Varför dricker du alkohol?

Frågan dyker upp i mig med jämna mellanrum när jag möter en person/grupp med en relation till alkohol som i mina ögon känns osund. Som alltid dyker det ju även upp påminnelser och denna gång var det på bloggen Alkoless som Ingela skrev så här om hur hon vuxit upp med alkohol och fylla.

Och jag känner igen mig på flera områden. Inte alla. Men väldigt många. Och en känsla i mig börjar växa. Den känslan om att jag inte längre vill vara en del i att glorifiera alkohol och fylla. Och den börjar liksom här. Idag. För jag vill inte vara en del av den kulturen som hyllar alkoholen. Eller glorifierar den. Jag vill inte längre vara i de sammanhangen.

Jag vill heller inte vara den som lägger upp bilder i sociala medier på alkohol. Jag vet att jag har gjort det, men nu är det slut. Jag vill heller inte trycka på “like” när det är ett foto som hyllar fylla, eller alkohol. Inte ens ett (1) glas. Jag kommer att välja bort att gilla de bilderna och det handlar bara om mig och inte om dig.

Så ska jag bara avstå att gilla bilderna/inläggen eller ska jag faktiskt skriva en kommentar om varför jag inte gillar? Det är en balansgång här. En balansgång att kunna vara den personen som uttrycker det jag står för, samtidigt som jag inte rackar ner/trycker ner den personen som just lagt upp bilden. Det är inte det jag är ute efter. Det jag idag tror mig vara ute efter är att vi alla blir mer medvetna om vad vi speglar för tillvaro, vad den hyllar, vad den säger och vilka normer den är med och skapar.

Jag föreslog Ingela att hon skulle skriva ett inlägg om att gå just denna balansgång…och i väntans tider har jag skrivit lite själv. På mitt sätt.

Vad känner du? Kommer du att lägga upp bilder på dig och alkohol i sommar?

Share

Vad fanns under?

Jag klev i november med i en utmaning från KTH-hallen,
en utmaning i kost och motion. Och undrade då vad som kunde finnas under?

Från….

  • Invägning på 77kg och 77cm i midjemått.
  • 5 veckor av ökad träning.
  • 1 pass i veckan till 2 pass.
  • ca 10 000 steg/dag till i snitt 12 000steg/dag.
  • 2200kcal /dag till i snitt 1650kcal/dag.
  • omedvetenhet till medvetenhet.
  • en fråga om det låg ett sockerberoende under…eller vad det kunde vara.

Till…..

  • Utvägning 74,6 efter 5 veckor. Och minskat midjemått med 3 cm.
  • Insikt och ffa påminnelse om att jag mår bättre med MER rörelse.
  • Insikt om att det är skönt att veta att sötsuget inte är konstant eller (min tolkning) ett beroende för mig.
  • Insikt i att jag behöver fortsätta äta >1g/kg kroppsvikt av protein, gärna >1,5g/kg kroppsvikt.
  • Nöjd att ha genomfört denna utmaning.

Och så bokade bästa maken ett Hälsotest hos Werlabs.se . Och dessa resultat ser du bland annat ovan. De första vi fick åter var de som liksom rymdes inom gränsvärden för godkända värden för mig som den kvinna jag är i 47-års åldern. Sen dröjde det ett par dagar och vi fick mer svar.

Min åtgärd på de sista svaren?
Daglig dos av D-vitamin och B6+B12.

Och nu fortsätter den ökade medvetenheten för jag fick dessutom i julklapp av bästa maken en Fitbit Charge 2.

