World Champion of Shitty First Draft

The SFD.
The Shitty First Draft.

Fråga min make så får du höra att jag är världsmästare just nu, samt under hela min hormonoblans-period, på att skapa och tolka in de värsta möjliga svaren och tolkningarna i mina första urusla utkast och förslag till tolkningar av situationer, svar, emojis, sms, ögonkontakt, utebliven ögonkontakt, tid innan ett svar på ett sms kommer etc.
Jag håller med honom. Det har varit väldigt svårt att “slå mig” i mina SFD´s.

Jag tror att du känner igen dig. Antingen i att du själv är lika bra som jag på att dra en snabb analys som du tror på så mycket att den tar plats i din hjärna och gör att du inte ens behöver fråga om det som din hjärna har ljugit ihop verkligen stämmer och är sant. För du VET ju att det är så.
Eller så känner du igen någon i din närhet som liksom ser till att skapa SFD´s som gör att du inte hamnar i din bästa dager utan att du ens får en chans att förklara dig eller omkullkasta den teorin som sågar dig vid fotknölarna.

Genom att vi två tillsammans nu har ord på just detta, så räcker det väldigt långt för både mig själv att inse att det bara är ett SFD och inte “sanningen”, eller om maken undrar om det är mitt SFD som talar just nu. Då kan jag få syn på mitt SFD INNAN det tar över min hjärna och blockerar tillgången till min visdom.

Att skriva och sätta ord på ett SFD är även det en tillgång och ett sätt att “behandla” det. Det gör jag ibland här på bloggen. Ganska ofta faktiskt under det senaste året.
Sen blir jag påmind om att även det är ett SFD. För det finns betydligt fler anledningar till varför jag skriver.

Så dyker Elizabeth Alexander upp i mitt flöde. En kvinna jag aldrig hört talas om tidigare. Vars röst nu har förgyllt ett par av mina dagar då jag lyssnat till hennes tal två gånger om. Jag har inte googlat henne ännu. Vill låta allt det jag vet om henne vara just de ord hon valt att dela med sig av i sitt tal. Jag vill med dig dela med mig av hennes valda ord om varför hon skriver. Det är ord jag instämmer i. De beskriver även varför jag skriver. Mitt skrivande som även det är ett sätt att utforska/försaka/bekräfta/omkullkasta/skapanytt/etc med mina SFD´s förstås.

Here is why I write:
Like so many writers before me I write to outrun death
I write to grasp life as it slips away from me
I write to revisit, revisit until I get it just right, a memory, an unresolved episode
I write to make you feel what I feel
I write to go somewhere
I write to take you with me
I write to put us within the sound of each others voices
I write to say what happened
I write to feel
I write to invite you to feeling
I write because to be human is mysterious and beautiful and I want to sustain life force out of words and make things that will stay alive
I write to commune with people who are not here with us right now
I write to be fully alive

Elizabeth Alexander


Note to self: Det är ok att göra SFD´s. Det är ok att ändra sig. Det är ok att ta hjälp och få syn på sina SFD´s. Det är ok att vara människa. Det är ok att göra om sina SFD´s många gånger. Det är ok att tro på dem en stund. Det är ok att sluta tro på dem.
Du är ok! Precis som du är!


Share

Om att vara förälder….

Jag lyssnade just klart på boken “Daring greatly” av Brene Brown.

Ett av kapitlen i slutet var inriktat på föräldraskap. Två delar i det kapitlet som fäste sig särskilt mycket i mig.

Det ena:
när ditt barn kommer in i rummet eller i närheten av dig så är ofta det första du ser något negativt kanske. Till exempel att han inte har tagit på sig en ren tröja. Eller att hon fortfarande inte har borstat håret. Och den här kritiska tanken du har – även om du inte säger den så SYNS den långa vägar i hela ditt ansikte.  Brene föreslår enkelt (men nog så svårt) att helt enkelt låta ditt ansikte säga det som ditt hjärta vill säga. Att låta ditt ansikte verkligen visa att du tycker om ditt barn. Även om håret är oborstat eller om tröjan är smutsig. Ett barn förstår ditt ansiktsuttryck på några sekunder. Så låt det vara ett uttryck som visar din kärlek. Låt ditt ansikte lysa upp ditt barns möte med dig.

Det andra:
när du som förälder tror att det är vad du säger och inte vad du gör som visar barnet hur den ska agera i världen och med omvärlden. Att du kanske är “fast” i en övertygelse om att det finns rätt sätt att vara förälder och fel sätt. Att du ännu inte har förstått att det enda som spelar roll i föräldraskapet är vad du gör. Hur du är och hur du agerar i din värld och med omvärlden. Att det är hur du är som vuxen som visar ditt barn hur den kan vara som vuxen. Är du idag den vuxna du vill att dina barn ska växa upp och bli?

Brene bjuder på delar av boken och nedan finner du hennes förslag till manifest för oss som föräldrar – att vara en helhjärtad förälder. 

Brene Brown och alla hennes manifesto´s finner du här

Share

Definition av autentisk

“To be authentic, we must cultivate the courage to be imperfect — and vulnerable. We have to believe that we are fundamentally worthy of love and acceptance, just as we are. I’ve learned that there is no better way to invite more grace, gratitude and joy into our lives than by mindfully practicing authenticity.”— Brené Brown

Jag snubblade på Brené Browns definition av autentisk häromdagen och blev påmind om att jag dagligen, dagligen tränar på att vara autentisk. För min skull.

Jag har skrivit om att vara autentisk tidigare – läs nedan om du vill 🙂
Mod – del 4
att mäta en persons inre ledarskap
att sätta gränser
att känna sig förrådd
autentisk – som mål för ett spirituellt/andligt uppvaknande?
Vad kännetecknar en autentisk människa?
vis, modig och autentisk – idag!

Share

att sätta gränser

…var ett ämne som maken och jag samtalade om häromdagen. Hur vi såg olika på det. Hur jag upplevde att jag redan hade markerat och satt en gräns och hur han menade att jag inte alls gjort det tillräckligt tydligt. Situationen var upplevd av mig och endast återberättad från mitt perspektiv till honom, men har såg ändå något i det. Kanske ett mönster som han ser. Att jag är otydlig i var gränsen går.

Jag sov på saken. Och vaknade så sakteliga dagen efter. Tog mig tid att starta dagen varsamt och långsamt. Och där dök den upp – signalen till mig. Ett inlägg från min vän Helena om “Boundaries” – gränser.

Helena påminner mig om ett videoklipp som jag redan har sett. Där Brene Brown pratar om hur hon ser på gränssättande och varför det är viktigt.

Bernes sätt att lägga samman Gränssättande med Integritet och med Generositet är för mig en kombination som slår an i mig. Särskilt med I för integritet. Att när jag är sann mot mig själv och kan sätta gränser för det jag behöver visa att det här är ok och det här är inte ok, ja, då blir ju livet i integritet mycket enklare. Är livet i integritet så är det ett autentiskt liv. Tänker jag.

Det svåra i kråksången?
Att sätta gränserna. Att fatta var de går. Och att våga stå för att en gräns går just här.

För mig är det viktigt för att jag genom att sätta dessa gränser ser till att ta hand om mig själv. Att det är jag som är i fokus i mitt gränssättande. Och det känns bra.

Tack Helena för påminnelsen!

Share