Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: coach (Page 1 of 3)

Wendy Rhoades – Billions

Chuck Rhoades’ wife is a powerhouse in her own right. Smart, savvy, beautiful, and a psychologist by trade, Wendy works as the in-house therapist/HR executive for Bobby Axelrod’s company, Axe Capital. She’s been with Axe from the beginning — long before her husband became U.S. District Attorney — and her salary reflects that. This makes her a dominant force in Chuck’s life, in more ways than one.

Jag gillar Wendy.

fiende eller fjäril?

Vaknar häromdagen och får denna tanke i skallen:
Jag är min egen värsta fiende. 
Vilket för mig betyder typ att jag är den enda som gör allt detta dumma och onödiga mot mig själv och att jag kan förvränga alla tankar, känslor, information, ja vad som helst och få det till att vara just jag själv som gör det elaka/onda mot mig själv. Medvetet skall tilläggas. Så definierar jag det idag. Och när jag varit vaken i ca 5 minuter så plingade Medium-appen till och min nuvarande favorit Jon hade postat detta inlägg:

What if you aren´t damaged?

Går ut på hundpromenad – rensar skallen – klipper håret – rensar skallen ännu mer när kammen sliter ut tovorna och det känns som att hela hårbotten lyfter en centimeter eller två. Och så rensar jag mailen hemma. Fast fastnar straxt i ett nyhetsbrev från On Being – en av mina käraste favoriter som jag följer både i podcast och som nyhetsbrev. Där de i detta brev delar med sig av en dikt från David Whyte.

Your greatest mistake is to act the drama as if you are alone…..To feel abandoned is to deny the intimacy of your surroundings…. and more and more – lyssna till den och läs den här (1 min 48 sek).

Och så ett nytt mail i inkorgen – från Universum som helt enkelt ber mig att släppa taget, luta mig tillbaka och låta saker ske, låta flödet komma till mig och ha tillit till att det som ska ske sker för mitt bästa. När jag är där i tilliten och flödet – då är jag inte min egen fiende då är jag istället en fjäril som kan sätta igång mer flöden som påverkar alla i min närhet.

Från fiende till fjäril – vilken underbar utveckling!

Fotocred till JG D70s, Flickr

vad finns under?

Det undrar jag. Under mitt sockerberoende. Jag testar nu och ser om jag kan komma åt det. Provar en utmaning ifrån KTH-hallen med kostupplägg och träningsgrupp och pepp-grupp på Facebook.

Nyfiken på att höra/se/upptäcka/utforska vad som kan finnas där….

Håll tummarna för mig och peppa på 🙂

 

Symboliskt? Både invägningsvikt och midjemått samma siffror…..

Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Det undrar jag idag. Ett motstånd i mig.
Ett motstånd som finns inuti andra.
Jag vill gärna lyssna.
Om jag orkar vara närvarande och äkta i mötet till personen i fråga och till frågan och dess svar. Att behålla min äkta nyfikenhet. Att kunna vara i lyssnar-mode 2.0.

Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Finfin kommentar och nytt perspektiv

Jag fick en sån fin och klok kommentar via twitter:

@tessmabon nu när jag läste ditt inlägg tolkade jag det som att det handlade om motstånd som det klassiska, “jobbiga” scenariot?

För mig är motstånd en progressiv spegling. Något som jag önskar mig. Som när jag fick motstånd från dig under vår coaching.

Däremot när en stöter på “motstånd” som i t ex stängda dörrar, det – för mig – är andra människors rädslor, eller handlar om hur samhället generellt fungerar. Det är inte ett motstånd mot mig. (Även om det såklart kan kännas så!) Men då får en lita på sitt självvärde/känsla och tänka I´m too good to be govern by fear of dumb people.

Och det var en kommentar på mitt inlägg om just motstånd och vad som händer i mig. Såsom kommentaren ovan syftar till att det är skillnad varifrån motståndet kommer/har sitt ursprung och även vad det riktas mot.

