“sorg är ett sätt för hjärtat att fortsätta vara öppet”

Vi har en uppfattning om sorg som något depressivt, men det beror på att vi är så upptagna av att undvika den, menar psykoterapeuten Francis Weller som specialiserat sig på sorgbearbetning. All sorg som inte kommer till uttryck tynger oss. Att undertrycka känslorna inför världens smärta stänger av oss från världen. Vi tappar tillgången till våra autentiska jag; till kreativitet, lust, skönhet, intuition, fantasi.

Sorg är ett sätt för hjärtat att fortsätta vara öppet, säger Weller. När vi undviker sorgen hårdnar våra hjärtan. Det är ett högt pris att betala. Och ja, visst, att släppa in smärtan kan förändra dig för alltid. Din värld kan bli större och vackrare. Systemteoretikern och ekofilosofen Joanna Macy är inne på samma linje: Var inte rädd för att ditt hjärta ska brista, säger hon. Ett brustet hjärta kan rymma hela universum.

Texten ovan ifrån en längre text som du finner här.
Det var dock just dessa rader ovan som fångade mig och berörde mig.

Share

att vara en “hjärtstämmare”

 

“Maw Maw påminde oss för varje spark, varje slag som hon uthärdade utan att falla ihop om att det fanns en kraft som soldaterna inte kunde kuva. När hon gick hungrig därför att de än en gång inte gett oss något ris gjorde hon det för sin brors skull. När de torterade oss och Maw Maw tvingades stå på ett ben i solen tills hon föll omkull led hon för hans skull. Och vår.”
Han teg ett ögonblick. “Hon var den modigaste människa som jag någonsin har mött. Hennes uppoffringar gav mig mod att leva. Och genom dem stämde hon mitt hjärta, lite mer för var dag, utan att jag insåg det. Vid en viss punkt hade all min bitterhet försvunnit. Mitt ursinne och min harm, min vrede och mitt hat bara torkade ut, som en bäck när ingen källa längre finns som fyller på den.”

citat från boken “Hjärtats innersta röst”

En människa som är sann mot sig själv i sin handling och i sina ord är en människa som försöker vara autentisk. För det krävs mod. Mod att orka stå upp för sina handlingar och sina ord. Och styrka att orka göra det om och om igen.

En människa som är autentisk och som försöker att vara det vid så många tillfällen den kan i livet – den människan är för mig ett lysande exempel på en som stämmer hjärtan. En hjärtstämmare.

När du ser genom handling och hör ord som hänger ihop med handling då når det fram till ditt hjärta och det får en kärleksfulls behandling av det du just upplevt, en behandling som tar just ditt hjärta till ett mer samstämmigt ställe – där hjärta, hjärna och händer är i samstämmighet.

PS. I boken beskriver även karaktären Julia hur hon och hennes väninna kommer prata och agera kring en person som är en hjärtstämmare, och hur Amy troligen kommer att vilja fånga detta på duk – genom målning. Kanske blir det en utställning med följande titlar: 

Att stämma hjärtan I
Att stämma hjärtan II
Konsten att stämma hjärtan
Hjärtstämmaren
Ett ostämt hjärta

Share

ord som är sanna

Hon talade inte längre från munnen utan från bröstbenet och kunde inte annat säga än det som var sant.

En vacker påminnelse igårkväll när jag läste Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var dessa ord ovan. Den meningen som sätter hela mig och mina ord i ljuset. Det är just så som det kommer ut ur mig med. Fast…

…för mig betyder munnen = hjärnan och bröstbenet = hjärtat OCH universum. Och det är inte alltid det är så det händer. Men ibland. Ibland så är de ord som kommer ur min mun sådana som förvånar även mig. de är liksom helt rätt och framförallt sanna, men hur de kommit till vet jag inte riktigt. De behövdes där och då och jag levererade dem. Utan att jag förstår.

Det händer mig i vissa sammanhang med grupper. Det händer mig i vissa sammanhang med enskilda människor. Det händer mig sällan hemma i familjen.

Gemensamma nämnaren för att det ska ske? Jag är ganska säker på att det finns en, men jag vet inte riktigt vad den är eller om den faktiskt består av flera nämnare kanske? Och om det är så att den består av flera nämnare….ja då är en av dem att jag upplever en stor tillhörighet. En villkorslös tillhörighet.

Jag pratar inte längre från hjärnan och mina tankar utan ifrån mitt hjärta och det som universum vill säga, och jag kan inte längre säga sånt som inte är sant.

Så blir citatet omgjort till mitt och mina ord. Som denna blogg – ett sätt att vara i villkorslös tillhörighet och ett sätt att säga sanningar. Flera sådana. Ta till dig de som är sanna för dig. Varsågod.

Share

Ett öppet hjärta

Dalai Lama – Tara Brach nämner honom i en podd jag lyssnat på i eftermiddags. Så här berättar Tara.

Dalai Lama says: I don’t know why people like me so much. It must be because I value Boddishita (which is the awakened compassionate heart). I cant claim to practise it, nor that I am living it, but I value it.

Som en bekräftelse på att det är ok att våra hjärtan inte alltid är öppna och omhändertagande, och att vi bryr oss om och värdesätter att ta “om hand”.

Samtidigt som jag får en rejäl allergi när jag blir “kvävd” av sympatiskt omhändertagande, du vet sånt som kommer från en person som antingen agerar utifrån rädsla eller som lägger in sin agenda. Och kanske till och med sätter mig i en roll som jag inte har önskat. Så varifrån detta omhändertagande kommer ifrån, är för mig lika viktigt som att det är genuint och autentiskt.

Och då, där och här och nu, ser du? Jag har just glömt bort att se hur värdefullt det är med ett öppet hjärta. Och jag dömer. Så då får jag acceptera att jag gör det. Dömer alltså. Och låta det passera. Låta det vara som det är. Och bry mig om mig. Med alla mina fel och brister.

img_1593

Share

att nätverka för…

Ja för vadå? Är nätverkande ett ord och en företeelse som numera är “kidnappat” av en professionell värld? Att det är något som “alla” med en titel och en status går på för att skaffa fler affärer, fet möjliga kunder, fler möjliga samarbetspartners? I syfte att tjäna ännu mer pengar. Är det så?

Jag upplever det så. Och känner ingen dragningskraft alls till att delta i nätverksträffar eller vid konferenser/frukostseminarier i syfte att nätverka för att tjäna ännu mer pengar eller för att kunna tjäna pengar på ett mer in aktivt sätt.

Jag är hellre i en kärleksfull vardag i många möten med människor utifrån helt andra syften. Jag vill hellre lära känna dig på djupet, vem du är, vad som får dig att vilja leva, vad som är din uppgift i livet. Och framförallt ägna den tid åt vårt möte som det behöver. Mina upplevelser med nätverkande är att det blir så ytligt och dels för att tiden är styrd. Styrd till väldigt kort så att känslan hos deltagarna är forcerad. Men den kärleksfulla vardagens möten kanske även kan göras på lika kort tid. Om den öppenheten finns tillgänglig. Jag vill inte gå på i gamla hjulspår och ta korta ytliga samtal för att sedan kunna byta visitkort eller adda varandra på Linkedin.

Om jag addar dig på Linkedin idag – då kommer det från ett helt annat håll – det kommer ifrån mig och min vilja/ambition att leva från hjärtat och från kärlek. Så säg ja till mig – jag säger redan ja till dig!

 

Till detta inlägg blev jag inspirerad av Jon på Medium.

 

Share

mina vingar

mina vingar fick jag tillbaka igår
jag visste inte ens att jag saknade dem
nu har jag dem på ett bra ställe
så jag kan ta fram dem när jag djupdyker in i något från den högsta klippan

jag kastade mig ut igår från en hög klippavsats
det bubblade i blodet och jag hoppade
blev mjukt fångad innan jag nådde marken
fick följa med hem
hem för att hämta mina vingar

tack min vän för mina vingar
jag vårdar dem ömt
använder dem med min verktygslåda
tillsammans med mitt hjärta, min hjärna och mina händer

 

Share

skaparkraft

Jag känner mig sprängfylld av skaparkraft. Kraft att skapa. Skapa nytt. Ta vara på det gamla. Släppa det som inte längre behövs. Jag läste just en artikel om en bok där artikelförfattaren försöker att formulera för sig själv och sina läsare varför hen har haft svårt att sätta ord på varför hen inte har kunnat rekommendera denna bok. Även fast det var den bästa bok hen läst. Du hittar hela texten här.

Här måste jag dela med mig med en passage ur artikeln: “This view fits with Peter Koenig’s research with hundreds of founders and entrepreneurs where in every case (including highly progressive, decentralised organisations using Sociocracy and Holacracy) when you look closely there’s always one individual holding the vision for the whole. When that individual is either not acknowledged, or they are not taking responsibility for the whole, trouble invariably occurs.”

Denna passagen handlar om de tillfällen då det går fel, eller inte som tänkt. Och vad det kan vara som har orsakat detta. Jag gillar särskilt tanken på att ledarens uppgift är just att ta ansvar för helheten och att när den abdikerar från detta…ja då kommer oroligheter. Inte nytt för dig kanske, för mig var det ett nytt uttryck i detta som var nytt sätt att tänka och prata om. Såna tankar ger mig kraft.

Ett annat passage handlar om att författaren till boken svarat till artikelförfattaren och här kommer en passage som är inklippt i artikeln: “Now that I’ve encountered Peter Koenig’s thinking, I have better words for what I called “holding the space”, which includes channeling the organization’s purpose. And it is remarkable how in self-managing organizations, even that role is light touch, at least for what I have seen, and you hint to that too. In pyramidal structures, so many decisions get made at the top, so a lot of sourcing is needed from the source, so to speak. In self-managed organizations, it’s amazing how sub-sources can suddenly open up their channels wide too. (Which carries the risk, in your perspective, that we no longer see any difference and believe that everyone is a source at the same level, which isn’t the case in my experience).”

Sourcing. Holding space = Channeling the organization´s purpose. Jag älskar att lyfta tankar och fundera så här. Jag gillar att ta mitt hjärta upp till min hjärna och tillsammans tänka där. Med båda dessa delar som en slags oneness i mig.

Jag hoppas att du läser artikeln också och att även du inspirerar på ett plan och kanske till och med finner skaparkraft du med!

Post - July 2014 (25)

 

Share

Varför jag slutade arbeta som lärare 1999

Imorse förstod jag varför. Jag har tidigare försökt att förstå, men troligen inte orkat borra djupt i mig själv för att finna svaret. Så imorse när jag fick läsa Micke Gunnarsson blogginlägg om en dröm han haft…då kände jag svaret starkt. 

I Mickes inlägg beskriver han en elevs upplevelse av en simlektion. Det är ingen upplevelse som någon människa ska behöva uppleva. Ingen. Och så fortsätter Micke att skriva att han har försökt att även beskriva scenen ur lärarens upplevelse, men att han helt enkelt inte kan. Läraren var i högsta grad delaktig i det som skedde under lektionen. 

Och då kom det av full kraft – svaret till mig. Svaret på varför jag slutade arbeta som lärare 1999. Jag definierar det nu som att jag då fick en känsla att jag skulle kunna bli just som den läraren som beskrivs i Mickes berättelse. Att jag var rädd för att bli en sådan lärare. Att det var något jag inte ville. Att det var den största drivkraften för att ta mig bort från kulturen och strukturerna som påverkade mig i så stor grad att jag hade kunnat bli den där läraren. Och det ville jag inte då och aldrig någonsin. 

Det blev en av mina stora drivkrafter, även om jag inte ser det tydligt förrän nu, att jag i mitt liv skulle arbeta för att förändra så att det inte ska finnas sådana här situationer. Och tyvärr kan jag känna idag att det är så synd att jag inte insett och förstått denna drivkraft förrän idag. Med denna insikt tidigare, vart hade jag stått idag? 

Och jag förstår att när jag nu upplever kulturer och strukturer som krockar med de värderingar och det mitt ❤️ längtar till – ja då finns ingen annan utväg än att försöka påvisa annat och framförallt att följa mitt ❤️. Genom min handling att vara tydlig med varför jag följer mitt hjärta så visar jag på andra vägar. Som andra kan följa. Kan hon så kan jag, det hoppas jag att du tänker och känner att du vågar ta den lilla avfartsvägen som kanske kallas mod. 

En lättnad i min kropp efter denna insikt! Ett par tårar har rullat nerför kinden när jag skrivit detta och magen känns mjuk och hjärtat är större och öppnare. Tack! 

Jag vet att jag idag är starkare och kan förstå och se vad som sker i mig och runt mig där jag är. I det finns även styrkan att veta vilken fajt som skall tas och vilken som får tas längre fram. Att låta personer som inte är redo att höra sanningen ännu få höra den senare. Eller inte alls. Bara när de är redo. 

PS. Exakt HUR strukturer och kultur ska vara i arbete med våra ungar vet jag idag inte, men mitt hjärta kommer ta mig dit. Jag VET att jag vill pröva. Vill du?

  

Share

How are you?

Found this article again at On Being and wanted to share this quick reminder with you.

In many Muslim cultures, when you want to ask them how they’re doing, you ask: in Arabic, Kayf haal-ik? or, in Persian, Haal-e shomaa chetoreh? How is your haal?

What is this haal that you inquire about? It is the transient state of one’s heart. In reality, we ask, “How is your heart doing at this very moment, at this breath?” When I ask, “How are you?” that is really what I want to know.

So….
How are you doing?

IMG_7092

On old selfie with a lot shorter hair than today…

Share