Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Page 2 of 72

vi ska alla dö en dag…

…så hur mår vi på vår resa dit?

Det var en gång en väldigt modern Buddha som var på besök i världens högsta skyskrapa och när han lutade sig över räcket på takterassen för att få uppleva hur högt det kändes, så tappade han balansen och föll handlöst ner mot marken.
Eller inte föll handlöst utan mer långsamt dalade ner mot marken förstås eftersom han var en Buddha.
Någon på 25:e våningen hann se honom och ropade ut genom ett öppet fönster:
– Hur känns det?
Varpå Buddhans svar blev:
– So far, so good! (typ Än så länge mår jag bra!)

Och det är kanske just det, att vi vet ju bara att resan ska ta slut så vi behöver liksom inte oroa oss över den delen utan bara över den som är här och nu.

Share

du får inte det du vill ha, du får det som du är

Som att jag inte är värd att bli älskad av dig. Så att jag för att testa det så ofta som möjligt slänger elakheter till höger och vänster. För att testa om du stannar kvar. Även när jag är den värsta jag kan vara.

Som ett sätt att skada mig själv och inte välja att tycka om mig själv. Att det är tillräckligt att jag älskar mig och därigenom dig och oss. Från ett annat perspektiv.

Från en annan plats. En plats av kärlek som är allomfattande och aldrig-sinande. Där jag är kärlek.

Hellre den platsen än från platsen där jag skadar både dig och mig för att testa om det finns kärlek….när jag så väl vet att det finns om jag bara är kärlek.

Share

kejsarsnitt eller vaginalt – och bakterier på vägen

När vi når en ålder av 3 år då har vår tarmflora kommit att bli ganska mogen för att ta sig an resten av livet. Man brukar ju säga att våra gener hjälper till att designa våra kroppar, men de är verkligen inte chefs-arkitekterna när det handlar om vår miljö och kultur i våra tarmar. Identiska tvillingar delar ju samma uppsättning gener, men långt ifrån samma bakterie-mix i tarmarna. Vår livsstil, händelser i livet, sjukdomar, hobbies, etc – allt detta influerar oss och skapar bakterie-populationen inuti våra kroppar.

Så de första bakterier som populariserar våra tarmar lägger grunden för framtiden i våra kroppar. Studier visar att de bakterier som vi utsätts för under våra tre första veckor livet är enormt viktiga för vår utveckling av vårt immunförsvar. Tarmfloran hos en 3-veckors bebis kan förutspå om det finns en ökad risk för att drabbas av allergier eller astma mm senare i livet.
Så hur kan vi se till att ”plocka upp” bättre bakterier än sämre i början av våra liv?


När ett barn föds med kejsarsnitt så är allt sterilt och fint och bra för alla, förutom den lilla delen att de första bakterierna som den nyfödda nås av är från huden.
Och på din hud bor mängder av olika sorters bakterier som kan hamna i den nyföddas mage och tarmar. Ett barn som föds vaginalt – det barnets första möte är med bakterierna i vagina och de är mycket mycket snällare mot barnet.
Och det sker ibland att barn som föds med kejsarsnitt får lactobacillus tillfört så att den goda tarmfloran får en skjuts åt rätt håll – för just den har barn som föds vaginalt liksom redan fått på naturlig väg.

Runt 7-års ålder har barn som fötts vaginalt och via kejsarsnitt kommit ikapp varandra så att tarmfloran ser liknande ut. Puh – tack och lov för att kroppen liksom tar hand om detta själv – eller ibland med lite hjälp 🙂

 

Källan till dessa ord, tankar och reflektioner är förstås – “Charmen med Tarmen” av Giulia Enders. 

 

Share

Önskeperspektiv

Den katolske: Om du vill ha det, måste du gå genom Gud för att få det.

Buddhisten: Ditt problem är att du vill ha det.

Zen buddhisten: Vad är det att vilja ha?

