w.e.i.r.d påminnelse

Weird är det enda jag kan vara just nu.
Och att vara weird är weird kan jag lova.
Lika weird för mig som för dig.
Minns det.

Ett tidigare inlägg om att vara w.e.i.r.d. fast på ett nytt sätt. Som en akronym.

Share

är det så här förändring känns?

  1. att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.
  2. att inte ha koll på vilken riktning din kompass pekar åt – för det mesta känns ovant och nytt, inte riktigt som det brukar, och samtidigt är det precis som det brukar kännas, fast nytt, och det enda du vet är att även om du inte vet vart du är på väg eller varför så vet du att du är på väg och att det är det enda du kan göra.
  3. att känna sig ensam, kanske ensammast i världen – för inte ens du fattar vad som händer i dig, så hur ska någon annan kunna förstå dig, och vet du….det är helt ok att alla inte förstår dig, vet dock att det finns personer som förstår dig, sök dig till dem.
  4. att känna att det jag är/gör triggar igång andras tyckanden om mig – när jag växer så ser andra människor oundvikligen det, och de tvingas ta itu med sina bekymmer, men vet du….det är deras bekymmer och inte dina, även om de försöker att lägga skulden på dig, tro dem inte.
  5. att känna sig ansvarig för alla andra – det är verkligen, verkligen helt OK att sätta sig själv först! Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Ta hand om dig och dina behov först. Det är inte meningen att du är ansvarig för alla andra före dig….det kommer inte att sluta bra för någon.
  6. att känna sig som att spela en roll av en annan, fast inte göra det, bara att rollen är så ny att den ännu inte känns som du – ja, det är jobbigt att bli mer av sig själv, för det är just precis vad det handlar om, att bli mer du och visa det för världen, läskigt för att du inte är van, läskig för att du måste testa live inför andra direkt på studs utan en massa genrep i hemlighet och VET att du är precis som alla andra, ingen annan har heller tränat på sin roll i att vara mer dem.
  7. att göra förändringar utan att märka det förrän i efterhand – vissa steg sker så omedvetet i ditt system redan nu att du först blir medveten om att du sagt nej till saker du tidigare brukade säga ja till, när de inte längre gagnar dig, det här är vad du ska vänja dig vid för det är din framtid.
  8. att fortfarande vara elak mot sig själv – ja, vi är alla livrädda för våra superkrafter, för att visa mer av oss själva för världen, för din inre kritiker får hur mycket arbete som helst om den är det humöret, och försöker ta kontroll på ditt växande, för “du ska ju inte tro att du är något”-den amygdala-snurren är det dags att sluta tro på. Var snäll mot dig själv, du utvecklas även när du inte tror att du gör det.
  9. att veta med säkerhet att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.
  10. du inser att du är medveten om allt, du är vaken och mitt i livet.

 

Share

att ta plats

Häromdagen var jag förkyld och kände mig liten. Inte riktigt som att jag orkade ta plats på mina uppdrag. Och i det ena gjorde jag verkligen inte det. Tog ingen plats. I det andra släppte jag taget och tog all plats i världen. Tillsammans med flera. Och det kändes bra.
När jag väl kom hem så fann jag ett nyhetsbrev i min e-post. Från Kristin Lohr. Henne följer jag både på Instagram och får ett nyhetsbrev med jämna mellanrum. Just detta brev var för bra för att bara släppas taget om.
Så nu har jag översatt min tolkning av hela Kristins ursprungsbrev.

Läs och se om det resonerar i dig…det gjorde det rejält i mig <3

“Du får ta plats, du vet väl det?
Du får lov att vara här, på denna jord, gå runt och lämna dina fotavtryck.

Alldeles för många av oss gör oss så små som möjligt.
Vi försöker vara fullkomligt älskvärda i andras ögon, tippar runt eventuella ömma tår och döljer någon del av oss själva som vi tror kan vara för mycket för andra, rädda att inte få tillhöra och vara en del av gemenskapen.
Vi kanske stannar i det grunda vattnet när  vi längtar efter djupet och havet. 
Vi kanske släcker vår egen låga när vi egentligen vill tända andras.

För oavsett vad din hemlighet är – oavsett om du är inåtvänd eller saknar ursprung, oavsett om du kommer från en trasig uppväxt eller en stödjande familj, oavsett om du har full hälsa eller kämpar med/mot sjukdom, oavsett dina ärr i hjärtat och din rädsla …

Under allt detta vill du bli sedd, bli känd och älskad för vem du är.
Vi är förprogrammerade att vilja bli det, vi behöver det.
Snälla, låt dig själv omfamna dig själv, hela dig som den människa du är.

Släpp taget.
Släpp taget av VEM du tycker du behöver vara för att få ta plats.
Ditt vilda hjärta behöver bli förstått, och du förhindrar världen att älska dig så starkt som det någonsin kan, där det även kan få oss att känna oss älskade tillbaka.

