nyfikenheten vinner över rädslan

Att kritisera normen är den nya normen…

….så sa ju vår yngsta häromdagen.  När vi pratade om att bryta normer och finna sig själv bakom alla olika skal och rustningar.

Och så dök ett avsnitt upp igen i mitt podd-flöde. Ett avsnitt från On Being där Krista Tippet pratar med Elizabeth Gilbert om hur kreativitet är att välja nyfikenheten över rädslan.  En skakning i mitt system som bekräftade min tanke om att det där stämmer så väl med HUR vi vill göra för att kika på de normer som håller oss i sitt grepp.

Att vi vill möta dem med nyfikenhet och undersöka dem och inte vara rädda för vad som ska ske om vi kastar bort en och annan eller många normer.

Elizabeth har skrivit så här:
“I want to live in a society filled with people who are curious and concerned about each other rather than afraid of each other.”

Så en inbjudan från oss till dig om även du vill och vågar kika lite på de normer som du är klar att kasta loss – vi lovar dig. det är en skön känsla att kasta loss!
Använd dig av nyfikenheten som ett verktyg, och som en kompass att styra dig ifrån rädslan.

Att älska sig själv lite så här publikt är väl inte heller riktigt normen 😉

Share

att bryta ett tabu

Det kostar att gå sin egen väg. Alltid är det någons förväntningar som går i kras, någon som man gör besviken, men av alla mänskliga hänsyn man bör ta, bör inte ens möjligheten att bli lycklig vara något som du försakar för att ta hänsyn till andra.
Petter Stordalen.

Ja, jag kände häromdagen att jag bröt ett tabu. Och fick olika återkopplingar på det. De flesta enbart positiva och hejaheja-ropande. Men också ett som var ledset och sorgset och som kände sig litet. Som kände sig bortvalt.
Som innerst inne ville förstå att det var ok, men att det samtidigt kändes så svårt att acceptera den känslan som uppstått. Som en inre krock.

Och just dessa inre krockar som jag och du får och kan ge till andra (låt det finnas med krockkuddar!) är utmärkta som steg för att utvecklas. Jag kan bara hoppas att både jag och den som fick uppleva krocken kan växa härifrån. Att växa som människa.
Som en julklapp i dessa juletider?

 

Share

Varför dricker du alkohol?

Frågan dyker upp i mig med jämna mellanrum när jag möter en person/grupp med en relation till alkohol som i mina ögon känns osund. Som alltid dyker det ju även upp påminnelser och denna gång var det på bloggen Alkoless som Ingela skrev så här om hur hon vuxit upp med alkohol och fylla.

Och jag känner igen mig på flera områden. Inte alla. Men väldigt många. Och en känsla i mig börjar växa. Den känslan om att jag inte längre vill vara en del i att glorifiera alkohol och fylla. Och den börjar liksom här. Idag. För jag vill inte vara en del av den kulturen som hyllar alkoholen. Eller glorifierar den. Jag vill inte längre vara i de sammanhangen.

Jag vill heller inte vara den som lägger upp bilder i sociala medier på alkohol. Jag vet att jag har gjort det, men nu är det slut. Jag vill heller inte trycka på “like” när det är ett foto som hyllar fylla, eller alkohol. Inte ens ett (1) glas. Jag kommer att välja bort att gilla de bilderna och det handlar bara om mig och inte om dig.

Så ska jag bara avstå att gilla bilderna/inläggen eller ska jag faktiskt skriva en kommentar om varför jag inte gillar? Det är en balansgång här. En balansgång att kunna vara den personen som uttrycker det jag står för, samtidigt som jag inte rackar ner/trycker ner den personen som just lagt upp bilden. Det är inte det jag är ute efter. Det jag idag tror mig vara ute efter är att vi alla blir mer medvetna om vad vi speglar för tillvaro, vad den hyllar, vad den säger och vilka normer den är med och skapar.

Jag föreslog Ingela att hon skulle skriva ett inlägg om att gå just denna balansgång…och i väntans tider har jag skrivit lite själv. På mitt sätt.

Vad känner du? Kommer du att lägga upp bilder på dig och alkohol i sommar?

Share