vad är det värsta DU kan göra?

Tre olika inspel. Två från Kim Anami och ett till ifrån en parallell provtanke när vi lyssnade till Björn och Navid om bekräftelse.

Kim beskriver i två olika blogginlägg vad som är det värsta du kan göra mot din partner. Och hon menar att det värsta du som kvinna kan göra mot en man. är att inte lita på honom. Och att det värsta du som man kan göra mot en kvinna är att inte göra det du säger att du ska göra, alltså att inte “walk your talk.”

Nu är ju detta Kim´s tankar och MIN reflektion kring hennes tankar är att det inte hänger ihop med vilket kön som din partner eller du har. Utan snarare att det är situationsbaserat. Att den av er, du eller din partner, som är den som driver/leder just detta som ni är i full fart med just nu (exempelvis städning, hämta på förskola, planera semester, packa) är den som behöver både få tillit och förtroende av den andre. Samt att den som driver/leder just nu även genom sitt görande och varande “walk the talk”.
Så tänker jag att det kan vara oavsett kön.
Om det är det VÄRSTA? Det är jag inte alls lika övertygad om. Jag vet att det finns sanningar i det, men kanske inte att de är de värsta för alla i varje stund 😉

Det ytterligare inspelet från bekräftelsepodden? Vad ar det för en parallell provtanke?

Jo, att det är detsamma i en arbetsrelation mellan ledare och medarbetare.
Ledaren vill gärna känna att den har medarbetarnas förtroende och medarbetarna vill gärna känna att det som ledaren säger att den ska göra det gör h*n.

Jenn Evelyn-Ann

Om vi riktar strålkastarljuset tillbaka på dig…..
Hur agerar du när du är i den drivande/ledande positionen?
Agerar du i enighet med det du sagt/lovat?
Och om du inte är i den positionen –
ger du tillit och förtroende till den som är?

Share

att lära sig att ha förtroende

Häromdagen snubblade jag över en text om att ha förtroende till sig själv och det satte igång en massa tankar och reflektioner i mig.  Och så fann jag lite mer att tänka kring även i denna artikel i Forskning och Framsteg.

Här kommer mina tankar och reflektioner:
Under de senaste åren har jag umgåtts med många personer som är på en ny resa, en andlig/spirituell/inre resa. Många nämner en utmaning i att ha förtroende. Att våga lita till livet och sig själva. Ibland frågar jag dem vad det betyder för dem. Att ha förtroende. Att ha tillit. Att lita på någon. En tystnad uppstår först. Sen uppstår olika svar. Och någon har svarat att den egentligen inte vet. Än.

Den gemensamma kärnan som jag upplever det är att alla nämner en yttre del. Att ha förtroende för någon. Någon. Som i en annan person. Inte sig själva. Att det också är svårt att ha förtroende för någon som inte först visar att den har förtroende för dig. Jobbigt, hinner jag tänka. Att hela tiden vänta på att någon-annan ska vara/göra först. Och lika jobbigt att alltid lägga förtroendet utanför sig själv.
Och det är samtidigt så enkelt att förstå att det är så här. Hela samhället, kulturen, normen ger inte tillit, har inte förtroende först. Världen, vår värld här, stödjer i mina ögon inte tillit eller förtroende. Den stöder istället misstänksamhet och misstro.
Lagar, förordningar, regler, etc. Vi lever idag inte i en värld av människor som har förlorat sin förmåga till att ha förtroende – jag tror istället att vi lever i ett samhälle med människor som ännu inte har lärt sig att ha förtroende.

Jag vill påstå att allt börjar med att ha förtroende till sig själv. Precis som att älska. Det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att älska en annan person (på riktigt!) om du inte först älskar dig själv. Likaså är det svårt att hysa tillit till andra om du först inte hyser tillit till dig själv. Och att de flesta människor har allra svårast att just ha förtroende till sig själva. Lättare att ha förtroende till någon-annan.
Detta hänger ihop med att det är så himla lätt att kritisera sig själv och att döma sig själv. När du dömer sig själv så är det nästintill omöjligt att ha förtroende för dig själv.
Om du vill testa dig själv, om du tror att du litar på dig själv…kika på hur mycket du oroar dig. Eller har ångest. Eller är rädd. Det hänger inte ihop med att ha förtroende för sig själv och samtidigt oroa sig eller vara rädd för något eller en ångest över något. Om du upplever att det är svårt att fatta beslut, hur mycket litar du till dig själv?
Det kan upplevas enkelt att läsa dessa ord eller svårt. Du kanske behöver träna en hel del på att hysa tillit till dig själv. Jag får göra det om och om igen. För att uppleva förtroende måste jag leva i förtroende med mig själv.

Jag tränar ofta på detta. Och idag upplever jag att jag väldigt sällan oroar mig. Eller att jag har ångest över något. Eller rädsla eller ilska. Jag väljer att lita på mig själv. Det betyder inte att allt jag gör blir perfekt eller bra. Men att jag litar tillräckligt till mig själv för att det som sker i relation till andra blir så bra som det kan bli. Där och då.
Jag upplever att livet och möten blir enklare när jag inte söker tillit/förtroende från andra. Jag litar till mig själv och försöker att inte döma eller kritisera mig själv. Jag oroar mig inte längre vad andra personer tycker om mig. Ifall de kritiserar mig eller inte tycker om mig. Vad de tycker om mig, eller om dig, är ju baserat på vad de egentligen tycker om sig själva. Som oftast är självkritik och självdömande. Inte alltid. Men ofta. Och det är så det är idag. Tills du väljer att hysa förtroende till dig själv. Du kan välja att göra detta. Eller välja att inte göra det. Det är ditt val. Och oavsett hur du väljer så ÄR det ett val. Ett beslut. Ditt val.

 

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 16.55.44

Ok, så hur lär jag mig att ha förtroende till mig själv?
Här kommer ett påhittat scenario: Du ska åka bort ett par veckor och frågar då din granne om de kan vattna dina älskade växter tre gånger i veckan under tiden du är borta. Självklart ställer de upp för dig. Du är glad och nöjd, du har förtroende till din granne. Så åker du bort, och kommer hem efter resan, går över till grannen för att hämta växterna. De har dött. Grannarna glömde bort att vattna växterna. De ber om ursäkt, men inget kan ju väcka växterna till liv igen. Du muttrar för dig själv och köper nya växter.
En månad senare måste du åka bort igen i två veckor. Kommer du att fråga samma grannar igen om att ta hand om växterna? Nej. Varför? Du hyser inte längre förtroende för dem. Slut på scenariot.

Det förtroendet som du hade för dina grannar var baserat på en förväntan och ett resultat. Du förväntade dig att de skulle vattna växterna, och att du skulle kuna hämta hem resultatet – levande växter. Detta är inte förtroende.

Att hysa förtroende är som en stor möjlighet till kraft för alla som vill. Jag menar att om du vill (på allvar) hysa förtroende för dig själv så måste det ske ovillkorligt. Utan en förväntan på resultat.
Ovillkorligt förtroende.
Börja varje dag med att hysa förtroende och tillit till dig själv. Innan dagen är över har du säkert brustit i det. Det är okej. Du vet att du kan ha förtroende till dig själv. Även om du har brustit i ditt förtroende till dig själv så vet du att du igen kan få tillbaka det. Ovillkorligt. Så länge som det krävs. Tills det är en del av ditt liv. Att du litar till dig själv. Och detta är något du kommer att vara medveten om. Och du kommer att göra det medvetet.
När du har skapat detta ovillkorliga förtroendet för dig så kommer du att veta det och känna det.
Och alla människor måste skapa detta för sig själva.

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 21.10.36Det bästa av allt?
Jo, när du har lärt dig själv att ovillkorligt och medvetet att lita till dig själv så kommer du att ha den kraften för alltid. Du kommer inte att behöva lära om det. Kanske påminna dig själv ibland bara. Som jag gör. Påminner och lär mig. Och växer in i mitt förtroende för mig själv.

För mig har det här varit ett verktyg som har förändrat mitt liv. Lita på mig och framförallt – Lita till dig själv!

PS: En händelse som skedde i förra veckan. Jag skulle delta vid ett möte med ca 40 personer som för mig var okända (förutom 2). Jag kom sent till mötet som hade startat och var i full gång. Jag öppnade dörren. Klev in. Hängde av mig. Tog in vad som hände. Agerade genom att krama om dem jag kände och anslöt mig sedan till en av grupperna. Hur jag kände mig? Lugn, glad, nyfiken. Ingen oro. Inga tankar på vad andra tänkte om mig som kom sent, eller som klev rakt in i ett pågående möte. Nej, inget sånt. Och vet du vad – det märktes på de andra i min grupp. Och jag fick höra det. Av Helena. Som sa att det kändes skönt när jag klev in. Jag tog inte in oro i rummet. Jag hyste förtroende till mig och gav det då i kraft till andra. Osynligt. Omedvetet. Och skönt.

 


Wikipedias definition av förtroende

  1. det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt
    Har du förtroende för ledningen?
    Hans agerande inger förtroende.
Share

Nytt uppdrag – nygammal kompetens

IMAG0592-e1348165611784

Det är spännande att börja nya uppdrag. Idag var mitt första möte i mitt nya uppdrag i Norrtälje. Lite pirrigt. Och inte bara för mig. Det kommer att vara nyfiket, oroligt och pirrigt för flera. Och jag hoppas att vi lyckas kittla dem till lusten att påbörja denna resa. Låta lusten vara ett redskap för att utveckla för framtiden. Den som väntar på oss.

Samtidigt är det så otroligt roligt att få chansen att få använda mig av mina kompetenser. Och lite nygammal sådan. En av dessa kompetenser som Johan lyfter fram i kroppsläsningen av mig förra våren under min coachutbildning. Du hittar hela min kroppsläsning här. Kompetensen att kunna se flera sidor av något, att kunna lyssna till flera olika grupper, att kunna ta in dem alla, bekräfta dem under processen och SHABOOOM – se hur:et, vara i hur:et och skissa fram hur:et tillsammans!

Och med detta inlägg har jag kommit till nummer 10 av 100 i #blogg100-utmaningen.
Heja mig och alla ni andra som deltar!!

Share