Share

belöningssystem i hjärnan

  • Läser boken Sockerbomben 3.0 och funderar kring det belöningssystem som drar igång i hjärnan som vill ha mer och mer socker. Fast det sätter oss fast i ett beroende.
  • Ett beroende – det påminner mig om när jag och maken var på en föreläsning om att vara beroende där vi sprang på kompisar som varit alkoholister och beroende av både alkohol och annat. Och när vi (maken och jag) bedyrade att nej, vi var verkligen inte beroende av något. Så såg de så där pillemariska ut och log och sa, nej, just det och log igen. Som att de visste att vi faktiskt är beroende, men ännu inte kommit på det ännu.
  • Och så dyker det upp en artikel i mitt flöde om hur reptilhjärnan gärna hoppar på uppgifter den möter som den tror är så otroligt viktiga – dessa brandutryckningar. De är ju så viktig säger reptilhjärnan och ger oss så mycket belöning när vi släpper allt annat för att ta hand om “branduttryckningen” – som i själva verket inte ens var en brand. Men då har redan hjärnan belönat oss och vi mår bra och blir beroende av att släcka fler bränder för då får vi ju mer belöning? Eller?
  • Så kommer en reflektion kring kollegor som just nu hoppar på allt de kan som i deras reptilhjärna är en brand. Som de kan få en kick av att ta hand om. Som ger dem belöningar i reptilhjärnan. Och verksamheten för stunden/timmen/dagen – men ytterst tveksamt om det ger en bestående, hållbar, långsiktig väg framåt för verksamheten. Och deras obehag kring mig och till mig när jag inte låter mig formas och göra som dem. Usch vad jobbig jag är då. Som ett extra medvetande de just där och då inte vill möta.
  • Och undrar samtidigt om detta mitt agerande är mitt sätt att få igång belöningssystemet i min hjärna. Som gör mig beroende av att vara bekväm i det obekväma? Mycket troligt och möjligt.

img_5827

Share

Ren Kärlek? – en checklista

Att prata om kärlek med sin partner kan vara väldigt upplysande och intressant. Jag fann en checklista som Robert Holden tipsar om i senaste numret av Magasinet Happinez som jag delar med er här:

  1. Är det här kärlek eller rädsla?
    En grundläggande rädsla för att inte vara värd att älska är en av de största problemen i kärlek. Om du inte kan älska dig själv – hur kan du älska någon annan?
  2. Är det här kärlek eller beroende?
    Visst ska ni be varandra om hjälp, men om ni går för långt och det är ett beroende som speglar ert förhållande. Då är det inte längre kärlek. Då känner ni att ni inte kan leva utan varandra. Att ni är i ett beroende av den andre. Detta kan vara förödande för din självkänsla. 
  3. Är det här kärlek eller är handlar det om fasthållande?
    Det kan synas vara en fin skillnad i orden “connectedness” och “attachment”. För mig i just detta sammanhang blir det en tydlig skillnad då de “kommer” från olika platser. I fasthållande (attachment) utgår du ifrån rädsla och ångest, de blir som delar i ert kontrakt i ert partnerskap. Samhörighet (connectedness) är som en oberoende del i ert kontrakt – att även om ni bor långt ifrån varandra så kan kärleken råda. Ni är samhöriga trots distans. 
  4. Är det här kärlek eller har jag en gömd agenda?
    Kärlek har ingen agenda. Om du har det – ja då är det inte kärlek. Kärlek handlar om att vara kärlek. Som ett verb. Du kan inte ge kärlek för att du vill få kärlek. Du kan inte villkora den. 
  5. Är det här kärlek eller är det självuppoffring?
    Är de uppoffringar du gör ifrån kärlek eller ifrån rädsla? Bara du vet när du har undersökt. 
  6. Är det här kärlek eller försöker jag förändra en person?
    Detta går inte att göra samtidigt. Så bestäm dig. 
  7. Är det här kärlek eller försöker jag kontrollera en person?
    Kontroll är ett uttryck för rädsla. Kontroll försvårar utveckling, växande och lärande. Kontroll är inte kärlek.

Som sagt – en lista lånad av Robert Holden från Happinez magasinet. Kanske vågar du prova att prata med din käresta kring dessa frågor. Eller i alla fall ta dem in i dig och känna efter vad du känner är det som stämmer in på dig idag.

Happinez5_smallBild från Happinez Magasin

Share

vilket förhållande har du till dina känslor?

Ställ den frågan igen till dig själv.

Och en gång till.

Skriv ner dina tankar om ditt förhållande till dina känslor.
Är du medveten om dina känslor?
Vilka känslor släpper du fram så att andra även ser och får ta del av dem?
Vilka känslor stänger du in?
Låter du dina känslor styra dig?
Styr du dina känslor?
Hur vill du ha det?
Hur kommer du i kontakt med dina känslor?
Är du beroende av någon känsla?
Vet du vilka känslor du sprider omkring dig till andra?
Vill du smitta dem?
Med vilken känsla?
För din skull eller för deras skull?

Läste imorse ett kapitel som handlade mycket om känslor och jag blev berörd. Ställde frågorna ovan till mig själv. Och ser att jag har gjort ett stort jobb kring känslor i mitt liv. Dels har jag under längre perioder stängt av den input som kommer från media. Då menar jag gammal traditionell media såsom dagstidningar, nyhetsprogram på tv, radio-skval med nyheter. Den media som tror att den ger mig det jag vill ha, för att då får de överleva. Den använder dock en frekvens i sina sändningar för att spela på mina känslor. Främst mina känslor kring oro och rädsla. Då skapar den beroendet av trygghet. Och vill att jag kommer tillbaka till dem för att få veta mer om denna oro och otrygghet i världen som jag kan undvika om jag bara lyssnar, ser och läser på just dessa gammal-traditionella media. Så jag har längre perioder sagt nej tack. För att just få tillbaka möjligheten att nå mina känslor. Och notera och förstå vilket förhållande jag har till mina känslor. Att bli fri och få tillgång till mina känslor inifrån.

Jag ser hur personer i min närhet frossar i vissa känslor. Att de lever på dem, det är som deras diet. Att de tror att de egentligen inte vill ha dem, men att de i själva verket frossar i dem och omedvetet eller medvetet vill locka andra in i fällan. Smitta med sin “sjukdom” i frosseriet.
Så här skrev jag om citat som berör mig som ENFP häromdagen: nummer 15 var: “Great minds discuss ideas; average minds discuss events; small minds discuss people.” Detta citat kommer från Eleanor Roosevelt.
Och det är min känsla att de personer i min närhet som pratar om människor också är de som gärna smittar andra med sina känslor och frossar i att prata om känslorna. Och att leva på dem. Jag erkänner att jag också hamnar där. Min upplevelse är att det sker mer och mer sällan. Och att jag (som på julafton) kan rikta om min medvetenhet och kika på mig utifrån och se vad jag gör och förändra/bryta beteendet. Vilket jag också gjorde nyligen. Då frågade jag även två i min närhet om de mådde bra av att prata om det som de gjorde. Om det gjorde att de mådde bättre genom att prata om det. Det blev tyst. Jag vet inte vad som hände i dem. Eller vad de tänkte. Jag kan bara hoppas att det blev en insikt på något plan. Jag inser att det är ett beroende som dessa personer inte själva är medvetna om, eller som de har skapat själva.

Det är ett beroende som är skapat utav denna värld, detta system som vi lever i. I familjen. I media. I samhället. Ett system som liksom har kidnappat din livskraft. Som har rövat bort ditt ägarskap av dina känslor. Andra spelar på dina känslor som om de vore deras instrument. Andra som trycker på rätt sträng eller knapp och får igång den känslan som just de vill ha. Och de ser till att du inte förstår att det är du som har ägarskapet till dina känslor.

 
Jag ser det som värdefullt att ha tillgång till sina känslor och hela registret av dem. Att kunna nå dem inifrån dig själv och liksom välja vilken du vill plocka fram. Känslorna är som din biljett till att åka bort till andra platser, eller som en biljett till att uppleva någonting. De gör dig rik. Så se till att ta tillbaka ägarskapet av dina känslor och låt inte andras försök att “trigga igång” dem lyckas. Notera vad andra försöker göra och låt dem inte dra med dig i sitt beroende eller frosseri.

Ett av mina uppdrag här i livet är att synliggöra detta frosseri och beroende. Jag vill genom växande och lärande skapa en insikt i detta. Så att inte längre kaos och rädsla styr någon. Och de som idag är beroende av detta behöver ändra sin diet. Bara genom att jag medvetet låter mig själv vara ägare till mina känslor så låter jag andra kunna ta steget dit också. Har du också kontakt med hela ditt register och ägarskapet till dina känslor? Visa det för världen. Var en förebild. Du behövs. Vill du ha hjälp att nå dit?

 img_4131.jpegJag blir gärna din rebell som slår sönder det system som inte längre gagnar dig.
Du vet var jag finns!

Share