att vara jultomte eller att vänta på jultomte

Vilken skillnad det kan vara…

Om du är jultomten så är det du som ger, som skapar leenden hos andra.
Som ser till att de blir glada. Och det i sin tur ger dig glädje tillbaka. För visst är det svårt att möta ett leende hos en annan och inte le tillbaka….

Om du däremot väljer att vänta på jultomten, på att hen skall komma och ge dig saker.
Då får du vänta på din tur. Det är inte du som är i förarsätet den här julen heller.
Glad blir du säkert och ger ett leende till jultomten.

Skillnaden då?

Att vara den som leder eller att vara den som väntar.
Att vara den som ger glädje från sitt inre eller att vara den som behöver en annan för att få glädje ifrån.
Att vara jultomte eller att vara den som väntar på jultomten.


William Stitt

SparaSpara

Share

du sitter i förarsätet i ditt liv…

Om du sitter i bilen på väg hem från jobbet och lyssnar till Lugna Favoriter och blir sugen på att lyssna till lite rockmusik i stället. Vad gör du då?
Hoppas du att eftersom du är sugen på lite rock att Lugna Favoriter per automatik ska ändra och spela lite rock just för dig, eller hör du rocklåtar inom dig samtidigt som Lugna Favoriter får fortsätta?
Eller sträcker du ut handen för att justera kanalen till Bandit Rock?

Bra!
Ville bara kolla att du faktiskt tog ett steg och skapade den förändringen du ville ha.
Det är ju du som styr och skapar i ditt liv.

Share

“Lekfull expanderare i tillit”

Under första modulen av utbildningen till mindfulnessinstruktör fick vi bland annat svara på frågor kring ledarskap.

  • Vad kännetecknar ett ledarskap vi trivs i och gillar?
  • Vilka av dessa egenskaperna/kompetenserna har jag?
  • Destillera ner dessa till tre ord som är kvar som beskriver allt det jag är som ledare.
  • Rita en symbol som symboliserar dessa tre ord.
  • Nu när du ser symbolen…ge oss ett ord som innefattar både symbolen och orden.
  • Visa oss en gest som är detta ord.

Oj, vad svårt det kan bli är min första respons. Vi fick bara en fråga/uppgift i taget så vi kunde ju inom du nu se allt på en gång och kanske bli uppstressad av det. Så genom att bara göra en i taget var det faktiskt inte svårt alls.

Mina destillerade ord:

Lekfull, expanderande, tillit

Min symbol:

Ett rött broderat hjärta med armar, broderat så att hjärtat ser ut som både ett hjärta och en hjärna.

Mitt enda ord:

Stämd

Min gest:

En kram som lyfter upp dig själv – tar ditt hjärta till din hjärna!

Så nu leker jag vidare med mina första tre ord…..”lekfull expanderade i tillit” 🙂

Strong women

“Strong women hold up the sky and shelter the earth”

Share

en fixering vid HUR:et

Lösningen. Den där gyllene lösningen. Det verkar som att vi tror att om den bara fanns och var beskriven och att den visade oss HUR vi ska göra. är alla problem lösta och vi mår alla finfint. Så det är väl självklart att vi måste skriva ner HUR vi ska göra. För det är väl det som är lösningen?

Eller?

Eller om vi var överens och väl införstådda med VARFÖR. Ett gemensamt VARFÖR vi gör detta. Att det liksom satt inne i oss. I våra celler. I vårt hjärta och hjärna. Då vet vi HUR vi ska göra i varje given situation utan att vi har en rutin eller riktlinje för det. På papper. I våra interna system.

Skavet. Som kommer smygande. I mig i alla fall.

Skaver kommer när jag upplever att vi inte orkar/vågar/vill vänta på att gemensamt landa i VARFÖR. När vi har bråttom in i HUR. Antingen uppstår skavet nu. Eller sen. Eller både ock. Utan att vi fattar varför det skaver.

Väljer du HUR eller VARFÖR?

Share

hur är jag som ledare?

den frågan är jag nyfiken på. Vi undersökte den idag på ledarkursen på Minds Unlimited. Som vanligt fortsätter mitt utforskande. Och nu av denna fråga.

Den går att utforskas på många olika sätt. Ett är att känna efter vad jag vet/anar/tror utifrån min tolkning och upplevelse av hur andra agerar runt mig när jag leder.

Ett annat sätt är att be om hjälp – så nu ber jag dig om hjälp:
Hur är jag som ledare?

Du som svarar på detta får gärna göra det såsom du kan. Skicka ett kärleksbrev till mig, eller ett sms, eller på Messenger, eller här nedan i kommentarerna eller på ett annat kreativt sätt som passar dig. Om du inte vet hur du ska kontakta mig går det alltid bra att göra det med mail till tess@mabon.se förstås.

IMG_5274

Share

är modiga chefer detsamma som modiga ledare?

Den frågan dyker upp i min skalle när jag läser denna text av Johannes Hansen om hur fega chefer får utbrända medarbetare. 

I min tankevärld är det fortfarande ett stort gap mellan en chef och en ledare. Med tur så finns det båda inom samma person. Men sällan. Alldeles för sällan.

Att leda är att agera, att vara autentisk, att leda sig själv.

Att vara chef är en titel, en titel som signalerar att det finns olika nivåer. Över och under. Chef och underställd.

Och om en chef ska bli eller vara en ledare krävs mycket mer än MOD. Även om det är en bra start…men det räcker inte på långa vägar att lämna fegheten och kliva in i modet. Det är ett arbete in i dig själv som tar tid.

Tillbaka till Johannes text – jo, jag instämmer i att det finns en korrelation mellan fega chefer och utbrända medarbetare. Och vill samtidigt säga att ingen av dem är offer. Alla ska ha en så bra utgångspunkt som möjligt så att det vare sig kan bli fegt eller utbrändhet. I detta hjälper eller stjälper så klart de normer, den struktur och framförallt den kultur som finns runtom dessa människor.

Se till att omge dig med bästa möjliga – för din egen skull!

photo-1453974336165-b5c58464f1edPhoto cred to Oscar Keys, Unsplash

Share

om jag leker med Karpmans teori

Vid dag två i The Connection – ledarutbildningen vid Minds Unlimited – berörde vi Karpmans teori. Och jag leker vidare med den tanken och det som sattes igång inuti mig.

img_4543.jpg

Om jag utgår ifrån att Karpmans teori om de personer som är deltagande i varje relation vandrar, ja vandrar som att röra sig(!), emellan de tre rollerna som han har tagit fram, vad händer då? De tre rollerna är för övrigt; Tyrann, Offer samt Hjälpare. Att jag skrivit dem i just denna ordning betyder ingenting. De har inte olika rangordning inbördes utan är bara tre olika roller. Så, vad händer om jag utgår ifrån detta?

  1. Jag känner att jag i vissa relationer hamnar snabbare/antar lättare en viss roll.
  2. Jag känner att jag i ett fåtal relationer stretar emot och inte vill anta den rollen som jag upplever att jag blir “tilldelad”.
  3. Jag vill öka hastigheten i hur jag vandrar i dessa roller. Jag känner mig inte bekväm någonstans egentligen.

Förrän. Förrän jag lägger till de två grundtillstånden som jag ser som dessa: KÄRLEK eller RÄDSLA. Då händer mer i mig. Vad?

  1. Jag antar gärna ALLA rollerna utifrån KÄRLEK.
  2. Om jag hamnar och utgår ifrån RÄDSLA – då vill jag ALDRIG vara i offer. Helst Hjälpare, men Tyrann funkar också.

Ser du skillnaden?

img_4544.jpg

Och så lade jag till X? i mitten på triangeln. Varifrån agerar jag i dessa roller? Är jag medveten om VARIFRÅN?
Varifrån i min kropp? Var i kroppen känns det när jag agerar utifrån KÄRLEK? Var i kroppen känns det när jag agerar utifrån RÄDSLA?

Att veta VARIFRÅN är för mig oändligt mycket viktigare än att jag tänker på HUR jag agerar. Och där finns det många personer i min närhet som har tappat bort sin kontakt med PLATSEN KÄRLEK. Vissa har kvar den oförstört i sig själva och bara agerar och pratar ifrån den fast de inte är medvetna om det. Finn den i din närhet och se den som din läromästare. I min systers familj finns Matilda.
Matilda har detta i sig, och jag har idag önskat att hon tränar på att känna efter VAR och bli uppmärksam på detta i sin kropp nu när hon ska resa till Australien. Med sin kusin Olivia. Håller tummarna att Matilda smittar Olivia också. Att hitta in in sin kraft och plats av KÄRLEK.

Måste här tillägga att när jag skriver och säger KÄRLEK så är det FÖRST och FRÄMST till DIG SJÄLV. Inte till alla runtomkring dig. Du har huvudrollen i ditt liv. Du är viktigast. Ta hand om DIG först!!

img_4545.jpg

Och så sa Katja detta i eftermiddags, “JOBBA HEMÅT”. Som fotbollstermen. Som hela min släkt i Åtvidaberg kan relatera till. Att jobba hemåt. Det är precis det som det handlar om. Jobba hemåt för att ta reda på VARIFRÅN du agerar utifrån grundtillståndet KÄRLEK och VARIFRÅN du agerar utifrån RÄDSLA. Ta reda på båda. Dags att jobba hemåt! (Tack Katja – den var klockren!!)

img_4548.jpg

Sista bilden…ser du vad som är tillagt? Japp, mina CORE DESIRED FEELINGS – Soft, Powerful, Maximizing. De passar in som handen i handsken när jag agerar i dessa roller utifrån KÄRLEK.

SOFT – jag är följsam, mjuk, böjbar, flexibel, lugn, rofylld, accepterande, villkorslös, icke dömande. Jag ÄR!

POWERFUL – jag är kraftfull, stark, ledare, ansvarstagande, tydlig, enkel, trygg, stor. Jag GÖR!

MAXIMIZING – helikopterperspektiv, helhet, oneness, växande, lärande, skapande, kreativ, level up, växla upp, utveckla, förbättra. Jag LEVER!

Tack för att du hängde med mig i denna självreflektion/självcoaching.

Varifrån agerar DU nu?

 

PS. Detta är mitt första inlägg i årets upplaga av #Blogg100 – mitt andra år som deltagare. Wish me luck 🙂
100 inlägg på 100 dagar…förhoppningsvis ett om dagen….

 

 

Share

fick ett mail från universum

2171974144_5d29f7663e_z
Photo cred to Tom Malavoda – Flickr- “Birth of a universe”
 

Anger, Tess, is a fabulous reminder that there are still a few things being misunderstood.

In all cases,
The Universe

Jag får ett par mail ifrån universum ibland och det känns rakt in i mig.
Så gjorde denna med.
Särskilt efter dagen igår på Minds Unlimited och intro-utbildningen i Inner Growth.
En mindfullness-baserad ledarutbildning i emotionell intelligens.

Som är precis vad den heter. Autentisk.

Där Gunnar igår pratade om att kunna känna kraften i sin ilska.
Som i mailet ovan. Från Universum.

In love of all cases,
Tess

Share

ledarskap för mig

Vad är ledarskap för dig? 

Den frågan fick jag häromdagen av Caroline
och jag kände att svaret kom långt inifrån mig.

Först att kunna leda sig själv
– ett inre ledarskap. 

Därefter att kunna visa, berätta och
inspirera vilket mål gruppen/individerna har och varför. 

Till sist att ge gruppen/individerna det som hen behöver för att uppnå detta.
Där framförallt tillit är en stor kraft. 

Varför ska en bra ledare och ett bra ledarskap vara så här?
Jo, för att en ledares främsta uppgift är att skapa nya ledare.

I am here to change the world

OM detta är ledarskap för mig…
…VAD är ledarskap för dig?

Share

Stam och Stad

Läste en artikel. En artikel som Kerstin delade på FB och som jag dök ner i på tunnelbaneresan idag. Ja, den skrevs med anledning eller intention att förklara Köln, Kalmar, Kungsan…men det var inte i det resonemanget som jag kände intresset eller att jag ville tänka mer kring detta.

Det var ur perspektivet att kika på kulturen utifrån Stam och Stad som det klang till i mig.  Jag har nedan ett par utdrag ifrån källan SVD.

 

…..Med detta sagt skulle nyårsövergreppen och rapporterade motsvarigheter i Sverige kunna relateras till den motsättning mellan Stam och Stad som beskrivits och analyserats alltifrån 1300-talshistorikern Ibn Khaldun till 1900-talssociologen Ernest Gellner. Stammens kultur handlar om kollektiv sammanhållning och vedergällning, medan stadens kultur handlar om individer som lever under en rättsordning med lagar och domstolar. Stamkulturen ser på staden (och mer allmänt världen utanför gruppen) som antingen ett hot eller ett byte. Stadskulturen ser på motsvarande sätt stammen som ett objekt för civilisering och pacificering.

Stamkulturen avvisar den typ av abstrakt centralmakt som stadskulturen innebär. I stället skyddar man sig mot andra stammar genom en vedergällningsetik som innebär att den som angriper en enskild medlem kommer att få hela gruppen efter sig, och att man kommer att hålla inte bara den enskilde angriparen utan hela hans grupp ansvarig. Därigenom tvingar man andra grupper att övervaka sina egna medlemmar för att förhindra kollektiv vedergällning. Det är så en hederskultur uppkommer, där individens val görs till gruppens angelägenhet.

Stamkulturer har förekommit överallt. Det fornnordiska ättsamhället utgjorde till exempel en stamkultur med släktfejder och blodshämnd. Motsättningen mellan stamkultur och stadskultur avgjordes i Västeuropa genom uppkomsten av kungamakt och nationalstater och genom att stadens kultur blev statens kultur. Kungamakten erkände bara undersåtar, inte stammar. På sikt kunde staten demokratiseras, kungamakten avvecklas och undersåtarna bli medborgare. Motsvarande utveckling har inte ägt rum i flertalet av Mellanösterns länder.

Stamtänkandet är ingen källa till vare sig stabila stater eller universellt människovärde. För dem som följer stamtänkandets normer saknar individer egenvärde och världen utanför den egna gruppen uppfattas som ett byte att ta för sig av. Kvinnor ses inte sällan som en del av detta byte.

I Köln, Hamburg och Stockholm utmanas stadens och statens rättsordning av grupper som, oavsett deras skiftande etnicitet, förefaller omfatta just stamtänkandets normer. I vetskap om att man inte riskerar stamkulturens vedergällning och i avsaknad av lojalitet mot det omgivande samhället ser man sig fri att behandla oskyddade kvinnor som byten. Det mest bekymmersamma med denna utveckling är kanske den liberala medborgargemenskapens undfallenhet.

En långtgående kulturrelativism har medfört en sorts förvärvad stupiditet, som gör att man hellre söker förtiga kulturrelaterade problem och låtsas som om de inte finns än att åtgärda dem. Alternativt skuldbelägger man sig själv, för att slippa ta i den besvärliga konflikten med Den Andre.

Vare sig det handlar om sexuellt rovdjursbeteende mot enskilda kvinnor eller organiserad stenkastning mot polis, brandkår och ambulans i förorten, så anas den gamla konfrontationen mellan stam och stad, mellan kollektivet som gör vad det vill och lagen som ska gälla för alla. Om vi menar allvar med alla högstämda bekännelser till mänskliga rättigheter, så kan vi inte ställa oss neutrala i denna konfrontation. Stamkrigarna har ingen framtid och ska ingen framtid ha i en rättsstat.

Om du nu bortser från det som artikelförfattaren skriver om det sexuella rovdjursbeteendet mot enskilda kvinnor och lite annat. Ser du det som också framträder – Stam och Stad. Är du medveten om dig själv och när du tillhör Stam eller Stad? Är du alltid det ena eller det andra? Eller en blandning?
Stammen på idrotten? Stammen på jobbet? Staden i din uppfattning av dig själv?

Vågar du syna dig själv och ärligt kika på vad som kommer fram? Om dig själv? Att acceptera den känslan som kommer med detta och sedan välja HUR gå vidare?

Väljer du Stam i tron att det är det ENDA sättet att få tillhörighet? Är det människans behov av att få tillhöra som speglas i Stamkulturen?

Fler frågor bubblar i mig, så de får fortsätta bubbla – nu avslutar jag detta inlägg.

Share