att läsa en bok i rätt tid

Ibland är det så känner jag. Att jag börjar på en bok, kanske tragglar mig igenom ett kapitel eller två. Låter den ligga bredvid sängen i en hög med andra likadana lästa i ett kapitel eller två.

Så kommer en dag då jag plockar lite i högen. Väljer ut någon av dem och ser om det finns något i boken som resonerar i mig nu. Just detta skedde med “Kosmosdialogerna” häromdagen. Jag hade 2015 (när jag skaffade mig boken) läst det inledande kapitlet och det första av samtalen mellan Kosmos och Anna. Sen bidde det stopp.

Tills jag tidigt i lördags morse plockade upp boken igen. Och har sedan dess i hög fart plöjt alla de återstående 11 samtalen mellan Kosmos och Anna. Läsningen och innehållet har känts så rätt just nu. Här där jag är på min resa.

Kosmosdialogerna handlar just om en dialog mellan Anna och Kosmos. Och Anna som är en rätt envis journalist ställer Kosmos mot väggen och kräver svar på frågor som mänskligheten vill (och tror sig behöva) veta.

Eftersom jag känner Anna så kunde jag höra hennes röst inuti mig när jag läste. Nästan som att jag lyssnade till en ljudbok. Och Kosmos röst blev en av mina inre röster. Som att den kom från mig. En otroligt fin upplevelse och jag har som vanligt en massa hundöron i boken som jag ska dela med er. Så småningom. En favorit nedan….

K (kosmos): Så när jag talar om mod handlar det om att våga stanna i det som är obehagligt och våga använda det som en språngbräda för att ta sig vidare.

A (anna): Alltså om att inte följa impulsen att ta bort detta, utan om att stanna kvar i det jobbiga. De när impulsen är ju jättestark så fort någonting är obehagligt, på vilket sätt som helst; ta bort, ta bort! Och dessutom lever Ami och jag i en tid och i en kultur som är inne på samma spår, i sig: allt är obekvämt, allt som gör ont ska bort. Fort!

K: Ja.

A: Men det är det man får stå emot. Det är det du säger, eller hur? OM man vill veta vad som finns bakom, eller på andra sidan om lidandet.

K: Ja, så är det. Och bakom oss finns jag.

A: Det har jag fattat.

K: Och jag vill poängtera vikten av att försöka förstå sig själv i reaktion till mig. Att våga ställa frågor som: Vad har jag för syfte i världen? Vilket är mitt uppdrag? Varför är jag här, ifall jag plockar bort allt som har med mina roller att göra, som yrkesmänniska eller som mamma eller pappa eller barn, eller vad det nu kan vara för något.

A: Mmm.

K: För någonstans vet vi allihop att vi har en annan roll att anta, också. Och att det är den viktigaste av alla. Att ikläda sig.

A: Ja.

K: Och den rollen är ingen mindre än den som medskapare till det nya universum.

A: Jag vet inte vad jag ska säga.

K: Nej, för det kan ju låta storslaget, kan man tycka.

A: Typ.

K: Men det är det inte för mig. Det är bara fullständigt naturligt och ingenting konstigt. Men för er människor kan det kännas för stort att ta på sig.

Och jag minns ett av mina tidigare inlägg. Ett inlägg där jag skrev om hur jag nu i mitt liv har liksom ett måste att närma mig det jag är rädd för eller känner obehag inför. Att jag vill komma så nära det så att jag ser det i vitögat. Och då använder jag mig av allt mod i mig. Allt som går att uppbringa. 

Share

klok på alla sätt och vis – 3

Moralisk stress – finns den? Jo, det menar en av föreläsarna på Visdomskonferensen och säger bland annat:

I alla tider har människor plågats av svåra moraliska val, ibland till synes omöjliga. Men det är först på senare år som man har börjat uppmärksamma moralisk stress. Den kan uppkomma i arbetslivet. Den påverkar och påverkas av ledarskapet.

Ledarskap utövas i ett socialt och kulturellt sammanhang med mer eller mindre tydliga normer och värderingar. Men hur ser de ut och i vilken utsträckning delar vi dem? Och vad gör vi när våra egna och den omgivande organisationens värderingar inte stämmer överens?

Min parallelltanke till detta blir att fundera på hur viktigt det för mig är att vara autentisk – att den så väl hänger ihop med att jag får ett stresspåslag när jag inte följer min inre kompass. Som jag numera även ser som min moraliska kompass som påverkas av stressen när jag inte kan följa den.

Moralisk stress kan ge oss negativa, diffusa och svårgripbara känslor såsom
– Maktlöshet
– Meningslöshet
– Hopplöshet
– Frustration

Känner du igen dig? Kanske har även du upplevt moralisk stress?

