hur ledare kan skapa en “ny” berättelse

Garrhet Sampson

För ett par år sedan så blev jag tillfrågad om att ingå i Saras “hub”. Att de som ingick i “huben” tillsammans skulle ta sig an en gemensam utbildning, en MOOC (Massive Open On-line Course) vid MIT var kriteriet. Jag svarade raskt ja utan att veta exakt vad jag givit mig in på.

Och vilken resa vi har haft sen dess. Ett upptäckande av perspektiv, gemenskap och verktyg till min verktygslåda gav den kursen och den “huben”.
Kursen (Theory U: Transforming business, society and self) finns fortfarande att gå, men den här “huben” finns inte en likadan att uppbåda 😉

Eftersom jag har gått kursen så följer jag den i olika sociala medier och citatet nedan dök  upp i slutet av 2017. Nu är jag redo att dela det med er.

Leaders must create or “hold” a space that invites others in. The key to holding a space is listening: to yourself (to what life calls you to do), to others (particularly others who may be related to that call), and to that which emerges from the collective that you convene. But it also requires a good deal of intention. You must keep your attention focused on the highest future possibility of the group.
by Otto Scharmer, Theory U: Learning from the Future as It Emerges

Vad vill jag säga med ovanstående citat?

Att alla som ser sig själva som ledare, oavsett om det finns en titel som tillhör dig eller rättfärdigar dig som ledare, alla som ser sig själva som ledare – detta är precis vad ni kan skapa om ni vill. En ny berättelse som kan växa fram tillsammans med era medmänniskor, medarbetare, medchefer och alla andra som berörs av det du gör och av den du är.

Så upp till bevis….är du den ledare du vill vara?
Eller har du mer önskan om växande och lärande?
Kontakta mig när du är redo!

Du når mig här…..

 

PS. Jag har tidigare skrivit om kursen i flera inlägg – bland annat  här (V A D) och här (att vara upprymd eller känslan när du hittar hem)

Share

mitt år här och framåt (från 2017 mot 2018)

Tusen tack från mig till dig som hälsar på här!

Nedan ett par tankar och ord från mig till dig!

Från 2017 mot 2018…

Jag tar avstamp för mitt skrivande.
Mina ord som ska komma.
Från mitt inre. Till dig. Er.
Mina tolkningar. Vändningar. Breddningar.

Av perspektiv, ifrån andras skor.
Av frågor. Av undringar.
Av upplevelser. Av seenden.

Jag tar mitt avstamp här. Från 2017.
Mot 2018.
Genom gammalt mot nytt.
Historien mot framtiden.

De flesta av mina inlägg på bloggen kommer så oerhört spontant och för det mesta med stark kraft till mig. Vissa av inläggen verkar drabba lite hårdare och tyngre för de som läser dem. Som kanske dessa har givit dig en insikt?

  1. Låter du din “gryta”/njutning/kåthet sjuda?
  2. vårt tredje äktenskap…eller tredje “affär”
  3. 14 år utan livmoder
  4. Psoas – mycket mer än en muskel
  5. Välkommen hit min sexlust!
  6. chronos och kairos – två begrepp om tid
  7. 7 verb som kan stärka en relation
  8. Varför dricker du alkohol?
  9. Vad jag lärt mig av Feldenkreislektioner
  10. “Vart är vi på väg?”

Listan ovan är de mest lästa av 2017 års inlägg per den 13 december 2017.

Vad vill du läsa mer av här hos mig under 2018?
Och vad vill du läsa mindre av?

#undrarnyfikentess

 

Som inte heller kan låta bli att dela en text från Universum som jag fick idag:

Tess, soon the new year starts, so now’s a great time to:
1. Wipe the slate clean.
2. Focus upon what you really want.
3. Chart your course.
Or is that a bit old school? Feels tiring? Ugh!
How about an adventurous alternative:
1. Give thanks that your life is exactly as it is.
2. Decide that 2018 will be the happiest year of your life yet.
3. Every day, follow your heart and instincts down new paths.
This will be your year, Tess
  The Universe
You really are READY, Tess. And your clear mission in life is ready for you.
Share

att upptäcka otrohet


Steinar Engeland

Du kanske finner saker i din partners liv som du inte vetat om.
Saker som får dig att inse att hon/han har en affär med någon annan än dig.
Sorg och raseri bryter ut inuti dig.
Du får svårt att tänka klart – fast du inser inte det själv.

