Ältande & konspirationsteorier- hur slutar jag?

Konspirationsteorierna – hur vi hela tiden skapar teorier och förklaringar till varför allt dåligt i världen sker. Och hur vi sedan låter dem ältas av vår hjärna länge, som en trygg plats att återkomma till.
Vi och våra system (system 1 och 2) i hjärnan vill att allt ska vara lika enkelt och tydligt för att vi ska förstå. Att skapa såna här konspiratoriska teorier kommer ifrån det som Brene Brown kallar: “Fear based self protection and our tolerance for uncertainty.”
(Min översättning: Ett självförsvar utifrån rädsla och den tolerans vi just nu har tillgång till för att kunna vara i osäkerhet. )
Och när detta beteende att skydda oss själva, genom att skapa en konspirationsteori med tillhörande ältande, blir en vana, när vi ofta behöver gå till dessa historier för att klara oss/skydda oss, så blir de våra rustningar som till slut blir invävda i hela vårt varande ända in i våra celler. Och otroligt svåra att göra oss av med och förändra.

Det går att förändra konspirationsteorierna

Genom att öka vårt medvetande och gå från att vara en Homo Sapiens till en Homo Sapiens Sapiens. Dvs en människa som kan observera sig själv från en annan plats, utifrån. Vi kan ta oss till en sådan plats genom att vara modiga, djärva och våga. Då går det att se de historier/teorier som vi skapar/skapat och vi kan se dem utifrån och som ett första steg inse att de inte är sanna.

HUR gör man?

Första steget är att öka sin egen medvetenhet så att du blir varse och får syn på dessa historier. Och då behöver du komma i kontakt med din kreativitet. En av de mest effektiva sätten att öka din medvetenhet är att skriva ner dessa historier/konspirationsteorier. Och det ska verkligen inte vara en snygg historia du ska berätta. Utan berätta den rakt upp och ned som ditt första utkast, Your First Shitty Draft, hädanefter kallat SFD.

Så skriv, skriv, skriv. Penna mot papper och låt orden komma i den ordningen de vill. Ingen kommer att läsa detta. Och du kan alltid justera och ändra texten senare. Låtsas som att du kanske är ett barn som skriver ner historien, ditt SFD, precis som barnet vill och gör.

Om en av karaktärerna i SFD´n vill säga något som du kanske tycker är olämplig, låt det ändå skrivas ner. Alltihop. Och om du vill att det ska finnas en mängd känslosamma händelser, eller andra kanske tveksamheter som du undrar om det verkligen ska finnas med. Då vet du att det enda rätta svaret är Hell yes! Allt ska med. Precis så som din historia spelas upp i din inre biograf. Och du….ljug inte, snygga inte till. Berätta ditt SFD precis så som den dyker upp inuti dig.

Historien du skriver behöver verkligen inte vara en berättelse. Det kan vara en punktlista, det kan vara post-it-lappar, eller en kortis i din dagbok. Det spelar ingen roll så länge du ser till att skriva ner historien. Om vi, som Brene, har målet att agera med hela vårt hjärta (whole-heartedness) så kan vi ta hjälp av följande punkter och stämma av att dessa är med i den SFD som vi skriver.

  • Historien jag har hittat på – The story I am making up
  • Mina känslor är – My emotions are
  • Min kropp gör och känns så här – My body is doing this
  • Mina tankar är dessa – My thinking is this
  • Mina övertygelser, min tro är denna just nu – My beliefs right now
  • Mina handlingar, vad gör jag just nu – My actions right now

James Pennebaker, författare till boken “Writing to heal” är den som Brene funnit sin inspiration från kring SFD´s. James hävdar att

“Om vi klarar av att föra över dessa (röriga) upplevelser i korta texter/listor/liknande så hjälper det oss att få syn på dem.

Att skriva 15-20 minuter varje dag, 4 dagar på raken, kan minska ångest, ältande, symptom av depression samt boosta vårt immunsystem. “

James Pennebaker

Galet bra tänker jag!

Nu är jag redo att skriva mitt första SFD. Mitt första utkast till min påhittade historia och konspirationsteori som jag häromveckan ältade i ett par dagar.

