Svartsjukans tre effekter

Podcast….mest i lurarna när jag storhandlar, eller när ska ta mig från plats A till B utan sällskap. Och en av de allra senaste som fick äran att väljas var ett avsnitt från podden “Speaking of Sex” med Chris och Charlotte. En amerikansk podd om sex helt enkelt. Just i detta avsnitt (Jealousy, arousal and anxiety) pratar de om ett lyssnarbrev från en man kring en fundering om svartsjuka och erektion. 

Photo by Pablo Heimplatz on Unsplash

De (podden) säger så här:

Män har tre effekter av att uppleva svartsjuka. Effekterna är följande:

  • Kåthet och Erektion
  • Ilska och Arghet
  • Skam och Ångest

Detta går på autopilot. Vilken effekt som dyker upp är helt enkelt en biologisk effekt. Så när jag ibland träffar människor som pratar om att “oh, nej, de är långt förbi svartsjuka”…och att de i själva verket nog bara blir mer tända av att se sin partner bli uppvaktad, så har de ingen som helst aning om att kåtheten och erektionen hos mannen är just en effekt av svartsjuka. Och att om den inte fanns så skulle det nödvändigtvis kanske inte ens finnas kåthet och erektion….men så långt har de då ännu inte kommit att de är medvetna om vad det är som väcker olika tillstånd i dem själva.

Så om nu reaktionen går på autopilot. Går den då att förändra?
Vi vill ju i samhället överlag och inom “sex-nyfikenhets-branschen” vare sig mötas av den effekt som är ilska och arghet, och inte heller den som föder skam och ångest.

Det har, enligt den forskning som de i podden hänvisar till, visat sig att effekten som är ilska och arghet går lättast att “förvandla” till kåthet och erektion. Medan effekten av skam och ångest ligger djupare som mönster och tar mer tid helt enkelt.

Min tanke?

Om detsamma är korrekt och kan överföras till hur kvinnor upplever svartsjuka och vilken effekt detta får…ja, det får jag inte veta genom samtalet. Inte heller finner jag idag några show-notes som kan hänvisa till studie de prata om så att jag kan dela den med er.

Jag finner dock det hela otroligt intressant och är glad att jag även i min tanke kring känslan svartsjuka återigen får en bekräftelse på att den känslan inte är alltigenom dålig.

Min sista reflektion….att de i podden jämför dessa tre reaktioner med Flight, Fight and Freeze…..som vår amygdalas och reptilhjärnans ständiga autopilot.
Så med träning på att skapa fler “mellanrum” och “pauser” mellan en känsla/upplevelse och din reaktion på det hela så torde det vara enkelt att förändra sin upplevelse och agerande när svartsjukan slår till. Sa jag enkelt? Jag menar nog snarare görbart. Exempelvis genom att träna mindfulness…där en av effekterna är just att öka mellanrummen och pauserna….

 

Skrev tidigare om den gröna och svarta avundsjukan här….

Share

svartsjuka – känsla, tanke, handling

En obokad dag. En dag utan klienter eller uppdrag. Dessa dagar får mig att växa.
Jag väljer att spendera min dag kring att reflektera kring olika sorters svartsjuka.
Under en tid har jag fått många intryck och insikter kring svartsjuka. Min egen syn på det och andras syn på det.

Vad är svartsjuka?

Kan det vara så enkelt att det handlar om denna formel?
Osäkerhet + Rädsla + Ångest = Svartsjuka

Jag tror verkligen inte att det är så enkelt. Och samtidigt tror jag att det är det.
Vi kan kika på oss själva i de situationer vi upplever svartsjuka för att se vad i oss som framkallar den känslan eller den tanken. Om vi ser på formeln som ett verktyg för att få syn på vad som sker inuti oss, då kanske det blir lättare att få syn på vad det är.

Olika syn kring svartsjuka

Många har en stark aversion mot svartsjuka. Att det inte är en bra känsla. Att det är en känsla som alla människor ska “komma över”.
Att det är en känsla som inte främjar en relation.

Jag tänker att det kan vara just rädslan eller osäkerheten som ligger bakom denna aversion. Både en osäkerhet kring sin relation med sin partner. Och en osäkerhet i att vara i sina känslor. En osäkerhet att hantera det som sker inom oss.
Kanske en rädsla för vad som ska hända om de låter svartsjukan välla fram inom dem. Rädda och osäkra för och kring hur de ska agera, eller kring vad som händer inuti dem? Rädda och osäkra för hur någon annan ska uppleva deras svartsjuka?

