att tampas med problem eller penna?

Jag är en av alla människor i världen som tampas med problem. Vissa hanterar jag enklare, snabbare och lättare än andra. Medans vissa äter energi, suger musten ur mig och skapar så mycket elakhet i mig, eller ledsenhet eller vilsenhet. Dessa tar jag hjälp att hantera. Exempelvis genom att skriva. Längst ned listar jag några tidigare blogginlägg med tips på hur hantera sina problem genom skrivande. Nu väljer istället en version av James Pennebaker: Skrivande som terapi

Förbered dig så här

Hitta en tid på dagen och en plats där du kan få vara ifred och inte bli avbruten. Till exempel en stund på dagen när du precis har jobbat klart, eller kanske precis innan du ska göra iordning dig för att sova.

Lova dig själv att du ska skriva i MINST 15 MINUTER om dagen i MINST 3-4 DAGAR i RAD. Lova dig själv det!

När du väl börjar skriva så låt det flöda och fortsätta. Stanna inte upp för att fundera kring stavning eller grammatik eller hur du bäst ska beskriva något. Bara skriv. Skriv. Skriv. Och om du inte kommer på mer att skriva fast du har tid kvar, skriv samma sak igen och igen och igen. Låt pennan och handen flöda med orden.

Eller så väljer du att skriva på din dator eller padda. Eller kanske fungerar det allra bäst för dig att prata in dina ord och spela in dem på din mobil eller liknande. Du väljer ett sätt som passar dig. Om det visar sig att du vill byta sätt, gör det!

Du kan skriva om precis samma sak alla dessa 3-4 dagar i rad om du vill. Eller så skriver du om olika saker varje dag. Det är helt upp till dig. Det är ditt val.

Skriva om vadå?

Skriv om någonting som du tänker mycket på eller som oroar dig
Skriv om någonting som du drömmer om att göra
Skriv om någonting som du upplever påverkar ditt liv på ett ohälsosamt sätt
Skriv om någonting som du har undvikt i dagar, veckor, eller år

I James Pennebakers forskning ger han följande instruktioner för skrivande som terapi:

“Over the next four days, I want you to write about your deepest emotions and thoughts about the most upsetting experience in your life. Really let go and explore your feelings and thoughts about it. In your writing, you might tie this experience to your childhood, your relationship with your parents, people you have loved or love now, or even your career. How is this experience related to who you would like to become, who you have been in the past, or who you are now?

Many people have not had a single traumatic experience but all of us have had major conflicts or stressors in our lives and you can write about them as well. You can write about the same issue every day or a series of different issues. Whatever you choose to write about, however, it is critical that you really let go and explore your very deepest emotions and thoughts
.”

Här slänger jag in en varning – var uppmärksam på dig själv och dina upplevelser för precis som jag kan det bli så att du kommer att uppleva ledsamhet, sorg och kanske känna dig deprimerad när du har skrivit.
Då är ett knep att påminna dig om att precis som om du skulle se en sorgsen film så går den känslan över. Den kanske sitter i en stund. Men den kommer att gå över inom ett par timmar.
Om känslan sitter i längre, eller om du skulle bli mer upprörd kring ett tema du skriver om – lova att du slutar skriva och tar en paus, eller byter ämne. Eller tar hjälp av ett proffs.

Vad du kan/ska göra med dina texter

Allt det du skriver är bara för dina ögon och ingen annans. Du ska ha med dig det när du skriver. Att ingen annan än du kommer se och läsa detta. Så se till att vara så ärlig och rättfram som du kan. Och det är ju bara du som vet om du kommer att spara det du skriver, eller om du väljer att slänga det på majbrasan (eller annan eld), eller helt enkelt kasta bort det. Allt detta är helt upp till dig. Du bestämmer.

Kanske är det så att du en dag vill spara dem, eller läsa det du skrivit igen. Eller till och med att du vill ändra det du skrivit. I läsningen av det du skrivit kan du säkert komma att få se vilka förändringar som skett i dig.

För dig som vill veta mer

Här finner du en länk med mer info från James Pennebaker och kollegor.  Klicka här .


Tess tidigare blogginlägg med närliggande innehåll

Skrivande som terapi

World Champion of Shitty First Drafts

Skrivkurs och sexkonferens

Skriv, skriv, skriv


Share

mer om telomerer

Häromdagen skrev jag ett inlägg då jag blev inspirerad av Elizabeth Blackburn och hennes forskning kring telomerer, åldrande, mindfulness och meditation. Och idag dök det lägligt upp ett tips på en artikel på svd.se med en intervju med just denna Elizabeth.  Värd att läsas om du är intresserad av dessa ämnen – och jag lyckades läsa artikeln en gång, sen hade min “dos” av antal öppna artiklar hos svd.se tagit slut….så läs när du får tillgång!

Share

jag utmanas av…och jag omfamnar…

Jag utmanas rejält av

– O V I L L I G H E T

– S L U T E N H E T

Jag omfamnar

* V I L L I G H E T

* Ö P P E N H E T

Det slog mig idag och så kikade jag på ett klipp som Sandra delade på Fejjan där Erik Fernholm pratar om vad som kan göra oss lyckliga. Han nämner bland annat dessa olika förmågorna för ett välmående. Och överst står ÖPPENHET. Och Erik pratar om öppenhet som att jag/du är öppen för att vi kan ha fel. Att det är hans sätt att se på öppenhet. Och där får jag ännu ett perspektiv på min öppenhet. Som jag inte hade innan. Tack Sandra för att du visade vägen!

Så hemma på kylskåpet sitter den här bilden….och den har suttit där i många år. Undrar för mig själv – på vilken nivå kliver VILLIGHETEN och ÖPPENHETEN in?

Share

synvändan – provtänker

Kommunens mål att höja utbildningsnivån för sina medborgare är ett mantra som återkommer och som jag ibland har upplevt nästan bara fastnat i en loop. Inne i amygdala. Och den kommer inte längst fram till frontalloben för att bearbetas och arbetas med kritiskt. Den ifrågasätts inte. Den diskuteras inte. Den skapas inte en minsta gemensam nämnare kring. Den skapas inte en större förståelse kring. Den uppfattas som självklar utan samtal. Är min uppfattning.

Kommunen nämner ofta att de skall höja denna för att de just ligger lägst i länet. Jaha. Jag köper inte varför de väljer att mäta sig emot länet. Kommunens utbildningsnivå jämfört med landet då? Hur ligger de till då? Ja, inte lägst längre, men definitivt med de lägsta. Jaha. Ok. Undrar fortfarande varför det är viktigt med en jämförelse med andra.

Hur ser det ut över tid? Inom kommunen. Har det skett förändringar över tid. Varför har de skett? Har det ökat tack vare inflyttning? Har det ökat tack vare framgångsrik undervisning? Har det ökat tack vare lågkonjunktur?
Och om det finns en nedåtgående trend…
Vilka åtgärder har skett och vilket resultat har de givit? Hur har målstyrningen sett ut? Det man lyser på växer!
Så det är så oerhört viktigt att formulera mål och kvalitetsindikatorer på just det sätt som du vill att utvecklingen skall ske, på just det sätt som du vill att vägen i utvecklingen skall ta.

Om det är otydligt vilka mål som skall nås, varför de skall nås och för vem det är viktigt att de nås – då är det en rejäl uppförsbacke som alla chefer har med sina medarbetare. Kom ihåg vad som är viktigt för en bra ledare!

Kommunen har även jämfört med både landet och länet höga tal för ohälsa bland sina medborgare. Det finns forskning som visar på att det finns ett samband mellan utbildning och hälsa. Ju mer utbildning desto mer hälsa (eller minskad ohälsa).

Hur mycket har denna forskning varit framme i frontalloben hos kommunen och funderats och tänkts och kritiskt granskats? Är den forskningen relevant i detta avseende? Är den forskningen möjlig att applicera i detta sammanhang?
Har den forskningen kunnat visa vad det är som är den magiska boxen där det sker? Har de lyckats utesluta alla andra möjliga påverkansfaktorer? Är det månne så att det är tvärtom? Genom att en person har bättre hälsa – då skapar den också möjligheter till mer utbildning? En hönan och ägget tanke liksom. Eller är det som vanligt bara något att svälja så fort det pratas om forskning?
Om du vill bli utmanad eller bekräftad i din föreställning om forskning så tipsar jag dig om att lyssna på RAU:s podcast där Magnus Levinsson blir intervjuad.

Vad är utbildning? Apropå forskningen igen. Är det just genom det utbildningssystem som vi har nu som är byggt för industrialismen som vi värderar och identifierar vad som är utbildning. Dvs det är bara inom befintligt system som vi värderar utbildning? Var hör min utbildning till Yoga-instruktör hemma? Är det utbildning som “räknas” när det ska undersökas om kommunen har nått sitt mål?

Hur förhåller sig utbildning, kunskap och lärande? Vilken är synen på dessa? Är de tätt förknippade eller inte? Är det samma syn som genomsyrar hos alla i kommunen, medborgare, politiker, medarbetare? Eller avser vi olika saker när vi pratar?

Min sista punkt att lägga in handlar om att värdera och döma. Varför är det viktigare med högre utbildning? Varför är det finare än utbildning? Är det för att vi fortfarande inte är överens om grundsynen på utbildning och dess förhållande till kunskap, lärande och hälsa?

Jag är något mer på spåren här, kan inte idag än sätta fingret på vad. Men jag vet att det kommer. Jag är redo!
Har du någon tanke, känsla och idé kring detta? Dela gärna med mig!

Fredagskramar till er alla – och särskilt er som känner igen er i Steve Jobs ovan. Jag måste få till just detta. Att det är därför som jag har detta uppdrag som jag har nu. Och att det är därför som jag ska få kommunen att våga prova med en synvända.

Inlägg 54/100 och troligtvis det tidigaste på dagen som jag hittills har publicerat 😉

Share
Go Top
Translate »