Therese Tess Mabon

Förändringsledare, Expanderare, Maximerare och Coach

Tag: inspiration (Page 1 of 2)

Instagram & inspiration

Inspiration hämtar jag dagligen från Instagram. Bland annat från några som jag delar bilder från nedan. Och just den sista bilden och texten passar mig riktigt, riktigt bra inför morgondagen. Håll koll på stormen….

Wearesoulsparks:

We fall in love with perception a lot. We become fixated by the idea in our head of how our life should be. We become emotionally attached – placing happiness outside of ourselves. We give away our power.

You have to stand up for what you need – in every aspect of your life, you have to have the courage to set those expectations. And it´s not being needy, it´s not being too much. Just understand that while sometimes others won´t be able to fully show up for you in the way you need (and that’s ok), they NEVER will be able to if you don’t teach them how, if you don’t create space for support, if you isolate yourself in independence when what you really crave is connection. There is tremendous strength in setting loving boundaries, and even greater strength in keeping them.

byron.katie:

Notice.

one_ness:

I am the storm. You are the storm.

att inspirera och bli inspirerad

du

Att inspirera är ett otacksamt arbete?
Att inspirera är ett tacksamt arbete?


Att bli inspirerad är det jag vill av dig. 
För att bli inspirerad hänger aldrig på mig själv, bara på du som ska inspirera mig. Oavsett om jag är så arg på den personen så är det hens uppdrag att nå fram till mig och nå in med sin inspiration. Att min ilska och förutfattade bild/förväntan gör mig avstängd och omöjlig att nå. Det är inte mitt fel. Ju. Den andra – DU – har ju ett uppdrag att inspirera. Men mig inspirerar du inte. 

Och se på fan, om du nu försöker inspirera så kommer jag ju inte att tro på dig, för jag vet ju att du nu bara gör dig till för att jag har sagt att jag är arg på dig för detta. Så nu tänker jag inte bli inspirerad. Av dig. 


Tänk.
Tänk om.
Tänk om jag som är på andra sidan av personen ovan ilska.
HUR kan jag ens överhuvudtaget nå fram?
Med möjlighet till insikt eller till inspiration.
Kan jag nå fram?
Kan jag nå in?

PS. Fotot ovan är mitt egna taget vid Stina Opitz utställning i Linköping häromåret.

var på skalan befinner du dig?

expansionsskala-fran-kajsa-ingemarsson

Den här har jag lånat från Kajsa Ingemarssons Facebook sida. Och den är i allra högsta grad aktuell för mig just nu.

Som ett verktyg i kommande samtal om var en person befinner sig. Att den personen kan få se att det finns andra steg, andra perspektiv och andra känslor som kommer med i de olika stegen.

Också som ett verktyg för mig att inse att om jag nu är på steg 5, 6 eller 7 så behöver jag ha respekt och förståelse för de som ännu inte är där. Och HUR kan jag få dem att vilja ta sig till nästa steg och nästa? Så att vi så småningom hamnar närmre varandra i skalan?

Tack för denna Kajsa!

13709974_611883778993472_3179171077615603449_n

det är inte mitt jobb…eller?

Häromdagen fick jag höra en lång harang av ilska, frustration, upplevda sanningar av en person.
Och när denne fick frågan
– “När du ser detta (som du upplever händer) – kan du då säga till eller fråga?”
Kom svaret snabbt
– “NEJ, det är inte mitt jobb.”

Så när jag passerade denna skylt med en spegel på under min morgonpromenad…

img_6514

….ja då var jag inspirerad att skapa en egen skylt.

du-tittar-pa-personen-som-ansvarar-for-forandring-2

Jag tror på att i varje människa finns det en ledare. En ledare som har som första uppdrag att leda sig själv. I sitt eget förändringsarbete. Och därefter att ta ansvar för det som sker runtomkring sig själv. Och då säkert upptäcka att det redan har skett stora förändringar. För du har förändrat sättet du ser på livet. På livet runtomkring dig.

PS. Jag förutsätter här att alla basbehov är tillgodosedda. Först därefter kan det finnas motivation, driv, önskan att leda sig själv. Samhället, företaget, arbetsgivaren, mfl är delar i se till att basbehoven är nådda. 

PS2. Givetvis passar det toppen att ersätta ordet förändring med annat. Exempelvis kvalitet. Eller kundservice. Eller….

att sätta gränser

…var ett ämne som maken och jag samtalade om häromdagen. Hur vi såg olika på det. Hur jag upplevde att jag redan hade markerat och satt en gräns och hur han menade att jag inte alls gjort det tillräckligt tydligt. Situationen var upplevd av mig och endast återberättad från mitt perspektiv till honom, men har såg ändå något i det. Kanske ett mönster som han ser. Att jag är otydlig i var gränsen går.

Jag sov på saken. Och vaknade så sakteliga dagen efter. Tog mig tid att starta dagen varsamt och långsamt. Och där dök den upp – signalen till mig. Ett inlägg från min vän Helena om “Boundaries” – gränser.

Helena påminner mig om ett videoklipp som jag redan har sett. Där Brene Brown pratar om hur hon ser på gränssättande och varför det är viktigt.

Bernes sätt att lägga samman Gränssättande med Integritet och med Generositet är för mig en kombination som slår an i mig. Särskilt med I för integritet. Att när jag är sann mot mig själv och kan sätta gränser för det jag behöver visa att det här är ok och det här är inte ok, ja, då blir ju livet i integritet mycket enklare. Är livet i integritet så är det ett autentiskt liv. Tänker jag.

Det svåra i kråksången?
Att sätta gränserna. Att fatta var de går. Och att våga stå för att en gräns går just här.

För mig är det viktigt för att jag genom att sätta dessa gränser ser till att ta hand om mig själv. Att det är jag som är i fokus i mitt gränssättande. Och det känns bra.

Tack Helena för påminnelsen!

Yayoi Kusama – prickar i massor!

Så glad att jag hann ta en kik, och ett besök i hennes utställning en söndag i September tillsammans med maken. När du får tillfälle att se hennes verk – gör det!

 

effekt

Ett av de konton jag följer på Instagram är @wearesoulsparkswith och jag är överförtjust i deras fina bilder och ofta, ofta lika överförtjust i deras ord och den visdom de delar. Så imorse delade jag denna i mitt Instagram-flöde. Och nu här med er!

Skärmavbild 2016-03-05 kl. 12.05.50Citatet på bilden ovan är från Kari Kampakis

Texten som @wearesoulsparkswith delade under bilden kommer här:
Focus on radiating love, not receiving love.
Overflow without worry of reciprocation.
When you truly understand that you attract what you give out, you begin to realize the importance of the thoughts you tell yourself.
The way you behave, the way you talk to yourself, sets the standard for others.
Raise the bar.
Raise the vibes.
You must start investing in your own radiance.
Begin to fill your mind with thoughts that spark joy, that inspire and encourage you.
Strengthen your happy muscles.
When we begin to focus on what is good and beautiful in this world, we can´t help but reflect that beauty in our way of being.
This is the magic of gratitude.
People are drawn to people who make them feel comfortable in their own skin, who make them feel understood and alive.
Physical beauty may draw someone in, but a beautiful spirit makes them stay.
A beautiful spirit is magnetic on the soul level.
So today, commit to sparking joy within everyone you meet, starting with yourself.
Today, be a lighthouse!

Och när jag såg bilden och läste texten – då kände jag mig hemma.
Min make har i flera år uttryckt det som att “du vet ju att du har den effekten på xxxxx”. Och jag har sett, upplevt och känt ATT jag har en effekt. Men jag har haft så svårt att se, känna och förstå var den kom ifrån och vad effekten var. Här fick jag ett svar i denna text och bild. Ett svar. Fler finns. Det vet jag. De undersöker jag även i kursen hos MInds Unlimited – The Connection.

Och så fick jag kommentarer på mitt inlägg – det var denna. Jag måste dela den med er alla här också!
“Du strålar ut allt det, det kände jag redan första gången jag såg sig på Årsta fältet.”

Love to you all – be a light-worker!

Fotograf Sandra Bosdotter

ännu ett guldkorn

från Krista Tippets intervju på podcasten On Being med dessa två:
ROBERT K. ROSS AND PATRISSE CULLORS — som intervjuas av Krista kring:  The Resilient World We’re Building Now

Det som resonerar i mig är ord idag. Dessa ord.
Narrativ change – ord som påminner mig om att vi ska byta ut berättelser, eller lägga till fler berättelser, att den rådande berättelsen kan ändras. Att det är dags nu.

Framing and reframing – att hur vi ramar in saker/känslor/upplevelser/berättelser/allt – att vi kan rama in och testa för att sedan skapa en ny ram, och testa den. Vi har oändliga möjligheter att skapa ramarna.

Social Medias role – hade vi kunnat nå så här långt i vårt testande av nya berättelser och andra ramar om vi inte haft sociala media? Och hur länge kommer sociala media att ha den rollen? När kommer nästa roll?

Self absorbed and/to self reflective – utveckling, förändring, växande, lärande – hur många i vår närhet tar steg från att vara självcentrerade till att gå över till att vara självreflekterande och att det sker så subtilt att många inte ens ser när det inträffar utan yrvaket liksom upplever det en dag mycket längre fram, och då blir oerhört positivt överraskade av denna utveckling. Glada. Och kanske vet de när skiftet kom, eller så vet de inte. Och anyhow så spelar det faktiskt ingen roll.

Och så klart en fråga som kittlar mig och min nyfikenhet:
How bring spirit back into the system?
Jag menar inte en ande eller en gud såsom i en religion eller liknande. Utan en själ. Att systemet har en själ och ett reflekterande, gärna en självdistans, ett sätt att självklart ta ansvar och dela på ansvar. Att vara där för människorna i systemet. Att göra det som systemet gör utifrån en annan kraft. En kraft som kommer inifrån själen. Att systemet även ser sig och sin roll i helheten. Där systemet utgör en del. Men inte helheten själv.

Jag är långt ifrån färdigfunderad kring detta, och vill gärna ha tankespjärn 🙂 Ge mig dina spjärn och hjälp mig borra vidare i tankar, funderingar och reflektioner!

5229733311_2d95b29252_z

Photocred to Samuel M. Livingston, Flickr

Be like Tess

 Det är några fler än jag som provat Blobla på Fejjan idag har jag sett. Och så såg jag en knapp med “try again” ~ så det gjorde jag.

Njut av fler “Be like Tess” nedan…..

img_1436.jpeg img_1437.jpeg img_1434.jpeg img_1428.jpeg img_1429.jpeg img_1432.jpeg img_1430.jpeg img_1435.jpeg img_1426.jpeg img_1427.jpeg img_1431.jpeg img_1433.jpeg img_1425.jpeg

Tom Waits och barn och inspiration

Häromdagen läste jag om Tom Waits och hur hans liv ändrades när han observerade sitt liv sedan han blev pappa, och framförallt hur hans syn på kreativitet ändrades när han observerade hur de lekte och var i sina liv.

Det är något med barn och mod. De har liksom inte lärt sig att man måste vara modig. De bara är sig själva och klarar sig bra utan att bry sig om mod. Detsamma gäller för kreativitet. Barn stressar inte om sin kreativitet, och de tävlar oftast inte med sig själva. De bara huserar sin inspiration, bekymmerslöst och villkorslöst.

Tom Waits inser här att han har agerat precis motsatsen när han har skapat. Att han har varit “lost in the cult of artistic suffering“, men att han kallade lidandet med ett annat namn: Engagemang. Så när han ser sina barn leka får han insikten att det som han som en låtskrivare gör är att göra smycken och juveler för människors tankar och insidor. “Music is nothing more than decoration for the imagination.” Och den insikten öppnade upp för Tom Waits så att låtskrivandet inte blev smärtsamt framöver.

 

inspirationHur är DU med din inspiration och kreativitet?
Jag försöker, precis som ovan beskrivit med barnen, tänka och vara i att det finns inspiration i överflöd.
Och för det mesta ser jag den överallt. Och när den kommer till mig har jag egentligen bara två skyldigheter – att vara öppen för att ta emot den och att göra något med den. Och i det där kreativa görandet kan det vara så att det är just att slänga den vidare till någon annan. Eller att faktiskt vara med inspirationen och se hur den vill transformeras igenom mig. Kanske i ett kreativt görande som ett blogginlägg som detta, eller som en doodle, eller som en ide att undersöka, eller som det där suget att åka till keramikverkstaden och skapa i lera.

När det blir den där matchningen mellan inspirationen som knackar på och min nyfikenhet, ja då finns det hur mycket som helst av de båda och livet är verkligen bekymmerslöst och villkorslöst.

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén