att känna mig bekväm i min obekvämlighet

Jag sprang på dessa ord häromdagen:

Breathe, lean into your fear, grow. Getting comfortable with being uncomfortable is key to making lasting change and personal development. 

Du som känner mig fattar ju direkt att jag jublar och håller med.

Jag är övertygad om att det igenom obekvämligheten och den möjlighet att vara bekväm med den är nog den enda (och framförallt den snabbaste och troligen den jobbigaste) vägen till en ny hållbar framtid för dig.

Denna väg gäller för större organismer också. Och för organisationer, företag, länder, världar, kulturer.  Vägen till en hållbar framtid går genom obekvämligheten och dess möjlighet till bekvämlighet.

att-vara-bekvam

Testa att känna efter idag, och härnäst du känner obekvämligheten ta sitt grepp om dig. Testa att känna om du kan fortsätta att vara bekväm i den.

Jag känner mig mer och mer bekväm i min.

 

 

 

Share

det är inte mitt jobb…eller?

Häromdagen fick jag höra en lång harang av ilska, frustration, upplevda sanningar av en person.
Och när denne fick frågan
– “När du ser detta (som du upplever händer) – kan du då säga till eller fråga?”
Kom svaret snabbt
– “NEJ, det är inte mitt jobb.”

Så när jag passerade denna skylt med en spegel på under min morgonpromenad…

img_6514

….ja då var jag inspirerad att skapa en egen skylt.

du-tittar-pa-personen-som-ansvarar-for-forandring-2

Jag tror på att i varje människa finns det en ledare. En ledare som har som första uppdrag att leda sig själv. I sitt eget förändringsarbete. Och därefter att ta ansvar för det som sker runtomkring sig själv. Och då säkert upptäcka att det redan har skett stora förändringar. För du har förändrat sättet du ser på livet. På livet runtomkring dig.

PS. Jag förutsätter här att alla basbehov är tillgodosedda. Först därefter kan det finnas motivation, driv, önskan att leda sig själv. Samhället, företaget, arbetsgivaren, mfl är delar i se till att basbehoven är nådda. 

PS2. Givetvis passar det toppen att ersätta ordet förändring med annat. Exempelvis kvalitet. Eller kundservice. Eller….

Share

en fixering vid HUR:et

Lösningen. Den där gyllene lösningen. Det verkar som att vi tror att om den bara fanns och var beskriven och att den visade oss HUR vi ska göra. är alla problem lösta och vi mår alla finfint. Så det är väl självklart att vi måste skriva ner HUR vi ska göra. För det är väl det som är lösningen?

Eller?

Eller om vi var överens och väl införstådda med VARFÖR. Ett gemensamt VARFÖR vi gör detta. Att det liksom satt inne i oss. I våra celler. I vårt hjärta och hjärna. Då vet vi HUR vi ska göra i varje given situation utan att vi har en rutin eller riktlinje för det. På papper. I våra interna system.

Skavet. Som kommer smygande. I mig i alla fall.

Skaver kommer när jag upplever att vi inte orkar/vågar/vill vänta på att gemensamt landa i VARFÖR. När vi har bråttom in i HUR. Antingen uppstår skavet nu. Eller sen. Eller både ock. Utan att vi fattar varför det skaver.

Väljer du HUR eller VARFÖR?

Share

din emotionella intelligens

Kan du använda din emotionella intelligens i ditt liv? I ditt arbete och på din arbetsplats? Med kollegor och kunder? Kan du använda HELA dig?

Det finns många vinster att nå med ökad emotionell intelligens och ökat utrymme och plats för det i vår arbetsvardag och i vår fria dag.
Om vi är lyhörda för våra kollegors känslor, att vi vågar möta de konflikter som uppstår så snabbt som möjligt, så att de inte hinner växa till sig.
Och om det då är att vi alla blir mer medvetna och “bättre” på vår egna och andras emotionella intelligens – då är det dags att prova detta. Att bli bättre på att utveckla sin egen och ge andra utrymme att träna på deras egna. Och att låta det finnas utrymme och plats för både hjärta och hjärna var du än är. Att det finns utrymme för HELA dig och andras HELA jag.

Daniel Goleman uttrycker emotionell intelligens på arbetsplatsen och dess fördelar så här:

En del av de mindre uppenbara anledningarna till att emotionella färdigheter har börjat värderas högre inom arbetslivet speglar de mer generella förändringar som skett på arbetsplatserna. Låt mig beskriva tre aspekter av emotionell intelligens för att belysa hur viktig den är:

Förmågan att ge konstruktiv kritik,

att kunna skapa en atmosfär där olikheter värdesätts istället för att vara en källa till motsättningar

samt att kunna knyta kontakter och skapa effektiva nätverk.

Och så här säger Daniel om ledarskap –

Ledarskap är inte en dominans, utan konsten att få människor att arbeta mot ett gemensamt mål.

Kunde jag vidga ditt perspektiv kring detta så att du nu vågar prova att låta hjärtat vara med?

Share

olika perspektiv

I ett av mina nya uppdrag är jag oftast jag i ett hus som är högt. Med en takterass. Och en utsikt. Balkonger på varje våningsplan åt två väderstreck.

Och det är något speciellt och möjligtgörande att vara i höjd med trädtopparna. Det blir som en påminnelse varje gång jag kikar ut. En påminnelse om att betrakta det jag håller på med ur flera olika perspektiv. Och det är för mig i den lekfullheten som kreativiteten flödar. Och som jag upplever att det jag håller på med “levlar upp” till en ny nivå. Det är i de stunderna som jag kallar mig maximerare. Som är en av mina tydliga styrkor. Att maximera.


Fotot ovan är dock inte min utsikt från uppdrags-huset. Utan trädtopparna vid Skuru-bron, cyklandes in mot stan efter en dag i uppdrag idag.

Share

politik och demokrati – steg 2

Nu har jag träffat 6 politiker, samt 2 kommundirektörer och en person från SKL som arbetar med att utveckla kommunpolitik. Detta såg jag först som det enda jag skulle göra, men nu det jag det som steg 1 i min process.
Och nu…jo, det blir ett steg 2 i min process att ta itu med mitt politikerförakt.

Jag vill ta långa samtal med djupt lyssnande med medmänniskor som inte är politiker idag, som kanske har ett politikerförakt de vill ta tag i, eller som reflekterar kring demokrati och politik, som har andra upplevelser än vad jag har. Låter detta som något för dig? Hör av dig till mig bums
så ser vi till att finna en tid där vi tillsammans kan djupdyka in i detta. Du når mig här.

Sen sitter jag ju också och undrar hur det går med min ansökan till politikerskolan…undrar om jag blir en av dem som får gå…den sista november ska vi få veta. Som att gå och vänta på att få öppna en gåva.

A macro landscape of miniature gifts.Foto av JD Hancock från Flickr


Mina tidigare inlägg med reflektioner om politik hittar du här…
Är jag en politiker som du vill se?
Jag – politiker?
Politikerskola?
Rädsla eller ovana
Att upptäcka nya pollett-ned-trillningar
Att omstrukturera för världens skull
Vad skulle hända om vi även räknade alla blanka röster?
Demokrati 2.0?

Share

Feltänkt om skola?

Läser en artikel av Per Kornhall i DiU som tar upp och påminner om det är dags för ett paradigmskifte inom skolan. Att det är ett skifte som behövs. Jag håller med. Jag tror också att det behövs ett skifte.

“Vi kanske skulle passa på att använda skolkrisen till att på ett kreativt och forskningsbaserat sätt skapa system där professionerna tillsammans med forskare får en reell möjlighet att påverka och utveckla sin verksamhet?”  undrar Per.

Vidare i artikeln utgår han ifrån en bok “Learning to Improve: How America´s schools can get better at getting better”. Han skriver bland annat så här:

I sin bok ”Learning To Improve: How America’s Schools Can Get Better at Getting Better” målar författarna Bryk, Gomez, Grunow och LeMahieu upp en alternativ och forskningsbaserad bild av hur skolor kan utvecklas. Deras utgångspunkt är USA men boken är utan tvekan aktuell också i Sverige.
De berättar om hur man inom skolans värld alltför ofta drabbas av “solutionitis” (lösningsfeber). Någon ser ett problem och griper efter en snabb lösning. Utifrån en enstaka forskningsrapport eller en ideologisk föreställning tror man sig ha en universalmedicin, som man snabbt genomför i hela skolsystemet.

Artikeln väcker tankar i mig. Tankar som jag senast imorse pratade om med maken under vår hundpromenad. Att det inte stämmer med tankarna om att inkludera alltet i alla beslut. Som ändå inte är alltet. Vadå? Vad menar jag?

Jo, jag menar att det kan vara det skiftet som behövs nu. Att OM politiker ska fatta beslut på riksdagsnivå om skolan. Då ska detta endast göras ur kundens perspektiv. Dvs elevens. Det är dennas bästa som enbart skall komma i perspektiv.
INTE som idag när ett perspektiv även tas kring HUR leda och driva detta skolsystem. Det går kanske inte att blanda ihop arbetsgivarsituationen och dess omfattning med att se från elevens perspektiv. Hur vet vi exempelvis att en undervisning är bättre för att läraren är anställd av skolhuvudmannen? Hur vet vi att denna undervisning som kan ges via MOOC och dess lärare (som då inte är anställd av huvudmannen) inte är bättre? Idag har huvudmännen inte mycket utrymme att prova detta. Skollagen hindrar.

Fackförbunden är samtidigt lyriska över att de lyckas få upp skolfrågan till den högsta möjliga när det är val i landet. Hmmm, jag är inte lika lyrisk över att den hamnar så högt. Det är inte ett bra kvitto för mig att den hamnar där. Det blir mindre utrymme att åstadkomma ett skifte såsom det träder fram. På den lokala platsen. I det klassrum. För den elev. Som behöver det mest.

Per Kornhall skriver vidare att:
“OECD föreslår ett institut som hanterar lärarprofessionen och frågor kring deras utbildning och fortbildning. Kanske skulle ett sådant institut, som får ta över Skolforskningsinstitutets, Skolverkets och Skolinspektionens roller visavi lärarna, kunna var en inspiratör och en möjliggörare för uppbyggnad av en sådan förändring i Sverige? En förändring där alla lärare och rektorer engageras i nätverk för att systematiskt, med forskarstöd kunna förändra och förbättra undervisningen och i det också den digitala utvecklingen.”

Yes, yes, yes!
Pröva för tusan att dela upp detta! Se det som en möjlighet att prova att låta riksdagspolitiker endast fokusera på elevens perspektiv, låt Skolverket och Skolinspektionen roll också styras ifrån elevens perspektiv. Och låt ett institut som utvecklar lärarprofessionen ersätta de båda fackförbund som finns för lärarkåren. Visst har ett av dem även rejält med pengar…kanske kan det användas inom institutet?

Påminner även om att det är kommunala och fristående skolhuvudmän som har arbetsgivaransvaret – inte staten. Därmed borde inga fingrar läggas i syltburken för frågor kring lärarna och annan yrkeskategori i skolans värld på riksdagshåll…tycker jag.

Vad anser du?

Share

f ö r ä n d r i n g s l e d a r e

det är en titel jag aldrig har haft. Ännu. En som jag gärna vill prova. Att vara, verka och samverka i.

När jag blickar tillbaka på mitt liv ser jag två tydliga röda trådar. En tråd handlar om ledarskap, dels om ett inre ledarskap och dels om ett ledarskap av grupper. Den andra tråden handlar om växande, förändring och maximerande. Dessa röda trådar i mitt liv har tagit mig fram till den jag är idag.

Och jag är en förändringsledare.

Vill du få en chans att prova mig som förändringsledare i din verksamhet/organisation?
Snabba på, för nu har jag sökt en tjänst med titeln förändringsledare 🙂

 

Share
Go Top
Translate »