Du ställer din partner mot väggen och frågar.
Vem är den här personen?
Hur ofta har ni sex?
Vad är det för sex ni har?
Hur många orgasmer får den personen med dig?
Är det vaginalt, oralt och analt?

Vill du verkligen veta svaret på frågan/frågorna ovan?
Nej, du vill verkligen inte veta svaren.
För då kommer du att vara i ännu djupare sorg och snurra runt din amygdala och ha svårt att se ljust på livet igen.

Det är snarare så att du vill att din partner ska veta att du har frågor. Eller hur?

Så frågor att ställa tidigt kan vara som dessa istället:
Vad hände som gjorde att det startade?
Hur länge har det här pågått?
Har du varit ok?
Är vi säkra nu?
Är det något jag ska vara orolig över?
Finns det ett barn i relationen?
Känner jag denna person?
Är den här personen en som kan försöka komma åt oss och ge igen på något vis?

När det har gått en längre tid kan andra frågor att ställa vara:
Letade du efter detta?
Eller skedde det bara?
Vad gav dig tillstånd att ha denna affär?
Hur är du sann mot dig själv?
Tänkte du på mig?
Tänkte du på hur det här skulle vara mot dig och mig, mot oss?
Var du rädd att förlora mig?
Ville du att jag skulle upptäcka att du har en affär?
Eller hoppades du att jag aldrig skulle få veta?
Tänkte du på våra barn?
Varför just denna person?
Tycker du att jag ska förlåta dig?
Vill du att jag inte ska förlåta dig?
Hur kändes det att komma hem igen efter de här träffarna/träffen?
Vill du att jag ska lämna dig så att du inte behöver göra det valet?

Aldrig, aldrig vill du ställa de första frågorna…aldrig. Och inte heller vill du läsa alla meddelanden eller all annan kommunikation. Du tror att du vill veta, men du vill inte veta. Det mår du inte bättre av.

Och ta hjälp tillsammans att prata om detta – oavsett om ni vill fortsätta tillsammans eller ej. Ta hjälp att läka såren som åsamkats. Ta hjälp att bli hel igen som människa. Lägg inte locket på och gå vidare i livet. Det kommer förr eller senare att koka över i alla fall…..

Inspiration och frågor ovan från som alltid kloka Esther Perel.

SparaSpara

Share

att vara otrogen

Varför är man otrogen egentligen?
Det försöker vi lyssna till inför kommande poddklubbsträff.
Och tar då del av Esther Perels tankar förstås.

Kan det vara så här……?

Att du i ditt äktenskap/relation egentligen inte vill lämna den person som du är gift med/tillsammans med. Utan du vill lämna den person som du har blivit.
Det är inte så att du vill hitta en annan person att bli tillsammans/gifta dig med. Utan du vill HITTA TILLBAKA till dig själv.

Och som Esther påminner:
I kärnan av en otrohetsaffär finns sveket. Och i kärnan av en otrohetsaffär finns även längtan och saknad. Längtan efter att finna en saknad del av dig själv. 

Söker du efter en saknad del av dig själv?
En del av dig som kommer till liv och som känner djup åtrå, önskan, lust och begär.
Hittar du den genom en otrohetsaffär?

Vill du prova att finna den saknade delen av dig själv
i samtal och coachning med mig?

Share

7 verb som kan stärka en relation

Esther Perel är en av mina husgurus. Och i det senaste samtalet jag lyssnade till hennes vishet och erfarenhet av relationsterapi så gav hon dessa 7 verb i gåva till oss.

Att FRÅGA
Att TA
Att DELA
Att VÄGRA
Att TA EMOT
Att DRÖMMA
Att GE

Om du vill och vågar se på dig och dina viktigaste relationer så föreslår jag, precis som Esther, att du nyfiket undersöker om du i dessa relationer verkligen ärligt och fullt ut kan vara trygg i att göra alla dessa verb som står i listan ovan.

Och om du dessutom är riktigt modig så kanske du pratar om och nyfiket undersöker dessa tillsammans med din partner eller den som relationen avser.
Kanske finner du att ett av verben behöver extra omsorg och lite mer träning just nu?

Foto från brorsans 40-års fest aug 2010

Hemma hos oss så är vi båda överens om att vi ska FRÅGA mer. Det verbet ska få extra massage och omsorg i vår relation just nu.

PS. Esthers ursprungslista:
To ASK
To TAKE
To SHARE
To REFUSE
To RECIEVE
To IMAGINE
To GIVE

SparaSpara

Share

mina motsats-mål

Minns du att jag delade med mig av ett tips jag funnit för ett tag sen?
Om att det kan vara enklare att sätta motsatta mål?
Så här bidde mina motsatta mål idag….

Min absolut värsta dag har sett ut så här:

  1. Tidig morgon på väckarklockan och en snabb start på dagen – att passa en tidig tid
  2. Stillasittande med den enda egentliga rörelsen endast från och till en arbetsplats
  3. Frånvaro av tillit med kollegor/kunder/andra – misstro helt enkelt
  4. Styrd till den minsta detaljen – ingen frihet i att bestämma HUR eller NÄR en uppgift/utmaning skall tacklas
  5. Styrd av tid bunden till en plats eller till en uppgift
  6. Liten eller ingen tid att vara utomhus och uppleva vind, värme, kyla
  7. Oro och trötthet 
  8. Ingen livsglädje – frånvaro av skratt
  9. Liten tid med de jag älskar mest på jorden

Så provade jag att kika på detta från andra hållet och kom fram till dessa – som då blir mina “motsats-mål”

  1. Boka inte tider att fysiskt passa på morgonen
  2. Inte mer än 2h stillasittande per dag
  3. Arbeta inte med människor som visar misstro
  4. Lämna aldrig ifrån mig möjligheten att själv bestämma om HUR och NÄR jag gör en uppgift/utmaning
  5. Lämna inte ifrån mig möjligheten att själv bestämma HUR lång tid en uppgift får ta eller VAR den ska utföras
  6. Boka aldrig in hela dagar utan möjlighet att vistas utomhus
  7. Ta mig själv på mindre allvar – sov och vila så mycket jag behöver
  8. Dra på smilbanden ofta – flera gånger varje dag – och skratta åt så mycket jag kan
  9. Boka aldrig in mer uppgifter/utmaningar utan att även säkerställa att det finns tillräckligt med tid och återhämtningstid till att älska att vara mig och till att älska de som jag älskar

 

Share

metaforen om mitt liv idag

Det regnar. Plötsligt och somrigt. Hur länge till? undrar jag. Snart måste jag ju börja cykla till den där tiden jag har att passa. Nej, jag hinner inte vänta längre.

Ut i regnet, på hojen, i regnponchon. Raska tramptag ner mot KTH-hallen. In i skogen, förbi Ugglevikskällan och stopp i uppförsbacken. Orka, orka, orka. Trampa på. Genväg ner mot rälsen, svänger vänster och sen höger. Kikar på maps i ajfånen och försöker tyda instruktionerna i ett par steg framåt. Minnas exakt är vad jag förväntar av mig själv. Leverans av precision och effektivitet. Alltid. Det är ju bilden jag har av mig. Den andra ser och förväntar sig. Tror jag.

Trampar vidare i lätt nerförsbacke. Ser vägbyggen framför. Och tar en pareringsmöjlighet till vänster och en cykelbana. Ha, tänker jag, lyckades trumfa och maximera denna del. Trampar på, kikar på maps igen. Höger om 60m. Precis, där har jag ju kört tidigare. Fast det ser väldigt mycket ut som en byggplats nu. 15 m kvar. Amen, vad f-n, det ÄR en byggplats och jag får inte hoja igenom. Ok, trampa vidare rakt fram för förr eller senare kommer en väg till höger.

1km senare, 4 minuter senare och med 4 minuter tillgodo innan mitt bokade möte ska börja, då svänger jag äntligen höger. Och möts av stans troligen jobbigaste och segaste uppförsbacke. Trampar på av bara den. Blir varm, och klibbig. Regnet har upphört och på backkrönet kan jag se hur det dunstar ånga från gatan. Då tar orken slut och jag får kliva av. 2 minuter kvar.

Shit, vilket nummer på gatan? Och var svänga? Portkod? In i ajfånen igen för att finna exakta detaljerna. Krockar nästan med parkerad volvo. Finner en gränd in till höger, tar den och finner gatunumret samtidigt. 1 min kvar.

Låser hojen. Tar mina grejer och in genom porten. Till rätt våning och in i lugnet. 1 min efter utsatt tid. Möts av stillhet och lugn. I 6 minuter till. Sen blir jag välkomnad och får frågan varför jag kommit dit.

Då berättar jag historien ovan och säger att det är precis så som mitt liv känns idag…att det jag tvärsäkert vet (att avtagsvägen till höger finns och funkar) inte är sant….att den extra sväng jag får ta är där jag är i livet. Jag trampar på på en transportsträcka som ska ta mig till en ny väg som är viktigare än den jag är på nu. Men vart den leder och när den kommer och varför just den är bra……där vet jag inte alls.

Så skönt det vore att lägga sig i gräset i dikesrenen med hojen och bara titta på molnen. Det är dags för det nu.

Share

Släpp kontrollen Tess!

Photocred till Kenny Louie. 

R sa till mig när jag beskrev min utmaning något som jag fångade så här:

Tess, det är som att du från ovan ser en massa kullerstenar som är fyrkantiga och ligger i mönster av cirklar. Och det finns hur många som helst och du ser allt detta från ovan och tror att du måste hålla koll på alla dessa och ha kontrollen över dem. 

Ja, det är dags för mig att
tillåta att jag kan se allt detta,
tillåta att jag tror att jag kan och vill ha kontrollen över dem,
tillåta att jag inte har kontrollen,
tillåta att inte leva upp till min förväntan på mig själv att jag kan se detta,
tillåta att inte kunna se detta
så att jag kan tillåta TILLIT att ta plats.

Så – släpp på kontrollen Tess!

 

Share

tillit till tarmarna

Tarmarna är det system i min kropp som jag lyssnar väldigt lite till idag.
Samtidigt är det ett system som jag vill lyssna mer till.
Ett system jag vill lära känna helt enkelt.
Och framför allt ett system som jag vill prova att låta styra mig mer.

Såsom tarmarna tar sin tid för att smälta, knåda, bearbeta, ta upp näring och information så kan jag lära mig att vara och agera i livet. Att inte forcera, rusa eller använda något lavemang eller liknande för att få fram det som skall komma fram. Det blir ju inte tydligare MED lavemang. Det blir tydligare UTAN lavemang. När det får verka som det ska. Både livet och tarmarna alltså.

Så det passar ju onekligen bra att jag just nu är inne i läsning av Giulia Enders bok om tarmarna. Läs den du med!!

Share

när blir det tydligare?

Det undrade jag häromdagen och befann mig i storsinta tankar om mig själv, min roll i livet och i universum och samtidigt ett sånt skav av oro att inte leva upp till mina förväntningar på mig själv eller andras förväntningar på mig. En sorg kanske också av att jag inte är den jag tror jag är eller den jag vill vara.

Jag samlade samman A Coacing Circle och bad om hjälp.

Jag fick skatter, gåvor, gemenskap, insikter, ord, bilder, känslor. TACK!

In i vårt samtal hade jag med mig en låst tanke och bild om att jag var tvungen att jag måste finna vilka mönster/upprepningar som finns i mitt liv som kan vara som saker jag måste lära mig eller saker som visar sig viktiga mm. Och ett tvång. En låsning till hjärnan. Att jag måste veta. Att jag verkligen trodde på det.  Det var min utmaning som jag presenterade för att få hjälp med. 

Photocred to Kenny Louie.

Så under samtalet fick jag syn på att jag inte alls måste VETA,
eller TA REDA PÅ.
Eller vara rädd för vem jag, som en rund cirkel,
är i detta fyrkantiga samhälle.

I can be a roundy!
Are you a squary?

Share