rädsla eller ovana?

Tanken slog mig idag när jag samtalade om det som ligger mig varmt om hjärtat.
Att utveckla politik och demokrati.
Att de som jag under dagen talade och lyssnade till var kanske rädda eller
ovana att provtänka och provprata om något större.
Kanske var det så.
Eller var det så att de liksom var fast i den kontext och/eller
den struktur/norm/kultur som råder idag?
Jag upplevde många begränsningar runt mina frågor och mina tankar.

Jag – Aha, så jag skulle kunna ställa den frågan eller leka med den tanken i ett sådant råd?Annan – Nej, men så går ju inte att göra på den nivån. Det är ju en fråga för en annan nivå, högre upp.
Jag – Jaha, så vem kan ta den frågan högre upp?
Annan – Nej, men det finns ju inte någon på det viset, då måste vi in i stuprören (dvs partierna). Det finns ju ingen som har uppdraget eller ansvaret för alla.
Jag – Fast min fråga rör ju alla – men inte som stuprör utan som helhet. Att utveckla politiken.
Annan – Nej, men det går ju inte. Så ser det inte ut.
(Samtalet ej ordagrant återgivet!)

Det är frustrerande att stöta på dessa stopp.
Jag vill uppleva mer flyt i frågan och mitt engagemang.
Undrar vilka som inte är rädda och kanske vana att tänka och reflektera stort.
Riktigt stort.

Eller så ska jag prova att:

  • Skugga en politiker
  • Skapa relationer med de som centralt i partierna är ansvariga för utbildning och utveckling
  • Starta med att stötta politiska ledare i deras modiga ledarskap

Eller både göra ovanstående tre punkter och leta efter mer flyt. Och fortsätta söka efter fler som tror och vågar hoppa på denna resa. Att utveckla demokrati och politik.

Share

4 thoughts on “rädsla eller ovana?

  1. “Undrar vilka som inte är rädda och kanske vana att tänka och reflektera stort.
    Riktigt stort.”

    Spännande fundering. Magkänslan säger mig – att det inte är så mga, åtm inte officiellt….

    Undrar om inte många politiker, och andra engagerade, faktiskt börjar där, men sen, gradvis, krymps av de strukturer vi skapat för att tjäna oss, men som istället tagit oss till tjänare idag?

    Men… varför låta sig stoppas? (Och nej, det tror jag inte du gör heller!) Om de är ovana vid att föra samtalet – för det ändå. Bjud upp till dans, oaktat de är nybörjare på just den dansen. Eller – för den delen – bjud in till ett möte av det slag du önskar?

    En av de få svenska politiker som jag faktiskt, lite på avstånd, tycker verkar tänka lite stort åtminstone är Birgitta Ohlsson, kanske testa skugga henne? Eller hugg Reinfeldt – nu i efterhand kanske han kan ge lite tankespjärn kring denna typ av fråga?

  2. Det är ju en bra fråga – vems ansvar är det att utveckla politiken/demokratin?

    Ytterst sätt tror jag att det är allas vårt ansvar. Det är inte alla som har och kan se det stora perspektivet, och när inte politiska ledare har det så är det inte på den nivån det kommer att hända. Systemet formar även människan och vad den ser för möjligheter. Fortsätt ändå att ställa frågan för det kan finnas individer som kan vara mottagliga. Stötta politiker/ledare är viktigt.

    Längre ned i det politiska fältet, där politiken ofta är mer pragmatisk, kan det finnas öppningar. Men du vet vad jag tycker om detta 🙂

    Vi behöver nya sätt att praktisera demokrati, och det händer ju så smått med olika typer av dialoger, sociala labb osv. Praktiken skapar nya vanor, och även nya tankebanor, och när vi går från debatt till dialog kan även rädslor försvinna. Vi människor är ju egentligen ganska konstruktiva när vi får möjlighet. Tänk om politiken var baserad på den insikten? Hur skulle den se ut då?

    1. “När vi går från debatt till dialog”. Klokt! Det kommer att finnas mycket kraft i det skiftet. Kraft som säkerligen kommer att göra oss konstruktiva.

      Jag brottas också med mitt driv till maximering och effektivisering. Att detta kommer ta tid är jag väl medveten om, men det ska inte få begränsa mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *