osynligt för ögat

“What is essential is invisible to the eye,” som Antoine de Saint-Exupéry skrev i boken den lille Prinsen.

Det som är väsentligt är osynligt för ögat.

Hur väljer du att se på världen runt dig?
Hur väljer du att tro att du, just du kan skapa den själv?
Är en som gjord av modell-lera? Eller är den skapad i betong?
Din värld – hur ser du på den?
Och är det så att du verkligen missar det väsentliga som är osynligt för ditt öga?
Eller i alla fall osynligt så länge du väljer att låta annat skymma sikten?
Annat som till exempel

  1. en “färdig bild” av hur det nog är?
  2. jag vet att jag har rätt?
  3. det där kan jag ju inte förändra!
  4. min egen rädsla av att behöva förändra…

Så när Navid Modiri berättar att om en person som tror att hen inte alls kan påverka (nu är det ju så här) och därmed är övertygad om att världen är skapad i betong, och berättar vad som är den personens värsta mardröm, som just är att möta en annan person som verkligen är övertygad om att hen kan medskapa sin värld i modell-lera. Vilken krock jag då fick syn på. En krock utan dess like. Mellan mig och en kollega som jag nu ser på detta vis.

Eller mellan en värld av betong

https://www.flickr.com/photos/liftarn/16512920825/
Concrete – Staffan Vilcans – Flickr

och en värld av modell lera…..

https://www.flickr.com/photos/mightyb/4381043580/
Anderson and Play-Doh – Flickr
Share

Hur vet vi det?

Samtal med äldsta sonen precis före läggdags och han stod i badrummet och borstade tänderna. Vi pratade om hjärnan och hur frontalloben växer och utvecklas som mest i åldern 13-20 år. Och att om det under fosterstadiet utvecklades några problem i frontalloben så kanske de just inte märks förrän i denna ålder.
Javisst är det samtidigt ett ökat påslag av hormoner som ibland skapar de mest underliga sönerna i vår familj, men också för att utvecklingen i hjärnan sker samtidigt. Och detta stod vi då och pratade om. När sonen svängde runt samtalet och menade att han hade nog redan sett hur det skulle bli. Han visste hur det var att ha en fullt utvecklad hjärna. Jag svarade honom att i denna kropp har han nog ännu inte upplevt sin 20-årsdag, men i tidigare erfarenheter så absolut kan det vara så. Varpå hans svar tillbaka blev en fråga – hur vet vi det? Hur vet vi att jag ännu inte har upplevt detta i denna kropp? Och vips var vi inne på Nikola Tesla….

IMG_1095

Jag upplever i denna tid och i denna ålder som mina söner är nu att jag i det mesta håller en icke dömande av deras tankar, frågor och försöker hålla mig så öppen till att allt verkligen är möjligt. Jag hoppas att jag lyckas skapa ett större kreativt utrymme tillsammans med dem.

Vilka samtal för ni på kvällarna med era barn?

Share