vad jag ville bli när jag var liten och andra svar

Hos Anna (aka Webbtanten) fann jag en lista som jag ville prova…så här kommer mina svar:

Sven Scheuermeier

Vad ville du bli när du var liten?

Pilot och florist och författare och lärare! Jag sökte in till trafikledare en gång i mina tonår och fick göra intagningsprov, men missade på ett av delproven. Florist- jobbade ett vinterlov i en blomsterbutik och fick binda så många begravningskransar att jag tappade suget. Författare…en dröm som seglat upp i mig igen. Lärare – jag har en lärarlegitimation i engelska och idrott, men har inget tilltro till skolan som den är idag, så jag skulle vilja kalla det en längre paus från skolan som lärare. Jag gör ju “gästspel” i klasser med YAM just nu. Och det “mättar” mitt behov nu så att säga. Däremot är jag nyfiken på de “nya” tjänsterna som börjar dyka upp på flera håll – bland annat socialpedagog i skolan.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Något stort om du frågade mig som tonåring på högstadiet. Jag var då engagerad i operation dagsverke och det satte en drivkraft i mig. Att leda. Något större än mig själv.

Vilka var dina bästa ämnen i skolan?

Engelska och svenska genom alla år och alla stadier.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

Direkt efter gymnasiet handlade det för mig om att tjäna snabba pengar så att jag kunde dra till Los Angeles som au-pair. Så det bidde som köksbiträde på en lunchrestaurang. Inte mycket till pengar, men mycket jobb. Sen ett halvår i Los Angeles och därefter ett par år tillbaka in i restaurangvärlden…men höll mig alltid till dagjobb, väldigt sällan kvällar och helger.

Vilket var ditt allra första jobb?

Troligen att inventera på min pappas rörfirma. Sen sommarjobb på kommunen som fritidsledare – det var riktigt roligt.

Vad har du haft mer för yrken?

Oj, en lång lista: Fritidsledare, köksbiträde, au-pair, kassörska, undersköterska på äldreboende, assistent åt neurologiskt handikappade, klasslärare, idrotts och engelsklärare, handläggare på utbildningsdepartement, forskningssamordnare, VD, processledare på kommunförbund, coach, mindfulnessinstruktör, ledarutbildare, utbildare, volontär, instruktör och numera konsult i förändringsarbete i eget bolag. Jag har säkerligen glömt ett par yrken, men listan får duga för nu.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Att hjälpa organisationer och människor att växa. Våga växa. Att förändras är som en resa med stress som Seth Godin uttrycker det. Och jag erbjuder hjälp att ta sig igenom denna resa vare sig det är en person eller en organisation.

Vilka är dina starka sidor på ditt jobb?

Mina starka sidor är att jag lyssnar med HELA mig. Att jag kan, orkar och vågar stå stark i mitt arbete. Även när det är stressigt för den jag hjälper.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Jag vilja ha en keramikverkstad där det även finns plats för annat skapande. Där fler kan få verka och vara tillsammans. Där fler kan få växa genom att få uttrycka sig genom sina händer. Jag skulle även vilja driva ett lyxigt ställe för par. Och de där böckerna som skulle få skrivas förstås.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Monotona jobb, skrev Anna och det måste jag instämma i. Och ett jobb med FEL chef. Eller ett jobb där jag inte får utrymme att vara mig. Eller ta ansvar. Eller kunna utveckla.

Vad gör du om fem år?

Det är både för kort och för långt fram för mig just nu. Ibland har jag “samtal” med mig själv när jag är 15 år äldre – alltså 63 och den kvinnan jag är då, hon mår så otroligt bra och jag försöker lyssna till henne och de råd hon ger mig. Och idag känns det både roligt, enkelt och samtidigt utmanande och svårt att komma igång med hur det ska ske.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

Det kommer mera eller Jonas, var är du?

Värsta kryptiska rubriken, eller hur? Sånt lockar nog inte läsare…men oavsett det så måste detta inlägg ha en sån rubrik, för det är precis det som detta inlägg kommer att handla om.

Det kommer mera…

Ett par nätter i följd i förra veckan så drömde jag så starka och tydliga drömmar om att jag kommer att få möta så mycket mer än jag gör idag. Att jag kommer att bli involverad i mera uppdrag, jobb, utmaningar, etc. Och att dessa INTE kommer att vara små. Det var så himla tydligt för mig att nu kommer det mera. Så att då gå en promenad i en skog som såg ut så här var underbart.

 

 

 

 

 

 

Att gå rakt in i solen och mötas av alla dessa solstrålar som sipprar ner genom trädkronorna. En magisk dag!

Jonas, var är du?

