Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: blogg 100 (Page 1 of 2)

Magnolia

Den vackra magnolian
vid Röda Korsets sjukhus på KTH´s område har idag blommat.
Jag har följt den ett par veckor och
tagit bilder med mobilen på dess framsteg.
Jag gillar den skarpt och
den gillar mig 🙂

 

  

  

 Inlägg 56/100 i bloggutmaningen: #blogg100

Share

ny bloggare att följa

Chris Morris!
Och dessa tre är hittills mina favoritinlägg. Fler kommer säkert.

The Voodoo I do
When did life become so beautiful?
Do you give a fuck?

Tack för tipsen Helena!!

Och yes, nu har jag låg svacka och låg energi till mina blogginlägg i utmaningen #blogg100…
Puh, är det inlägg nr 36 idag?

Share

Hur feng shui-a vid ytterdörrarna?

   Det är dags att ta tag i att skapa en mer välkomnande känsla vid våra ytterdörrar. Våren är ju statistiskt redan här även om det inte upplevs så varje dag. Och i samband med det så vill jag öka välkommen-känslan redan när man ser vår dörr. Frågan är bara HUR? Och HUR kan jag feng shui-a dem?
Hela huset är Q-märkt så vi får inte förändra något på det yttre…och vi har en kinkig trädgårdsskötare i föreningen…så lite utmaningar finns det också 😉
På sommaren brukar jag lägga ut en trasmatta utanför dubbeldörren mellan krukorna typ. Vi får inte ha mer stenar på den sidan hävdar de som snöröjer…jag känner mest att det är dags att tänja lite på de så kallade reglerna!

Och efter inbrottet i lördags (läs mer här) så vill jag bjuda in på ett annat sätt till vårt Chatueax Bigarreaux!

Har du förslag eller tips – snälla kommentera nedan eller maila mig. Tusen tack så länge!

Inlägg 24 av 100 i bloggutmaningen #blogg100.

Share

Minnen

Edit

Passerade ett stort område med vårblommor. Blå blommor. Och hörde samtidigt min mormors röst. “Har du sett dem? Ser du att scillan har slagit ut?”

Jag vill fortsätta att minnas min mormor, min pappa och min morfar. Hur de såg ut då de levde, hur deras röster lät, hur de rörde sig, vad de tyckte om, hur de doftade och hur de skrattade. Jag brukar påminna mig själv om detta och nu på sistone har jag påmint andra i min närhet om just dessa delar för att minnas något nytt som kan ge en skön känsla i kroppen. Jag minns dem skarpt! 

Pussar till er!! Och RIP = Return if Possible ❤️

Inlägg 20/100 i bloggutmaningen #blogg100

Share

Come closer…



Vaknar varje morgon med en frisyr värdig en Marge Simpson lookalike. I en tidigare dröm har månen ropat högt till mig: COME CLOSER!  Under tiden drar stjärnorna mig i håret. Inte underligt att håret växer så det knakar. Jag är lycklig att få vara här och nu i min kropp. Och när jag vill  – då kommer jag närmare. Närmare dig också. Inte bara månen. 

Inlägg 19/100 i bloggutmaningen #blogg100. 

Share

Chateau Bigarreau

Några av de vinklar och vrår som jag älskar i vårt Chateau Bigarreau.

Den yttre tegelklädda fasaden.
Bokstäverna som jag hittade i Amsterdam som så snabbt kom till sin rätt i hallen.
Hallens och hela undervåningens välvda tak.
Murstocken från skorstenen från den tiden vårt Chateau var en smedja.
Bjälkarna i taket som är numrerade.
Ett foto taget på de finaste färgkopparna i hela världen. Hos Gianni Capitani i Orbetello.

Här i denna gamla smedja från 1907 bor jag med mina finaste killar. Hunter, Andrew, Jamie och Snowy.
Här verkar jag och här njuter jag. Varje dag.

Share

Varför är jag med i #blogg100?

01-1

Jag har gått och funderat på varför jag egentligen antog utmaningen att vara med i #blogg100. Jag känner ofta efter och tackar ja eller nej utifrån hur det känns i kroppen och knoppen och när jag frågade mig om denna utmaning hördes ett JA. Därmed inte sagt att jag förstod varför, och ibland behöver jag inte heller förstå, men nu har det dykt upp många tecken som jag inte kan undvika att fundera och reflektera kring.

Det första var att jag kom ihåg en coachingsession från i våras då jag lyfte fram att jag hade en “hang-up” kring min egen skriftliga kommunikation. Att jag då lyfte de höga kraven jag hade på vilken kvalitet som de skrivna orden skulle ha och hur enkelt det måste vara att läsa och förstå exakt vad jag menade och att jag slutligen själv kom fram till att jag behövde skaffa mig hjälp för att träna på detta. Jag har under hösten letat, men bara lite halvhjärtat. Sen fick jag i ett uppdrag skriva en rapport och det vara en utmaning. Som gick bra. Så jag har inte längre samma ångest över att skriva, fast jag har insett att jag inte vill skriva rapporter/förstudier eller liknande som måste följa en viss mall.

Det andra kom således idag när jag läste morgontidningen. Läste dagens Berglin i SvD om att yttra sig. Och själva serien heter “På Minuten”. Bildtexten till de tecknade rutorna lyder som följer:
Att yttra sig idag är som att delta i “På minuten!. Minsta misstag och du får hela hopen över dig. Ärligt och sansat tankeutbyte? Sällan! Det går ut på att dra ner brallorna på varandra. Alla passar på alla, letar fel, letar tecken och skvallrar direkt. Snabbt och felfritt ska du leverera dina åsikter, med tal, tanke och moral gjutna i ett stycke. Nå då återstår bara ett. Nä, mot dagens hysteri föreslår vi en stilla åsiktslund, där alla som vill får knacka in sina tankar – i granit!
Och jag känner så igen mig i detta. I att jag kan tänka dessa tankar om vad andra ska tro och tycka. Och att det var just därför som jag ville delta – för att skriva så mycket så att jag kommer bort från dessa tankar om vad andra ska tänka. Och bara skriva för min skull.

Och det tredje fanns även den i morgontidningen. En intervju om karriär i samarbete med tidningen Chef. Om kändismäklaren Fredrik Eklund som sålt lägenheter till Jennifer Lopez, John Legend och Daniel Craig. Ett citat är framlyft ur texten där Fredrik säger på sitt sätt och där jag tar mig friheten att formulera om till jag-form:
Produkten är sekundär, jag säljer mig själv. Jag är mitt varumärke, mitt budskap, min produkt.
Och i detta ramlar den sista polletten ner. Jag vill skriva och delta i denna bloggutmaning för att genom mina inlägg komma närmare mig själv och mitt varumärke. Finna en tydligare riktning.

Och bilden då? Vad har den med saken att göra? Jag hittade den när jag letade efter en på mig själv där jag uttrycker något och här dök denna upp. Jag har varit intervjuad på TV ett par gånger och i radio likaså. Och har där aldrig känt mig det minsta orolig, osäker eller liknande över att uttrycka mig. Så bilden blev en stark bekräftelse på att jag KAN.

Share

Hur vet vi det?

Samtal med äldsta sonen precis före läggdags och han stod i badrummet och borstade tänderna. Vi pratade om hjärnan och hur frontalloben växer och utvecklas som mest i åldern 13-20 år. Och att om det under fosterstadiet utvecklades några problem i frontalloben så kanske de just inte märks förrän i denna ålder.
Javisst är det samtidigt ett ökat påslag av hormoner som ibland skapar de mest underliga sönerna i vår familj, men också för att utvecklingen i hjärnan sker samtidigt. Och detta stod vi då och pratade om. När sonen svängde runt samtalet och menade att han hade nog redan sett hur det skulle bli. Han visste hur det var att ha en fullt utvecklad hjärna. Jag svarade honom att i denna kropp har han nog ännu inte upplevt sin 20-årsdag, men i tidigare erfarenheter så absolut kan det vara så. Varpå hans svar tillbaka blev en fråga – hur vet vi det? Hur vet vi att jag ännu inte har upplevt detta i denna kropp? Och vips var vi inne på Nikola Tesla….

IMG_1095

Jag upplever i denna tid och i denna ålder som mina söner är nu att jag i det mesta håller en icke dömande av deras tankar, frågor och försöker hålla mig så öppen till att allt verkligen är möjligt. Jag hoppas att jag lyckas skapa ett större kreativt utrymme tillsammans med dem.

Vilka samtal för ni på kvällarna med era barn?

Share

Aktiviteter och rörelse

227054_5098271798_9359_n

Med min bakgrund som utbildad idrottslärare, folkhälsovetare och aktiv rugbyspelare i 22 år så upplever jag att många personer förväntar sig att jag ska träna ohemult ofta och mycket, att jag ska vara superstark och att jag ska må tiptop. Och det är nog bara det sista som jag verkligen strävar efter – att må tiptop. Mina aktiviteter och rörelser för att ta mig dig ser dock betydligt annorlunda ut nu än mot då. Då när jag var mitt i min rugbykarriär.

Rugbykarriären tog sin början 1990 i Norrköpingsbaserade klubben NRK Trojan. Och slutade i Stockholm Exiles Ladies 2012.
22 ashäftiga år.
Med minnen, kunskaper och erfarenheter som jag gärna delar och önskar att många fler än mig skulle få uppleva. 22 år med spel på olika nivåer, i olika grupper, i olika lag, med olika lagkompisar, med olika tränare och med egna olika uppdrag; spelare, kapten, lagledare, manager, landslagsspelare.
Och en av höjdpunkterna var 2007 då jag blev Stor grabb (dags för RF att byta ut det ordet så att hen kan få bli Stor Hen istället?).  De andra höjdpunkterna? De tar vi en annan gång….


Idag –  mars 2015 – ser min snittvecka för aktivitet och rörelse ut så här:
1,5 – 2h hundpromenad/dag med vår älskade lilla dvärgschnauzer Snowy och 3 pass med mjukgörande och stretchande syfte – min kropp behöver detta. Så jag traskar till mitt närmsta gym, KTH-hallen, och engagerar andningen, närvaron och kroppen i BodyBalance, Vinyasa Flow yoga samt YinYang-yoga. Eller på yogamattan hemma med någon yogainstruktör på youtube. Det passar min kropp bra. Jag behöver lära mig att kunna sträcka och böja på det sättet som jag behöver. Jag vill lära mig att vara stark i hela kroppen. Jag vill lära mig att vara mjuk och mottaglig för rörelser. Jag vill lära mig att lita på min kropp. Jag har många i mitt nätverk som är kunniga på rörelse, aktivitet och styrka. Och de två jag frågar och följer mest är Jo Hall, ägare, inspiratör, massör, pt, partial arts mästare, vän, och mycket mer på Good To Go och Gunnar, naprapat på Bokneberg Naprapati.

Min kropp har fått sig många törnar i sitt liv och det sitter en hel del kvar att läka och arbeta med, och min långsiktiga plan är att åka hit och fira en kommande födelsedag – och lära mig surfa med vågorna. Om några år. När min kropp är redo. Tills dess – rörelse, andning och närvaro i den takt som min kropp vill.

P1100310

Share

Nytt uppdrag – nygammal kompetens

IMAG0592-e1348165611784

Det är spännande att börja nya uppdrag. Idag var mitt första möte i mitt nya uppdrag i Norrtälje. Lite pirrigt. Och inte bara för mig. Det kommer att vara nyfiket, oroligt och pirrigt för flera. Och jag hoppas att vi lyckas kittla dem till lusten att påbörja denna resa. Låta lusten vara ett redskap för att utveckla för framtiden. Den som väntar på oss.

Samtidigt är det så otroligt roligt att få chansen att få använda mig av mina kompetenser. Och lite nygammal sådan. En av dessa kompetenser som Johan lyfter fram i kroppsläsningen av mig förra våren under min coachutbildning. Du hittar hela min kroppsläsning här. Kompetensen att kunna se flera sidor av något, att kunna lyssna till flera olika grupper, att kunna ta in dem alla, bekräfta dem under processen och SHABOOOM – se hur:et, vara i hur:et och skissa fram hur:et tillsammans!

Och med detta inlägg har jag kommit till nummer 10 av 100 i #blogg100-utmaningen.
Heja mig och alla ni andra som deltar!!

Share

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén