Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

tack Lindy!

Jag har en lång läslista på min GoodReads och ibland uppdaterar jag även här på bloggen med böcker jag har läst eller kommer att läsa. Och ibland när jag delar mina inlägg i sociala media så får jag nya förslag på böcker att djupdyka i.

Ett sådant förslag kom ifrån Lindy. Som jag känner genom yngsta sonens rugbylag. Lindy, en av mammorna i laget. Och förslaget var denna.The Resilient Gardner av Carol Deppe.

Redan på första sidan tog det stopp. Ett andnings-stopp. Och ett stopp för att reflektera. Jag mötte nämligen dessa ord.

These days, we tend to design our gardens and our gardening for good times, times when everything is going well. That isn´t what we need. Reality is, there is almost always something going wrong. Hard times are normal. My experience of gardening while caring for my mother helped me realize that I needed to garden differently. My garden needed to be designed around the reality that life has its ups and downs. It has good times and bad. How to garden in the best of times was not the issue. I did´t need a “good-time garden”. I needed to understand more about how to garden in hard times. I needed a more resilient garden. And I needed a garden that better enhanced my own resilience, in all kinds of times, good and bad.

Har du mött orden nu du med?
Läs då igen och se vad som händer med dig när du byter ut orden
garden = life och gardening= living.
Läs igen!

Vad mötte dig i texten nu?

Tack Lindy för denna läsgåva – den kommer att ta mig tid att ta mig igenom 🙂

Previous

det är svårare att vara osäker än säker

Next

att klicka på länkar i facebook

2 Comments

  1. Lindy

    Vad glad jag blir att du tycker om boken Tess! ? Låna den precis så länge som du vill och låna gärna vidare till de som du tror kommer lämna den tillbaka så småningom! Det är meningen så, den var faktiskt en vandrande gåva av min kära vän Jennie Lind som engagerar sig i bl a klimatfrågor – kunskap ska gärna delas! Läs gärna om “selective sloppiness”, någonstans mellan s. 112-115 om jag erinrar mig rätt. Så sant och så roligt! Kramar ❤️

Leave a Reply

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén