att känna sig förrådd

Jag ligger i sängen i vår lånade villa, Seas the Day, vid Gnarabup Beach, Margaret River, West Australia och läser en bok. Och ett kapitel som heter “Betrayal” – som Google Translate vill översätta till svek, förräderi.

Kapitlet inleds med dessa ord

It doesn’t´t interest me if the story you are telling me is true.
I want to know if you can
disappoint another
to be true to yourself;
if you can bear the accusation of betrayal
and not betray your own soul;
if you can be faithless
and therefore be trustworthy.

Jag har tidigare närmat mig detta ämne vid flera tillfällen, men då använt och till och med fastnat i ordet autentisk. Att en person kan vara autentisk genom att de bland annat uttrycker sina känslor och åsikter, även fast det inte gör dem populära.

Så när Oriah ger mig ytterligare två ord att använda tillsammans med autentisk. Både svek och förräderi och samtidigt rikta om dem till sig själv – då klarnar bilden.

När du inte orkar/kan/vågar/vill vara sann och autentisk mot dig själv – utan väljer att göra det som andra vill att du ska…då sviker du dig själv. Då förråder du dig själv. Då är du inte längre autentisk. Och att svika sig själv gång på gång kan vara den största boven till självskadebeteende. Så nu vill jag att du slutar upp med det. Svik inte dig själv igen. Och om det händer. Lär av detta. Stanna kvar i känslan av sveket en längre stund än du brukar. Låt den stunden kännas i dig. Sen. Först sen kan du gå vidare och fortsätta.


Tidigare inlägg om autentisk:
Vad kännetecknar en autentisk människa?
Autentisk – som mål för spirituellt och andligt uppvaknande?
Mod – del 4

Share

underbara, njutningsbara fredag i cellhet

Cellhet som en samstämmighet, när samvaron med en annan människa är så närande och läkande att vi tillsammans läker varandra genom den näring vi ger varandra i samvaron. Det har varit min upplevelse igenom dagen.
Dagen som började med att spendera tid med yngre människor, såna som ännu inte har fått så många ord i sitt ordförråd, men som besitter en sån storhet i sin kommunikation redan nu. Japp – jag var på en förskola. Och skuggade teamchefen.

Det jag fortfarande är genomglad och uppfylld av är den cellhet jag fick uppleva med barnen. Wow! Genom utelek. Genom samling. Genom det smittande skrattet som varade hela lunchen. Och långt in på sovstunden. Genom pannkaksmellis. Och ny utelek. Jag är läkt. Jag är närd. Jag är healad.

Och så på väg till fredags-AW med Sara på Gondolen. Ett underbart möte och samvaro med en underbar person som står mig nära. Mycket nära. En ny bekantskap sedan ett år tillbaka. Och som vi konstaterade under vårt möte – vi kanske inte ses så ofta fysiskt, men vi följer varandras bloggar och vi umgås i poddklubben, vi går samma MOOC och vi har ett genuint intresse och äkta nyfikenhet på varandra och våra vägar, vårt lärande och växande. Jag älskar att få vara i samvaro med alla dessa fantastiska människor som jag möter i livet!

Både skratt och tårögt. Både djupt och brett och cellhet. Cellhet. När våra celler i sin enskildhet verkar tillsammans. Hänger du med?

Är du sugen på ett gott fredagsskratt? Då bjuder jag in dig till att kika på klippet nedan. Stanna kvar och låt dig smittas av skrattet. Häng på – garva mera!!

Share

en annorlunda empathy walk

 Empathy Walk

En reflektion om min empathy walk denna morgon. Jag genomförde den med mig, Snowy (dvärgschnauzern) och naturen. Jag hade inte planerat den som min empathy walk, det kom till mig på väg genom Uggleviken.

Då fick jag en insikt i att det jag oftast kallar walk’n’talks för mig är väldigt lik en empathy walk. Likhet i att jag stannar upp tankarna, saktar ner tempot, låter känslorna expandera och ta plats och när jag pratar gör jag det från hjärtat. Tiden är en viktig parameter. Dels att tillåta sig att inte ha en tid att passa och dels att gå saktare så att även tiden upplevs som att den saktar ner.

Och då kom insikt nummer två – att jag under de walk’n’talks som jag genomförde i våras i Norrtälje – jag lät tiden vara och ändå kom vi varje gång fram när tiden var ute. När det var dags för mig och min medpassagerare att skiljas åt. Jag inser att jag har full tillit till min inre tid.

Tredje insikten – när jag saktar ner tillåter jag mig själv att ta emot energi och frekvenser överallt där det uppstår.   Rådjuret vi mötte. Fåren i hagen. Eleverna som sprungit vilse på sin orientering och inte vågade fråga om hjälp först. Skogen. Ljuset. Gaia. Snowy. Och när jag får ta emot och fylla mig själv med energi så sker det öppningar i mig. Öppningar som jag inte vill stänga. På länge. Som stannar med mig.

Fjärde insikten – att jag lever länge på dessa empathy walks och att det är en nästintill daglig ritual nuförtiden. Och att den kraft jag hämtar där gör att jag kan ta itu med de skav och allergier som uppstår i mig i möten med energier som “krockar” med min. Och öppningarna gör att jag i de mötena kan se hur nå fram med annan energi och erbjuda öppning där det går. Som jag känner stor tillit till min kraft att nå fram. Jag har provat många gånger och jag har “det” i blodet 😉

Femte insikten – att näst efter Eye Gazing så måste Empathy walk vara ett oerhört kraftfullt verktyg i att förkorta tiden till att känna närhet och cellhet. Med dig själv och andra.

Jo, ekarna längs min promenad ropade stanna hos oss, vila i vår kraft, vi vill dela med dig. Så nu har jag dykt ner i Solögas tolkning av eken: Ös ur din visdoms källa. Jag är vis. Jag är klok. Jag delar med mig av min visdom till andra. Det är dags att tro på dig själv och dina förmågor. Låt din visdom föda dig.

 

Share