oroar du dig mycket?

Jag oroar mig. Min amygdala njuter av varje sekund jag gör det och vill ha mer. Jag väljer bort oroandet så ofta jag kan, men det är oftare lättare sagt än gjort. Här skrev jag om en insikt om varför min amygdala älskar att oroa mig. 

I en artikel jag läste igår fanns jag ett par bra tips och särskilt ett av dem vill jag dela med mig av här.

Oroa dig i tredje person

Psykologen Ernst Koster har i studier visat att när en patient berättar om ett otrevligt minne från sitt eget perspektiv (i jag-form) så svämmar oftast negativa känslor över och översvämmar dem. Men när de ombeds att se sig själva som flugan på väggen eller som en karaktär i en roman, då är det lättare att se det otrevliga minnet från ett annat perspektiv utan att översvämmas av negativa känslor.

 

När vi kan se oss själva som en karaktär i en bok, en karaktär som fattar en del bra beslut och en del dåliga beslut, se oss som en person som gör misstag, som visar att den kan lära sig av sina misstag och som en person vi kan se på utan att döma. Då kan vi slippa översvämningen av de negativa känslorna.

Det kanske låter för bra för att vara sant?
Då är det hög tid för dig att prova.

Therese Mabon har svårt med att acceptera vissa personers beteende och då kan hon visa förakt. Therese Mabon har lätt för att skratta. Therese Mabon är envis. Therese Mabon är kär.
Therese Mabon är lång. Therese Mabon ogillar människor som inte vill växa. 

Ja, du fattar galoppen. Testa du med 🙂

Share

Svartsjukans tre effekter

Podcast….mest i lurarna när jag storhandlar, eller när ska ta mig från plats A till B utan sällskap. Och en av de allra senaste som fick äran att väljas var ett avsnitt från podden “Speaking of Sex” med Chris och Charlotte. En amerikansk podd om sex helt enkelt. Just i detta avsnitt (Jealousy, arousal and anxiety) pratar de om ett lyssnarbrev från en man kring en fundering om svartsjuka och erektion. 

Photo by Pablo Heimplatz on Unsplash

De (podden) säger så här:

Män har tre effekter av att uppleva svartsjuka. Effekterna är följande:

  • Kåthet och Erektion
  • Ilska och Arghet
  • Skam och Ångest

Detta går på autopilot. Vilken effekt som dyker upp är helt enkelt en biologisk effekt. Så när jag ibland träffar människor som pratar om att “oh, nej, de är långt förbi svartsjuka”…och att de i själva verket nog bara blir mer tända av att se sin partner bli uppvaktad, så har de ingen som helst aning om att kåtheten och erektionen hos mannen är just en effekt av svartsjuka. Och att om den inte fanns så skulle det nödvändigtvis kanske inte ens finnas kåthet och erektion….men så långt har de då ännu inte kommit att de är medvetna om vad det är som väcker olika tillstånd i dem själva.

Så om nu reaktionen går på autopilot. Går den då att förändra?
Vi vill ju i samhället överlag och inom “sex-nyfikenhets-branschen” vare sig mötas av den effekt som är ilska och arghet, och inte heller den som föder skam och ångest.

Det har, enligt den forskning som de i podden hänvisar till, visat sig att effekten som är ilska och arghet går lättast att “förvandla” till kåthet och erektion. Medan effekten av skam och ångest ligger djupare som mönster och tar mer tid helt enkelt.

Min tanke?

Om detsamma är korrekt och kan överföras till hur kvinnor upplever svartsjuka och vilken effekt detta får…ja, det får jag inte veta genom samtalet. Inte heller finner jag idag några show-notes som kan hänvisa till studie de prata om så att jag kan dela den med er.

Jag finner dock det hela otroligt intressant och är glad att jag även i min tanke kring känslan svartsjuka återigen får en bekräftelse på att den känslan inte är alltigenom dålig.

Min sista reflektion….att de i podden jämför dessa tre reaktioner med Flight, Fight and Freeze…..som vår amygdalas och reptilhjärnans ständiga autopilot.
Så med träning på att skapa fler “mellanrum” och “pauser” mellan en känsla/upplevelse och din reaktion på det hela så torde det vara enkelt att förändra sin upplevelse och agerande när svartsjukan slår till. Sa jag enkelt? Jag menar nog snarare görbart. Exempelvis genom att träna mindfulness…där en av effekterna är just att öka mellanrummen och pauserna….

 

Skrev tidigare om den gröna och svarta avundsjukan här….

Share

påminner mig själv om att minska mina dagar i göra, göra, göra

Lättare sagt än gjort, men jag vill liksom påminna mig själv på alla sätt och vis som jag kan så här kommer ett samtal från mitt “hela” jag till mig när jag går in i frontalloben……

– Hallå, där Tess,  du mår inte bra när du kliver in i frontallobs-mode och bara gör i görandet!!
– Du tror att du gillar att skapa checklistor och bocka av och göra, göra, göra och vara så j-a effektiv.
– Och där mitt i, när du gör i ett görande så får säkert amygdala en kick – och luras in i en tro att shit påmfrit vilken kontroll Tess har…så då vill du ju liksom fortsätta göra, göra, göra.
– Men minns, Tess, minns att det finns andra sätt i görande, som inte enbart innefattar kontrollcheckar till amygdala, eller att tiden bara spenderas kring effektiviteten och allt stort du kan åstadkomma med din frontallob.
– Minns att du när du gör i varande, där hela kroppen får vara med, både händer, hjärta och hjärna, då mår du Tess så mycket bättre. Både under och efter.

– Minns du det Tess?

Och jag vet att jag kan minnas…men inte lätt som sagt.

Har du några tips som du kan dela med dig av för att du kan stanna i hela dig när du gör något, istället för att bara nyttja en del av dig?

Share