Och då – i den dagen jag beskrev. Där var jag mitt i allt. Upplevde ett eget inre motstånd + ett eget inre motstånd till förändring hos/inuti kollega + ett riktat motstånd mot mig (här ska inte DU komma och berätta). Trippelcheck på den när jag med hjälp av Twitter fick syn på varifrån och vilken riktning den tar.

Och att det kan vara tillräckligt jobbigt att klara av två av dem och när det blir fler än två…ja, då kanske jag inte räcker till…ibland. Räcker till att behålla min nyfikenhet.

Och så “pingade” Sandra mig på denna…påminnelse om att fortsätta vara nyfiken utan att döma. Särskilt oss själva!

Kan du idag försöka vara nyfiket utforskande och i det så klart lyssnande utan en färdig bild av hur det ska vara…?

jag och Amelia Adamo

Idag kikade jag in på Perfect Coach sida med mentorer för första gången. Scrollade ner på sidan med alla ansikten och korta beskrivningar och där – bredvid Amelia Adamo fanns jag och mitt nylle. Wow. Det är nog första gången jag är i samma sammanhang som Amelia. Än så länge. Jag vet ju inte vad som kan hända runt hörnet.

Kul var det och så visade det sig att den sidan med alla mentorer är en sida som visas olika varje gång en öppnar den, dvs jag är inte alltid bredvid Amelia. Här hittar du direkt till mig på Perfect Coach.

Skärmavbild 2016-07-17 kl. 16.26.46

 

Skratt som nyckel och verktyg i min verktygslåda

Jag brukar prata om mina verktyg och min verktygslåda. Hur jag väljer att plocka fram ett verktyg vid ett tillfälle och ett annat när det behövs. Att min uppgift är att vara där jag är med hela min verktygslåda och erbjuda det som jag kan, just där och då.

Förutom verktyg så har jag också nycklar. Nycklarna kan vara som genvägar. kan användas som genvägar. Och skrattet är verkligen en sådan möjlig genväg. Att ha distans till sig själv och till verkligheten. Att inte tro på allt som media säger, eller som sägs på jobbet, eller som finns i samhället. En distans som skapar en nyfikenhet och ett tillåtande att bara vara och skrattande leka med vad som är verkligt eller sant.

Min intention denna måncykel är just att leka. Och i det använda skrattet. I fredags var vi en fjärdedel på väg i måncykeln så här ska det fortsätta att skratta och lekas.

olika perspektiv

I ett av mina nya uppdrag är jag oftast jag i ett hus som är högt. Med en takterass. Och en utsikt. Balkonger på varje våningsplan åt två väderstreck.

Och det är något speciellt och möjligtgörande att vara i höjd med trädtopparna. Det blir som en påminnelse varje gång jag kikar ut. En påminnelse om att betrakta det jag håller på med ur flera olika perspektiv. Och det är för mig i den lekfullheten som kreativiteten flödar. Och som jag upplever att det jag håller på med “levlar upp” till en ny nivå. Det är i de stunderna som jag kallar mig maximerare. Som är en av mina tydliga styrkor. Att maximera.


Fotot ovan är dock inte min utsikt från uppdrags-huset. Utan trädtopparna vid Skuru-bron, cyklandes in mot stan efter en dag i uppdrag idag.

Det är skönt när det gör ont…(?)

Vad har dina dåliga vanor, dina djupt liggande negativa mönster och dina beteenden som skadar dig gjort för dig på sistone? Mer än du anar….

En vän har hypokondria, och tror så klart att alla sjukdomar drabbar hen. Vilket innebär att hen konstant surfar runt och letar upp sjukdomar, kollar symptom och anmäler sig själv till alla möjliga tester som hen egentligen inte behöver. Och tror att hen har otaliga sjukdomar.
En annan vän, för henne var varje dag en katastrof. En granne vid kolonilotten polisanmälde henne, hunden attackerade henne och hon brände sig rejält  då hon spillde kaffe på handen. Många gillar henne, men få vill liksom vara nära henne. Men de ger henne uppmärksamhet och hjälper henne.
Och en ytterligare vän som har stenkoll och en självdisciplin utan dess like, i allt utom i ett hänseende – sin ätstörning. Hon hatar sig själv för sin övervikt. Men kan inte förändra sitt beteende. Hon har förlorat sitt jobb som modell på grund av detta.

På ytan är dessa tre personers beteende olika, men om vi skrapar på ytan och kikar lite längre ned så ser vi att alla tre är fast i samma illvilliga mönster, fast i ett upprepande som ingen av dem egentligen vill vara kvar i. De är kvar i detta beteende i något som psykologer på engelska kallar “secondary gains”, den svenska termen blir något liknande “sekundära vinster”.

Att jaga efter sekundära vinster är som att slå ditt huvud mot en vägg för att det känns bra när du slutar, en smärtsam upplevelse som är sammanlänkad till något som får dig att känna dig bättre, och för att få uppleva känslan av något bra så upprepar du smärtan undermedvetet. Japp, du läste rätt. Beteendet är inte medvetet.

 Bilden ovan lånad från Villfarelser – och personen på bilden har ju liksom inte en j-a aning att dens undermedvetna stickat offerkoftan…

Om vi tittar på de tre beskrivningarna av personerna ovan (nej, det är inga jag känner – men det är människor som finns ibland oss) så ska jag peka på de möjliga underliggande delarna…i hypokondrikerns fall så var det en flykt in i sjukdomar och en oro över att bli drabbad hårt av sjukdomar, för att istället konfronteras och mötas med det liv hon lever i ett äktenskap med en otrogen och elak make.  I fallet med den som drabbas av alla olyckor så kunde den kvinnan aldrig be om hjälp eller få uppmärksamhet, men genom att hon drabbas och om igen så får hon den uppmärksamhet och hjälp som hon vill ha och behöver. Och i det sista exemplet ser vi att hon som är överviktig och tidigare var modell, undermedvetet kan ha använt ätstörningarna som ett medel att ta sig ur sitt tidigare påfrestande liv. Så att det har hjälpt henne ur stressen och pressen som modell, men har kostat henne annat.

Dessa tre kvinnor var konstant i genuint lidande och de hade ingen aning om att de var i ständig jakt efter dessa sekundära vinster. När de fick frågan av en vän  – “Vilka fördelar får du av att ha det här problemet som du berättar om?” så blev de så förvånade. Och det såg ut som om någon hade bett dem att hoppa ut genom fönstret.
Om du får sekundära vinster från upprepade, frustrerande saker/beteenden/mönster i ditt liv, ja då är du säkert också omedveten om att det är just dessa saker är det som motiverar dig på en undermedvetet/omedvetet plan. Allt du är medveten om är att samma skitsak går fel hela tiden. För att befria dig själv från detta destruktiva beteende måste du finna en väg ut ur ditt invanda beteende och mönster.

Prova att minnas upprepade tillfällen som ger dig obehagliga känslor. Kanske blir du alltid förkyld, blir kär i fel personer, spenderar dina pengar så att de inte räcker hela månaden eller liknande. När du har klurat ut vilken som är ditt “mönster” eller ditt beteende kring något – byt perspektiv då och känn efter hur det skulle kännas i ditt liv, att vara dig, om detta beteende eller “mönster” inte längre fanns kvar. Inte längre fanns i ditt liv.
Din första tanke/känsla är säkert – åh, så skönt, jag känner mig så lättad. Men låt dig inte luras över detta den första känslan. Var ärlig mot dig själv och gå till botten med din känsla och dina beteenden. Försök att visualisera en HEL dag utan detta beteende/mönster, sjukdomskänslan, ätstörningen, att alltid drabbas av olyckor. Du kanske nu ser eller inser att en sådan dag och ett sådant liv kanske är mer utmanande än du tror. Än vad du först trodde.