Vem vet, kanske jag en dag är modig nog att till och med publicera en av mina Shitty First Drafts med alla antaganden, förvrängningar, skapanden av kontroll och säkerhet för att osäkerheten är för jobbig. Vem vet.
Kanske har jag inspirerat dig eller fått dig nyfiken att testa detta sätt att hantera dina SFD?
Jag hoppas det. Lycka till!


PS. I ett inlägg framöver kommer jag att skriva mer om James version och instruktion om hur skriva enligt hans modell. Just nu får du hålla tillgodo med Brene´s egna version av James´s.

Share

<3 Stockholm <3

“Första fredagen i april i år var det många människor som möttes på stan, i andra cirklar än där man brukade vara. Man mötte varandra i ögonen och i hjärtat. Man hjälptes åt. Det fanns ingen annan tanke än att ta hand om varandra. Oavsett om man tidigare inte kände varandra. 

Den fredagen kom vi samman som vi som bor i Stockholm, ett tydligare och större vi skapades. Kanske ett nytt vi. Som du tidigare inte känt dig som en del av, men efter denna fredag delar du något speciellt med många andra i Stockholm. Och du kommer länge minnas var du var, var dina nära var och hur hjälpsamma alla du mötte var.”

Kanske kan det bli den berättelsen som lever längst – eller blir det medias bild om terrorism? När vi som människor upplever en gemensam kris såsom den händelse i fredags när en lastbil körde på människor som gick på Drottninggatan så skapar berättelser. Och jag menar precis som Rebecca Solnit att det är viktigt vilken berättelse som skapas. Så snälla du – “köp” inte medias berättelse rakt av. Låt dem inte äga orden om vad som skedde. Skapa din berättelse och dela den.

Och sist men inte minst slänger jag med ett par rader från Lisa Irenius text:

Man ska säga sanningen till barnen, och man ska inte underskatta deras förmåga att höra och förstå hemska saker, menar Ben Jelloun. I en fiktiv dialog med sin dotter svarar han bland annat på frågan:

“Vad är en terrorist?”
“Det är en individ som törstar efter ondska och vars syfte är att sprida skräck och stor rädsla bland befolkningen.”
“Vad ska vi göra för att undvika dessa personer?” undrade barnet.
“Man brukar be er barn att vara försiktiga”, svarar Ben Jelloun. “Men människorna som var på Bataclan för att lyssna på en rockkonsert kunde inte för ett ögonblick föreställa sig att de skulle dö där…Hundra procents säkerhet finns inte. Vad som finns är det omedelbara arbete som polisen gör, som är nödvändigt och väldigt viktigt, och så finns det sådant som verkar på lång sikt, som utbildning. Skolan måste bekämpa rasism som ofta är en grogrund för intolerans och fanatism som sedan kan ta sig uttryck i absolut ondska: att döda oskyldiga och sprida rädsla och skräck”.

I denna fiktiva dialog är det barnet som invänder och undrar om inte pappan är naiv.
“Kanske”, svarar Ben Jelloun, “men, förutom krig, ser jag ingen annan lösning.”

Share

berättelsen håller kvar känslan – vill du ha den kvar?

Våra känslor (ilska, skam, glädje) dyker upp väldigt snabbt när vi möter dem i vissa situationer och om vi bara noterar dem utan att ta tag i dem så stannar de inte kvar särskilt länge.

Men om vi hittar på en berättelse om det som just hänt, om en person eller om varför vi upplever det vi gör, då kan den där känslan stanna kvar länge, länge.

Pavlov visade oss att en hund kunde lära sig att se ett samband mellan flera olika saker. Klockan som ringde och godisbelöningen som följde.
Människor är mycket bättre än hundar på att skapa samband och berättelser.

Om du är missnöjd med en känsla eller händelse som gett upphov till känslan, pröva att släppa taget om den berättelse du skapat.
Det är ju trots allt din berättelse, en berättelse som du forsätter att berätta för dig själv om och om igen, som är orsaken till att känslan återkommer.

icn.seths.head

Tack till Seth för originalet på engelska, ovan är min “försvenskade” variant. 

Share