att läsa en bok i rätt tid

Ibland är det så känner jag. Att jag börjar på en bok, kanske tragglar mig igenom ett kapitel eller två. Låter den ligga bredvid sängen i en hög med andra likadana lästa i ett kapitel eller två.

Så kommer en dag då jag plockar lite i högen. Väljer ut någon av dem och ser om det finns något i boken som resonerar i mig nu. Just detta skedde med “Kosmosdialogerna” häromdagen. Jag hade 2015 (när jag skaffade mig boken) läst det inledande kapitlet och det första av samtalen mellan Kosmos och Anna. Sen bidde det stopp.

Tills jag tidigt i lördags morse plockade upp boken igen. Och har sedan dess i hög fart plöjt alla de återstående 11 samtalen mellan Kosmos och Anna. Läsningen och innehållet har känts så rätt just nu. Här där jag är på min resa.

Kosmosdialogerna handlar just om en dialog mellan Anna och Kosmos. Och Anna som är en rätt envis journalist ställer Kosmos mot väggen och kräver svar på frågor som mänskligheten vill (och tror sig behöva) veta.

Eftersom jag känner Anna så kunde jag höra hennes röst inuti mig när jag läste. Nästan som att jag lyssnade till en ljudbok. Och Kosmos röst blev en av mina inre röster. Som att den kom från mig. En otroligt fin upplevelse och jag har som vanligt en massa hundöron i boken som jag ska dela med er. Så småningom. En favorit nedan….

K (kosmos): Så när jag talar om mod handlar det om att våga stanna i det som är obehagligt och våga använda det som en språngbräda för att ta sig vidare.

A (anna): Alltså om att inte följa impulsen att ta bort detta, utan om att stanna kvar i det jobbiga. De när impulsen är ju jättestark så fort någonting är obehagligt, på vilket sätt som helst; ta bort, ta bort! Och dessutom lever Ami och jag i en tid och i en kultur som är inne på samma spår, i sig: allt är obekvämt, allt som gör ont ska bort. Fort!

K: Ja.

A: Men det är det man får stå emot. Det är det du säger, eller hur? OM man vill veta vad som finns bakom, eller på andra sidan om lidandet.

K: Ja, så är det. Och bakom oss finns jag.

A: Det har jag fattat.

K: Och jag vill poängtera vikten av att försöka förstå sig själv i reaktion till mig. Att våga ställa frågor som: Vad har jag för syfte i världen? Vilket är mitt uppdrag? Varför är jag här, ifall jag plockar bort allt som har med mina roller att göra, som yrkesmänniska eller som mamma eller pappa eller barn, eller vad det nu kan vara för något.

A: Mmm.

K: För någonstans vet vi allihop att vi har en annan roll att anta, också. Och att det är den viktigaste av alla. Att ikläda sig.

A: Ja.

K: Och den rollen är ingen mindre än den som medskapare till det nya universum.

A: Jag vet inte vad jag ska säga.

K: Nej, för det kan ju låta storslaget, kan man tycka.

A: Typ.

K: Men det är det inte för mig. Det är bara fullständigt naturligt och ingenting konstigt. Men för er människor kan det kännas för stort att ta på sig.

Och jag minns ett av mina tidigare inlägg. Ett inlägg där jag skrev om hur jag nu i mitt liv har liksom ett måste att närma mig det jag är rädd för eller känner obehag inför. Att jag vill komma så nära det så att jag ser det i vitögat. Och då använder jag mig av allt mod i mig. Allt som går att uppbringa. 

Share

min läsutmaning 2017 – så här långt….

Jag använder sen ett par år tillbaka sajten/appen Goodreads.com som ett sätt att samla titlar som jag vill läsa och som ett sätt att dela de böcker jag har läst. Allt på uppmaning av min vän Jo.

Förra året var nog mitt första som jag satte upp ett läsmål för året och i år har jag satt upp som mål att jag ska läsa 26 böcker.
Så här mitt i juli har jag plöjt dessa:

Och jag har 5 stycken som jag är mitt i läsande av:

  1. Den vita vägen av Edmund de Waal
  2. Medvetna val av Stellan Nordahl och mina vänner Helena Roth och Dominic Venter som två av medförfattarna
  3. Sommarboken av Emylia Hall
  4. Full Catastrophe Living av Jon Kabat Zinn
  5. Theory U: Leading from the future as it emerges av Otto Scharmer

Finns du på Goodreads också?
Hitta mig om du vill 🙂

Share

kejsarsnitt eller vaginalt – och bakterier på vägen

När vi når en ålder av 3 år då har vår tarmflora kommit att bli ganska mogen för att ta sig an resten av livet. Man brukar ju säga att våra gener hjälper till att designa våra kroppar, men de är verkligen inte chefs-arkitekterna när det handlar om vår miljö och kultur i våra tarmar. Identiska tvillingar delar ju samma uppsättning gener, men långt ifrån samma bakterie-mix i tarmarna. Vår livsstil, händelser i livet, sjukdomar, hobbies, etc – allt detta influerar oss och skapar bakterie-populationen inuti våra kroppar.

Så de första bakterier som populariserar våra tarmar lägger grunden för framtiden i våra kroppar. Studier visar att de bakterier som vi utsätts för under våra tre första veckor livet är enormt viktiga för vår utveckling av vårt immunförsvar. Tarmfloran hos en 3-veckors bebis kan förutspå om det finns en ökad risk för att drabbas av allergier eller astma mm senare i livet.
Så hur kan vi se till att ”plocka upp” bättre bakterier än sämre i början av våra liv?


När ett barn föds med kejsarsnitt så är allt sterilt och fint och bra för alla, förutom den lilla delen att de första bakterierna som den nyfödda nås av är från huden.
Och på din hud bor mängder av olika sorters bakterier som kan hamna i den nyföddas mage och tarmar. Ett barn som föds vaginalt – det barnets första möte är med bakterierna i vagina och de är mycket mycket snällare mot barnet.
Och det sker ibland att barn som föds med kejsarsnitt får lactobacillus tillfört så att den goda tarmfloran får en skjuts åt rätt håll – för just den har barn som föds vaginalt liksom redan fått på naturlig väg.

Runt 7-års ålder har barn som fötts vaginalt och via kejsarsnitt kommit ikapp varandra så att tarmfloran ser liknande ut. Puh – tack och lov för att kroppen liksom tar hand om detta själv – eller ibland med lite hjälp 🙂

 

Källan till dessa ord, tankar och reflektioner är förstås – “Charmen med Tarmen” av Giulia Enders. 

 

Share

ett annat sätt att leva

Men istället för att ta sitt liv beslöt Fuller (kanske på grund av sin djupa övertygelse om enheten och ordningen i det universum han visste sig vara en integrerad del av) att leva vidare som om han faktiskt hade dött den där kvällen.

Eftersom han var död behövde han inte längre oroa sig för hur det gick för honom personligen utan var fri att leva vidare som en representant för universum. Resten av hans liv skulle bli till en gåva. Istället för att tänka på sig själv skulle han ägna sig åt att fråga: “Vad är det som behöver uträttas här på jorden som jag har lite hum om, och som troligen inte kommer att bli gjort om inte jag tar ansvar för det?”
Han beslöt sig för att helt enkelt fortsätta ställa sig den frågan gång på gång, och sedan uträtta vad som kom för honom, följa sin intuition. På det sättet, genom att arbeta för mänskligheten som om man vore anställd av universum i dess helhet, kommer ens omgivning att påverkas och berikas av den man är, det man känner och det man gör. Men det är inte längre personligt. Det är bara en del av universum i sin helhet som finner sitt uttryck.

……..

När man får universum till arbetsgivare börjar oerhört intressanta saker hända, även om lönechecken lyser med sin frånvaro. Men man måste ha stort tålamod. Ett sådant förhållningssätt tar lång tid at odla. Rätta platsen att börja på är naturligtvis just precis här. Och rätta tiden? Vad sägs om nu genast?

Morgonens läsning i Vart du än går är du där – Jon Kabat-Zinn, sid 204-205

Ja, du har säkert redan klurat ut det. Jag är en av universums medarbetare.

Share

att vara en “hjärtstämmare”

 

“Maw Maw påminde oss för varje spark, varje slag som hon uthärdade utan att falla ihop om att det fanns en kraft som soldaterna inte kunde kuva. När hon gick hungrig därför att de än en gång inte gett oss något ris gjorde hon det för sin brors skull. När de torterade oss och Maw Maw tvingades stå på ett ben i solen tills hon föll omkull led hon för hans skull. Och vår.”
Han teg ett ögonblick. “Hon var den modigaste människa som jag någonsin har mött. Hennes uppoffringar gav mig mod att leva. Och genom dem stämde hon mitt hjärta, lite mer för var dag, utan att jag insåg det. Vid en viss punkt hade all min bitterhet försvunnit. Mitt ursinne och min harm, min vrede och mitt hat bara torkade ut, som en bäck när ingen källa längre finns som fyller på den.”

citat från boken “Hjärtats innersta röst”

En människa som är sann mot sig själv i sin handling och i sina ord är en människa som försöker vara autentisk. För det krävs mod. Mod att orka stå upp för sina handlingar och sina ord. Och styrka att orka göra det om och om igen.

En människa som är autentisk och som försöker att vara det vid så många tillfällen den kan i livet – den människan är för mig ett lysande exempel på en som stämmer hjärtan. En hjärtstämmare.

När du ser genom handling och hör ord som hänger ihop med handling då når det fram till ditt hjärta och det får en kärleksfulls behandling av det du just upplevt, en behandling som tar just ditt hjärta till ett mer samstämmigt ställe – där hjärta, hjärna och händer är i samstämmighet.

PS. I boken beskriver även karaktären Julia hur hon och hennes väninna kommer prata och agera kring en person som är en hjärtstämmare, och hur Amy troligen kommer att vilja fånga detta på duk – genom målning. Kanske blir det en utställning med följande titlar: 

Att stämma hjärtan I
Att stämma hjärtan II
Konsten att stämma hjärtan
Hjärtstämmaren
Ett ostämt hjärta

Share

“i de välmenandes helvete”

Att på riktigt möta en annan människa precis där den är och inte försöka göra den bättre eller förändra den kan vara svårt. Så förstår jag citatet i rubriken. Det är lätt att hamna i “de välmenandes helvete” – den person som bara vill dig väl, men som inte klarar av att ta hänsyn till dig och var du är precis där och då. För det är så svårt att stå emot den som bara vill dig väl.

Och i vår kultur är det så förknippat med att det mesta är tillåtet med tillägget – “xxx vill dig ju bara väl” – som att det rättfärdigar nästintill vad som helst som sker mot min vilja. För den andra vill ju bara väl.

För mig är det som att någon annan vill ge mig offerkoftan och göra mig liten, för att då kan de rättfärdiga sitt välmenande helvete. SLUTA – jag vill för fan inte ha en offerkofta!!

Den välmenandes helvete.
Där vill jag varken möta dig eller hamna där själv.
Snälla du välmenande person, stanna ur vägen för mig!

PS. Jag mötte uttrycket och citatet i boken “Hjärtats innersta röst” :

Jag erinrade mig något vår far brukade säga, någonting som jag aldrig förstod när jag var liten; “I de välmenandes helvete.” Det var hans benämning på de välgörenhetsbaler som mamma hjälpte till at arrangera. “Helvete” och “välmenande” var för mig oförenliga begrepp. De stod i diametral motsats till varandra. Inte förrän mycket senare förstod jag hur träffande hans beskrivning var. Hur svårt det var att stå emot de välmenande. Det var omöjligt att komma undan helt. Det dåliga samvetets skugga var alltför lång.

Share

“Samsas med synden”

är titeln på ännu en bok läst och uppsatt på min lista över årets böcker på Goodreads.com

Denna gång en bok jag fått låna av lagledare-kollega i rugbyklubben, Kajsa. Skriven av Michael Malone och originaltiteln lyder “Handling Sin.

Min take-away av boken? Jag gav den 3 av 5 stjärnor i betyg. Jag gillade berättelsen, som var helt galen och energigivande. Men språket var inte min favorit. Sättet som orden var nerplitade på pappret gav mig inte läslust. Tyvärr.

Så i slutet av boken finner jag dessa ord:

“Är det nånsin något du vill be mig om att göra för dig, något som jag kan göra, så be mig bara. Men be aldrig mig eller någon annan om lov. Din framtid är din ensak – vart du än reser, vad du än gör, vem du än älskar. Vill du aldrig sätta din fot i staden igen, så tveka inte att säga det. Vill du inte ha hjälp av en person, säg det bara till denna. Vill du flytta till ett annat land så åk iväg bara. Det är mitt råd – gör vad du vill med det. Men jag hoppas att du vill komma och hälsa på mig så snart du får lust. Du är en gåva till mig som jag aldrig gjort mig förtjänt av.”

Orden är riktade från en kvinna till sin sondotter. Och jag finner dem användbara inte bara från en generation till en annan inom familjen. Utan till alla de jag på något vis möter i mitt liv. Där min väg korsar deras.

Share

långsam läsning

är något jag lagt mig till med så här mer och mer om åren…

I våras när vi var i Jordanien började jag läsa “The Happiness Project” och den boken tillhörde liksom bostaden vi lånade så den fick bo kvar när vi reste hem. Och sen när vi var på väg till Australien så passade jag på att shoppa ett eget exemplar av boken så nu är jag igång med min långsamma läsning igen.

Hur läser du?
En bok i taget?
Snabbt?
Långsamt?

För mig är även läsningen oerhört olik beroende på vilken sorts bok det är, hur den är skriven, om jag får en massa resonans, eller om jag bara vill liksom komma till slutet…och i vissa böcker blir det typ hundöron och klotter på nästintill varje sida, medan andra får inte ens en tanke efter att jag avslutat den.

Så mitt i “The Happiness Project” resonerar tankar med mig, mer än i början av boken…det innebär att det nog kommer dröja ett tag till innan jag är klar med den. Kanske sker det i närheten av årsdagen sen jag började läsa den?

Share

Hopp i mörkret

blev min första bok att avsluta 2017. Den är skriven av Rebecca Solnit och jag blev nyfiken på att läsa boken efter att ha lyssnat till en intervju med henne på On Being (förstås!). Här finner du en review av hennes bok från underbara Maria Popova på Brainpickings. 

Jag har som vanligt många, många hundöron i boken och har förstärkt de orden som ropar högst till mig. Och nu när jag har läst denna har jag haft ett speciellt uppdrag i bakhuvudet som har bearbetats och varit i en process…som har fått en omgång av Rebeccas bok runtom uppdraget. Och jag har fått fler insikter och fler reflektioner. Kring mig. Kring uppdragets art. Kring uppdragets egentliga innehåll.

Om jag rekommenderar den? Japp!!
Läs, ett par sidor eller två, lägg åt sidan, reflektera, ta upp igen när du är redo.

 

En delning från boken får bli detta ganska långa stycke…

The notion of capturing positions of power, either through elections or insurrections, misses the point that the aim of revolution is to fundamentally change the relations of power. There is a vast area of do-it-yourself activity directed towards changing the world that does not have the state as its focus and that does not aim at gaining positions of power. It is an arena in which the old distinctions between reform and revolutions no longer seems relevant, simply because the question of who controls the state is not the focus of attention.

Och det är däri jag inser att ett av mina uppdrags egentliga innehåll handlar om att förflytta makten, förflytta makten att agera själv, utan styrningar.
Och “shit påmfrit” – det vill ju inte ledarna högst upp…verkligen inte…men de har samtidigt ännu inte sett detta egentliga innehåll – utan vill röra sig i tassemarkerna runtomkring och inte riktigt närma sig det heta sprängstoff som jag är mitt i.
Det bidde inte riktigt som de trodde…när de sa att de ville arbeta med Inflytande och Delaktighet…för det kan ju inte vara så svårt eller farligt (för dem själva)?

Share

mitt bokläsande

Läste klart en bok jag nog hållt på med länge. Säkert 4 månader. Den har fått mig att läsa ett par sidor om dagen. Utom nu på slutet i januari. Då ville jag bara bli klar med den. Känner du igen den känslan?

Och jag har ett flertal till som jag har läst i länge, länge. Det är så min läscykel ser ut nu. Att jag läser ett par sidor i en bok, låter den ligga, tar upp en annan och läser lite där.

Som att de tillsammans bildar en större meta-bok. Och förgyller handlingen och innehållet med de tankar och reflektioner jag gör när jag läser. Och det är så skönt att bearbeta något jag läst genom att inspireras av en annan tanke.

Nåväl – boken som jag nu läst klart, eller det var någon vecka sedan, handlar om vad varelserna på stjärnhopen Plejaderna vill lära oss. Det är en bok som är “kanaliserad”. Vilket betyder att den författaren som skrivit boken egentligen bara agerat kärl för orden att komma ut igenom. Jag tänker inte så mycket om det. Värderar det varken eller just nu. Jag låter innehållet komma till mig i läsningen och om det resonerar med mig då tar jag det till mig. Om inte så låter jag det passera. Vilken källa som det kommer ifrån är inte lika viktigt för mig, som det som innehållet kan väcka i mig.

Vad väcktes i mig när jag läste denna? En massa olika saker. Saker som jag inte alls känner igen. Saker som jag inte tar till mig alls utan släpper taget om. Andra saker som tar tag i mig och håller i mig. Sant eller falskt är inte viktigt där och då. Sant eller falskt kommer att visa sig senare.

IMG_1981

Be clear what you intend. The words I intend have tremendous power.

It is very important for everyone who wishes to be in balance with their physical body to
practice some kind of deep-breathing program. 

The human dilemma: the need to shift the definition of self and reality.

Sometimes when part of yourself is operating without vision or seeing, events occur to get you back on track. Be aware that, in this new chaos of consciousness and confusion and shifting of uncertainty, there is a divine order. This could be compared to baking a cake. Each ingredient in the recipe is of itself an integral whole and has its own sense of structure; the eggs, the flour, the butter, the sugar. When you begin to put them all together, it looks as if you are making chaos. Someone could say: “You are wrecking everything. You wrecked that egg. Where did the sugar go? You are wrecking all of the essential elements here.” They don´t understand, perhaps the magic of the catalytic formula of heat. 

We would like to remind you that you are only sovereign unto yourself.

When you become a doer and are able to manifest what you want in life,
you set yourself up as a mirror for many people. 

Life is like a restaurant. Learn how to order what you want from life like you do
in a restaurant and then trust that, because you ordered it, it will be put before you. 

When you go into a restaurant, do you simply order and say, “this is what I want,” and trust that it is going to come to you, or do you worry that they are going to screw it up? As soon as the order is in, do you follow the waiter into the kitchen and say, “Oh, they probably won´t have the right lettuce. They probably won´t sauce the onions just so, and they won´t have those kind of mushrooms I want.” No. You trust it will be presented to you exactly the way you want it and you let it go. 

As system busters, you have come in to eradicate the “food source”, or to change the “food source” from one of fear and chaos. Those who are nourished by that food will either have to change their diet or leave. 

Systems buster. Available for altering systems consciousness within the universe. On call.

Emotions are a source of food. There are those whose food source is love.
And there are others whose source is fear, chaos, anxiety, hunger and despondency. 

The human species have in common that it has been raped of its emotions.
Others have played your emotions like instruments,
and they have never let you know the power you have within your emotions.

Emotions are like tickets that can get you places and plug you in.

 

IMG_0572

Var det något som rörde dig starkt?
Kanske upptäckte du något inifrån dig när du läste detta?
När var det något som du läste som gjorde att en upptäckt inuti dig knackade på och ville ut?
Vad var det som ville ut?
Och vad var det du läste då?

Fotona tagna en varm sommardag vid ruinerna I Pompeji 

Share