När kvinnan med hypokondri först föreställde sig en dag utan detta beteende, det var då hon fick syn på sitt äktenskap. Smack, så hårt kom verkligheten emot henne. Hon har erkänt för vår gemensamma vän att om hon inte hade varit så besatt av att tro att hon kunde bli sjuk, var sjuk, osv så hade hon redan lämnat sin make för länge sedan.
När kvinnan som drabbades av alla olyckor konfronterade sig själv och undersökte sitt beteende och hur det skulle vara utan all drama som konstant skapades omkring henne, ja då kände hon sig helt sänkt, som att hon nått botten. Allt skulle ju vara så tråkigt kände hon.
Och modellen med ätstörningar? Ja, hon kände sig väldigt kluven till att vara smal och fortsätta som modell. Jag skulle inte alls gilla att utsätta mig för kritiserande av fotografer och den tävling som pågår emellan modellerna kring utseende, sa hon.

Tror du att någon av dessa kvinnor lyckats med att se och förstå sina underliggande, omedvetna beteenden för att nå sina sekundära vinster? Det behövs nog alltid en objektiv, utifrån perspektiv på situationen för att kunna få syn på den själv. För det omedvetna är supersvårt att själv få syn på och granska. Prova själv – fråga en coach eller terapeut, en släkting eller vän: “Vilka belöningar tror du att jag kan få genom mitt mest frustrerande problem?” (en fördel förstås om de har varit med och upplevt dig i ditt beteende kring ett problem). Om deras svar gör dig arg, ledsen eller att du vill slå till dem – ja, då har de med stor sannolikhet alldeles rätt. Andra är ibland bättre än dig på att sätta fingret rätt på den ömma punkten.

Även om du inte har en tydlig insikt eller förståelse kring dina sekundära vinster så finns det som tur är ett kraftfullt sätt att bryta detta mönster. Oftast handlar dessa sekundära vinster och mönstret som de bringar om en önskan av en av dessa:
1. Frihet 2. Vänlighet 3. Vila .
Dessa tre saker kan vara nycklar som hjälper oss att ta oss ur dessa repetitiva negativa mönster som vi har. Visst är det så att det finns andra önskningar och vi är alla individer med olika behov, men just dessa tre styrs och kontrolleras mycket i vår kultur och det samhälle vi lever i.

  1. Jag ska kika mer på vilka mönster jag sitter fast i.
  2. Om du ser min ömma punkt så uppskattar jag din feedback till mig.
  3. Om du vill ha hjälp att kika på dina mönster så lovar jag att utmana och ge dig tankespjärn, att supporta dig i din kamp och att hjälpa dig att tänka.

det gör ont

Det är sportlov i Sverige. Ungdomar är på skidresor. Vuxna är på skidresor. Bilderna och filmerna i sociala medier visar snö, sol, höga höjder och jag gillar det. Massor.

Sen kommer det andra bilder. På alkohol. Och alkohol. Och någon som spårat ur. I fyllan. Som kränks på nätet av sina vänner. Och jag får ont. I själen. Vill inte se mer. Det gör ont.

Måste ta tag i det då. Varför det gör ont. Vad kan jag göra?
Stanna kvar och undersöka. Undersöka vad som händer om jag stannar kvar i känslan. I det onda.
Jag tar hjälp av några visdomsord av Pema Chödron.

Jo, det går lite bättre. Jag kan andas. Lättare. Jag ger kärlek och medkänsla till mig själv. Låter min miljö översvämmas av detta. Lite bättre igen.
img_4517.jpgimg_4516.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser det som att jag får en gåva. Att jag genom dessa bilder i sociala medier får en möjlighet att lära mig något om mig själv som varit dolt. För mig. Dolt för mig. Tidigare. Inte längre. Som en självcoaching. Tack Sportlov i Sverige!

Och tack Pema Chödron – bilderna från Pinterest….

Page 1 of 3

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén