hur ledare kan skapa en “ny” berättelse

Garrhet Sampson

För ett par år sedan så blev jag tillfrågad om att ingå i Saras “hub”. Att de som ingick i “huben” tillsammans skulle ta sig an en gemensam utbildning, en MOOC (Massive Open On-line Course) vid MIT var kriteriet. Jag svarade raskt ja utan att veta exakt vad jag givit mig in på.

Och vilken resa vi har haft sen dess. Ett upptäckande av perspektiv, gemenskap och verktyg till min verktygslåda gav den kursen och den “huben”.
Kursen (Theory U: Transforming business, society and self) finns fortfarande att gå, men den här “huben” finns inte en likadan att uppbåda 😉

Eftersom jag har gått kursen så följer jag den i olika sociala medier och citatet nedan dök  upp i slutet av 2017. Nu är jag redo att dela det med er.

Leaders must create or “hold” a space that invites others in. The key to holding a space is listening: to yourself (to what life calls you to do), to others (particularly others who may be related to that call), and to that which emerges from the collective that you convene. But it also requires a good deal of intention. You must keep your attention focused on the highest future possibility of the group.
by Otto Scharmer, Theory U: Learning from the Future as It Emerges

Vad vill jag säga med ovanstående citat?

Att alla som ser sig själva som ledare, oavsett om det finns en titel som tillhör dig eller rättfärdigar dig som ledare, alla som ser sig själva som ledare – detta är precis vad ni kan skapa om ni vill. En ny berättelse som kan växa fram tillsammans med era medmänniskor, medarbetare, medchefer och alla andra som berörs av det du gör och av den du är.

Så upp till bevis….är du den ledare du vill vara?
Eller har du mer önskan om växande och lärande?
Kontakta mig när du är redo!

Du når mig här…..

 

PS. Jag har tidigare skrivit om kursen i flera inlägg – bland annat  här (V A D) och här (att vara upprymd eller känslan när du hittar hem)

Share

F+E+M = A

Jag med mina nyblivna kompetenser som mindfulnessinstruktör tillsammans med mina kompetenser som coach fick syn på följande under en skogspromenad häromdagen.

FEM = A

Som en matematisk formel…där:
F= Ditt Fysiska jag – din kropp
E= Ditt Emotionella jag – dina känslor
M= Ditt Mentala jag – din hjärna

Och när dessa tre F+E+M är i samstämmighet/i resonans/i synk/liknande
då är det dags för ett A att träda fram.
A= Ditt Andliga jag – din autenticitet

Och för mig betyder mitt andliga jag att jag för mig själv och andra
är mer tydlig och transparent med vad som är viktigt för mig och
varför jag gör si eller så. Typ
“I smoke what I sell” eller “I Walk my talk”

 

Och så himla skööööööönt att vara där. Där det är tydlighet från mig till dig.
Där undran och osäkerhet inte behöver finnas. För genom att jag vet vad jag vill så skapar jag även ett utrymme för dig att vila i min tydlighet.
Utan att du behöver göra något om du inte vill.

Och som coach och mindfulnessinstruktör så kan jag hjälpa dig om du vill.
Du kan boka mig via mentorerna.se (tydligen gillar många min lilla film…)
eller genom att skicka ett par rader till mig här.


Du vet väl att jag ÄLSKAR att du hör av dig  🙂

Share

Surdegsdagen – imorgon!!

Så imorgon är det alltså #surdegsdagen. Det hade jag inte den blekaste aning om tills för ett par dagar sedan då “tidscoachen” Dorro bloggade om detta med en tvist. Tvisten är klockren och handlar vare sig om surdegsbröd eller surdegsbak. Utan om sen där grejen som du hela tiden skjuter upp. Den där saken som du drar dig mest för att göra klart.  Tack Dorro för den tvisten!!

Mina surdegar – ja listan är faktiskt kortare än jag trodde. Men någon ska jag ta tag i på surdegsdagen och delar med er på sociala medier imorgon, #minsurdeg.

Tips på “mini”kurser kring prokrastinering:
Daily Bits Of – How to beat Procrastination

Eller kanske vill du kika på en TedTalk och riktigt känna dig bekräftad?
Tim Urban: Inside the mind of a master procrastinator

Oavsett vad som du kommer i kontakt med under dagen, denna surdegsdag, så dela gärna med dig på sociala medier med hashtaggen #minsurdeg – Tack!

Ovan en bild från en av mina surdegs-kompetenser….att skjuta upp att besöka en utställning så långt som möjligt. Så att den oftast redan har hunnit upphöra.
Dock inte denna. Här hann jag med ett besök på den allra sista dagen hos prickiga damen, Yaoyi Kusama.

SparaSpara

Share

Wendy Rhoades – Billions

Chuck Rhoades’ wife is a powerhouse in her own right. Smart, savvy, beautiful, and a psychologist by trade, Wendy works as the in-house therapist/HR executive for Bobby Axelrod’s company, Axe Capital. She’s been with Axe from the beginning — long before her husband became U.S. District Attorney — and her salary reflects that. This makes her a dominant force in Chuck’s life, in more ways than one.

Jag gillar Wendy.

Share

fiende eller fjäril?

