vad jag ville bli när jag var liten och andra svar

Hos Anna (aka Webbtanten) fann jag en lista som jag ville prova…så här kommer mina svar:

Sven Scheuermeier

Vad ville du bli när du var liten?

Pilot och florist och författare och lärare! Jag sökte in till trafikledare en gång i mina tonår och fick göra intagningsprov, men missade på ett av delproven. Florist- jobbade ett vinterlov i en blomsterbutik och fick binda så många begravningskransar att jag tappade suget. Författare…en dröm som seglat upp i mig igen. Lärare – jag har en lärarlegitimation i engelska och idrott, men har inget tilltro till skolan som den är idag, så jag skulle vilja kalla det en längre paus från skolan som lärare. Jag gör ju “gästspel” i klasser med YAM just nu. Och det “mättar” mitt behov nu så att säga. Däremot är jag nyfiken på de “nya” tjänsterna som börjar dyka upp på flera håll – bland annat socialpedagog i skolan.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Något stort om du frågade mig som tonåring på högstadiet. Jag var då engagerad i operation dagsverke och det satte en drivkraft i mig. Att leda. Något större än mig själv.

Vilka var dina bästa ämnen i skolan?

Engelska och svenska genom alla år och alla stadier.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

Direkt efter gymnasiet handlade det för mig om att tjäna snabba pengar så att jag kunde dra till Los Angeles som au-pair. Så det bidde som köksbiträde på en lunchrestaurang. Inte mycket till pengar, men mycket jobb. Sen ett halvår i Los Angeles och därefter ett par år tillbaka in i restaurangvärlden…men höll mig alltid till dagjobb, väldigt sällan kvällar och helger.

Vilket var ditt allra första jobb?

Troligen att inventera på min pappas rörfirma. Sen sommarjobb på kommunen som fritidsledare – det var riktigt roligt.

Vad har du haft mer för yrken?

Oj, en lång lista: Fritidsledare, köksbiträde, au-pair, kassörska, undersköterska på äldreboende, assistent åt neurologiskt handikappade, klasslärare, idrotts och engelsklärare, handläggare på utbildningsdepartement, forskningssamordnare, VD, processledare på kommunförbund, coach, mindfulnessinstruktör, ledarutbildare, utbildare, volontär, instruktör och numera konsult i förändringsarbete i eget bolag. Jag har säkerligen glömt ett par yrken, men listan får duga för nu.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Att hjälpa organisationer och människor att växa. Våga växa. Att förändras är som en resa med stress som Seth Godin uttrycker det. Och jag erbjuder hjälp att ta sig igenom denna resa vare sig det är en person eller en organisation.

Vilka är dina starka sidor på ditt jobb?

Mina starka sidor är att jag lyssnar med HELA mig. Att jag kan, orkar och vågar stå stark i mitt arbete. Även när det är stressigt för den jag hjälper.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Jag vilja ha en keramikverkstad där det även finns plats för annat skapande. Där fler kan få verka och vara tillsammans. Där fler kan få växa genom att få uttrycka sig genom sina händer. Jag skulle även vilja driva ett lyxigt ställe för par. Och de där böckerna som skulle få skrivas förstås.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Monotona jobb, skrev Anna och det måste jag instämma i. Och ett jobb med FEL chef. Eller ett jobb där jag inte får utrymme att vara mig. Eller ta ansvar. Eller kunna utveckla.

Vad gör du om fem år?

Det är både för kort och för långt fram för mig just nu. Ibland har jag “samtal” med mig själv när jag är 15 år äldre – alltså 63 och den kvinnan jag är då, hon mår så otroligt bra och jag försöker lyssna till henne och de råd hon ger mig. Och idag känns det både roligt, enkelt och samtidigt utmanande och svårt att komma igång med hur det ska ske.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

mitt arbete är att älska världen

My Work is Loving the World – Mary Oliver

Aug 15, 2016

“My work is loving the world.
Here the sunflowers, there the hummingbird –
equal seekers of sweetness.
Here the quickening yeast; there the blue plums.
Here the clam deep in the speckled sand.

Are my boots old? Is my coat torn?
Am I no longer young and still not half-perfect? Let me
keep my mind on what matters,
which is my work,

which is mostly standing still and learning to be astonished.
The phoebe, the delphinium.
The sheep in the pasture, and the pasture.
Which is mostly rejoicing, since all ingredients are here,

Which is gratitude, to be given a mind and a heart
and these body-clothes,
a mouth with which to give shouts of joy
to the moth and the wren, to the sleepy dug-up clam,
telling them all, over and over, how it is
that we live forever.”

En underbar påminnelse när jag känner mig låg och inte vet vad jag förväntas bidra med till världen. Då vet jag att jag arbetar med detta. Att älska världen. 

Share

älskar livet

Älskade onsdag – sol, värme och ljuvliga dofter i skogen,
längs vattnet och runt husknuten.

En lång promenad med pälsklingen, fann blommande ramslök, fann vänner vid vattnet (1st 2-bent och 1 st 4-bent), tog sällskap och pratade surfing (kanske blir det en surfskola nästa år?), fick samtal från fd kollega och har ett sug att göra något tillsammans, grannen kom förbi och berättade om sin stundande resa till Kina, jag lyssnar på Nyfikat och rensar maskrosor runt husknuten och träffar Monika och hennes lilla lånehund som fortfarande inte vill äta.

Så stundar lunchen och det blir en egen variant av gubbröra med ramslök så klart!

Snart, snart tar en jobbstund över…snart…

Share

“hur du väljer ett meningsfullt arbete”

Följer du också School of Life på Youtube? Om inte så tipsar jag dig att kika på några av deras korta klipp och fundera kring dem.

Just idag kikade jag på detta klipp om hur du väljer ett meningsfullt arbete och Alain delar med sig av sex olika tips.

  1. Att vara förvirrad kring ditt val av karriär är helt normalt
    (förr fanns det kanske 1500 olika sorters yrken att välja på och idag är det minst 1,5 miljoner…så då kan vi bli så oroliga och förvirrade att vi kan hamna i ett vakuum där vi väljer att inte välja)
  2. Känn dig själv
    (kanske använda dig av filosofi för att reda ut vad som lockar dig mest)
  3. Tänk massor
    (kanske till och med ett helt år eller fler, låt det ta tid, ge dig själv den tillåtelsen. Hellre än att stanna kvar i ett jobb som du valde som 16-åring)
  4. Prova någonting
    (för du kan nog inte ta dig fram till ett yrkesval enbart genom att reflektera, du måste också testa och samla data, kanske skugga någon en dag, volontär-arbeta med något en stund, eller liknande)
  5. Reflektera kring vad det är som gör människor olyckliga
    (som ett sätt att finna din nisch till att hjälpa andra – som är precis det som arbete är. En tjänst till någon annan med något som de behöver)
  6. Var självsäker!
    (och modig nog att våga göra det du verkligen vill…modet kan vara avgörande om det blir succé eller fiasko)
Share

återhämtning utanför arbetstid – vems ansvar?

6342710161_77b8b7ecea_zFoto från Flickr och Janne Heinonen

Häromdagen hade jag ett kort samtal vid kaffemaskinen och där uttryckte jag en tanke om att det kan vara olika på det sätt som våra kollegor återhämtar sig under den tiden de inte arbetar och hur viktigt för arbetsgivaren och sina kollegor att en verkligen är fulladdad på jobbet.

Svaret jag fick gjorde mig nedstämd. Det innebar att återhämtningen endast vilade på den anställdes axlar. Inte alls på arbetsgivaren. Och visst kan det vara så. Men sorgligt om denne inte inser vilken guldgruva det är att ha medarbetare, att ha kollegor som är fulladdade. Jämfört med att ha medarbetare och kollegor som kommer till jobbet utan lust och ork, som urvridna disktrasor. Väntandes på att någon skall använda dem. Det blev min tolkning av svaret.

Tänk om….
Tänk om en arbetsgivare skulle ge sina medarbetare verktyg för att bättre återhämta sig?
Vad är det värsta som skulle kunna hända då?
Och vad skulle det bästa kunna vara?

Inspiration till detta inlägg ifrån denna artikel:
Resilience is about how you recharge, not how you endure

Share

från bidragssamhälle till bidragssamhälle

Att lämna ett passivt bidragssamhälle och gå till ett aktivt bidragssamhälle…

Att livet handlar om att för att vi ska fungera tillsammans måste alla bidra – och vilket är ditt bidrag? Vad bidrar du med?

Istället för att vara en passiv mottagare av bidrag, där du till och med kontrolleras så att du inte ska göra något arbete nu när du får ett bidrag.

Ser du skillnaden? Passivt vs Aktivt bidragssamhälle

Jag gillar det senare…

 

Share

att jobba med att förebygga psykisk ohälsa och öka emotionell intelligens

Det är vad jag kommer göra  snart. Som en av mina callings. Tillsammans med annat. YAM – Youth Aware of Mental Health är den plattform vi agerar utifrån i detta. photo-1453227588063-bb302b62f50b

Jag går denna vecka, tillsammans med 11 andra, en utbildning i att bli instruktör. Som skall gå ut i skolorna och träffa elever. Först i en forskningsstudie och senare på annat vis – hur är ännu inte klart.
YAM är ett program som arbetar med att lära elever påverka och förbättra hur de kan må. Gällande sin psykiska hälsa. Genom att öka sin emotionella intelligens.
Typ. Och lite annat.

Det är liksom det som upptagit min vecka. Och jag känner mig redo för att imorgon vara klar. Klar att möta elever. Igen!

Vilka livsuppgifter eller callings samlar du på dig?
photo-1455380579765-810023662ea2Underbara fotografier från Unsplash och Matthew Wiebe. 

Share

vad kan sysselsättning vara?

Det man lyser på växer – eller det man ger energi växer. Är det därför som Folkpartiet vill belysa sysselsättningsmålet istället för arbetslöshetsmålet? Blir det i slutändan en stor skillnad? Och för vem kan det bli skillnad? Och jag blir inte heller klok på politiken som i detta inte egentligen kommer till pudelns kärna. En av de möjliga kärnorna för mig är just definitionen av sysselsättning.  Jag tror att vi måste definiera sysselsättning på fler sätt.

Jag undrar vad sysselsättning egentligen kan vara…kan det vara någon annan definition än denna? Jag tror att det finns ett utrymme redan nu att fundera och förverkliga annat än det som definitionen nämner:

I gruppen sysselsatta ingår:

1) personer som under referensveckan utförde något arbete (minst 1 timme) antingen som avlönade arbetstagare eller egna företagare (inklusive fria yrkesutövare) samt oavlönade medhjälpare i företag tillhörande make/maka eller annan familjemedlem som han/hon bor tillsammans med (= sysselsatta, i arbete).
2) personer som inte utförde något arbete enligt ovan, men som hade anställning eller arbete som medhjälpande familjemedlem eller egen företagare (inklusive fria yrkesutövare) och var tillfälligt frånvarande (hela referensveckan). Orsak till frånvaron kan vara sjukdom, semester, tjänstledighet (t ex för vård av barn eller för studier), värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt eller ledighet av annan anledning, oavsett om frånvaron varit betald eller inte (=sysselsatta, frånvarande från arbetet).
Personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta, t.ex. offentligt skyddat arbete, Samhall, start av näringsverksamhet eller anställning med lönebidrag eller anställningsstöd.
Tidsbegränsat anställda omfattar personer med vikariat, anställningsstöd, säsongsarbete, provanställning eller objekts/projektanställning samt övriga former av tidsbegränsade anställningar.Undersysselsatta omfattar personer som är sysselsatta men som arbetar mindre än de skulle vilja göra och som hade kunnat börja arbeta mer under referensveckan eller inom 14 dagar från referensveckans slut.

I arbetskraften omfattar personer som är antingen sysselsatta eller arbetslösa.

Ligger den möjliga kraften i att varje individ omformulerar sin egen förståelse av sysselsättning?
Vad betyder det för dig idag?
Hur skulle du vilja beskriva vad sysselsättning är för dig om 10 år,
eller vad kan sysselsättning vara för dina barn när de växt upp?

Och  så SCB som fortsätter att mäta allt som mätas kan. Även sysselsättningsgrad.
Jag säger hellre som Brene Brown.

If it is measurable, is it worth measuring?

Tag det till dig och undersök sedan i dig – vad vill du att sysselsättning skall vara för dig?

o-BURNING-MAN-2014-ART-facebook

Photo courtesy: Matt Schultz – picture found on Huffington Post.
A picture from Burning Man festival 2014.

Share

pareto principen

Det slog mig just att  jag har applicerat denna princip
i mitt arbete och i det som jag ger till andra under det första halvåret 2015.
Ni vet principen om 80/20.
Där jag har lagt 80% av min tid under våren till mig själv.
Vilket har resulterat i att jag kunnat ge 20% till andra.
Jag har arbetat med mig själv i 80%.
Och att de 20% som jag har gett till andra har försörjt mina 80%.

Vilken härlig insikt det var. Ett lugn infann sig hos mig.

Spiritual, coach, coaching, gilleleje, tess mabon, therese mabon, lifestyle

Och en undran om hur det kommer att fortsätta.
Kanske blir det tvärtom?
Eller 80/20 på ett annat sätt än tvärtom?

Var och hur finns pareto-principen i ditt liv? Jag är övertygad om att den finns. Vill du utforska?

Share

flippa arbete – att börja med mig själv

Gick i förmiddags på en walk and talk med Helena och Snowy och jag berättade om
mina insikter kring att flippa arbete.

IMG_2273F L I P P A   A R B E T E

Jag menar att allt jag gör för mig själv är mitt arbete. Alla delar som jag göra för att jag skall må bra och utvecklas är mitt arbete. Dessa delar upptar den mesta av min tid och utrymme. Detta arbete.
Jag arbetar för att jag skall kunna ge mitt allt, och hela mig, utan rädslor, utan baktankar, utan skal.
Att ge hela mig och hela mitt allt. Alla mina kunskaper, all min kärlek, alla mina styrkor, alla mina kompetenser, all min intuition, allt mitt lyssnande. Mitt allt.

För att kunna ge mitt allt så måste jag arbeta. Med att ge mig tid, reflektion, påfyllning, utveckling och lärande. Och först när jag har “tagit på mig syrgasmasken” kan jag hjälpa någon annan.

Kalla detta flippade arbetet = I have put myself first!

När jag nu har gjort denna påfyllning och detta arbete att sätta mig själv först. Det är då det stora börjar. Det är där jag ger av mitt allt och det är där som jag kan ge i mängder och precis rätt till precis det som du behöver. Och allra helst i helheten och i delarna. Inte antingen eller. Utan både och. Och jag kan ännu bara ana kraften i detta. Jag har under det senaste året lagt otroligt mycket mer tid på mig och min utveckling, dvs på mitt arbete, än vad jag lagt på att ge till andra.

– Universum, jag är redo!

Jag har tidigare skrivit inlägg om arbete och du hittar dem här:
mer om arbete
att arbeta
lönearbete förkortar ditt liv?

Inspiration till detta inlägg har kommit under en längre tid och bland annat från dessa artiklar:
Vi jobbar för mycket – helt i onödan: Forskaren Roland Paulsen förklarar varför han tycker att vi jobbar för mycket – och föreslår att vi kortar ner dagarna.
Professorn: Vi borde bara jobba två timmar per dag: Professor Bodil Jönsson blev rikskändis genom tv-programmet “Fråga Lund” och är expert på begreppet tid. Hon menar att den snabba teknikutvecklingen gör att vi helt och hållet måste förändra synen på arbete och överväga att gå ned till 2 timmars arbetsdag.
Vi latar oss för lite: Sjukskrivningstalen ökar, välfärdssamhället knakar och hemma ligger de moderna arbetarna och gnisslar i sina bettskenor om natten. Hur hamnade vi här?
Att skapa mer jobb är en absurd tanke: Roland Paulsen om att allt fler arbeten är meningslösa och att vi istället borde ägna oss åt anarkistisk gymnastik.

Och senare till-lägg:
HippHippgänget om arbetsnarkomaner
Arbete måste inte räddas: Bodil Jönsson med ny vinkel på SvD
Från Brainpickings.org: To find fulfilling work
O
ch mer…How to find your purpose and do what you love

Inlägg 94/100 i bloggutmaningen #blogg100 och jag börjar undra hur det kommer att bli den 101dagen och den 102 dagen och den 103 dagen…kommer jag att fortsätta eller ta en break eller göra på annat vis? Du som varit med tidigare, hur har det blivit för dig efteråt?

Share