Andra människor kan lätt erkänna att de känner svartsjuka i vissa situationer.
De upplever att de är trygga med vad de känner. De upplever att de inte behöver agera eller reagera på vad känslan gör i dem. I dem finns inte rädslan för detta. Inte heller osäkerhet i att vara i sina känslor eller en osäkerhet kring sin relation med sin partner.
De är inte rädda för att känna sina känslor. De vet att det bara är känslor som de kan välja hur de vill agera från.

Oavsett dessa olika syner kring svartsjuka så är jag av den åsikten att det inte finns ett rätt eller fel. Det finns inte heller något som heter “komma över” sin svartsjuka. Det finns känslor i dig. Låt dem tala till dig. Lyssna till dem. Var i dem. Och var inte rädd för att låta känslorna finnas i dig.

Att låta dig styras av dina känslor, eller att tro på allt du tänker i en situation där din svartsjuka kan uppstå, det är där det kan bli svårt.
För mig fungerar mindfulness som ett bra verktyg. Det ger mig en möjlighet att utforska mina känslor, det ger mig ett stöd (utan rädsla) att uppleva dem.
Framförallt ger mindfulness mig en paus mellan känslan som uppstår, eller tanken som kommer, en paus till HUR jag väljer att agera. Men jag kallar inte detta för att “komma över” svartsjukan. Snarare tillåter jag den känslan att finnas i mig. Precis som vilken annan känsla som helst.

Lesly Juarez

Olika sorters svartsjuka

Den svarta svartsjukan
Den sorten som utgår ifrån en otrygg känsla och ger agerande som att den ena parten “äger rätten” till den andra. Att en person låter sig styras av svartsjukan och reagerar starkt och hårt och visar att ingen annan får röra min partner. Att ingen annan får titta på min partner. Och att min partner definitivt INTE får titta eller röra någon annan. Jag kallar den för den svarta svartsjukan. Och den grundar sig säkert i osäkerhet, rädsla och ångest.

Den gröna svartsjukan
Den sorten som är en känsla inuti mig som gör att jag upplever svartsjukan, men jag har inget behov att reagera på den. Jag har heller inget behov av att “äga rätten” till min partner.
Jag har upplevt och upplever den gröna svartsjukan.
För mig är den så här:
Som ett knivstick. Snabbt och rakt mot hjärtat. Men det når inte fram till hjärtat med hela bladet. Bara knivspetsen nuddar hjärtat. Det gör mig mer medveten om att jag är varsam om min relation till min älskade. Mitt agerande utav den känslan är att jag är ännu mer lyhörd till vad min jag och min partner vill och behöver där och då. Jag agerar mer kärleksfullt mot min älskade.

Sexuell svartsjuka
Eller avsaknad av sexuell svartsjuka. Den kanske inte ens har en egen plats utan kan passa in i dessa ovan. Att läggas som ett filter över den svarta eller den gröna svartsjukan.

Du och din svartsjuka

Prova att föreställa dig ett scenario där du ser din partner ha sex med en annan. Föreställ dig att ni ser varandra i ögonen. Föreställ dig att ni är överens om att tillåta varandra ha sex med en annan. Vad händer då i dig?

Kikar den svarta svartsjukan fram?

Eller kikar den gröna svartsjukan fram?

Eller finns det inga känslor i dig? Inga överhuvudtaget?

Dela gärna med dig av dina tankar och vad som händer i dig.

 

 

Share

utan ångest inget mod?

Hittade ett utkast i blogginläggs-högen om mod och ångest.
En tanke om att om det inte finns ångest – ja då krävs det liksom inget mod.
Är det så det kan vara?

Om det inte finns någon krock i ditt inre, en liten eftertanke innan, en tvekan, någonting som skulle kunna göra att du inte kommer att göra det du är på väg att göra….ja, utan detta i dig – skulle det behövas mod?

Är ångesten ibland en signal för oss att det är dags att vara modiga?

 


“You have to have anxiety to be courageous. Without anxiety there is no courage.”

Share

…jobbångesten…

En tidig söndagsmorgon kom den smygandes.
Igen.
Den där jobbångesten.
Som undrar och ifrågasätter om jag verkligen är på rätt plats.
Och om det jag gör och framförallt vill göra där verkligen är rätt.
För organisationen, alla människor i den och för mig och dem runt mig.

Kanske ta ett annat jobb? För mina kollegor och mina chefer orkar nog egentligen inte lyssna till mig som sanningsägare, såsom Lotta Eriksson kåserar om på sr.se? Kanske är det ändå dags att jobba i blomsterbutik som jag drömde om som liten?

Tack och lov kom det upplyftande ord från Seth Godin i mitt flöde.
Precis när jag behövde dem som mest.


Om.
Om.
Det inte alls går.
Då tar jag nog Villfarelsers knep som Cecilia påminde om igår.

Share

Varför är jag med i #blogg100?

01-1

Jag har gått och funderat på varför jag egentligen antog utmaningen att vara med i #blogg100. Jag känner ofta efter och tackar ja eller nej utifrån hur det känns i kroppen och knoppen och när jag frågade mig om denna utmaning hördes ett JA. Därmed inte sagt att jag förstod varför, och ibland behöver jag inte heller förstå, men nu har det dykt upp många tecken som jag inte kan undvika att fundera och reflektera kring.

Det första var att jag kom ihåg en coachingsession från i våras då jag lyfte fram att jag hade en “hang-up” kring min egen skriftliga kommunikation. Att jag då lyfte de höga kraven jag hade på vilken kvalitet som de skrivna orden skulle ha och hur enkelt det måste vara att läsa och förstå exakt vad jag menade och att jag slutligen själv kom fram till att jag behövde skaffa mig hjälp för att träna på detta. Jag har under hösten letat, men bara lite halvhjärtat. Sen fick jag i ett uppdrag skriva en rapport och det vara en utmaning. Som gick bra. Så jag har inte längre samma ångest över att skriva, fast jag har insett att jag inte vill skriva rapporter/förstudier eller liknande som måste följa en viss mall.

Det andra kom således idag när jag läste morgontidningen. Läste dagens Berglin i SvD om att yttra sig. Och själva serien heter “På Minuten”. Bildtexten till de tecknade rutorna lyder som följer:
Att yttra sig idag är som att delta i “På minuten!. Minsta misstag och du får hela hopen över dig. Ärligt och sansat tankeutbyte? Sällan! Det går ut på att dra ner brallorna på varandra. Alla passar på alla, letar fel, letar tecken och skvallrar direkt. Snabbt och felfritt ska du leverera dina åsikter, med tal, tanke och moral gjutna i ett stycke. Nå då återstår bara ett. Nä, mot dagens hysteri föreslår vi en stilla åsiktslund, där alla som vill får knacka in sina tankar – i granit!
Och jag känner så igen mig i detta. I att jag kan tänka dessa tankar om vad andra ska tro och tycka. Och att det var just därför som jag ville delta – för att skriva så mycket så att jag kommer bort från dessa tankar om vad andra ska tänka. Och bara skriva för min skull.

Och det tredje fanns även den i morgontidningen. En intervju om karriär i samarbete med tidningen Chef. Om kändismäklaren Fredrik Eklund som sålt lägenheter till Jennifer Lopez, John Legend och Daniel Craig. Ett citat är framlyft ur texten där Fredrik säger på sitt sätt och där jag tar mig friheten att formulera om till jag-form:
Produkten är sekundär, jag säljer mig själv. Jag är mitt varumärke, mitt budskap, min produkt.
Och i detta ramlar den sista polletten ner. Jag vill skriva och delta i denna bloggutmaning för att genom mina inlägg komma närmare mig själv och mitt varumärke. Finna en tydligare riktning.

Och bilden då? Vad har den med saken att göra? Jag hittade den när jag letade efter en på mig själv där jag uttrycker något och här dök denna upp. Jag har varit intervjuad på TV ett par gånger och i radio likaså. Och har där aldrig känt mig det minsta orolig, osäker eller liknande över att uttrycka mig. Så bilden blev en stark bekräftelse på att jag KAN.

Share

I det fördolda.

Jag vet att det sker mycket i det fördolda. Ofta upplever jag att det sker mer ju mer tryck som skapas ovanifrån. Och då blir det som sker ofta inte lika positivt alla gånger. Är det kanske sådana tillfällen som har gjort att det blivit så svårt/jobbigt/läskigt att syna och kika på det som skett och sker i det fördolda? Jag tror att det ligger mycket onödig oro och ångest i detta.

Hur skulle det vara om du synliggjorde, accepterade och hyllade det positiva som sker i det fördolda? Vad tror du då skulle hända med din onödiga oro och ångest? Och vad tror du skulle hända med det mer negativa som sker i det fördolda? Vågar du med ditt inre ledarskap prova att belysa det positiva i det fördolda vid nästa tillfälle som kommer?

(Bilden ovan är från hundpromenaden imorse. Min tolkning av vad detta är…jo, när snön har tryckt på ovanifrån så har mössen i det fördolda skapat nya vägar i mossan så att de kan vandra till alla sina hålor. Vilken är din tes?)

Share