Denna vecka har mina drömmar varit lika starka och lika tydliga. Så nu har jag denna vecka i mina drömmar fått inte bara ett uppdrag och arbete utan 3 (!) st. Varav 2 av dem hos en ny chef som heter Jonas. Så nu undrar jag om Jonas finns därute och behöver mig fast inte riktigt vet om det? Troligen är det så att jag kan hjälpa Jonas med sitt uppdrag som ledare och chef, så att det påverkar medarbetarnas uppdrag som i sin tur smittar av sig på kunderna och deras nöjdhet.

Känner du en Jonas som behöver en sån som mig som medarbetare, tipsa oss nu!

PS: Alla dessa drömmar som jag brukar drömma får en betydlig förstärkning när jag sover med min ametist i halsbandet. Kristallrummet säger att 

“Ametist har rykte om sig….
att vara djupt lugnande för tankar och känslor.
Ametist sägs fungera mot huvudvärk och vid sömnproblem och bärs som skyddande amulett mot negativitet och stress. Ametist är en sten med starka och renande vibrationer och kan användas vid meditation och healing. Ametist stärker vår intuition och andliga närvaro.”

Det brukar inte bli lugnare…men betydligt klarare, tydligare och starkare drömmar för mig med denna. Som en förstärkning. Som gör att jag inom mig litar på att:
1. Det kommer mera
2. Jonas kommer att visa sig 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Share

jag är inte rädd för att leva

Och.
Jag är inte rädd för att dö längre.
Jag är inte ens rädd för att inte vara normal igen.
Jag är faktiskt rädd för att vara normal igen.
Att återvända till min vanliga tillvaro som jag haft tidigare,
där så mycket av livet och skönheten i livet liksom bara passerade mig.
Där jag inte tog mig tid att titta upp och se hur bladen växer på träden,
hur molnen fyller himlen. Hur solen rör sig. Hur månen ler åt mig.
Där jag inte var medveten om mina andetag eller där jag tog mig tid att
stanna upp för att känna lukten av ett sommarregn,
eller höstens dofter i skogen.
Där mitt lyssnade inte var uppmärksamt på livet runt mig,
Då jag inte riktigt lyssnade på de människor i mitt liv och vad som de
berättade var verkligt och sant i deras liv just där och då.
Jag är rädd att jag ska glömma allt detta och bara gå vidare med mitt liv,
inte helt levande eller sann mot mig själv.
Jag är rädd att jag inte längre ska notera hur sammankopplat allt är,
mitt liv med ditt, och våra liv med alla andra liv på denna planet.

Min rädsla är att förlora min inre eld, min inre kärna.
Min skaparkraft som jag har funnit och utgår från.
Jag är rädd att förlora kontakten med den nu när jag har hittat den.

Center of all centers, core of cores,
almond self-enclosed, and growing sweet–
all this universe, to the furthest stars
all beyond them, is your flesh, your fruit.

Now you feel how nothing clings to you;
your vast shell reaches into endless space,
and there the rich, thick fluids rise and flow.
Illuminated in your infinite peace,

a billion stars go spinning through the night,
blazing high above your head.
But in you is the presence that
will be, when all the stars are dead.

Jag inser att:
Döden och födelsen är inte separata – förnyelse kommer genom döden.
När jag har mött döden och ensamheten i mig och i mina relationer, när jag har förstått, när jag har tittat in i mig och insett att det finns tidlöshet.
När jag möter mina tankar, föreställningar, sanningar, förväntningar om att dö eller om att inte få tillhöra, när jag möter dem och låter dem få ta plats en stund, för att sedan släppa taget om dem och låta något nytt få plats.
Det är där och då det händer något i mig och  för mig.

Vad som händer där och då är att jag inte längre är rädd för att leva.

När jag har tittat i min inre spegel så har jag insett och accepterat min tidlösa eviga närvaro här.
Jag är inte längre rädd för att leva i denna kropp i detta liv.
Och livet blommar och visar sin bästa sida på min väg framåt. img_5442

Share

vitsippor – en av mina favoriter

När jag var liten visste jag att jag skulle älska vitsippor i hela mitt liv. Jag plockade dem varje vår och oftast i olika buketter utifrån deras olika egenskaper. De lite rosa, de som har mindre och mer mörka gröna blad, de som är som små knoppar och lite gulaktiga och så de stora självklara vita med ljusare gröna blad. I olika buketter.

Jag hoppades att jag en dag skulle arbeta med blommor. Kanske i en blomsteraffär. Det fick jag chansen att göra under min tonårstid. Men där och då var det inte kul. Alldeles  för styrt och regler och struktur för mig. Jag som älskade att skapa utifrån det som blommorna ville. Och inte utifrån vad de kostade.   

  Vitsipporna i en liten mini Alvar Aalto vas och ljuslyktor från iittala. 

Share