Om ja, hur gör du för att förebygga moralisk stress? Här kommer några förslag från föreläsaren på individnivå:

Reflektion och mentala förberedelser
–  vilka värden är viktiga för mig i mitt privatliv, i mitt yrkesliv, osv

Fördjupad självkännedom
– fysisk, kognitiv och emotionell stressreaktion på kort och lång sikt

Mina verktyg för att förebygga stress av alla sorter handlar idag om att vara mer i varande än i görande för då har jag snabbare tillgång till återhämtning och framförallt snabbare tillgång till att synkronisera min inre kompass och fatta de beslut som sig bör för att kunna se till att kompassen blir kalibrerad så att den är tillbaka i synkronicitet igen. Och i varande tystnar mycket – vilket gör det så mycket lättare att höra min inre kompass.

Share

att förstå igen, djupare

JF_Zen_be_a_light-with-Zen-logoÅh, jag stötte på denna på Pinterest häromdagen och fick en ytterligare förståelse till varför “I am a light”.  På denna sajt har Joanne både ritat och förklarat så fint och min förståelse bara djupnar.

L I G H T är helt enkelt en akronym av dessa ord:
Love
Inspire
Give
Heal
Transform

Förståelse och fördjupning i mig om mig.
Och jag har tidigare skrivit om mig i dessa tankar här och här och här och här!

En ny insikt formas tydligt i mig också.
Att vara en light-worker är att vara en maximerare,
en maximizer!

 

Share

en annorlunda empathy walk

 Empathy Walk

En reflektion om min empathy walk denna morgon. Jag genomförde den med mig, Snowy (dvärgschnauzern) och naturen. Jag hade inte planerat den som min empathy walk, det kom till mig på väg genom Uggleviken.

Då fick jag en insikt i att det jag oftast kallar walk’n’talks för mig är väldigt lik en empathy walk. Likhet i att jag stannar upp tankarna, saktar ner tempot, låter känslorna expandera och ta plats och när jag pratar gör jag det från hjärtat. Tiden är en viktig parameter. Dels att tillåta sig att inte ha en tid att passa och dels att gå saktare så att även tiden upplevs som att den saktar ner.

Och då kom insikt nummer två – att jag under de walk’n’talks som jag genomförde i våras i Norrtälje – jag lät tiden vara och ändå kom vi varje gång fram när tiden var ute. När det var dags för mig och min medpassagerare att skiljas åt. Jag inser att jag har full tillit till min inre tid.

Tredje insikten – när jag saktar ner tillåter jag mig själv att ta emot energi och frekvenser överallt där det uppstår.   Rådjuret vi mötte. Fåren i hagen. Eleverna som sprungit vilse på sin orientering och inte vågade fråga om hjälp först. Skogen. Ljuset. Gaia. Snowy. Och när jag får ta emot och fylla mig själv med energi så sker det öppningar i mig. Öppningar som jag inte vill stänga. På länge. Som stannar med mig.

Fjärde insikten – att jag lever länge på dessa empathy walks och att det är en nästintill daglig ritual nuförtiden. Och att den kraft jag hämtar där gör att jag kan ta itu med de skav och allergier som uppstår i mig i möten med energier som “krockar” med min. Och öppningarna gör att jag i de mötena kan se hur nå fram med annan energi och erbjuda öppning där det går. Som jag känner stor tillit till min kraft att nå fram. Jag har provat många gånger och jag har “det” i blodet 😉

Femte insikten – att näst efter Eye Gazing så måste Empathy walk vara ett oerhört kraftfullt verktyg i att förkorta tiden till att känna närhet och cellhet. Med dig själv och andra.

Jo, ekarna längs min promenad ropade stanna hos oss, vila i vår kraft, vi vill dela med dig. Så nu har jag dykt ner i Solögas tolkning av eken: Ös ur din visdoms källa. Jag är vis. Jag är klok. Jag delar med mig av min visdom till andra. Det är dags att tro på dig själv och dina förmågor. Låt din visdom föda dig.

 

Share

Att skriva ett brev till sitt framtida jag

  

Häromdagen kunde denna text ovan ge rätt vibbar till en vän som behövde få känna något annat. Och imorse så läste jag om ett kärleksbrev dom jag skrivit till mig själv. Och på kyldkåpet hänger ett vykort jag skrivit till mitt framtida jag för ett år sedan. 

Och nu. Nu är det dags att skriva ett längre brev till mitt framtida jag. Som ett sätt att manifestera det jag vill idag. 

PS. Hade en otroligt detaljerad dröm inatt där jag fick ett nytt jobb/uppdrag. Det startade med en inbjudan till en fest. En fest med uppdrag och tävlingar. Som visade sig vara en rekryteringskväll. Och både maken och jag fick alltså nya uppdrag. Nu utelämnar jag alla detaljer. För min och din skull. Härligt var det absolut. Och otroligt crazy

Share