Hinduisten: Det här ville du ha i ditt förra liv. 

Kapitalisten: Du måste vilja ha det mer än någon annan. 

New Age: Fortsätt bara säga till Universum att du vill ha det. 

Inte kan det vara så lätt, eller?
Hur går du igång när du vill ha något, önskar att få det och lyckas erövra det eller i alla fall känslan att du fick vad du ville.
Vad ville du ha och hur agerade du?

 

 

Share

att vara en besvikelse – från ditt perspektiv

Redan innan jag går börjar det i mig. Du ser det och blir smittad likaså. Det fastnar i dig med. En känsla av att nu ska vi tävla och du kommer minsann inte att göra som jag målat upp min inre bild?

Och inte säger vi ett ord om det. Då. Eller under. Under så elakheterna flyger ur min mun.

Häromdagen sa du, efteråt. Att det jag säger är så negativt och gör att du inte vill vara med mig. Du vill inte att vi ska ha det så. Och jag vill veta mer. Vad är det jag sagt denna gång? Gjort, tittat på ett visst sätt, sagt…berätta mer.

Jag vill och behöver veta mer från ditt perspektiv – det är svårt för mig att se. Vissa delar kan jag se. Tror jag. Om de stämmer överens med din upplevelse vet jag ännu inte. Jag behöver dela mer med dig och jag behöver att du delar mer med mig.

Så otroligt svårt att beskriva från ditt perspektiv när jag inte har det…men jag vill förstå mer. För dig. För mig. För oss.

Share

att vara en besvikelse startar här?

Det börjar långt tidigare. Redan när vi vet att jag ska lämna hemmet och komma tillbaka hem till dig senare. Att du ska ha varit ansvarig hemma för allt som eventuellt ska göras.

Redan då börjar misstänksamheten smyga sig på. Kommer du att klara av att göra det som ska göras? Kommer du att kunna göra det så som jag förväntar mig att det kan göras?

Och så slår ilskan till när jag landar hemma igen. Att du inte lyckats göra det som jag förväntat mig. Ut flyga elakheter över mina läppar.

Dessa förväntningar/bilder/drömmar som jag målar upp konstant…är de bra för mig? Definitivt långt ifrån alltid. Och definitivt inte i dessa situationer som ovan.

Så hur kan jag acceptera att de finns, men inte tro på dem eller låta dem styra mig på ren automatik?

 

Share

att vara i en positiv spiral

Blev igår och idag starkt påmind om en av mina insikter från läsningen av “The Happiness Project” av Gretchen Rubin.

Påmind om något som hon kallar “Den Andra Lysande sanningen”.

Second Splendid Truth

One of the best ways to make yourself happy is to make other people happy;
One of the best ways to make other people happy is to be happy yourself.

Det handlar om att ta sig in i den positiva spiralen som finns precis bredvid oss hela tiden – om vi väljer att hoppa på den så är det just som hon beskriver:

Ett av de bästa sätten att göra dig själv glad är genom att göra andra glada; Och ett av de bästa sätten att göra andra glada är genom att vara glad själv. 

Så vilket kommer först för dig?
Och nej, ibland känns det helt omöjligt att hitta ett ställe att hoppa på den där positiva spiralen. Ge inte upp för alltid dock. Orka prova igen.

att vara glad med sin syster är superduperlätt 😉

Share

att vara en besvikelse

Att så fort jag kommer hem, in genom dörren, så kommer det elakheter ur munnen.

Såklart att jag är en besvikelse då.

Såklart att det är svårt att vilja vara med mig då.

Och ändå, ändå, så kommer det ur mig hela tiden.

Jag kan se det när det händer nu.

Och jag har ännu inte kommit till att jag kan stoppa det.

Och det gör mig ont i mitt hjärta.

Att jag skapar smärta i andras och att jag är en besvikelse.

Jag är ledsen och det gör ont att vara mig.