Sanningen är att du måste tillåta dig att bli älskad.
Du måste lägga ner dina vapen, ta av dig rustningen och låta dig bli sedd och synas precis som du är!
Ja, du kommer att bli omkullkastad.
Ja, du kommer att ta emot några förödande slag mot hjärtat.
Tack och lov för det, för det är så du lär dig den sanna kraften i din motståndskraft.
Det är så här du öppnar dig och låter ljuset nå in i dig. Det är så här du blir levande.

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Rör på dig. Visa dig. Närma dig elden. Exponera dig precis som du är, som någon som vill älska helhjärtat och bli älskad tillbaka. 

Vill du ha stor, modig, riktig kärlek?
Var dig själv. Dölj dig inte. Förminska dig inte. Omfamna alla delar av dig. Speciellt de du inte ens vill visa för dig själv. Alla dina fläckar och blåmärken, dina skuggor, dina brända kanter, du kan inte dölja dem längre. Du har inte råd att dölja dem.

Du är riktig. Och det finns inget mer magnetiskt än någon som är bekväm i sin egen hud, med alla ärr den huden kan ha.
Du kommer att bli hittad, om du tillåter dig att bli funnen.
Om du tillåter dig att ta emot, exakt som du är. Om du släpper in.

Lita på att när du börjar slappna av i din kontroll, när du bestämt dig, då kommer du att locka de som ser dig, som älskar dig.
Var också beredd att avfärda några människor.
Din acceptans av dig själv kommer att göra att även andra ifrågasatter sina egna begränsande övertygelser, och de kanske inte är redo att släppa taget om det som de fortfarande tror på.
Detta är inte ditt problem. Det här är inte din börda att bära.

Ge dig själv tillstånd. Låt dig själv bli till. Bli riktig. Bli verklig.  
Avlägsna dig inte från människor och platser och möjligheter som driver dig framåt för att möta din rädsla för obehag och sårbarhet.
Var inte rädd för att prova, i rädsla för att hamna tillbaka till ett “litet” liv.
Du är för bra för det. Du är för verklig och riktig för det.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Jag hoppas att du vågar släppa taget.
Jag hoppas att du vågar misslyckas och faller pladask.
Jag hoppas ditt hjärta brister i tusen bitar. 
Jag hoppas att du får djupa, tydliga skrattlinjer och kråkfötter.
Jag hoppas att du njuter.
Jag hoppas att du blir avvisad och generad.
Jag hoppas att du verkligen, verkligen försöker och ändå inte når ända fram.
Jag hoppas du släpper människor nära dig även om det betyder att någon kanske kommer att vara hänsynslös mot ditt hjärta.
Jag hoppas att du får många erfarenheter som skapar dig, och utvecklar dig under din livstid.
Jag hoppas det här för dig eftersom det betyder att du visar ditt riktiga jag.

Mer än något annat så hoppas jag att du kan se vad jag ser – den här storhjärtade, starka, uthålliga, underbara och vansinnigt älskvärda människa som gjorde detta möjligt. DU. 

Börja idag. Visa hela dig. En liten stund. Och var villig att älska dig själv när du prövar detta. Så ska du få se att det inte är så läskigt som du idag tror. 
Lita på att de som vill älska dig kommer att finna dig, bara du låter dem se HELA dig. 

Och som alltid kan vi göra detta tillsammans.

Kärlek,

K”

Där i skymningslandet mellan det nya och det gamla. Där jag släpper taget om kontrollen och följer med strömmen, ett val att släppa taget, ett val att följa med. Där vill jag vara och leva. Och jag låter HELA mig synas mer och mer. Där är jag idag.
Var är du?
Share

du får inte det du vill ha, du får det som du är

Som att jag inte är värd att bli älskad av dig. Så att jag för att testa det så ofta som möjligt slänger elakheter till höger och vänster. För att testa om du stannar kvar. Även när jag är den värsta jag kan vara.

Som ett sätt att skada mig själv och inte välja att tycka om mig själv. Att det är tillräckligt att jag älskar mig och därigenom dig och oss. Från ett annat perspektiv.

Från en annan plats. En plats av kärlek som är allomfattande och aldrig-sinande. Där jag är kärlek.

Hellre den platsen än från platsen där jag skadar både dig och mig för att testa om det finns kärlek….när jag så väl vet att det finns om jag bara är kärlek.

Share

inuti dig

jag såg dig. jag såg dig skrika. med kroppen. med rörelser. med ögonen. utan ord. sen kom det ord. inte de du ville säga. bara de du vågade säga.

jag såg dig. då. jag ser dig nu. jag vet att det känns för jävligt att vara dig just nu. jag fattar att du inte vill vara här. alls. och att ingen. ingen. ingen får veta. eller fatta det. för då är du bara en liten lort. tror du.

jag ser det. jag ser det som i en annan verklighet. du gör dina rörelser och säger de där orden du inte vill. och så tappar jag fotfästet. och jag tappar tålamodet. idag igen.

jag vill inte.

tappa tålamodet.

jag tycker inte om mig själv då.

eller dig.

så skapas den onda cirkeln som vi rör oss i. fortare och mer. snabbare och smalare. fokus krymper och tålamod krymper. ilska växer. likaså besvikelsen. som tilliten till en annan människa.

när allt du egentligen vill fråga efter tas längre och längre bort ifrån dig. och svaret du får av omvärlden. inklusive mig. blir precis det motsatta till det du längtade efter.

men det blir lättare så här. med dina skal. och andras ilska mot dig. för det är det enda du vet och känner till. att få kärlek är inte vad du tror att du är värd.

vad vi glömmer bort. är att. inuti dig finns redan jag. och inuti mig finns redan du. så jag väljer nu att älska dig. den dig som redan finns i mig. och jag älskar dig med allt jag vet och kan. bortom dina ord. bortom dina blickar. bortom dig.

inuti mig.

A photo by Quentin Dr. unsplash.com/photos/KD8jKVdCFoQ

Photocred to Quentin Dr, Unsplash.

Share

10 steg – nummer 4

“You cannot be lonely if you like the person you´re alone with.”

Om du gillar den personen som du spenderar tid med kommer du aldrig att känna dig ensam. 

Vilket får mig att tänka på alla de gånger jag har fått höra att det är något onormalt i att vilja vara ensam, i all vilja vara själv, i att inte hela tiden umgås med andra.

Som att det vore mer värt att umgås med andra framför sig själv…..
Som att jag som person inte är värd något i min ensamhet…

Hur galet och tokigt är inte det 😉


PS: Råd nummer 4 ifrån Wayne Dyer, med min reflektion

Share

Chin up Princess

Dear woman,
Sometimes
You´ll just be too much woman.
Too smart,
Too beautiful,
Too strong.
Too much of something
That makes a man feel like less of a man,
Which will start making you feel like you have to be less of a woman.
The biggest mistake you can make
Is removing the jewels from your crown
To make it easier for a man to carry.
When this happens, I need you to understand,
You do not need a smaller crown –
You need a man with bigger hands.

Michael E. Reid – Forgotten continent

Share

skriv, skriv, skriv

det är mitt tips idag.
Ett tips till min mamma bland annat.

Som ett sätt att ta hand om sig själv. Som ett sätt att låta sina känslor komma ut. Som ett sätt att synliggöra det som händer inom sig själv.

Det behöver inte innebära att någon annan läser detta. Det är bra (min åsikt) om du själv kikar tillbaka på det du skriver och läser detta själv. Inte lika bra som när min storasyster läste min dagbok och skrev kommentarer efteråt. Det uppskattade inte jag då. Nu kan jag skratta åt det och dela det mer er 🙂

Så vad eller hur ska en skriva då?

  1. Börja med att skriva ett brev till en person du vill säga något till. Skriv rakt ifrån hjärtat. Tänk inte. Låt orden bara komma när du sätter pennan på pappret. Ja, det blir nog bäst så. Med papper/bok och penna.
  2. Skriv sedan ett brev till. Till någon annan. Kanske dig själv.
  3. Alla de där andra som dyker upp i skallen. Skriv till dem också.
  4. Fortsätt sedan med ett brev från ett annat håll till de som du skrivit till. Ett brev som kommer med BARA KÄRLEK. Ett kärleksbrev till dig själv. Ett kärleksbrev till den där andra personen. Ett kärleksbrev till din dotter, din son, ditt barnbarn.
  5. Och ett långt brev till din första kärlek. Och din mamma.
  6. Skriv av dig allt som finns därinne. Skriv av dig tills den där klumpen/knuten i magen har löst upp sig och kommit ut ur din kropp. Nu finns den som ord i din bok. En bok som du kan välja att läsa, spara eller elda upp.

DSC_1163

Share

på vilken plats kommer du?

i din egen “dessa personer älskar jag”-lista?

Om du inte just läst dessa rader ovan, utan påbörjat en lista där du skriver ner alla de personerna som du älskar, kanske till och med i den ordningen du tänker att du älskar dem. Hade du ens fått med dig själv på den listan?

Om du hade gjort det? Skrivit med ditt eget namn – På vilken plats i listan kom du då?

Här kommer min nära lista:

  1. mig
  2. sönerna på delad plats
  3. maken och vovven på delad plats
  4. alla ni andra 😉

Och så vill jag passa på att tipsa om ett superfint inlägg på SarasGoda om kärleken och påminnelsen om att Love is a verb.
Kärlek är något du gör och är.
Att älska är något du gör och är.

Share