E G O

Kläm in 1h26minuter av EGO i ditt liv.
Lyssna till kloka tankar, reflektioner, metaforer om kokosnötter mm i Björn och Navids podd. Och det jag går runt och smakar på så här efter lyssningen just nu är frasen “funktionellt ego” som Navid myntade. Det funktionella egot…spännande perspektiv.
Och som de säger – det är ju ändå högsommar på Arktis just nu…..

Så Lyssna här!

Share

att ta emot kritik

Oj, oj, mitt ego fick sig en rejäl smäll i torsdagskväll när jag läste en kommentar till mitt inlägg på kursen Kognitiva förmågor. Vi har alla fått varsitt begrepp att utreda, beskriva och ge exempel på. Och mitt var “Färdighetsträning – de olika stadierna”.

Så när jag första gången ögnade igenom det som Niclas kommenterat om min text så fick jag känslan av att – “amen nu ger jag upp…att läsa på högskola nu är inte min grej…”

Men så bjöd jag in Niclas text igen, på fredagen efter lunch, till en dubbel espresso och lite choklad. Och så hängde vi en lång stund. Då tinade jag upp och kunde kliva ur min offerkofta och faktiskt se vad han skrivit utan att ta illa vid mig, att kunna se från hans perspektiv och faktiskt ta emot all den hjälp han erbjudit mig.

Och när jag nu publicerat min kommentar på hans kommentar så är det bara att vänta på Björn som ska examinera för att se om jag klarat av även denna uppgift.
Eftersom inget är som väntans tider så checkade jag in hos Seth Godin och möttes av ett blogginlägg om den inre kritikern. Du kan läsa hela i länken bredvid och nedan får du ett par meningar som särskilt berörde mig. För det var ju egentligen inte Niclas som sårade mig…det var min inre kritiker som “lånade” Niclas ord och gav mig offerkoftan som jag tog emot….

It’s not comfortable, but is there any other way? The sore spot is unprotectable. The critic only disappears when we cease to matter. They go together.

We can dance with him, talk with him, welcome him along for a long, boring car ride. Suddenly, he’s not so dangerous. Sort of banal, actually.

There is no battle to win, because there is no battle. The critic isn’t nearly as powerful as you are, not if you are willing to look him in the eye.


 

 

 

Bilder lånade från the inner critic

SparaSpara

SparaSpara

Share

Leave your EGO and your worries by the door

En sån skylt har jag vid entrén hem till oss. Som en påminnelse om att vi ofta tror att vi är separerade ifrån varandra. För det är egot´s roll upplever jag – att hålla oss separerade. Och inte i samklang i en större enhet som vi alla tillhör.

Och så läste jag en artikel om ego…och känslan av att vara separerad så som jag skriver ovan. Och såg samtidigt i denna att vara rädd för hur stor “en” är och att därför låtsas vara mindre och obetydlig för att “en” inte vågar visa och vara i sin storhet? Att det också är egot som spökar med just det.

Hur funkar ditt ego?
Här nedan kommer en lista från artikeln som du kan checka av – vad stämmer på dig? Vad känner du igen? Vill du ha det så? Låta ditt ego styra dig genom tankarna?

  • I never fit in. I’m not like the others.
  • I’m not as good as her, but I’m way better than him.
  • I don’t deserve the things I want.
  • There’s something inherently wrong with me.
  • If you want anything done right, you have to do it yourself.
  • If I don’t force what I want, it won’t happen.
  • Damn, I just accomplished this great thing! Look how special I am!
  • I don’t feel good enough to be here, so I need to prove that I belong.
  • I’m not worthy of being with that person.

Jag är övertygad om att du, precis som jag, inte vill låta dig styras av ditt ego. Och att det är betydligt lättare att säga så än att bli fri från sitt ego. Ibland kan det dock vara skönt med en distans till egot, eller att sätta ljuset på det från ett annat perspektiv – för du är värd att vara dig, precis i din storhet som du kan vara! Och vad kan väl då vara bättre att avsluta detta inlägg med än just dessa ord från Marianne Williamson.

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, ‘Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?’ Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won’t feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It’s not just in some of us; it’s in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
– Marianne Williamson

Share

solen, våren och egot

 

världen upp o ner

 En dag som denna soliga vårdag med löften om sommar och värme spenderades till största delen ute bredvid rugbyplanerna i Täby. 

Där var vi föräldrar till dessa tappra spelare i en åldersklass med både 13 och 14 åriga spelare. En åldersklass full av olika individer. Vissa redan män och andra små pojkar. Till det yttre. Inuti tror jag de flesta är mer lika varandra. Och gemensamt är att de fortfarande inuti är unga. Fyllda med tillförsikt till livet. Fyllda med mod för att våga spela rugby. Och samtidigt skraja för att blotta sig på planen i matchen. 

Och så får vi alla träffa ett stort ego. Jag hoppas att det ramlat ner en insikt hos den mannen idag. En insikt i vilket hans uppdrag var idag. Hur spelarna till och med hade mer distans till sin kunskap och hur applicera den än vad han hade. Att han inte var där för att straffa. Att hans roll var att få allt att flyta. Hela dagen har jag mest mått illa över det jag fick bevittna. Och samtidigt tog jag inte min uppgift där den låg. En sån fegis! Min uppgift idag hade kunnat avgöra en annan framtid för detta ego. En framtid där det inte hade behövts längre. Och så fegar jag ur. Övertygar mig själv om att nu kommer vi inte att behöva uppleva detta förrän nästa år. Och att jag tills dess ska agera. 

Ja, vi får se. Håll gärna tummarna och peppa mig! 

Inlägg 70/100!!

Share

Att brottas med målsättningar

Jag har under ett par dagar brottats i mina tankar och mitt inre kring målsättningar. Jag ser många av mina vänner som sätter mål för 2015 och som redan nu börjar våndas över hur de ska nå dit och hur det ska bli med beach2015. Visste du att den 21 januari slutar människor redan med att tro att de kommer att nå sina målsättningar för innevarande år?
Så vad är det jag brottas med? Ja, jag kan inte riktigt sätta fingret på det ännu. Jag ska utforska det vidare på fredag, dels med hjälp av frigörande andning och dels på en AW med en kompis som föreläser om just målsättningar. Hur gör hon, vad säger hon, hur säger hon det och hur hjälper hon andra att nå dit? Utan att de ska känna skuld och dåligt samvete på vägen då de inte når riktigt ända fram. Det är kanske just där som skon klämmer. Att jag brister inuti då jag ser hur många som tror att om jag bara gör det här eller det här eller når hit eller hit – ja då mår jag bra. “Om jag bara”…pyttsan. Jag vet att du kan må bra redan idag. Och hela vägen fram till ditt mål. Eller varför inte bara formulera ditt mål till att vara i varje dag?

Jag ger dig ett exempel. En av mina vänner vill under 2015 bli stark och har anmält sig redan (i tankarna i alla fall) till en tävling i december och tills dess – ja då ska hon vara stark. Så hur kommer hon komma att må om hon missar ett av sina delmål, eller missar att vara stark under just den dagen i december?
Lek istället med tanken att hon omformulerar sitt mål till att hon under 2015 ska känna sig stark. Det kan hon göra med varje dag. Att känna sig stark. Och lek med tanken på vilken effekt det skulle kunna ha på hela hennes resa under 2015 och kanske vid tävlingen i december.

Vilken känsla vill du känna under 2015?

…to be continued i nytt inlägg när jag brottats vidare med detta…
Jo, ett snabbt tillägg. Jag har ju även en husguru i Paul Check och han delade sina tankar kring målsättningar i ett blogginlägg och en video. Du hittar dem här. Men han nämner inte riktigt det jag brottas med. Så jag får brottas vidare.

 

Tillagt 23 februari 2015:
Fann dessa rader i en artikel häromdagen som fångade en del av den essens i frågan som jag brottats med kring målsättningar.

Ambition, goal setting, and all the ‘trappings of success’ are exactly that, subtle traps that feed the fears of identity/ego while further trapping identity/ego in illusion.

Och det är kanske just där som kärnan i brottningen ligger. Att målsättningar kan föda egot. Om de ställs upp på ett sådant sätt. Och då skapas det en krock i mig. Jo, så vill jag nog se det. Idag i alla fall 🙂

Share