• Bloggen

    Progesteron = ”min” lösning?

    I skrivande stund har jag 5.8 i min östradiol/progesteron differens/imbalans/balans. Verisana uttrycker en önskad balans/differens på minst 100.1. Igår satt maken och jag och funderade och lekte med siffror och googlade oss fram till följande:Om jag ska lyckas nå minst 100.1 i differensen så måste min progesteron öka till ca 1500 pg/ml från 76pg/ml.Uppdelade var för sig så ser det ut så här:mitt progesteron ligger på 76pg/ml (vilket är helt i rimlig mängd på egen hand)mitt östradiol ligger på 11,4 pg/ml (vilket är högt för mig i min fas i livet) Progesteron som min lösning Två st progesteronkrämer beställda o på väg. Dessa hittade jag via en bok på Amazon,…

  • Bloggen

    en ny feedback-övning

    Skriv ned på dessa post-it lappar det som du upplever när du är med var och en  i gruppen. Sätt respektive lapp/lappar på ryggen på den personen som du upplever detta med. Inbjudan är att bara utgå från det positiva i dig som tas fram när du är med denna personen. Vi skrev och skrev och lappade varandra på ryggen. Och så var tiden slut. Sätt er två och två. Hjälp varandra att ta loss lapparna från varandras rygg och läs nu för varandra vad som står på lapparna. Brodera ut texten genom att inleda varje lapp med: – När jag är tillsammans med dig upplever jag att jag blir… –…

  • Bloggen

    mitt stora leende smittar

    När jag häromdagen skrev klart mitt inlägg i blogg100 om att försonas med sig själv så tog jag med ett sista citat och det lyder så här: …om vi utstrålar inre glädje och kärlek påverkar det ca 1000 personer i vår omgivning…Och så kom påminnelsen direkt. Att jag under mina sista år (läs fem av 22) på rugbyplanen som spelare i Exiles Ladies allt som oftast spelade med världens största leende på läpparna. Jag var så glad och upplyft och tillfreds och tacksam och i ett flow under varje match att jag bara älskade att vara där just då. Inte på någon annan plats i hela världen. Att bara få vara där…

  • Bloggen

    Hur jag halkar på bananskal…

    Eller att ha full tillit till universum…tro på ödet… Jo, som min kollega Hedda en gång uttryckte det “Therese-effekten”, då handlade den om att jag alltid träffade någon jag kände när jag rörde mig på stan (läs Stockholm). Idag handlar det om mer än så. Att när jag träffar någon av en slump/ödet så blir det fler gåvor än bara mötet. Som igår. Efter yoga-pass på KTH-hallen kom jag uppför trappan till receptionen. Säger till Anna att det nog är dags för Blogger Boot camp i helgen då det ligger drivor med rosa yogamattor runt om oss. Min blick går uppåt och fastnar på en fantastisk kvinna som jag känner…

Translate »