• Bloggen

    You are magic!

    Just nu känner jag en otrolig stark drivkraft i att höras, synas, stötta fler i att våga visa sig, våga visa sina gränser. Den är en källa till min egen inspiration. Till min egen kreativitet. Till att finna mer tillit till systerskapet. Så låt oss göra som Amber Rae föreslår. Låt oss alla tala vår egen sanning. Låt oss alla dela med oss av vår oordning och röra. Låt oss alla tillåta oss att bli sedda precis så som vi är. Det leder till ökad intimitet, djup och mening – inte mindre. När du känner styrkan i dig – låt då din röst bli hörd. Låt dig själv ta plats.…

  • Bloggen

    vilka gränser?

    Fick frågan av Sandra som undrade vilka gränser jag syftar till när jag skrivit om gränser här och här. -Kan du inte ge exempel på vilka gränser du menar. Vill veta mer 🙂 Vilka gränser? I mitt första inlägg där jag pratade med maken, var det en av mina gräns som blivit utsatt. En gräns där jag inte accepterade att bli kallad hora. Jag markerade detta tillbaka till den killen som kallat mig det och jag berättade om varför jag inte vill bli kallad det, jag frågade varför han kallade mig det. Och när jag sagt det till honom så upplever jag hur jag liksom där och då var färdig med att…

  • Bloggen

    för vem ska jag sätta gränser?

    för mig och min skull? för dig och din skull? Igår. Möten. Flera möten. Med andra människor. Vissa där det för mig kändes naturligt att jag i mig visste var min gräns gick och att jag inte behövde visa den. Andra möten mötte jag andras gränser, där det fanns så mycket frustration att personen hade oerhört svårt att visa sina gränser för andra på ett lugnt sätt, FÖR GRÄNSEN HADE REDAN PASSERATS OCH FRUSTRATIONEN VAR HÖG. Oj. Så tanken slog mig. För vem är det jag ska sätta och hålla gränser? För mig. För min skull. Så att jag kan vara i balans. Centrerad. I förtroende och kärlek till mig…

  • Bloggen

    att sätta gränser

    …var ett ämne som maken och jag samtalade om häromdagen. Hur vi såg olika på det. Hur jag upplevde att jag redan hade markerat och satt en gräns och hur han menade att jag inte alls gjort det tillräckligt tydligt. Situationen var upplevd av mig och endast återberättad från mitt perspektiv till honom, men har såg ändå något i det. Kanske ett mönster som han ser. Att jag är otydlig i var gränsen går. Jag sov på saken. Och vaknade så sakteliga dagen efter. Tog mig tid att starta dagen varsamt och långsamt. Och där dök den upp – signalen till mig. Ett inlägg från min vän Helena om “Boundaries”…

Translate »