hormontest och koppardetox

För en knapp vecka sedan spottade jag återigen i ett par rör och skickade min saliv till ett laboratorium i Illinois för att undersöka hur det står till med mina hormonivåer och hormonbalanser.
Denna gång undersöks följande:

  • progesteron
  • östradiol
  • östron
  • östriol
  • kortisol
  • testosteron

Min initiala tanke och plan var att detta skulle ske ett år efter att jag genomfört mitt första test, dvs i mitt augusti. Men så länge orkade jag inte vänta…

I en dryg månad har jag även varit i farten med min koppar-detox och tillskott av extra boostande av vitaminer och annat. För mig har det inneburit lite skillnader, men långt ifrån den skillnaden/förbättringen som mitt tålamod hade glatt sig åt.
Jag kan fortfarande känna stormiga stunder i känslor. Snabbt in i ilska och elakhet och lika snabbt ur. Snabbt in i stor ledsenhet och sorg och snabbt ur. För mig känns det ok, särskilt då det är snabbt ur. Men tyvärr inte tillräckligt snabbt ur för min omgivnings skull. Så av den anledningen vill jag göra ett hormontest tidigare för att undersöka om jag ska dosera någon av de tre östrogenerna och se om det kan ha en lugnande effekt på mig och mitt mående.

Ett av de tecken som ändå visat sig och som jag tycker är lite mystiskt är att jag har börjat drömma igen. Oerhört detaljerat. Och det har jag inte gjort på länge. Riktigt länge. Men jag kan inte minnas när det slutade. Just när jag upptäckt det så har jag insett att jag saknat det och att jag inte har drömt på lääääääänge. Hur det hänger ihop med min hormonella obalans har jag ingen aning om. Kanske känner du till hur det kan hänga ihop? Hör av dig om du vet, eller har en teori.

Sedan jag gjorde saliv-testet, har jag även dragit ner på storleken på min progesteron. Numera tar jag en dos kräm morgon och kväll i ärtstorlek och det verkar i skrivande stund vara en bättre dosering. Som i mitt fall verkar ha bidragit till en återigen ökad lust till sex. Lusten minskade en stund, vilket jag inte var beredd på. Eller önskade. Nu känns det bättre. Nu känns den mer tillbaka.

Ett ytterligare tecken….som jag inte alls vet vart ifrån jag ska härleda den eller om den bara är ett resultat av alla olika insatser jag gör är att mina vallningar nästan avtagit. Och de som kommer går över inom oftast mindre än 60 sekunder.

Så håll tummarna för att jag orkar fortsätta med min detox, hela vägen fram i tre månader totalt, dvs till och med 11 augusti!!
Håll även tummarna för mig att hormontestet, dess analys och det jag bestämmer mig för att testa ger den effekt och det resultat som gagnar både mig och min omgivning.

Undrar om mitt höga koppar i kroppen bidragit till mitt röda hår som kommer efter växtfärgningen?

Share

Käftsmällar av Jenny

Minns du Jenny? Hon som olovligt har flyttat in i min kropp och tar kommandot ibland. Häromdagen var hon rejält på hugget och gav mig ett par käftsmällar med sin raka höger och sylvassa vänsterkrok. Jag var inte beredd. Hon knockade mig och jag var nere för räkning i ca 18 h. Jenny, det räcker nu!

I min logiska och rationella värld, som jag kan gå tillbaka till efter de där timmarna i hjärn-kaos, vet jag en massa saker. Jag vet att jag litar på mig själv. Jag vet att jag litar på maken. Jag vet att jag har en massa support i familj och vänner. Jag vet att hjärn-kaoset just nu beror på att jag inte är beredd och att det dessutom är struligt med mina balanser av alla dessa hormoner som snurrar i hög produktion fast de inte ska. Eller i låg produktion fast de inte ska.

Hjärn-kaoset och en hormonkurs

Ja, det är inte en klockren balans för tillfället av min progesteron och östrogener. Jag bytte för en knapp vecka sedan från progesteron tabletter tillbaka till Progesterall-krämen. Och den omställningen har jag märkt av. Det har maken fått känna på också. Även han fick nog en käftsmäll eller flera av Jenny.

Jag har gått en digital hormonkurs under veckan hos Therese Renåker. Den tog mig 2 kvällar att ta mig igenom 36 lektioner. Tydliga, enkla att förstå, mycket nytt för mig och en ökad nyfikenhet att veta och förstå mera. Jag hoppas att även maken vill kika på denna så att vi kommer i balans vad gäller kunskap. Jag kan varmt rekommendera kursen, “Du och dina hormoner”!

Therese pratar i ett kapitel tidigt i kursen om hur nervsignaler och hormoner handlar om kommunikation och säger så här:

Precis som jag upplever det….

Jag har försökt att förklara för maken och för andra att jag upplever stunderna när Jenny kliver in med full kraft som att jag
1) inte har tillgång till någon av mina visdomar, kompetenser och erfarenheter
2) saker jag behärskade enkelt förut är numera helt utslaget
3) som vet att det här med sjävmedkänsla och självkärlek till mig själv är otroligt viktigt ändå inte kan hejda den här framfarten
4) pratar ett till språk i den hormonella kommunikationen och det är ett språk jag ännu inte lärt mig, men mitt i det så fnyser bara Jenny åt mig och tycker “Skyll dig själv, din gamla ragata, det här är ju ditt eget fel”, fast allt jag skulle behöva är att sakta ner och vara varsam mot mig själv och låta det ta sin tid att lära mig ett nytt språk.

Det jag upplever att Jenny har “gjort” i mig är att hon har öppnat upp mina gamla och dåliga Autobahns, och väljer dem så fort ett stimuli dyker upp. Förr hade jag tillgång till mindre och behagligare vägar och stigar. Som gav mig långsamhetens lov och därmed även tillgång att hinna få fatt i min visdom och skapa den respons till stimuli som hag var bekväm med och som även omgivningen kunde vara bekväm med.
Men nu….snabbt styr hon om mig till en autobahn, lägger i den högsta växeln och gasar på som den värsta racerföraren. Jag hinner inte ens bli medveten om att racet är igång förrän jag på håll upptäcker det. Och då, i stunden jag medvetandegör detta, i den stunden då kommer käftsmällarna rakt mot mig själv. Dömande, dömande, dömande.

Bästa maken försöker med all kraft stanna kvar och möta Jenny och mig och inte heller han klarar av att stå när smällarna flyger till höger och vänster. Han väljer att ducka ibland och framförallt väljer han oftast att inte slå tillbaka. (Alltså med ord, aldrig med riktiga slag….det fattar du väl!)

Flera tips som dykt upp i dessa dagar är följande:

  • Klimakterieportalen – en relativt ny hemsida med en massa bra input kring klimakteriet. Jag blev tipsad om den igår av maken så jag har inte hunnit spendera en massa tid där ännu.
  • Hypotyreos-Liv – en blogg om att leva med sköldkörtelproblem. Denna tipsade Therese om i kursen och även denna är ny för mig.
  • Snabb-kurs i kolesterol – likaså denna ett tips från Therese i kursen.

Att vara varsam med mig själv

Det är en gåva och ett förhållningssätt som jag har praktiserat och påmint mig om de senaste 10 åren. Innan dessa var jag rätt bra på att göra det automatiskt. Och nu, nu är det i mina hjärn-kaos-stunder HELT OMÖJLIGT.

Så just nu är jag tacksam att jag kan bli hållen av fina Helena som just nu har släppt sin podd. Tack, tack, tack – jag följer och lyssnar via iTunes och dina budskap når in i mig och påminner mig de stunder då hjärn-kaoset är vilande. Och en dag kanske de till och med kan överrösta kommunikationen från hormonerna och komma som nervsignaler till mig istället. Och vara som vänliga bilskollärare och helt enkelt ta över ratten från Jenny.

Share

letar vidare efter lösningar – klimakteriehäxan del 2

I mitt letande, sökande och undersökande av lösningar som kan passa mig så har jag nu kikat på svtplay där de två avsnitten “Klimakteriet – det ska hända dig med” finns och det var intressanta program. För mig var avsnitt två mer intressant. Där berördes delar som jag kunde känna igen mig själv i.

Mia Parnevik får utrymme att berätta hur klimakteriet yttrade sig för henne och det var som att hon berättade min story.
Hur det blir som missförstånd i min hjärna. Där jag tidigare verkligen hade tillit och tilltro till min intuition, nu inte längre kan tolka all den information som skickas till mig från mig. Att tidigare ha haft en god självkänsla och tyckt om mig själv och nu helt plötsligt infinner sig de där stunderna och dagarna då jag inte längre gillar att vara Tess. Jag lånar Mias ord : “Jag tappade mig själv.” 

Vad mer i del 2 påminde mig om mig?

  • Torra slemhinnor – ja, ögon och mun. Ej vagina.
  • Humörsvängningar
  • Impulskontroll åt fanders i vissa stunder
  • Att tillskott av östrogen inte fungerar på alla
  • Känslan att alla har det bättre utan mig – att känna mig fel
  • Att gråta en skvätt nästan varje dag
  • Och i nästa stund vara arg för att jag inte är mig själv

Samtidigt i del 2

Så var det en del intervjuer/samtal i del 2 som jag inte alls höll med. Vissa frågor som jag har kvarstår. Som att den gynekolog som intervjuas i både del 1 och del 2, verksam vid Karolinska, uttalar sig kraftigt och hårt kring hormonbehandling, men aldrig berättar om det endast avser östrogen. Hon får heller inte frågan av programledaren. Och jag undrar. Undrar om hon bara avser östrogen. För det passar inte mig nu. Men det är svårt att tolka. Just nu antar jag att det den gynekologen menade var hormonbehandling av enbart östrogen. Och då har jag kvar frågor och inga svar.

Nu då?

Jag ska ta mig tillbaka till Werlabs för att testa mina hormonvärden igen. Denna gång lägga till progesteron och testosteron samt kika på mina värden av östradiol som vi mätte i augusti. Så jag kikar in på Kvinna hos dem för att lägga ihop mina egna delar.

Jag är även nyfiken på om jag kan få testa bioidentisk progesteron. Då blir det väl att ta mig till Mia Lundins nya klinik “Her Care”, eller kan jag till och med få hjälp i Amsterdam när vi tar oss dit?

Jag inväntar en påfyllningsdos av den “dunderhonung” som jag tog tidigare i höstas. Då tog jag även tillskott av östrogen genom Vagifem, men sedan en månad har jag ju slutat med dem och vill testa dunderhonungen för att känna in hur den fungerar nu.

Håll tummarna för mig!

Share