna.

Det kanske låter för bra för att vara sant?
Då är det hög tid för dig att prova.

Therese Mabon har svårt med att acceptera vissa personers beteende och då kan hon visa förakt. Therese Mabon har lätt för att skratta. Therese Mabon är envis. Therese Mabon är kär.
Therese Mabon är lång. Therese Mabon ogillar människor som inte vill växa. 

Ja, du fattar galoppen. Testa du med 🙂

Share

på min radar i mars

Jag möttes av en bild med blommor, bleka pasteller och några känslor åt frihetshållet hos Krickelins häromdagen. Och gick raskt till min Instagam och kikade på vad jag sparat i mars…vad som attraherat min radar liksom.

Inte blev det samma känsla när jag satte ihop mina bilder som hos Krickelins. Och svårt att spara som bilder när det jag egentligen sparat är de texter som hör ihop med bilden. Oavsett det så är det ändå en spännande reflektion att kika tillbaka på vad som fastnat på min radar. Håll till godo!

Mokkasins hade en fin lista med varifrån alla bilderna kommer och tankar kring varför just dessa sparats i hennes lista. Men nej, det orkar jag inte riktigt. Du får kika på det ovan och om det är någon du undrar särskilt över – tveka inte att höra av dig!

Du hittar mig här:
Facebook
Instagram
Mail
eller varför inte lämna en kommentar 🙂

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

madrid i mars – mat och nöje

En kväll lyckades vi träffa en av Hunters gamla rugbykompisar, Jose och hans flickvän. De guidade oss genom några av stans tapas-ställen. Och så trevligt att få den lokala touchen på en kväll. Tusen tack till Jose och Kari.
Ja, jag blev helt såld på Karis rosa fårskinnskappa och önskar mig en egen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder på lite av vad vi åt under veckan…underbara mozzarella munsbitar, pizza-rullar till mellis, och en mini-calzone i svart mjöl (!) och barnacles (havstulpan)…som vi inte provade.

En kväll hade vi helkväll…med besök och bad och massage med skrubb på en andalusisk hamam, direkt när vi var klara så väntas middag med kompisar på ett flamencoställe och direkt efter maten…Flamenco show. Den var för övrigt helt magisk!! Men det har jag ju redan skrivit om

Såhär glada kände vi oss under hela veckan trots vårt strulande bagage.
Och lika glada fortfarande trots vinterkylan i Stockholm.


Share

madrid i mars – turistar

Vi bodde på Calle del Aguila 14, i området La Latina i en liten lägenhet som vi hyrt av Elsa via Airbnb. Den passade oss perfekt.

En dag tog vi med Bengt och Jessica runt stan och promenerade och fikade. Sen tog vi en extra tur upp till ett egyptiskt tempel och såg de snötäckta bergen runt stan och spanade in slottet på avstånd.




En annan dag bestämde maken och jag oss för att gå på ett museum. Jag har tidigare varit i Madrid och var då på båda de stora museum som finns i stan. Och nu hade vi fått tips om ett litet mindre som passade oss bättre. Museo Thyssen – med många kända konstnärer från många tidsepoker. En av de som vi gillade mest var den temporära utställning Purple, av John Akomfa.

Samtidigt…vem kan inte annat än älska Max Ernst – 33 små flickor på väg ut på vit fjärilsjakt. Eller Pablo Picassos uttryck  – Everything you can imagine is realSlottet i bakgrunden…och undrar, undrar vad vi fantiserar om 😉

Share

madrid i mars – varför?

Ett par dagar i Madrid lockade maken med så jag hängde med. Anledningen var tävling. I Friidrott för veteraner. Eller Masters som det heter på engelska. Gillar det uttrycket bättre.
Vi lämnade ett kylslaget Stockholm en söndag i mars och hoppades landa i lite värme i Spanien…men icke.
Först var det ju snö i Frankfurt. Vilket ledde till att alla flyg dit bokats om till München där vi skulle mellanlanda. Förseningar från Stockholm. Väl i München så får vi vetskap om att vår flight till Madrid är inställd. Vi hamnar med många andra i en oändlig kö för att ta oss vidare på något sätt mot Madrid, eller få en hotellnatt i München.

Under tiden som vi ringlar oss fram i kön så får vi besked via mail att vi har blivit ombokade via Barcelona och att vi därifrån har en flight till Madrid. Ok, det tar vi!
Störtar vidare mot den gaten eftersom flighten redan står på boarding. Men icke…vi kom iväg över 2H 10 minuter senare än avgång. Vi fick även en sen landningstid, vilket gjorde att när vi väl ankom Barcelona så har vår flight mot Madrid redan avgått.

Så det bidde bästa mindfulnessträningen på hög nivå. Att vara helt närvarande i det som händer inuti mig oavsett vad som sker utanför. Och att känna det jag känner, tänka det jag tänker UTAN att reagera på något. Ett riktigt bra träningspass! Bättre än alla långa, tysta, stilla meditationer!!

En natt på hotell i Barcelona, egenköpta biljetter på fakirflighten till Madrid arla morgon dagen därpå. Och hoppet att vårt bagage skulle vara med oss var helt borta. I bagaget fanns inte bara tävlingsgrejer och vanliga reskläder etc, utan även ett par stavar för stavhopp på 4,5 m. Vilket är en längd många flygplan inte klarar av att få in i bagageutrymmet. Så de var “nog” kvar i München hoppades vi.

Med 16 minuters marginal tar sig maken in till “call”-room på arenan där alla tävlande måste visa upp sig med sin ackreditering före sin gren. Lånar ett par shorts av en spanjor och hoppar stavhopp med minimal förberedelse, i fel skor, och med lånade, mjuka stavar. Jag kan väl snällt säga att det gick sådär. Det kostade honom en silvermedalj att vi inte fått bagage och stavar och en bra vila under natten i Madrid. Nu bidde det ändock medalj, en delad sådan i brons. Hejaheja bästa maken!

Senare under veckan blev det tävling igen. Denna gång i 5-kamp, dvs 60 m häck, längdhopp, kula, höjdhopp och 1000m. Det var över 40 tävlande i M45 (herrar 45 år – 49 år) och Hunter tog minsann en hedrande 8:e plats. Så stolt att vara på plats och se honom kämpa. Hejaheja igen! Kika på bilder och bildtexter nedan…



I de lånade spanska shortsen, med träningsskor utan strumpor sittandes på bänken med Dave (i röda byxor) från England som Hunter delade bronset med. Killen i svarta brallor och svart/neon tröja tog hem guldet. Och killen längst till höger i bild i helsvart tog hem silvret. 


60 m häck och Hunter kom tvåa i sitt heat på tiden 9.72. Den som vann Hunters heat Stephane Reppert tog även 5:e platsen i hela 5-kampen (På ett ben, han skadade sig tidigt). 

I väntan på att få börja hoppa höjdhopp på “sin” inhoppshöjd – då ligger man helt enkelt och vilar på stavhoppsbädden. Samlar sina krafter 🙂

 

Share

Svartsjukans tre effekter

Podcast….mest i lurarna när jag storhandlar, eller när ska ta mig från plats A till B utan sällskap. Och en av de allra senaste som fick äran att väljas var ett avsnitt från podden “Speaking of Sex” med Chris och Charlotte. En amerikansk podd om sex helt enkelt. Just i detta avsnitt (Jealousy, arousal and anxiety) pratar de om ett lyssnarbrev från en man kring en fundering om svartsjuka och erektion. 

Photo by Pablo Heimplatz on Unsplash

De (podden) säger så här:

Män har tre effekter av att uppleva svartsjuka. Effekterna är följande:

  • Kåthet och Erektion
  • Ilska och Arghet
  • Skam och Ångest

Detta går på autopilot. Vilken effekt som dyker upp är helt enkelt en biologisk effekt. Så när jag ibland träffar människor som pratar om att “oh, nej, de är långt förbi svartsjuka”…och att de i själva verket nog bara blir mer tända av att se sin partner bli uppvaktad, så har de ingen som helst aning om att kåtheten och erektionen hos mannen är just en effekt av svartsjuka. Och att om den inte fanns så skulle det nödvändigtvis kanske inte ens finnas kåthet och erektion….men så långt har de då ännu inte kommit att de är medvetna om vad det är som väcker olika tillstånd i dem själva.

Så om nu reaktionen går på autopilot. Går den då att förändra?
Vi vill ju i samhället överlag och inom “sex-nyfikenhets-branschen” vare sig mötas av den effekt som är ilska och arghet, och inte heller den som föder skam och ångest.

Det har, enligt den forskning som de i podden hänvisar till, visat sig att effekten som är ilska och arghet går lättast att “förvandla” till kåthet och erektion. Medan effekten av skam och ångest ligger djupare som mönster och tar mer tid helt enkelt.

Min tanke?

Om detsamma är korrekt och kan överföras till hur kvinnor upplever svartsjuka och vilken effekt detta får…ja, det får jag inte veta genom samtalet. Inte heller finner jag idag några show-notes som kan hänvisa till studie de prata om så att jag kan dela den med er.

Jag finner dock det hela otroligt intressant och är glad att jag även i min tanke kring känslan svartsjuka återigen får en bekräftelse på att den känslan inte är alltigenom dålig.

Min sista reflektion….att de i podden jämför dessa tre reaktioner med Flight, Fight and Freeze…..som vår amygdalas och reptilhjärnans ständiga autopilot.
Så med träning på att skapa fler “mellanrum” och “pauser” mellan en känsla/upplevelse och din reaktion på det hela så torde det vara enkelt att förändra sin upplevelse och agerande när svartsjukan slår till. Sa jag enkelt? Jag menar nog snarare görbart. Exempelvis genom att träna mindfulness…där en av effekterna är just att öka mellanrummen och pauserna….

 

Skrev tidigare om den gröna och svarta avundsjukan här….

Share