Förlåt!

Share

ett besök till Psykakuten

kan vara annorlunda. Tänk om det var för alla som vårt besök ikväll, vårt besök till Psykakuten Deluxe, på Kilen, Stadsteatern. 

Så annorlunda. Precis som den där mentala kramen vi alla så väl behöver. Och så var det sista showen för ett tag. Hoppas, hoppas, hoppas att de kommer tillbaka förr än senare. Jag vill besöka denna lyxiga Psykakut igen! 


Och vet du vad? Vi bjöds på kaffe och hembakt under tiden som vi fick skriva ner våra dilemman…..och mitt dilemma var ett av de som blev uppläst/improviserat/spelat. 

Tack alla ni fantastiska i Psykakuten och tack H, L, S o B som hängde på! 

Share

“charmen med tarmen” – färdigläst

Häromdagen läste jag klart boken “Charmen med tarmen” av Giulia Enders som jag läst på engelska då den kallas “Gut”. Och jag vill varmt rekommendera den och jag vet redan att några människor i min närhet ska få den i present.

Giulia har öppnat upp mina ögon till en helt ny värld som jag visserligen hade ett hum om att den fanns och att den kunde påverka mig och att jag med lite tur kunde påverka den. Den nya världen är en inre värld av främst mina tarmar och min tarmflora.

“Samarbetet mellan magen och hjärnan börjar väldigt tidigt i livet. Och tillsammans ansvarar de för stora delar av vår emotionella värld när vi är bebisar. Som bebisar älskar vi ju känslan av att vara mätta, och blir oerhört upprörda av våra hungerkänslor, eller när det bubblar i magen och vi behöver fisa. Vår familj hjälper oss med mat, att byta blöjor, att hjälpa oss rapa. Det är så oerhört tydligt att vårt nyfödda ”jag” består av mage och hjärna. Och när vi blir äldre så kan vi inte längre skrika oss blå när vi inte gillar maten på vår tallrik, men samarbetet mellan hjärnan och magen försvinner inte ; det blir snarare mer förfinat. En mage som inte mår bra kan komma att påverka vårt humör, liksom en mage som mår bra kan öka vår totala känsla av välbefinnande. “

“En första studie på effekten av att ta hand om sina tarmar och hur det påverkar hjärnan kom ut 2013. Forskarna nästan utgick ifrån att det inte skulle vara någon effekt hos människor (en liknande studie hade gjort två år tidigare på möss). När resultaten visades blev forskarna väldigt förvånade – och inte bara de, utan hela forskarsamhället. I fyra veckor hade deltagarna i studien tagit en cocktail bestående av ett par olika bakterier och några av områdena i deltagarnas hjärnor hade omisstagligen förändrats, speciellt de områden som processar känslor och smärta. “
Det här leder för mig till väldigt kraftfulla insikter. Att jag kan bli så påverkad av mitt inre (tarmar, mage, tarmflora, etc) och att det påverkar främst de delar i min hjärna som processar känslor och smärta – vilket för mig blir en reflektion om:
1. Det jag känner – är det verkligen det jag känner eller är det en signal om att något behöver få hjälp att bli bättre – dvs tränar jag på att “lyssna” till mitt inre (se ovan) för att kunna ge det stöd som behövs – utan att rusa iväg i ett känslouttryck som inte gagnar mig eller mitt inre?
2. När en person känner sig stormig i känslor eller smärtpåverkad – varför ger vi omedelbart tabletter/medicin för att motverka det om det finns en annan lösning som att tillföra “goda bakterier” som ger ett bättre resultat och ffa ett mer hållbart sådant?
Hoppas du blir sugen på att läsa – och jag tipsar särskilt dig som har en bokklubb. Denna är ypperlig att föra samtal kring. Då det dyker upp insikter, frågor och tankar stup i kvarten när jag läste den 🙂
Share

Page 2 of 72

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén