Gästbloggsinlägg om #metoo av Susann Gunnarsdotter Lampa

Susann skrev om sin reflektion häromdagen på sin blogg och jag blev lugn av flera saker hon skriver om. Så jag frågade henne om jag fick #reposta hela inlägget och det fick jag. Tusen tack min fina vän <3 och här nedan hittar du hela texten från Susann.

Min reflektion av #Metoo kampanjen.

Hade en kund häromdagen som sa att -va fan kan vi inte lägga energi på att förändra riktig kriminalitet som pågår istället för att störa sig på om någon blivit nypt i rumpan eller uppryckt i hissen… Min tanke på det var, jo det kan man ju tycka… Men om vi ska förändra de stora övertrampen så måste vi bli nolltoleranta att bli kränkta och invaderade i det lilla först. Normen flyttas hela tiden om acceptansen till vad som är ”vardagsmat” förblir i det tysta. Vi behöver alla från början stödja varandra i att de små kränkningarna inte är okej.

Den här tiden av sanningar som kommer upp till ytan, den här tiden av integritet som växer, den här tiden av självkänsla gror inom oss, den här tiden av ifrågasättande om vad som gör oss lyckliga och vad det egna syftet är…

Innan jag kunde gå visste jag vad som fick ”grumpy old men” på bra humör. Många män har en underliggande ilska och frustration som växer. En frustration som beror på 1000 tals saker som jag inte kommer ta upp alla här men för att plocka några få som en beskrivning av hur ett senario kan se ut…

Pappan i huset är frustrerad, undertryckt sexualitet, emotionellt stympad från sin egen barndom och då främst dagens äldre generationer, alltså en livsenergi som inte är i sitt fulla utryck. Livsenergin föds ur det som kallas andra chackrat, sätet för genitalier där kreativitet, pengar, relation till fadern och relationen till om livet känns lätt. Samma plats och samma energi som sexuell energi. Det är samma mynt, men kanaliseras olika. I bästa fall kanaliseras olika…

Som flicka, dotter och känslig liten varelse är man känslig för stämning, toner, energi och vilken harmoni som råder i hemmet och mellan sina föräldrar. Som alla vet skapar uttryck som undertryckt ilska, missnöje, pikar, skam, skuld, argumentationer, allmänt missnöje och i värsta fall hårda ord, kränkningar eller gud förbjude även slag, alla dessa uttryck värjar sig barn emot, även om det utförs mellan föräldrarna i tystnad under ytan. Barnet drar sig undan, håller för öronen, tystnar, eller blir arga själva, hurusom önskar barn att allt detta upphör så fort som möjligt för att allt detta går rakt igenom ett barn och traumatiserar på olika sätt för livet.

Vad lär sig då en flicka… Hon utformar ofta en metod och förmåga att förhålla sig till de vuxna männens undertryckta energier. Hon börjar göra det hon förväntas göra. Leverera charm, glädje, ge av sig själv, vara snäll och det inlägget handlar om, att servera de energier som fyller det svarta hål av frustration och missnöje dessa män ger uttryck för. Barn förstår inte att det är sexuell energi dom serverar eller att det kommer från deras egna område som skänker kreativitet, lycka, bekräftelse o.s.v.

Bara jag ger det här så blir stämningen lite bättre, bara jag gör såhär blir jag sedd i närvaro av lite skönare trevligare energi och stämning i rummet. Sexuell energi skapa oxå närvaro, tiden stannar upp en stund. Vilket i bästa fall kan punktera frustrationens skenande mentala häst som alltid befinner sig någon annan stans än i nuet och i mötet.

Det leder till att en alltför stor mängd kvinnor väldigt tidigt undermedvetet lär sig att min kropp är inte min. Att mina bröst, min rumpa, mina läppar, mitt hår, mitt leende och hur jag rör mig är till för hur andra uppfattar mig och vad jag är ”skyldig” att sända ut. Vilken typ av man och eller samarbetande kvinna har skapat porrindustrin tror ni?

Jag vill också belysa att när vi kvinnor väl stött på de mjuka männen, de männen som visar respekt, vördnad det feminina och de männen som inte tar för sig även om dom får ett nej, de männen som är i kontakt med sitt inre feminina, de männen som väntar på att bli inbjudna, de männen som hedrar att få kyssa en kvinnas läppar, känna hennes doft och känner vördnad inför att få tränga in i kvinnan. De männen är det alldeles för stor del av oss kvinnor som hånar, nervärderar, lurar och driver med.

I mina yngre år bidrog jag oxå med att ge bort av mig själv i den här soppan, det jag trodde förväntades av mig som feminin varelse, snarare än att jag trodde vad som förväntades av mig som person. Jag lärde mig att ett nej är inte ett nej. Jobbade på Mc Donalds under skoltiden, där va sexuella skämt och personalfestshångel mellan chef och ung personal ett stående inslag, gärna på de hotellrum som ledningen hade hyrt (detta äcklade mig så jag höll mig utanför chefshångel). På andra platser i livet har jag däremot varit utsatt för ”tjatsex” som också lämnar en känsla av övergrepp och äckel bakom sig.

På dagis hade jag en manlig fröken som la sig ovanpå mig en gång och blev förbannad när jag klöste honom i självförsvar, han blev sedermera sparkad, för vad vet jag inte men kan ju tänka mig. När jag gjorde militärtjänst flörtade de manliga befälen hejdlöst, det äcklade mig och jag drog mig undan, men jag sände säkert ut signaler som sa annat även om mina ord bestod av nej. Alla krogragg där jag sänt ut ”jag är flörtig och fri signaler” men egentligen inte varit tillgänglig. När jag rest i Turkiet, Egypten, Marocko ja då har jag fått jobba hårt för att observera vad ett leende och livsglädje kan skapa för problem.

Även om vi ska kunna få vara fria, öppna, flörtiga och tillgängliga utan att behöva bli antastade så behöver vi kvinnor också ta ansvar för vad vi egentligen sänder ut! För min del har jag jobbat mig igenom dessa laddade koder i min kropp och i mina föreställningar genom både healingbehandlingar, shamanistisk rening/läkning och medvetandehöjande transformationer. Vilket lett till att umgänge och relationer till det motsatta könet inte byggs på polaritet, spänning, manipulerande koder och spel.

Text och reflektion av Susann Gunnarsdotter Lampa

Share

utbildningsnivå


Utbildningsnivå.

Ett mått som används i hela Sverige.
Vem ifrågasätter detta?
Är det rätt väg att fortsätta att gå?
Är det rätt väg att fortsätta styra mot en högre grad av utbildningsnivå?
Att fortsätta in i ekorrhjulet för kommande generationer?
Vilken kommun vågar vara innovatören som använder andra styrmedel/kvalitetsindikatorer för att styra mot ökad kunskap, lärande och förståelse?
Istället för en högre utbildningsnivå som inte nödvändigtvis ger en ökning av dessa tre.

Den kommunen vill jag jobba med.
Eller med Douglas Adams.
Hör av er!

Skärmavbild 2015-03-05 kl. 14.53.48

Inlägg 57/100

Share