Vaknar häromdagen och får denna tanke i skallen:
Jag är min egen värsta fiende. 
Vilket för mig betyder typ att jag är den enda som gör allt detta dumma och onödiga mot mig själv och att jag kan förvränga alla tankar, känslor, information, ja vad som helst och få det till att vara just jag själv som gör det elaka/onda mot mig själv. Medvetet skall tilläggas. Så definierar jag det idag. Och när jag varit vaken i ca 5 minuter så plingade Medium-appen till och min nuvarande favorit Jon hade postat detta inlägg:

What if you aren´t damaged?

Går ut på hundpromenad – rensar skallen – klipper håret – rensar skallen ännu mer när kammen sliter ut tovorna och det känns som att hela hårbotten lyfter en centimeter eller två. Och så rensar jag mailen hemma. Fast fastnar straxt i ett nyhetsbrev från On Being – en av mina käraste favoriter som jag följer både i podcast och som nyhetsbrev. Där de i detta brev delar med sig av en dikt från David Whyte.

Your greatest mistake is to act the drama as if you are alone…..To feel abandoned is to deny the intimacy of your surroundings…. and more and more – lyssna till den och läs den här (1 min 48 sek).

Och så ett nytt mail i inkorgen – från Universum som helt enkelt ber mig att släppa taget, luta mig tillbaka och låta saker ske, låta flödet komma till mig och ha tillit till att det som ska ske sker för mitt bästa. När jag är där i tilliten och flödet – då är jag inte min egen fiende då är jag istället en fjäril som kan sätta igång mer flöden som påverkar alla i min närhet.

Från fiende till fjäril – vilken underbar utveckling!

Fotocred till JG D70s, Flickr

Share

vad finns under?

Det undrar jag. Under mitt sockerberoende. Jag testar nu och ser om jag kan komma åt det. Provar en utmaning ifrån KTH-hallen med kostupplägg och träningsgrupp och pepp-grupp på Facebook.

Nyfiken på att höra/se/upptäcka/utforska vad som kan finnas där….

Håll tummarna för mig och peppa på 🙂

 

Symboliskt? Både invägningsvikt och midjemått samma siffror…..

Share

Finfin kommentar och nytt perspektiv

Jag fick en sån fin och klok kommentar via twitter:

@tessmabon nu när jag läste ditt inlägg tolkade jag det som att det handlade om motstånd som det klassiska, “jobbiga” scenariot?

För mig är motstånd en progressiv spegling. Något som jag önskar mig. Som när jag fick motstånd från dig under vår coaching.

Däremot när en stöter på “motstånd” som i t ex stängda dörrar, det – för mig – är andra människors rädslor, eller handlar om hur samhället generellt fungerar. Det är inte ett motstånd mot mig. (Även om det såklart kan kännas så!) Men då får en lita på sitt självvärde/känsla och tänka I´m too good to be govern by fear of dumb people.

Och det var en kommentar på mitt inlägg om just motstånd och vad som händer i mig. Såsom kommentaren ovan syftar till att det är skillnad varifrån motståndet kommer/har sitt ursprung och även vad det riktas mot.

Och då – i den dagen jag beskrev. Där var jag mitt i allt. Upplevde ett eget inre motstånd + ett eget inre motstånd till förändring hos/inuti kollega + ett riktat motstånd mot mig (här ska inte DU komma och berätta). Trippelcheck på den när jag med hjälp av Twitter fick syn på varifrån och vilken riktning den tar.

Och att det kan vara tillräckligt jobbigt att klara av två av dem och när det blir fler än två…ja, då kanske jag inte räcker till…ibland. Räcker till att behålla min nyfikenhet.

Och så “pingade” Sandra mig på denna…påminnelse om att fortsätta vara nyfiken utan att döma. Särskilt oss själva!

Kan du idag försöka vara nyfiket utforskande och i det så klart lyssnande utan en färdig bild av hur det ska vara…?

Share

jag och Amelia Adamo

Idag kikade jag in på Perfect Coach sida med mentorer för första gången. Scrollade ner på sidan med alla ansikten och korta beskrivningar och där – bredvid Amelia Adamo fanns jag och mitt nylle. Wow. Det är nog första gången jag är i samma sammanhang som Amelia. Än så länge. Jag vet ju inte vad som kan hända runt hörnet.

Kul var det och så visade det sig att den sidan med alla mentorer är en sida som visas olika varje gång en öppnar den, dvs jag är inte alltid bredvid Amelia. Här hittar du direkt till mig på Perfect Coach.

Skärmavbild 2016-07-17 kl. 16.26.46

 

Share

Skratt som nyckel och verktyg i min verktygslåda

Jag brukar prata om mina verktyg och min verktygslåda. Hur jag väljer att plocka fram ett verktyg vid ett tillfälle och ett annat när det behövs. Att min uppgift är att vara där jag är med hela min verktygslåda och erbjuda det som jag kan, just där och då.

Förutom verktyg så har jag också nycklar. Nycklarna kan vara som genvägar. kan användas som genvägar. Och skrattet är verkligen en sådan möjlig genväg. Att ha distans till sig själv och till verkligheten. Att inte tro på allt som media säger, eller som sägs på jobbet, eller som finns i samhället. En distans som skapar en nyfikenhet och ett tillåtande att bara vara och skrattande leka med vad som är verkligt eller sant.

Min intention denna måncykel är just att leka. Och i det använda skrattet. I fredags var vi en fjärdedel på väg i måncykeln så här ska det fortsätta att skratta och lekas.

Share