pacifism är inte samma sak som passivism

Heather Plett visar ofta på vad det kan vara att hålla space för någon. To hold space.  Och nu med detta fina tillägg i resonemanget om vad det kan vara. Så här uttrycker Heather det med egna ord:

Sometimes though, I let my pacifism get mixed up with passiveness. But that’s a mistake. They are far from the same thing.

As my ancestors modelled, pacifism actively serves peace. Though it avoids violence, it’s not afraid to disrupt the status quo. 

Passiveness, on the other hand, doesn’t disrupt the status quo. By not standing in the way of violence, it allows it to continue.

Vill du höra exempel på vad det kan betyda?
Så här säger Heather vidare:

När jag är passiv, döljer jag min upprördhet och låtsas att jag lugn och mår bra. När jag är pacifist, utnyttjar jag min upprördhet för freden.

När jag är passiv, faller jag offer för förtryckande system och bristfällig ledning. När jag är pacifist, visar och använder jag fredliga alternativ och icke-våldsamma ledarskapsmodeller .

Påminner mig lite om min reflektion kring att vara assistent eller att assistera

PS. Tidigare inlägg om att hålla space…
Skaparkraft
To hold space – att hålla ett utrymme
Att hålla utrymme – del 2

Share

To hold space – att hålla ett utrymme?

Vadå hålla utrymme? Hur kan man hålla i något som inte finns? Ungefär så tänkte jag första gången jag läste om att “hold space”. Som på svenska direktöversatt blir att hålla utrymme. Inte den bästa översättningen men den får duga idag.

Min innebörd av att hålla utrymme har jag tränat på i min utbildning till coach, där har jag tränat på att hålla utrymme för andra. Ett utrymme där allt är ok. Ett utrymme där inget är fel. Där det är tillåtet. Att vara. Att reagera. Att känna. Att få känna sig hållen. Jag ser till att hålla stunden och utrymmet och att du upplever att du kan lita på mig och på vår stund tillsammans. Att du vågar släppa taget. Det är nog just det som det handlar om. Att du känner att du vågar. Släppa taget. När jag håller utrymme.

Hänger du med vad jag menar?

Heather Plett har skrivit en del om att “hold space” och hon lyfter fram 8 olika rubriker: 

  1. Ge människor tillåtelse att tro på sin intuition och sin visdom
  2.  Ge människor bara så mycket information som de kan ta emot/hantera
  3. Ta inte bort deras kraft/makt
  4. Håll ditt eget ego utanför
  5. Låt dem känna sig säkra nog att falla baklänges eller djupt
  6. Guida och hjälp genom ödmjukhet och fundersamhet
  7. Skapa en “behållare” för komplexa känslor, rädslor, ilska, etc
  8. Låt dem fatta sina egna beslut (annorlunda från dina) och låt dem ha andra erfarenheter än vad du skulle ha

PS. Jag har skrivit lite om det här tidigare

PS2. Och här har jag skrivit om det senare

Share

olika sorters rädsla

Fick ett nyhetsbrev häromdagen av Heather Plett och jag använder mig av Saras tips om att reblogga. Här kan du läsa hela nyhetsbrevet. Och delar av det som Heather skriver finner du nedan.

93332a69-3db8-44f6-b4c1-b8aebbb86e98Bilden ovan är lånad från Heathers nyhetsbrev.

Fyra olika sorters rädsla har Heather definierat. Och anledningen till att Heather lyfter frågan är att hon ser att det snurrar runt korta texter på Pinterest kring rädsla och hur hantera den. Att självhjälpsböckerna som tar upp ämnet rädsla ofta faktist förvärrar genom att förenkla. Hon uttrycker sig bland annat så här:

The problem with much of what is written about fear in self-help books is that it is oversimplified. Diminish fear into only one dimension and it’s easier to give you a meme-worthy quote about it.

Hon menar att de är:

  1. Rädsla som varnar
  2. Rädsla om egot
  3. Rädsla från ett trauma
  4. Rädsla som bjuder in

Och så bjuder Heather på lite goda råd och tips förstås 🙂

So… how can you tell which kind of fear is showing up for you? There is no simple answer to that. Instead, there’s a life-long practice of mindfulness, discernment, and experimentation.

Så bjuder hon in till att börja med detta…

  1. Att vara tyst
  2. Att vara uppmärksam i och med din kropp
  3. Att fråga vad rädslan försöker skydda dig emot
  4. Att fråga om du kan eller om du skulle kunna överleva det som din rädsla försöker skydda dig emot
  5. Att fundera kring om du behöver hjälp utifrån för att möta, utsätta dig och ta dig an rädslan

Och dessa råd är så klockrena i sin enkelhet, men kan vara nog så svåra att ta sig igenom utan att på nytt fastna i en överlevnadsstrategi (fear management strategy). Jag lyssnar ofta på Tara Brach och hon är även hon en lysande stjärna i vilka frågor att ställa till dig själv kring dina rädslor. Är du redo att möta dina? Att sätta ljuset på dem och verkligen kika länge och undersöka vad de är, var de kommer ifrån och om du faktiskt vill fortsätta leva med dem?
Jag hjälper dig gärna att vidga din horisont, att expandera dig och vara med dig i ditt möte med dina rädslor. Hör av dig till mig när du är redo. Tack!

Share

skam, rädsla, makt och kärlek

Häromdagen fick jag höra att ett litet barn blivit tillrättavisat på ett tokigt sätt på sin förskola och nu vägrade att gå tillbaka. Föräldern var uppgiven och visste inte hur den skulle göra. Jag tänkte tillbaka på den konversation jag hade med Maria en annan dag kring detta. Läs mer i inlägget här. Maria beskriver hur personalen väljer att reagera med kärlek och inte med rädsla, eller utöva en härskarteknik.
Vad som ligger bakom i just detta fall med barnet som inte vill gå till förskolan vet jag inte. Det utlöstes av ett tillrättavisande på ett för barnet tokigt sätt, där barnet fick veta att nu var pedagogen minsann tvungen att berätta för föräldrarna.
Jag undrar om det var rädsla eller härskarteknik som användes av personalen för jag förstår i alla fall att det inte var kärlek. Att det personalen sa eller gjorde INTE kom av och ifrån kärlek.

Och vips – som vanligt när jag har tankarna i något så finner jag mer som eldar på mina tankar. Läser här ett nyhetsbrev jag prenumererar på ifrån Heather Plett och hon beskriver det så här:

Growing up with the shame inflicted by generations and generations of shamed people, we forget that it is not the lack of love they had that caused them to pass this down to us, it is their wounded love that meant they didn’t know how else to protect themselves and us from further wounding.

Aha – så personalen gör sitt bästa och vet inte riktigt på vilket annat sätt som de skulle kunna göra. Det kan naturligtvis vara så.
Och min tanke om härskartekniker då? Njae, där sticker Heather hål på det argumentet med dessa ord.

One of the greatest weapons of oppression is shame. When oppressors manage to inflict shame on people, they increase their own power and diminish the ability of those they oppress to rise up out of their oppression. Shame diminishes courage and strength.

Ironically, though, many of the shame stories related to oppression are passed down not directly from the oppressors themselves but from those above us in our lineage who have been oppressed before us – not because they want to oppress us, but because they want to protect us.

We pass the stories of oppression down to those we most want to protect. When we inherit them as young children, though, those oppression stories become shame stories.

Ja, i mina tankar är nu denna personal. Min fråga är hur de mår egentligen. Är de medvetna om sitt beteende och vad som styr det eller fortfarande ovetande? Vilken hjälp skulle de kunna få för att klara av att kliva upp en nivå eller två för att höja sitt medvetande? Jag hjälper dem gärna.

Föräldrarna då, vad kan de göra? Ja, det dröjde inte länge med den frågan i tanken – vips dök en artikel av Agneta Lagercrantz upp på Facebook. Där Agneta Lagerkrantz pratar i ett inlägg om hur hon ser på skam och att det finns två versioner. En lättare/mildare och en tyngre. Hon påpekar vikten av att som förälder låta sitt barn få vara i den milda versionen och uppleva den tillsammans med empati från föräldrarna.

Så om du är förälder, lär barnen att lära känna sin skam.

Visst låter det hemskt? Ja, för att vi inte har någon annan upplevelse i kroppen när vi hör ordet än den vedervärdiga, utsatta värdelöshetskänslan då vi straffas och lämnas ensamma tills vi blivit snälla, ungefär. Inget bra sätt. Lämna aldrig barn ensamma med stark skam, förklara vad det var som hände, håll koll på om skamkänslan är relevant och ös medkänsla över dem om hur jobbigt det är när man varit dum!!! Skam får sina rätta proportioner av empati.

Det viktigaste av allt – vi som är vuxna måste arbeta med att synliggöra våra rädslor och medvetandegöra dem för oss själva. Och kanske möta dem och till och med släppa taget om dem. När vi utgår från vår kärlek och manifesterar och integrerar den i våra handlingar då har vi ett annat klimat för våra barn och medmänniskor. Ett klimat där rädslan och skammen inte längre kan styras av makt. Och kärleken övervinner allt…eller hur det nu var 😉

“Fear is the cheapest room in the house. I would like to see you living in better conditions.” Hafiz

Inlägg 75/100 i bloggutmaningen #blogg100

Share

Att växa och utvecklas

  

För mig handlar livet i stort om att växa. Meningen med livet är utveckling. Att jag som människa i denna kropp lär mig nytt, annorlunda, lär om och utvecklas. Att jag tillåter mig själv att begå misstag. Att jag nästintill omedvetet strävar efter att få prova och utmana mig själv. Att jag ser på livet som en resa att få göra och prova. Att få utvecklas gör att jag känner att jag lever.

I ett tidigare inlägg beskrev jag en del i mitt utvecklande av mitt liv hur jag detoxade i livet. Och jag lovade där att återkomma och berätta vad jag tagit in i mitt liv istället, nu när jag har rensat och skapat plats för växande och utveckling. Vissa delar av det på listan nedan är sådan som jag har haft i mitt liv under en längre tid och annat har jag haft under en kortare tid. Och vissa delar kommer jag säkert att hålla kvar i medans andra bara är där nu för att det är just nu det som jag behöver.

Här kommer min lista över vad jag behöver i mitt liv för att växa och utvecklas just nu:

  • Att följa min lust och mitt hjärta
  • Skratt och leenden
  • Mindfulness
  • Färg
  • Meditativ yoga
  • Hundpromenader
  • Långa kramar
  • Utmanande tankar och ideér
  • Vara kreativ – sticka, virka, skapa i lera, rita, skriva
  • Utmanande uppdrag
  • Att få coacha
  • Att bli coachad
  • Samtal
  • Tid till mig själv
  • Träffa nya vänner
  • Träffa vänner i mindre sällskap
  • Läsa
  • Frigörande andning
  • Yoga
  • Närhet
  • Hejarop
  • Tid att lyssna
  • Att känna med alla mina sinnen

Jag läste ett par blogginlägg under påskhelgen om att hålla plats, dels för sig själv och för andra. Det var två väldigt konkreta inlägg och jag tipsar dig om att läsa dessa. Vet inte riktigt om “hålla plats” blev en tillräckligt beskrivande översättning…ja, läs själv så får du komma med nytt förslag om du vill.

How to hold space for yourself first!

What it means to “hold space” for people! Plus 8 tips on how to do it.

Som jag skrev i mitt inlägg om detox så jobbar jag inte bara med mitt inre ledarskap utan jag inser när jag läser inlägget om att hålla plats (how to hold space for yourself first) för mig själv – att min lista ovan är en av de delarna som behövs för mig för att jag ska kunna hålla plats åt mig själv.

Vad behöver du för att växa och utvecklas just nu? Vill du dela din lista med mig?

 

Inlägg 40/100 i bloggutmaningen #blogg100 

Share