Shantaram – min längsta bok 2018

Jag har läst och läst. Tagit pauser. Läst sex andra böcker under tiden. Kommit tillbaka till Shantaram. Och hamnade i ett flow i läsningen på flyget hem från Amsterdam. Sen har jag läst lite varje dag i december. Tills jag nådde sista sidan dagen före nyårsafton.

Det är en lång bok. 933 sidor. Och den innehåller detaljerade sekvenser från huvudkaraktärens liv. Dessa sekvenser påminner mig starkt om hur jag drömmer. Att jag nästintill på samma nivå av detaljrikedom kan beskriva mina drömmar. Som om jag verkligen inte drömde utan faktiskt var i ett parallellt liv i ett samtida universum. Och det är kanske så jag främst vill minnas boken. Som att huvudkaraktären, Lin, faktiskt är i ett annat universum och lever sitt liv där. Som att han är fullt vaken, men ändå inte.

Ett par av passagerna i boken har satt sig fast i mig och dessa delar jag med mig av nedan. Kanske lockar de dig till läsning. Kanske påminner de dig om att du läst den och du kanske till och med har samma passager som fäst sig i dig. Eller så påminns du om det som fästes i dig av helt andra passager.

“The cloak of the past is cut from patches of feeling, and sewn with rebus thread. Most of the time, the best we can do is to wrap it around ourselves for comfort or drag it behind us as we struggle to go on. But everything has its cause and its meaning. Every life, every love, every action and feeling and thought has its reason and significance; its beginning, and the part it plays in the end. Sometimes, we do see.
Sometimes, we see the past so clearly, and read the legend of its parts with such acuity, that every stitch of time reveals its purpose, and a kid of message is enfolded in it. Nothing in any life, is wiser than failure or clearer then sorrow. And in the tiny, precious wisdom that they give to us, even those dread and hated enemies, suffering and failure, have their reasons and their right to be.” /p 871-872

“The universe began about fifteen billion years ago, in almost absolute simplicity, and it´s been getting more and more complex ever since. This movement from the simple to the complex is built into the web and weave of the universe, and its called the tendency toward complexity. We’re the products of this complexification, and so are the birds, and the bees, and the stars, and even the galaxies of the stars. And if we were to get wiped out in a cosmic explosion, like an asteroid impact or something, some other expression of our level of complexity would emerge, because that what the universe does. And this is likely to be going on all over the universe.
How am I doing so far? ask Lin as he tells Abdel Khader Khan his own version of Khaders story. I waited, but he didn’t reply, so I continued with my summary.
Okay, the final or ultimate complexity – the place where all this complexity is going – is what, or who, we might call God. And anything that promotes, enhances, or accelerates this movement toward God is good. Anything that inhibits, impedes or prevents it is evil. And if we want to know if something is good or evil – something like war and killing and smuggling guns to mujaheddin guerrillas, for example – then we ask the questions:
What if everyone did this thing? Would that help us, in this bit of the universe, to get there, or would it hold us back?
And then we have a pretty good idea whether it is good or evil. What’s more important, we know why it is good or evil. There, how was that?” /p 705

“Remember”, Khader said insistently, resting his hand on my forearm to emphasize his words. “Sometimes it is necessary to do the wrong thing for the right reasons. The important thing is to be sure that our reasons are right, and that we admit the wrong – that we do not lie to ourselves, and convince ourselves that what we do is right. ” /p 709

Och den allra första passagen som satte sig i mig kom redan tidigt i boken så den postade jag på instagram med lite fler ord.

https://www.instagram.com/p/BntKi4sBDHy/

“Civilization, is after all defined by what we forbid, more than by what we permit”

Att tillåta sig och oss att göra saker tillsammans och enskilt. Utifrån våra ständiga samtal om vad som är ”ja, nej, kanske” för dig respektive för mig. 
Just nu sitter jag och läser ny bok på cafe och du sitter i lyan och jobbar. 
Och i boken dyker påminnelsen upp: ” Samhället definieras mer av vad vi förbjuder än av vad vi tillåter” 
Precis som relationer! 
Vad tillåter du? Vad finns på din ”ja, nej, kanske-lista” i din relation idag?


Andra lästa böcker 2018

Under 2018 läste jag 31 böcker och hade som mål att nå 32 st. Jag har en lista av dem alla på min profil på Goodreads. Här finner du hela listan från min läsutmaning från 2018.

Share

Leave a Reply

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.