påminner mig själv om att minska mina dagar i göra, göra, göra

Lättare sagt än gjort, men jag vill liksom påminna mig själv på alla sätt och vis som jag kan så här kommer ett samtal från mitt “hela” jag till mig när jag går in i frontalloben……

– Hallå, där Tess,  du mår inte bra när du kliver in i frontallobs-mode och bara gör i görandet!!
– Du tror att du gillar att skapa checklistor och bocka av och göra, göra, göra och vara så j-a effektiv.
– Och där mitt i, när du gör i ett görande så får säkert amygdala en kick – och luras in i en tro att shit påmfrit vilken kontroll Tess har…så då vill du ju liksom fortsätta göra, göra, göra.
– Men minns, Tess, minns att det finns andra sätt i görande, som inte enbart innefattar kontrollcheckar till amygdala, eller att tiden bara spenderas kring effektiviteten och allt stort du kan åstadkomma med din frontallob.
– Minns att du när du gör i varande, där hela kroppen får vara med, både händer, hjärta och hjärna, då mår du Tess så mycket bättre. Både under och efter.

– Minns du det Tess?

Och jag vet att jag kan minnas…men inte lätt som sagt.

Har du några tips som du kan dela med dig av för att du kan stanna i hela dig när du gör något, istället för att bara nyttja en del av dig?

Share