Äntligen

en sån där morgon när jag och maken och vovven får ta en lugn morgonpromenad tillsammans. Solen tittar fram. KTH-studenterna drar igång sina “vad-det-nu-är”. Det är vått i gräset och skogen doftar underbart.

img_6177Vi lånar rotskott från hallonsnåret som spridit sig utanför kolonilotternas inhägnader. Vi plockar de sista röda skogshallonen som lyser skarpt.

Vi går. Vi pratar. Vi är. Tillsammans igen.
Äntligen en sån dag.

Share

återhämtning utanför arbetstid – vems ansvar?

6342710161_77b8b7ecea_zFoto från Flickr och Janne Heinonen

Häromdagen hade jag ett kort samtal vid kaffemaskinen och där uttryckte jag en tanke om att det kan vara olika på det sätt som våra kollegor återhämtar sig under den tiden de inte arbetar och hur viktigt för arbetsgivaren och sina kollegor att en verkligen är fulladdad på jobbet.

Svaret jag fick gjorde mig nedstämd. Det innebar att återhämtningen endast vilade på den anställdes axlar. Inte alls på arbetsgivaren. Och visst kan det vara så. Men sorgligt om denne inte inser vilken guldgruva det är att ha medarbetare, att ha kollegor som är fulladdade. Jämfört med att ha medarbetare och kollegor som kommer till jobbet utan lust och ork, som urvridna disktrasor. Väntandes på att någon skall använda dem. Det blev min tolkning av svaret.

Tänk om….
Tänk om en arbetsgivare skulle ge sina medarbetare verktyg för att bättre återhämta sig?
Vad är det värsta som skulle kunna hända då?
Och vad skulle det bästa kunna vara?

Inspiration till detta inlägg ifrån denna artikel:
Resilience is about how you recharge, not how you endure

Share